Nykter Alkolist.

94 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Peter1970
Nykter Alkolist.
Peter1970
Nykter Alkolist

Det

Skrållan
Tack

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Skrållan
Tack

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Peter1970
Sk

Hej

5barnsmamman
Tack för att du delar med dig

Tack för att du delar med dig Peter1970,
Jag har de senaste 6 åren kämpat med att få min man att inse att hans alkoholkonsumtion förstör för vår familj, och framför allt min tillit och mina känslor för honom. Han har alltid sköt sitt jobb och är en jätte fin pappa nykter men varje fredag, lördag och söndag och ibland någon dag i veckan dricker han för att kunna lugna sig och kunna sova. Ljuger om när han dricker och gömmer. Varje familjesemester är han full och dricker dagligen trots att barnen ber honom om att inte dricka. Förra året när vår dotter fyllde 9 år var han så full att han knappt kunde gå.
Satte ultimatum att jag kommer gå om han inte slutar att dricka tyvärr blir det lite bättre några veckor och är tillbaka i samma igen.
Har berättat att en bit att min hjärta dör till honom för varje gång han ljuger gömmer och dricker. Han tycker jag är tråkig och aldrig ger honom någon tid. Men när vi gör saker ihop så är det alltid alkohol inblandat. Vi har varit tillsammans i 25 år och har 5 barn ihop, jag sköter allt i hemmet inkl hela honom, säger till honom när han skall köpa kläder klippa sig ect.
Han har aldrig betalat en räkning eller varit på ett föräldramöte.
Vi har tjafsat om hans alkohol de senaste året. Jag känner att jag nu tröttnat skaffat mig en lägenhet. Nu helt plötsligt har han vaknat till inte druckit på snart 4 månader och tycker vi skall satsa på nytt. Men nu vet jag inte om jag älskar honom längre, har börjat flytta in och han är bara arg och ledsen för att jag lämnar men orkar inte mer vågar inte lita på honom att det funkar den hör gången, för senast två veckor sedan frågade han om jag inte kunde unna honom att dricka med sina vänner om han inte kom hem på fyllan. Har sånt dåligt samvete för att jag lämnar och att jag inte orkar och har känslor för att ge honom en chans till trots att han fått tusen chanser under de senaste 6 åren. Han hotar att går jag ut genom dörren med mina flyttkartonger är jag borta ur hans liv. Är jag för hård?

Azalea
Så svårt

Så skönt att få läsa det du skriver peter1970 så man få höra hur det är ftån den sidan. All heder till dig som har lyckats komma vidare och tagit tillbaka kontrollen över ditt liv igen.
Min man har haft så många fyllor de senaste åren och de håller inte bara sig till helger. Det är veckor i sträck. Nu senast 11 dagar med uppehåll i 5 o h just nu är han inne på typ 8:e dagen. Och då menar jag 70cl sprit om dagen=sover hela tiden och när han vaknar är han arg och aggressiv mot mig som ju är den onde och bara bryr mig om mig själv. Resten av den vakna tiden används till att cykla 1 mil till bolaget för att köpa mer. Jag får panik över alla pengar som bara rinner ner i strupen.
Sitt jobb som han har nu, ett sommarjobb, var han 3 dagar på och nu har han druckit i 1 vecka och sjukanmält sig. Jag får i gen stopp på honom så han kan nyktra till och åtminstone börja jobba på måndag. Det är så stressande

Adde
Tack

Peter1970 för ett ärligt inlägg ! Eftersom jag också är en nykter alkoholist så känner jag igen allt !

Och till 5barnsmamman så vill jag bara säga : Du är absolut inte för hård !! Du och barnen är värda ett bättre liv ! Ta hand om dig !

5barnsmamman
Tack så mycket för dom orden,

Tack så mycket för dom orden, kom precis lägligt, tvekar och ångesten över att jag lämnar honom är enorm idag.
Vår dotter sa igår när jag skjutsade henne att hon tyckte det skulle bli skönt och slippa allt tjafs. Hon sa till mig att stannar du för att du tror pappa kommer ändra sig, för det kommer han aldrig göra.
Jag känner att det här kommer bli bra. Kloka och fina ord från vår 16 åriga dotter.
Måste orka ta mig hela vägen fram och inte falla tillbaka nu. Skit tufft och gör fruktansvärt ont.

Försöker tänka hur det kommer bli utan oro över alkohol och utan ha någon som jämnt är svartsjuk som ringer och kollar vad jag gör.

Tack än en gång för att du skriver, betyder mycket.

Peter1970
Hej 5 barnsmamman.

Hej

Peter1970
Hej Azalea

Läs själv vad du skrivit här..
Agresiv, underminar ekonomin, din stress och oro. Sjukskrivnig för att dricka, 11 dagars fyllor.
Det kommer tyvärr bli värre om du stannar Azalale, behöver du mera skäl än detta?
Det är svårt jag vet, men som jag säger älska dig själv och gå nu.
Skapa en trygg framtid åt dig själv, för du kommer aldrig få det med honom mera sorligt nog.
Mv. Peter

Peter1970
Hej Adde..

Hej

Peter1970
Hej.

Tack för ditt beröm till mig, det värmer❤

Peter1970
Hej.

Det blir tungt i början med mycket känslor.
Underbar dotter, och så klok.
Ni kommer klara det❤
All lycka till er....

Azalea
Ser just nu ingen framtid

Ja, det står ju svart på vitt som du säger och det är ju solklart att det inte är ett normalt liv jag har.
Igår var jag så klar över att detta var droppen som hände o förrgår. Han slog in fönstret i min släkting hus och la sig för att dricka där. Antagligen för att få vara i fred för mig och andra.
Fast idag smög sig tvivlet på igen som en ruggig dimma. Det är så synd om honom, han blir ju helt övergiven,hur ska han klara sig.......alla olika skäl.
Fast sen försökte jag tänka om, det är ju ett ekorrhjul som upprepar sig hela tiden. Olika katastrofer efter varandra och jag får erkänna att min kärlek har försvunnit längs den vägen. Så varför stanna? Medkänsla, solidaritet med bröllopslöftena eller bara en gammal vana.

Skrållan
Azalea

Tänker när jag läser ditt inslag, men hur ska du klara dig? När ska du må bra? När ska du tänka och planera för ditt liv, och det du vill?
Hur länge orkar du?
Stor kram till dig

Azalea
Fina Skrållan🧡

Måste nog erkänna att det är väldigt tungt och oroligt nu men samtidigt har tanken börjat att få fäste. Jag är klar med detta nu! Det kommer att bli så svårt och jag hoppas att jag kommer att orka och våga ta steget men sista dagarna har varit helt extremt kaos och ska jag typ överleva detta så måste jag ta beslut nu. Så svårt och jobbigt och jag svänger hela tiden men det finns inga fördelar med att stanna. Bara mer elände som aldrig tar slut.

Skrållan
Fortsätt

Fortsätt skriv här. Vi stöttar. Nej det är inte lött att lämna, men det är ju inte lött att stanna heller. Jag hoppas det ljusnar snart för dig Jag hoppas verkligen du hittar styrkan Azalea. Styrkan att sätta dig först.

Blåklocka
Insikter

Det är verkligen så starkt att läsa hur en alkoholist tänker och agerar när det kommer till hur alkoholen styr allt i personens liv.
Min man super och det är smärtsamt att förstå att man alltid kommer i andra hand.
Det drabbar mig och gör att jag också liksom hamnat på min botten som medberoende. Alla ord och löften från mannen då vi drabbar samman i något som jag tror på. Att han har kontroll, att han tycker det är normalt att dricka ljummet vin direkt ur Bag-in-boxen ( som han fö gömmer i garaget. Att han blir simmig i blicken och lullar runt på all ledig tid. Att han och alkoholen verkar ha en samhörighet istället för att maken och jag har en samhörighet.
Jag blir så ledsen och förbannad när jag gång efter annan fattar att jag enbart stör honom och är så jävla bråkig då jag ska ta upp hans drickande. Jag får alltid reaktionen som främst handlar om hur problemet bara är mitt. Han dricker minsann inte på ett sjukt vis. Nej, nej! Han tycker bara att jag ska låta honom dricka för det funkar minsann!
Men det jag vill få honom att förstå är att jag upplever det som att han har en älskarinna ungefär. Jag känner mig utanför då han ljuger och smusslar med vinboxar. Han gör om sanningar och påstår att det är jag som ljuger och bråkar då jag ifrågasätter hur han dricker. Han kallar mig dum i huvudet. Att jag är ett psykfall och att det är jag som har problem. Inte han minsann!
Han tycker bara att det är härligt att dricka vin från morgon till kväll när han är ledig.
Just nu har jag bestämt, och bokat in en semestervecka utan honom i sommar. Detta fattar han förstås inte. Hur fan kan jag göra något sådant? Såklart blir det obegripligt eftersom jag tidigare aldrig skulle gjort något sådant. Men nu har jag börjat förstå att han bara väljer alkoholen och att jag tidigare blivit besviken. Jag skulle behöva ett tips p vad jag kan säga för att han verkligen ska förstå att hans supande kommer att kosta honom mer än vad vinsterna är.

Spinoza
Han kommer nog inte förstå

Han kommer nog inte förstår förrän det är ett faktum vad konsekvenserna blir.
Jag har väldigt nyligen skiljt mig efter att i flera år sagt att jag kommer att lämna om han inte ändrar sitt drickande och sitt aggressiva beteende.
När jag sen gjorde det var han som ett levande frågetecken och förstod inte varför jag inte ville längre, för han skulle ju ändra sig nu.
Så jag tror att den som är djupt i missbruket inte tar in det partner säger förrän det får verkliga konsekvenser.
Så toppen att du åker på semester själv, det kanske startar igång något hos honom. Eller också gör det inte det, men du får en skön veckas semester när du inte behöver fokusera på honom.

Peter1970
Azale/ Medberoende

Hej

Peter1970
Hej Blåklocka

Hej

Peter1970
Tillägg.

Hej

gros19
Barnen

Glöm er själva vill jag säga. Det är barnen som är viktiga. Inga barn ska behöva be sin pappa sluta dricka. Inget barn ska ha en pappa som är så full så han knappt kan gå, när barnet har födelsedag. Det är så sorgligt. Det räcker med dom barnen du har. Din man är oehört barnslig när han säger att lämnar du honom är du borta ur hans liv. Har du inte varit det länge redan. Han har ju valt alkoholen framför dig och sina barn. Är du för hård undrar du. Ja möjligen mot dig själv. Blir så arg och ledsen när jag läser sånt här. Du skulle lämnat för länge sedan, men jag vet man hoppas och det är inte lätt. Tusen chanser har han fått. Hur många får så många chanser? Hur framtiden blir vet vi inte, men ofta bättre än vi föreställer oss. Vi har väl de flesta en tendens att tänka på det värsta som kan hända. Lycka till för dig för dig och dina barn och låt dom uppleva nyktra semestrar och födesedagar.

Azalea
Jag tycker det känns skönt

Jag tycker det känns skönt att få dina åsikter så rakt på sak Peter 1970.
Jag behöver både stöttning och en stark hand som påminner mig hela tiden om hur fel mitt liv är.
Han är just nu inne på 8:e dagen och ligger däckad hela tiden förutom när han mpste till bolaget.
Här pratar vi varken jordnötter eller kaffe. Det är 70 cm gin jämte sängen som hälls rakt ner i halsen, inget glas behövs och har inte behövts på flera år. Förlåt,men bara synen av att han halsar direkt ur flaskan tycker jag är obehagligt.
Blåklocka, det finns inget du kan säga till honom som gör att han förstår. Jag har provat slla sätt och alla ord men de har tagit slut ni och han super lika mycket. Så det blir vi dom får lämna och förhoppningsvis ramlar pengen ner och kanske kan det bli en vändning. Men våra ord är inte starka nog för dem.
Kämpa så ska jag göra likadant 🧡Och ha en riktigt underbar semester🍀

Peter1970
Azalea...

Hej

Azalea
Du ska vara stolt

Du ska vara stolt över dig själv och hur långt du har kommit längs din väg. Det är starkt och måste så klart vara väldigt jobbigt och plågsamt när du tänker tillbaka på de som blivit sårade.
Tack för du vill sända honom en tanke, det är väldigt fint. Ni är underbara.
Det jag tycker är svårt nu är att jag inte kan leva med honom längre. Hans drickande är det dom slla vakna minuter kretsar kring. Men ändå känns det på något sätt dom att jag sviker. Han är ju sjuk och en sjuk människa lämnar man ju inte till sitt öde. Det brottas jag med hela tiden. Jag är rädd för vad som kommer att hända honom om jag lämnar.
Jag orkar inte ha det så här men känner mig som en stor svikare trots att jag vet att jag försökt med allt.
Jag orkar mig också lver att jag inte har varit snäll. Den sista tiden, 1 år, har jag varit arg och bitter, kanske mest för att när han väl är nykter så är det som om inget har hänt och jag förväntas bara vara som vanligt. Jag klarade av att " glömma" i 6 år men nu går det inte.
Jag har ju slla dessa minnen när han är packad, raglar omkring, däckar över allt i huset, traggar om allt möjligt som man bara får hålla med om För att det inte ska bli något bråk.
Jag har mest varit tyst för det finns inget jag kunnat säga och om jag har stått för em åsikt, om vad som helst, så stämmer dem inte och jag har inte all tid velat ge mig bara för att han ska bli lugn.
Men kanske skulle jag försökt med att radera alla händelser ur mitt minne och bara sett och hoppats framåt.
Kram Azalea

5barnsmamman
Visst är det som du säger,

Visst är det som du säger, tänka på barnen först. Fick känna på det igår kväll, han har inte druckit på snart 4 mån vad jag vet. Så skulle jag åka till Stockholm över helgen för att handla saker till mitt nya boende hann inte mer än dit så ringde vår 16 åriga dotter igår kväll, och sa att hon trodde pappa hade druckit. Hennes små syskon 8,10,13 hade blivit oroliga och hon hade tagit med dom hem till mina föräldrar. Hon bad mig att inte ringa och konfrontera honom då hon skulle få skit för det sen, lovade henne att inte ringa honom, hon avslutade vårt samtal med att, jag kanske har fel mamma pappa kanske inte har druckit utan jag kanske bara inbillar mig det, men han beter sig så där konstigt som han brukar göra när han druckit.

Så otroligt arg och ledsen för att våra barn skall behöva ens känna den här känslan, och att de börjar bli som mig. Att de hon ens får tanken att hon har fel och blir osäker fast hennes känsla säger annat.
Satt själv med tårarna rinnande i går och tänkte att han nog inte druckit utan han var säkert bara trött. Hur sjuk är man inte som ens tänker så.
Hon sa även när hon pratade med mig i går att lova mamma att du aldrig lämnar oss ensamma igen. Ångest över att det blir så här när jag inte kan hjälpa dom är enorm. Jag som aldrig åker någonstans. Lär aldrig få reda på om han druckit i går eller inte, då han aldrig skulle erkänna om jag frågade och vill inte sätta vår dotter i skiten att hon sagt något.
Tröstar mig med att de kanske bara är en känsla hon fått och att han skött sig när jag varit borta.

mulletant
Kära 5barnsmamman

Jag som varit ensam med onykter, instabil far med ansvar för yngre syskon- det är underordnat, spelar ingen roll om han var nykter eller inte. Det du ska ta fasta på är att dina barn är oroliga, kanske rädda. Ta hand om dig och dem! / mt

Peter1970
Älska dig själv...

Hej

Peter1970
Men snälla du.

Hej

Sidor