Just nu sitter jag och kämpar hårt mot alkoholsug och nikotin sug.
Jag vill sååååå gärna dricka vin och röka cigaretter. Känna den där avslappningen som vinet skänker. Ansvarslösheten och tillförsikten som vinet ger efter bara en enda klunk. Har spenderat en helg med en vindrickande rökare och bara längtat efter att få ge efter för suget. Egentligen var det bara ett dygn, om jag ska vara ärlig, men det kändes som 4 dagar. Spöket dröjde sig kvar och pockade på hela långhelgen. Jag ville göra personen sällskap. Jag ville också dricka vin och röka. Men jag gjorde det inte. För rädd för att göra bort mig om jag inte kunde behärska mig med Ett glas vin. Istället började jag planera för en dag då även jag skulle kunna få njuta som den här personen. En dag då det bara var jag ensam (inte inför barnen) och en bag in box och ett paket cigaretter. Kanske någon vän som klarar att se mig full kunde få vara med. Och så bara gå lös och ta en rejäl fylla. Bara för att få känna det där sköna en gång till. Bara en gång till.

Jag har fortfarande inte släppt den planen helt och hållet. Men jag vet att jag borde. Jag borde verkligen verkligen lägga ner alla såna tankar helt och hållet.
För om jag tillåter mig en dag så finns inga som helst hinder för att jag inte ska tillåta mig att planera in flera “fina festdagar”.
Jag var helt oförberedd på att suget skulle drabba mig så oerhört starkt och hårt den där helgen då vindrickaren var och hälsade på. Trodde inte alls jag skulle bli berörd. Jag har ju varit nykter länge nu. Tar nykterheten för givet. Prestationsglädjen är borta för länge sedan och ersatt med tankar som det var väl inget. Jag drack ju inte ens så himla mycket, om jag jämför mig med många här som varit och fortfarande är lååångt djupare nere I träsket än jag någonsin varit. Så vad hade jag att gnälla över. Det borde inte ens varit ett problem för mig att sluta. Jag drack inte tillräckligt mycket för att min nuvarande nykterhet ska vara en prestation.

Jag vill inte alls fira längre. Känner inte att jag är värd det över huvud taget. Undrar om det går att byta namn på tråden....

oj vad gnälligt det blev idag.

För att höja stämningen lite kan jag ju berätta att jag haft två riktigt härliga vardagar med underbara stunder med ungarna, trevliga luncher med vänner och en riktigt bra arbetsdag också :) Livet känns största delen av dagen riktigt bra ändå :)

Du vet väl att det bara är rent ljug det där med att ”det är tanken som räknas”... Planen du gottar dig i må mycket väl vara att du ska svepa en bag in box och kedjeröka, men det är bara handling som räknas :) Annars skulle jag vara jääääkligt vältränad, kan jag lova. Jag har tänkt på att träna flera gånger om dagen hur länge som helst... Och flera av mina kollegor skulle vara superbra på sitt jobb, om det var tanken som räknades. Ack och ve. Sorgligt nog är allt som det är, trots så himla många storslagna tankar... Men just nu i ditt fall är det ju toppen att tankar och planer inte förändrar ett dugg. Du är nykter. Du förblir nykter. Ha en trevlig kväll!

Farliga tankelekar eller ett sätt att hantera sjukdomen, huvudsaken är att du har styrkan och modet att fortsätta din resa. Tror det kan vara nyttigt att få känna hur stark Draken är i sin vilja att ta över din hjärna och själ.
Så idag är du en vinnare som bara lekt med en farlig tanke, så klappa dig själv på axeln och sträck på dig???
Kram Strulan❤️

har en alkiskompis som efter 8 år som nykter fick för sig att "testa lite" . Och som bekant så försöker vi ju dricka "ifatt" det vi varit utan under den nyktra tiden så för hans del kom han fort upp i 2 helrör vodka om dagen och höll på att dö på kuppen. Han fick intensivvård och en låååång behandling efter det men kom inte riktigt tillbaka till sinnesron som ett bra nyktert liv för med sig om man jobbar med sig själv.

Jag är rätt säker på att jag skulle dricka mig till döds om jag skulle börja igen.

Åh så glad jag blir av att läsa det ni skriver till mig för att peppa! Det hjälper verkligen. Jag är peppad ?

Glasögon Smurfen - du har så himla rätt! Har aldrig tänkt på tanken som räknas på det viset. Smart!!! ?

Strulan - du har antagligen också rätt. Att det är nyttigt att känna den destruktiva "draken" sätta in då och då. Så man inte får för sig att det går att hantera alkohol intaget. Tack för dina ord. Jag rätar på ryggen! ?

Adde - det ligger mycket i det du berättar också. Det förklarar varför mitt (än så länge enda) återfall blev så tokigt. Det stämmer precis, att jag försökte dricka ikapp och lite i förskott också. ?

Åter igen tusen tack!!!!
Att ni skriver hjälper mig väldigt mycket.

Ha det fint!

Hej vitutanvin

Grattis till dina nu 100+ dagar, starkt jobbat!!
Hade själv 14 vita månader och mådde kanon bra. Den jobbigaste delen var alla tillställningar, ”men eeettttt glas vin kan du väl ta”
Till slut blev det eeetttt glas, för jag hade ju klarat 14 mån, som resulterade i att jag snabbt kom in i tråkiga rutiner. Uppenbarligen klarar jag inte eeetttttt glas...

Under dessa månader så tog det mig 6, 7 månader innan kroppen började svara på träningen. Så ge det lite tid innan du förväntar dig underverk på konditionen. Jag menar hur lång tid tog det för dig att bryta ner den? Föreställ dig att det tar lika lång tid att bygga upp..
Känner också så väl igen mig när det kommer till tröttheten. Fick då tipset ”lyssna på kroppen och ge kroppen vad den behöver”
Sömn, mat, vatten, ro, vila, aktivitet. Allt utom A..... fungerade för mig då och skall nu göra samma resa igen. Inne på dag 2 och har lång väg kvar.

Styrke kramar till er alla!

Vad dina ord värmer VissenRos. De får mig att tro på att det är värt mödan.
Att du också haft det så här och att det blev bättre. Det blir kanske bättre för mig med då! :)

Idag kände jag mig starkare i cyklingen. Så du har förmodligen rätt.

Du har naturligtvis rätt i att ge kroppen det den behöver. Det är svårt tycker jag. Min vardag tillåter inte att jag sover 2 tim mitt på dagen, går hem från jobbet efter 4 tim, tränar 5 gånger i veckan (eller varje dag) eller går ut och träffar vänner några gånger i veckan och ekonomin tål inte de behandlingar (massage, kiropraktik mm) som min kropp gillar och mår bra av.
Det är svårt att kompromissa. Särskilt för "allt eller inget" personen här.

Jag vill inte gnälla men ändå gör jag det. För det är svårt och jag är öite rädd för att låtsas motsatsen efter att bränt ut mig just genom att "fake it until you make it".

Bara att tugga i sig och göra det bästa möjliga av situationen som den är och jobba -lagom- på att få till en förändring.

Hoppas ni hade en trevlig midsommar! Min var helt ok. Visst fanns det sug, omgiven av adrickare men det gick bra.

Kram på er så länge

Många små positiva saker som hänt och några kul grejer att se framemot blir med synergieffekten: en Flinande Fågel Fenix som stiger mot solen!

Jag njuter så mycket jag kan. Låter mig flyga så högt det bara går. Struntar i att fallet blir hårt.

Idag flyger jag! Nykter naturligtvis och såå nöjd med det. ?

Igår var det tjejmiddag ute på stan.
Ingen i gänget är stordrickare och att välja afritt är inte konstigt eller fel. Det gör alla då och då. Trevligt som tusan och lyckades hitta helt ok afria vita viner och en suverän softdrink mijito.

Saknade inte a en sekund!

Amanda

Vad härligt att höra att utekvällen blev så lyckad! Du valde goda alkoholfria alternativ och fattar hela tiden aktiva beslut som hjälper dig att fortsätta vara nykter. Finns det några strategier som du har haft eller har särskilt stor nytta av? Dela gärna med dig om du vill.

Allt gott till dig!
Amanda, Alkoholhjälpen

... jag har några stycken tror jag.

Har påminnelse i min privata outlook som frågar mig "Varför nykter?" Och mitt inövade svar är: "för barnen, för hälsan, för livet!" Ibörjan hade jag repeat dagligen. Nu endast på kritiska tidpdpunkter tex fredag em. och inför event.

Jag fattar beslutet "jag är nykter" om och om igen. En gång räcker tydligen inte.

Jag försöker tänka på det positiva med att vara utan a. Även om jag är trött, yr, utmattad, har ångest osv så beror det iaf inte på a.

Att få återkoppling här på AH och att någon undrar hur det går är det absolut bästa motmedlet o botemedlet.
Tack för att ni finns!

utan a.
Saknade det inte en sekund!
Däremot har jag problem med luriga tankar om a på dagarna nu under semestern. Varje semester har ju varit lika med a i npgon form typ varje dag... öl i solen, rödvin i ljumma kvällen, drink på eftermiddagen, vitt vin till lunchens räkmacka.
Tvivlar nu flera gånger om dagen på mitt beslut om att det är vettigt att avstå a. Tänker att jag behöver vila från ångesten några timmar. En dag bara.
Har det tungt.
Trots strategier....

också en viktig upplevelse. Jag tycker inte om folksamlingar. Och alkohol har varit ett hjälpmedel för att kunna ta in och njita av musiken. Jag blundar och lyssnar oftast bara. Men den första utan. Den blev lika härlig och gåshudsframkallande. Med ändringar. Jag stod längst bak i lokalen med en afri öl i handen( äcklig ovärt) för trygghet. Gick in sent istället för att stå och vänta. Med anpassningar fungerar det precis lika väl. Kan känna livet skarpare med musik i kroppen.

Jag läste en sommaröls recension och där kickade det in. Längtan. Men det är i romantiseringen som faran finns. Det är ju aldrig sådär som på reklamen. Verkligheten är mycket soggigare än så. På alla sätt.

Jag funderar mycket på hur mitt sociala liv kommer att se ut. För jag vill inte längre vara en del av onyktra sammanhang. Jag har två nyktra år bakom mig nu. Så står stadigt och tryggt. Då jag äter mediciner för att fungera. De går inte kombinera med alkohol. Då förloras deras uppbyggande effekt på min tillvaro.

Inte är det lätt när det slår till. Men vi har den där skeva uppfattningen om att saker och ting borde vara lätt. Fast livet inte är så. Att vi förtjänar en paus osv. Men a är en falsk paus. Den är inte riktig. Ångest är ett helvete. Och den bekämpas bäst med annat. Men vilken resa det har varit att ta sig till den här platsen. Med dem här ögonen. År. Många många år.

Dina erfarenheter ger igenkönning och hopp.
Jag lider också av mycket ångest. Har inte hittat något att bekämpa den med. Trots ett hälsosamt leverne med träning, hyfsat hälsosam mat, odlar mina nära vänner, jobbar bara deltid, mediterar osv. osv. Tycker jag gör allt rätt. Men ångesten består. Ja jag vill ha belöningen. Jag kräver att livet ska vara lätt då och då. Jag vill ha pausen för att orka ladda om.
Hur gör du?

den är och har alltid varit en ovälkommen kompanjon. Ångest. Eller rädslor. Känna mig fel. Avig. And the list goes on.

Krävde också att livet skulle vara lätt. Lite bekymmerslöst. Iallafall då och då. Jag hamnade ju i en lång period utan paus. Med bara överlevnad. Så är det inte längre. Och det är ingenting jag ordnat. Med hälsosamt leverne, sunda vanor osv. Jag har pmdd. Så det är medicinen som ordnat det åt mig. Jag slog i botten. Då blev det inte så viktigt med upplevelser och glädjeämnen. Nu börjar jag få nos på dem igen.

Kommer säkert börja jaga dem inom kort. Men jag hoppas. Att genom att skriva och läsa tillbaka. Att jag inte glömmer. Det är ett liv oavsett.

Jag övar också på meditationen. Men får inte riktigt till det. Jag vilar varje dag. Och promenerar.

Jag tror att det i slutänden ändå bara handlar om att acceptera ångesten för vad den är. En ovälkommen kompanjon. Och att det inte kommer försvinna. Det går att ge den mindre styrkraft. Och där finns de metoder man själv gillar.

Den största fällan jag föll i var att jag trodde att den sade mig något. Att det fanns något fel i mitt liv. Eller något jag behövde komma på. Så skulle den lämna mig ifred. Om jag bara gjorde rätt saker.

Inser nu när jag skriver att mina tankar rymmer både hopp och hopplöshet. Men bakom dem finns också styrka. Och jag vet att se dem stunder när den lämnar. När jag andas fritt. Och det är stundtals lättare. Är det förjävligt dunkar jag till den med piller för att ha mer ork till den lägre nivån av ångest. Och på så sätt ligger jag nu och flyter lite då och då. Istället för att ett konstant simmande eller sparkande uppåt från bråddjupet. Och det var det psykologen sa till mig också. Jag önskar du skulle få flyta lite ibland. Jag har gett mig själv det. Lite luftmadrass under ibland bara. Behöver inte vara duktig längre.

Där kom det. Behöver inte vara duktig längre. Den största skillnaden av dem alla.

sweatpea

Att inte behöva vara duktig längre. Att kanske då duga ändå, precis som man är. Jag lånar den av dig en stund om det går bra.

Lätt att glömma bort. Så man tål att bli påmind om och om igen!
Jag har en bild på en groda som ligger och slappar på ett näckrosblad och citatet av Bob Hanson "Här ligger jag och duger" som symbol o påminnelse om att det inte är prestationen som definierar mitt värde.
Tål att upprepas!!
Tack för att ni pratar i tråden och håller den vid liv! ?

Jag är tacksam över att jag har semester.
Jag är tacksam över att ha en sådan fin familj.
Jag är tacksam över att jag kan känna alla känslor, även skam och ledsenhet utan att fastna i dygn (tog mig ur mörkret på bara någon timme igår).

Jag är fortfarande tacksam över att jag har semester! ? Sååå skönt med kravlösheten. Att kunna somna om och vakna när jag, på riktigt, är klar med ryggläget för natten.
Jag är fortfarande tacksam över min underbara familj. Lilla ringe igår och bekräftade att allt var bra - lättnad!! Känns också lyxigt att få längta!
Jag är fortfarande tacksam över att jag kan känna en massa. Jag är pirrig inför dagens aktiviteter. Förstår inte riktigt varför eftersom det är efterlängtade möten. Gråten ligger ytligt och det gör inget.

Tacksamheten är djupare idag. Skönt! Befriande! Stabiliserande! Fyller på glaset med tillförsikt!

Mycket mörker igår. Berodde mest på sömnbrist och väckta känslor från dagen innan.
Tackar mig själv för att jag var snäll mot mig själv och vilade och tränade. Så tacksam mot kroppen som faktiskt gick med på det intensiva träningspasset.
Nu har jag fått sova och sinnet är betydligt lättare.
Det blir en bra helg det här.