av Adde

..

Tackohej
lör, 2019-05-25 - 11:11

Bra text Adde. Har själv insett hur mycket jag tweakat sanningen och hur dåligt det fått mig att må. Försöker också vara 100 procent ärlig numera och det är magiskt vilken skillnad det gör för måendet även för mig.

Adde
tis, 2019-06-04 - 13:07

undrar hur många undersökningar som gjorts där man konstaterar samma fakta : Är jag alkoholberoende så är det helnyktert som gäller ! Och att de kommer fram till att nykterhetsgraden efter en viss tid är ungefär densamma efter en behandling hos alla, dvs ca en tredjedel helnyktra, ca en tredjedel tar ett återfall men rättar sen in sig i det nyktra ledet och den sista tredjedelen super ihjäl sig.

http://www.accentmagasin.se/forskning/helnykterhet-effektivast-mal-vid-…

Strulan65
tis, 2019-06-04 - 13:31

Läst lite av din tråd, har så många frågor till er som lyckats.
Så skickar iväg en hög och hoppas du orkar svara?
Visste du sista gången att nu kommer jag lyckas?
Vad var det största hotet?
Lyckades du behålla dina relationer till familj, vänner osv?
Många frågor som poppar upp
Kram Strulan

Adde
ons, 2019-06-05 - 09:03

försöka svara dig Strulan :
Nej jag visste inte om jag skulle lyckas. MEN.....när jag tog beslutet om att åka på behandling tog jag ett stort steg rakt ut i det okända och lämnade över mig helt till de som jag hoppades kunde hjälpa mig. Jag var rädd men samtidigt uppgiven för jag hade tömt alla alternativ jag då kunde tänka mig.
Det största hotet på slutet var att jag skulle förlora hela mitt liv med familj, hus, arbete. Men jag var också oerhört rädd för att lämna ut mitt tragiska liv som alkoholist med all skam och skuld som en sån bygger upp.
Många "vänner" försvann men jag fick nya inom AA. Första året skavde det rätt bra inom familjen trots att hustrun gjorde en familjevecka och dottern en ungdomsvecka. Sonen ville aldrig åka på nåt sånt :-( Vanan att lägga all skuld på mig försvann inte genom deras behandlingar och det var vi osams om i flera år efter, fokus låg fortfarande på alkoholisten fast jag var nykter. Jag såg då att jag utvecklades mycket fortare (tack vare 12-stegsprogrammet) i mitt nya nyktra liv än vad familjen gjorde. Rätt många år in i nykterheten ville hustrun skilja sig med motiveringen att jag hade sååååå många fel som fanns. Jag söp inte på det men fick PTSD och var 3 dagar från ett självmord. Det är några år sen nu och jag är hyfsat återställd.

För att återknyta lite till din första fråga : När jag gick till sängs första natten på behandlingshemmet så var jag oändligt tacksam för att jag vågade ta steget och kände mig så lugn och avslappnad och framförallt : Jag var färdig ! Jag var hemma ! Det var nog först då jag undermedvetet blev medveten om att jag skulle byta livsstil ! Jag har aldrig någonsin, varken före eller efter, sovit så gott som den natten !!!

Att göra valet att sluta dricka sitter långt inne men är, faktiskt, inte så svårt (häpp!!) när man har facit i handen. När jag skulle åka från behandlingen skickade min terapeut med mig följande ord :
"Varje morgon innan du kliver ur sängen så ska du ta ett beslut om att idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer"
Så tar men en dag i taget och dagar blir till veckor...till månader...till år.....
Han hade så rätt !!

Välkommen till det nyktra livet !

Strulan65
ons, 2019-06-05 - 12:13

Hoppas ni förstår hur viktiga ni är här för oss som är i början av resan. Ni ger oss hopp och kraft, hoppas ni även ger oss en spark i baken när vi behöver det.
Många kramar Strulan❤️

Adde
tors, 2019-06-06 - 08:17

försöker ge tillbaka av det som jag fick av "Di Gamle" som jag träffade i början, många riktiga veteraner !

Min första nyktra aa-födelsedag firade jag med att gå på ett aa-möte i internationella gruppen i Patong, Thailand. Där satt bla 2 gamla amerikanska gubbar, runt 80 år, som reste runt i Asien och besökte platser där de varit utstationerade som unga militärer. Båda hade en nykterhet på 40+ !! Och var oförskämt pigga och alerta !! Snacka om att jag fick en vitamininjektion av bästa sort !!

Efter det har jag mött ett gäng med oldtimers som berättat om sina misstag utefter vägen så att jag inte skulle göra om det som de gjort. Ett enkelt och billigt sätt att vårda min nykterhet : Lyssna !! Att lägga min vilja till handlingarna och ödmjukt göra som de gjort var en väldigt lätt väg för mig att få ett bra liv, misstagen var ju redan gjorda.

Idag är alkoholen inte en del av mitt liv men jag har lärt mig att jag inte får glömma vem jag är för då står återfallet på lur. Ett väldigt bra och enkelt sätt att påminna mig är att läsa här (finns alltid tillgängligt) och ibland skriva av mig om nåt skaver som jag inte får bort i huvudet.

Så häng på och gör det som är bra för din egen skull Strulan ! Du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Kram !

Adde
tors, 2019-06-20 - 08:25

afton....
Visst hände det väl i början av min alkiskarriär att jag söp på midsommarafton men senare så såg jag till att vara nykter då. Varför då ? Inte alls säker på det men förmodligen att jag skulle ryckas med och köra en "SSIB" (Sup Skallen I Bitar) och avslöja mitt rätta jag.

Jag kan inte undgå att se den den hårda trafiken till div "måste"platser på midsommar och jag undrar hur många liter alkohol varje bil innehåller och hur många som kör bakis, för att inte säga småfulla, dagen efter. Jag tycker det är otäckt att vara ute i trafiken dessa dagar.

Och hur många är det som efter denna supahelg "bestämmer" sig för att sluta helt med alkoholen ?? Och hur många lyckas hålla upp längre än 14 dagar ?? Jag har ju ett antal gånger efter en rejäl karatefylla bestämt att hålla upp och det har ju gått sisådär, värst har ju varit de tider då fyllan varit svår flera dagar i en följd. Kroppen har skrikit efter nåd och vila men jag har slagit dövörat till och kört på.

Idag känns dessa helger extra sköna eftersom jag inte behöver ha alkohol som en krycka i livet. Och självklart inte bara helger.... Mitt val att inte dricka är det bästa val jag någonsin gjort och jag vill inte på nåt sätt komma tillbaka till det gamla livet. Så därför tar jag inte det första glaset och njuter av mitt nyktra liv.

Strulan65
tors, 2019-06-20 - 09:03

Önskar dig en fin midsommar och tack för du tittar in innan helgen, de ger oss andra styrka// kram Strulan

Strulan65
tors, 2019-06-20 - 12:40

Har lånat din mening, jag skall vara nykter vad som än händer i dag. Startar min dag med min stund och den meningen.
Vill bara säga tack❤️

Strulan65
tis, 2019-06-25 - 09:31

Funderar på en sak du skrivit på en annan tråd, om piller och antidepp. Denna gången jag slutat har jag tagit bort allt, ätit antideppresiva innan men nu föll det så att de tog slut och jag fortsatte med bara vin sen försvann vinet också.
Finns det någon statistik på beroende och antidepp, för denna gången känns det som jag gör denna resa på riktigt och ärligare.
Snurriga tankar från Strula

Adde
sön, 2019-06-30 - 09:07

inte läst nån sån vetenskaplig undersökning men det ligger nog i sakens natur att antidepp fortfarande anses som icke beroendeframkallande hos många läkare och läkemedelsindustrin har inget som helst intresse av att undersöka det. Men fler och fler läkare börjar nu fundera över detta "legala" knark och den överförskrivning som sker av olika läkare. Antalet anmälningar till IVO har ökat men jag tror att det mest är det som kallas "narkotiska" preparat och där är inte ex vis vanlig "antidepp" än. Tyvärr. Jag bytte höftled för några år sen och fick ett recept på 2 olika morfinsorter utan nån som helst uppföljning på hur jag använde dem. Mängden preparat hade mycket väl räckt till en lyxsemester utomlands om jag sålt dem på torget.

Jag har flera bekanta som inte vågat möta sina känslor, den perioden i tillfrisknandet som jag upplevde som min största framgång och, faktiskt njutning, utan de har istället börjat blockera sitt känsloliv med piller och de tar sig inte ur det. Behandlingshemmet där jag var har också börjat skriva ut recept på piller, både sömntabletter och känslodödande, vilket gjort att de numera konverterar alkoholister till tablettberoende.

Att på riktigt få uppleva sina känslor utan sinnesförändrande medel är en ynnest som få "vanliga" personer inte riktigt förstår. Jag hade ju under så lång tid, 20-25 år, blockerat hela mitt känsloliv med alkoholens hjälp och det visade sig ju att det är en helt underbar värld utanför mitt trasiga tänk som bara är till för att avnjutas !

Sköt om dig och låt bli pillren !

Denlillamänniskan
mån, 2019-07-01 - 12:53

Jag är glad att du skriver det här om tabletter. Tycker själv att man ska försöka undvika det och ställer mig frågan varför läkare kan tro att tabletter är lösningen på livskriser och depressioner. Eller som en bot för sömnsvärigheter. Det finns så mycket annan hjälp som skulle vara så mycket bättre. Känslolivet i kaos, och orkar inte leva längre? Att ha någon hos sig då, ger tusen gånger mer effekt än att ta tabletter som ska minska känslorna. Du har så rätt när du kritiserar behandlingshemmet: byta alkoholen mot tabletter- Ingen bra lösning alls. Snarare ett svek mot den som verkligen vill komma tillrätta med sitt liv.

Tack för dina tankar och önskar dig en fin dag

Strulan65
mån, 2019-07-01 - 14:16

Tror det är vi som driver på, vi vill ha hjälp och tror att vården kan fixa allt.
Sen att vi själva har ett ansvar att vårda våra liv och fixa det som skaver, verkar många ha glömt. Tror mediciner kan hjälpa för att få orken, men sen är det upp till oss själva att vårda och välja hur vi lever.
Jag håller på att lära mig och inse ansvaret för mina val.
Många kramar Adde, dina ord och din lärdom är så viktigt och många tack att du delar med dig ❤️?❤️?

Adde
tis, 2019-07-02 - 07:59

svackor i livet är helt normalt men för mig som alkis är det ett litet varningstecken. Framförallt om jag gottar mig i "tyckasyndom"syndromet....inte bra. Det är helt ok om jag får ett sånt litet anfall och tycker synd om mig själv ett tag men jag får inte stanna i känslan för länge.

Likaså följer tappet av självkänslan med ner i "tyckasyndom'et" och det är för mig jobbigare. Under min aktiva tid var mitt självförtroende skyhögt men min självkänsla var mikroskopisk. Det var en rätt arbetsam tid med att börja tyck om mig själv och känna på riktigt att jag verkligen duger precis som jag är. Jag fick ju rådet att varje morgon stå naken (huuaa!!) framför spegeln och säga åt mig själv "Du duger precis som du är och är värd att älskas för din egen skull". Satan vad fånigt det kändes i början !!

Men det hjälpte !!

Jag har nu lärt mig att jag måste fylla på mitt må-bra-konto så jag inte tömmer min självkänsla och blir en förvirrad gammal alkis som inte vet vem jag är. Hur det än är runt mig så är jag ju den viktigaste personen i mitt liv, jag ska ju leva resten av mitt liv med mig själv, och jag måste ju tycka om den personen. Har jag den kärleken till mig själv så har jag också verktyg att hantera min alkoholism som ju defacto är rent skadlig för mig och den man älskar vill man ju inte skada.

Så ta hand om er och inse att ni är så viktiga för er egen skull.
Ge dig själv en klapp på axeln och säg att du är duktig !

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-02 - 10:18

Just nu är jag egentligen på tok för trög för att ge mig in i denna diskussion... men jag skramlar ihop de sömndruckna hjärncellerna och gör ett försök ändå, för ni är något så viktigt på spåren här... Som Strulan skriver, så tror jag att det ofta är vi, patienterna, som i desperation driver på. Vi behöver något NU pronto, helst igår, som tar udden av själens vånda. Svaret är piller. Och det är helt sant. Vi behöver akut intervention, något som snabbt får näsan ovanför vattenytan, så vi kan andas igen. Sedan är det väl meningen att vi ska använda den andningspausen klokt. Samla kraft och mod att hitta det som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på naturlig väg i framtiden. Men pillrens verkan är bedräglig. Man mår bättre och känner inget tvingande behov av förändra just någonting. Tills man upplevs ”botad”, slutar med piller. Och utan sin kemikaliesköld skavs man snart sönder och samman av livet igen. Så var det iaf för mig... Jag trodde att jag hade lärt mig att flyta ovanpå, hålla distansen, hantera överkrav och en skandalös arbetsmiljö med jämnmod. Men det var ett kemikalieinducerat lugn i själen, som snart var ett minne blott när pillerkuren var avslutad. Då kan man förvisso be om en ny pillerkur. Det får man förmodligen utskrivet utan vidare bekymmer. Eller så får man äntligen lov att ta i det där som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på sikt... Det kan handla om att jobba med sin egen självkänsla, som Adde skriver. Eller så kan det handla om att göra sig av med toxiska relationer (har läst flera exempel här på forumet). Eller så kan det handla om att lämna en ohälsosam arbetsplats. Eller så kan det handla om att släppa kontrollen över omständigheter man inte kan kontrollera. Och tusen andra saker. What ever, liksom. Skav finns det lika många som det finns människor som skavs sönder...

Adde
sön, 2019-07-14 - 10:37

blir jag bara så less på beroende och medberoendet att jag bara vill strunta i det helt.
Det känns verkligen som en "never ending story".
Nya kommer in här på forumet, jättebra tycker jag och de är så välkomna, men de har alltid samma frågor som har ställts i alla tider och får samma svar. Jag sorterar hårt numera när jag läser av den enkla anledningen att jag inte orkar tjata om samma saker i all oändlighet men vissa har avgjort rätt funderingar och inställningar och där försöker jag delge hur mitt liv sett ut tidigare. För det finns nämligen en väg ut från mörkret om jag gör det valet. Men det går inte att göra jobbet halvdant utan det måste finnas en ärlig önskan om att göra den förändring som behövs. Jag kan inte göra nån nykter men jag kan visa vägen så får man gå den själv.
Det är precis så AA (Minnesotamodellen) fungerar : Di Gamle berättar om sitt liv och jag har förmånen att få lyssna och lära av deras misstag. Det finns en anledning till att vi har 2 öron men bara en mun och det är för att vi ska kunna lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
Under min behandling fick jag lära mig detta av de andra alkisarna som var där och av terapeuterna som också hade samma erfarenheter, det gick inte att ljuga och slingra sig där, allt var redan använt. Helt plötsligt, ja jag vet inte riktigt hur det gick till, så fick jag en stor tillit till alla de som var där och senare inom AA (och även Al-Anon) och rent egoistiskt fattade jag att gör jag som de sagt så kommer mitt framtida liv att bli riktigt bra. Jag som så envetet trott att jag var universums mittpunkt fann att jag mådde så mycket bättre av att se på när andra stressade omkring. Och jag som hade haft noll tillit till andra ! Jag som hade haft en personlig sfär runt mig på minst 2 meter njuter idag av att kramas ! Att släppa en okänd nära mig är en otroligt stor framgång för mig !
Idag finns en mängd olika diagnosverktyg för att se om jag är alkis eller inte, nästan alla gjorda av folk som inte själva är beroende och det är ickeberoende som använder dem. För mig är diagnosen så enkel :
1) Får jag konsekvenser av mitt drickande?
2) Kan jag inte sluta när jag väl börjat ?
3) Gömmer jag min sprit ?
Fjanteriet med att supa socialt har förstört så fruktansvärt mycket, och framförallt gett så många trasiga familjer, så det är ett begrepp som avgjort ska sluta användas. Många medberoende är det som försvarar sin alkis med att "så farligt är det inte.....hen är ju snäll när hen är nykter" utan att inse att beroendet är en progressiv sjukdom som förvärras hela tiden. Tom när de börjar hitta gömda flaskor vägrar de inse..... Att få en medberoende att inse att de är lika sjuka som sin alkis är bland det svåraste som finns enl min erfarenhet. Att sen, om de öppnar ögonen lite, få dem att inse att även de behöver en behandling kan vara som att riva Mount Everest. MEN....bland det mest effektiva är att få en medberoende att göra en familjevecka INNAN alkisen tar sitt beslut är ofta en väldigt omvälvande upplevelse. För när den medberoende kommer hem så faller i stort sett alla argument som jag som alkis har i min verktygslåda är då kända av den numera tillfrisknande anhörige. Och det är många beroende som efter ett kort tag i motvinden tagit sig till behandling själv. Men många medberoende tror att problemet är löst genom att alkoholen är borta men deras egna situation hänger med hela livet om de inte gör något åt det. För mig som alkis är det inte svårt att se vilka som är medberoende eller beroende (även om de inte just för tillfället är påverkade) och det är mååååånga..... Hur frågar nån ? Enkelt : De är som en spegel av hur jag en gång var.

Från dag ett ute i "riktiga" livet efter behandlingen litade jag blint på Di Gamle. Jag hade behandlingsvänner som skulle "provdricka", "ta ett kontrollerat återfall", "bara dricka fredagar med frun".....inget fungerade och ett antal av dem söp ihjäl sig. Jag tog aldrig återfall även om det var obehagligt nära en gång och nästintill komiskt en gång (tänk ett par tiggande hundögon...) och allt beror på att jag litade på dem som gått före mig och det sparade mig mycken ångest och med all säkerhet mitt liv.

Idag har jag valt att leva nyktert och ta vara på den tid som jag har kvar. Och jag försöker vara snäll mot min kropp, även om jag ibland har svårt att fatta att jag inte är 30 längre, och göra bra saker för min egen skull för det är jag värd.

Ta hand om er och ta inte första glaset !

mulletant
sön, 2019-07-14 - 16:26

Fastän jag kommer från forumets ’andra sida’ känner jag så väl igen mig i det du skriver. Du var ju en av dem som fanns här när jag hittade hit för snart nio år sen, du var en av de viktigaste och du var en av de 2-3 som gav mig hopp. Evigt tacksam. Du vet också att jag har sett hur det blir med ’två glas till nyårsmiddagen’ och detsamma på personalfesten. Du var en av dem som gav mig kraft att sätta noll-gräns och vara tydlig med det. Dessutom kom du och kramade mig och oss på vårt första konvent.
Du och Berra är de brorsor jag aldrig haft och jag är så glad och tacksam för er två.
Jag blir också lite trött och uppgiven över hur ’allt’ upprepar sig här och den till synes eviga längtan efter
a) ett kontrollerat drickande och b) att (oftast) han ska ändra sig. Samtidigt vet jag och respekterar att alla måste göra sin egen resa, välja sin egen väg. Och om nån är tacksam över forumet - eller de olika forumen - är det jag. Forumet har varit min livlina, min viloplats med de som förstår vad jag går igenom, min plats för nya vänskaper (mest alkoholister men också anhöriga) och min högskoleutbildning i missbruk. Och medberoende.
Så tacksam❤️ Kram, kram till dig du kramgoa gubbe och tack från hjärtat ? / mt