av Peter1970

gros19
lör, 2019-06-08 - 15:03

Glöm er själva vill jag säga. Det är barnen som är viktiga. Inga barn ska behöva be sin pappa sluta dricka. Inget barn ska ha en pappa som är så full så han knappt kan gå, när barnet har födelsedag. Det är så sorgligt. Det räcker med dom barnen du har. Din man är oehört barnslig när han säger att lämnar du honom är du borta ur hans liv. Har du inte varit det länge redan. Han har ju valt alkoholen framför dig och sina barn. Är du för hård undrar du. Ja möjligen mot dig själv. Blir så arg och ledsen när jag läser sånt här. Du skulle lämnat för länge sedan, men jag vet man hoppas och det är inte lätt. Tusen chanser har han fått. Hur många får så många chanser? Hur framtiden blir vet vi inte, men ofta bättre än vi föreställer oss. Vi har väl de flesta en tendens att tänka på det värsta som kan hända. Lycka till för dig för dig och dina barn och låt dom uppleva nyktra semestrar och födesedagar.

Azalea
lör, 2019-06-08 - 16:34

Jag tycker det känns skönt att få dina åsikter så rakt på sak Peter 1970.
Jag behöver både stöttning och en stark hand som påminner mig hela tiden om hur fel mitt liv är.
Han är just nu inne på 8:e dagen och ligger däckad hela tiden förutom när han mpste till bolaget.
Här pratar vi varken jordnötter eller kaffe. Det är 70 cm gin jämte sängen som hälls rakt ner i halsen, inget glas behövs och har inte behövts på flera år. Förlåt,men bara synen av att han halsar direkt ur flaskan tycker jag är obehagligt.
Blåklocka, det finns inget du kan säga till honom som gör att han förstår. Jag har provat slla sätt och alla ord men de har tagit slut ni och han super lika mycket. Så det blir vi dom får lämna och förhoppningsvis ramlar pengen ner och kanske kan det bli en vändning. Men våra ord är inte starka nog för dem.
Kämpa så ska jag göra likadant ?Och ha en riktigt underbar semester?

Azalea
lör, 2019-06-08 - 23:44

Du ska vara stolt över dig själv och hur långt du har kommit längs din väg. Det är starkt och måste så klart vara väldigt jobbigt och plågsamt när du tänker tillbaka på de som blivit sårade.
Tack för du vill sända honom en tanke, det är väldigt fint. Ni är underbara.
Det jag tycker är svårt nu är att jag inte kan leva med honom längre. Hans drickande är det dom slla vakna minuter kretsar kring. Men ändå känns det på något sätt dom att jag sviker. Han är ju sjuk och en sjuk människa lämnar man ju inte till sitt öde. Det brottas jag med hela tiden. Jag är rädd för vad som kommer att hända honom om jag lämnar.
Jag orkar inte ha det så här men känner mig som en stor svikare trots att jag vet att jag försökt med allt.
Jag orkar mig också lver att jag inte har varit snäll. Den sista tiden, 1 år, har jag varit arg och bitter, kanske mest för att när han väl är nykter så är det som om inget har hänt och jag förväntas bara vara som vanligt. Jag klarade av att " glömma" i 6 år men nu går det inte.
Jag har ju slla dessa minnen när han är packad, raglar omkring, däckar över allt i huset, traggar om allt möjligt som man bara får hålla med om För att det inte ska bli något bråk.
Jag har mest varit tyst för det finns inget jag kunnat säga och om jag har stått för em åsikt, om vad som helst, så stämmer dem inte och jag har inte all tid velat ge mig bara för att han ska bli lugn.
Men kanske skulle jag försökt med att radera alla händelser ur mitt minne och bara sett och hoppats framåt.
Kram Azalea

5barnsmamman
sön, 2019-06-09 - 08:05

Visst är det som du säger, tänka på barnen först. Fick känna på det igår kväll, han har inte druckit på snart 4 mån vad jag vet. Så skulle jag åka till Stockholm över helgen för att handla saker till mitt nya boende hann inte mer än dit så ringde vår 16 åriga dotter igår kväll, och sa att hon trodde pappa hade druckit. Hennes små syskon 8,10,13 hade blivit oroliga och hon hade tagit med dom hem till mina föräldrar. Hon bad mig att inte ringa och konfrontera honom då hon skulle få skit för det sen, lovade henne att inte ringa honom, hon avslutade vårt samtal med att, jag kanske har fel mamma pappa kanske inte har druckit utan jag kanske bara inbillar mig det, men han beter sig så där konstigt som han brukar göra när han druckit.

Så otroligt arg och ledsen för att våra barn skall behöva ens känna den här känslan, och att de börjar bli som mig. Att de hon ens får tanken att hon har fel och blir osäker fast hennes känsla säger annat.
Satt själv med tårarna rinnande i går och tänkte att han nog inte druckit utan han var säkert bara trött. Hur sjuk är man inte som ens tänker så.
Hon sa även när hon pratade med mig i går att lova mamma att du aldrig lämnar oss ensamma igen. Ångest över att det blir så här när jag inte kan hjälpa dom är enorm. Jag som aldrig åker någonstans. Lär aldrig få reda på om han druckit i går eller inte, då han aldrig skulle erkänna om jag frågade och vill inte sätta vår dotter i skiten att hon sagt något.
Tröstar mig med att de kanske bara är en känsla hon fått och att han skött sig när jag varit borta.

mulletant
sön, 2019-06-09 - 08:24

Jag som varit ensam med onykter, instabil far med ansvar för yngre syskon- det är underordnat, spelar ingen roll om han var nykter eller inte. Det du ska ta fasta på är att dina barn är oroliga, kanske rädda. Ta hand om dig och dem! / mt

Sussilussan
sön, 2019-06-09 - 13:26

Tack Peter1970 för tråden?
Idag har jag fattat ett beslut som jag inte vet om jag orkar reda ut. Min man har alltid haft alkoholen som sin bästa vän, jag har nog sett länge mellan fingrarna och inte orkat bryta mig loss. Idag ställde jag ultimatum att jag ville att han skulle sluta dricka alkohol och söka hjälp. (Dricker varje dag) Självklart erbjöd jag mig att finnas med och stötta honom, men han sa att han inte tänkt sluta dricka. Jag sa då till honom att han väljer alkoholen framför mig? han svarade inte och vidhöll att han inte tänkte sluta dricka. Åh, så svårt allt är..
Jag själv klarar inte av att dricka alkohol, dricker alldeles för mycket när det blir och gör bort mig så jag har sån ångest och orkar inte knappt leva. Är bestämd för min egen del att nu är det nog. Ska söka stöd till veckan. Dricker aldrig när jag jobbar utan mest på fred- lörd och tyvärr när det är röd dag mitt i veckan. Så i onsdags blev det för mycket och jag gjorde bort mig igen, så bestämde mig den 6e juni att nu är det slut. Med stigande ålder och alla andra krämpor som kommer med åren har jag äntligen beslutat mig för att sluta dricka. Och Jag tror på mig själv och vill så gärna ha med min man på detta. Det slutade med att vi tyckte det var bäst att vi skiljer oss åt. Jag tog bilen och har åkt ut och sitter nu här och skriver av mig. Har så mycket inom mig och tårarna rinner..

Peter1970
sön, 2019-06-09 - 17:47

Vill ge dig en jättestor eloge för din insikt gällande dig själv och din man.
Jag önskar jag haft den styrkan och insikten, innan jag hamnade på helvetets motorväg.
Som jag säger till dem flesta, det är jättesvårt att påverka någon som inte vill själv.
Du måste ställa dig frågan om han väljer alkoholen framför dig, ska jag gå eller stanna. Ett tungt beslut naturligtvis, men jag kan inte rekomendera att stanna hos någon som väljer spriten.
Vad gäller dig själv och valet att sluta dricka.
1, Att söka hjälp.
Ge inte upp om du inte hittar hjälp direkt som passar dig. Ha tålamod och finn det som passar dig. Min hjälp bestod av anonyma alkolister, men det finns många andra bra självhjälps grupper
2, Misslykandet.
Om du misslyckas och tar ett återfall. Skuldbelägg dig inte själv. Fokusera var possitiv och ta nya tag i stället. Sorg, harm, och återfall gör att man i regel fortsätter dricka.
4, Realistiska mål.
Bygg inte upp tankar i förväg om flera år av nykterhet. Börja med att ta en dag i taget, många bäckar små bildar till slut en flod.
5, En kraft.
Hitta en kraft starkare än dig själv. Det behöver inte vara, gud,mohamed, buddha, eller vad man nu vill kalla det. Bara en kraft i någon form som du kan rådgöra med när du behöver ett innre stöd.
Personligen har jag alltid i någon form haft en tro, och det var naturligtvis en bonus i kampen mot nykterheten.
Fråga gärna om det är mer jag kan svara på åt dig.
Gråta är nyttigt, så bara gråt och det helar dig.
Nu måste jag i väg, men fråga på bara så ska jag svara efter bästa förmåga när jag komner tillbaka.
Mv. Peter

Peter1970
sön, 2019-06-09 - 19:05

Nu när du bestämt dig Sussilussan.
Vinsterna är enorma att leva nyktert...
Som du sa att inte behöva göra bort sig.
Gå och lägga sig fullt sansad, och vakna upp varje morgon och veta vad man gjort.
Slippa dessa eviga bakfyllor och ångest.
Samt kroppsliga och medicinska vinster.
Ekonomiska vinster.
Ökad personlig självkontroll.
Att inte känna stressen över att jaga alkohol.
Att slippa löngner och svek.
Jag kan fortsätta en god stund till med att räkna upp vinster i nyktert levene❤❤❤
Ha en tro på dig själv Sussilussan, och du kommer få skörda vinsterna av ditt arbete...

Azalea
sön, 2019-06-09 - 22:34

Jäkla vad jag behöver höra detta. Min dotter ordnade så vi kunde fira sonen hemma hos henne. Hos oss går det såklart inte som vanligt. Sonen hade em önskan om kalas, har inte haft det de senaste 4 åren, så vi åkte dit alla utom hans pappa.
På väg hem, 15 mil, växte klumpen i magen igen och tvivlet börjar komma. Hela familjen är helt klara med att jag måste lämna och jag med efter kalaset. Men sista kilometrarna åååhhhh som jag mådde dåligt. Väl hemma så är spriten slut och han ville jag skulle köra o köpa öl
Aldrig sa jag. Då tog han cykeln och jag så att tar du den nu och väljer det så begär jag skilsmässa. Jag orkar inte detta längre. Han valde ölen.såklart.
Vi pratade när han kom hem och jag höll fast vid vad jag sagt om skilsmässa. Men då var det så synd om honom att han " kraschat" Imorgon ska jag läka och komma på benen igen.
Släng ölen o börja idag då! Men nej det går ju inte för jag har fyra öl kvar.
Alltid samma visa att imorgon då ska jag.......
Så tack peter1970 för att du säger åt mig, jag behöver behöver det.?

Peter1970
sön, 2019-06-09 - 23:47

Vad det värmer att höra om kalaset, och att ni fick känna er normala om så för en liten stund?
Sen kommer sorgen lite granna att klumpen kommer i magen för dig/er på vägen hem. För jag har med orsakat den känslan för min omgivning, ett bittert piller att svälja.
Sån glädje jag känner för det du gjorde när du kom hem, så fruktansvärt jäkla stark av dig.
Du ser du kan stå upp för dig själv och barnen, och inse att ni är värda att få må bra.
Tänk på dom gånger när ni mått bra utan att vara oroliga för sprit och fylla samt jäkelskap, önskar du inte att du hade det igen. Det steg du tog i dag är ett av några till på vägen mot harmoni, lungn och själslig ro.
Det finns inget som säger att om han blir frisk, att han inte kan få en harmonisk kontakt med barnen på ett sunt och naturligt sätt.
Ja att dra fram empatikortet och tyck synd om mig, brukar funka en stund... Vad ska jag göra och hur ska det gå för mig. Har du inget hjärta, hur kan du osv... Funkar inte det då testar man med- Jag vet att jag gjort fel förlåt mig älskling... I morgon börjar jag mitt nya liv, då ska du få se att jag aldrig mera komner dricka och vi börjar ett nytt liv igen. Funkar inte det, då blir vi förbannade och börjar anklaga vår äkta hälft och hela världen att att dom förstört hans/hennes liv.
Alla gånger som jag till och med satt själv och lovade min egen person på fyllan, att i morgon börjar jag ett nytt och nyktert liv, är oräknerliga.
Skulle jag fått en slant för varje gång jag lovade mig själv detta, så skulle jag va en rik jäkel i dag.
Nu börjar det brännas och han kommer försöka nagla sig fast för det är dem flesta brukare specialister på. För det är som sagt tryggt att ha en omhuldad miljö omkring sig i sitt missbruk.
Jag hoppas att när han når botten att han reser sig upp och skaffar hjälp. Att han sedan får tillbaka sin värdighet. Att han får tillbaka ett rikt liv även om det inte kanske blir med dig.
I grund och botten så finns det säkert en fin person som döljer sig bakom detta missbruk.
Allt sådant här är fruktansvärt jobbigt men du ska inte känna skuld, för du och barnen har gett mer än vad man kan kräva av någon person.
Det låter konstigt kanske men nu hjälper du honom på bästa sätt, även om han inte kommer inse det ljust nu..
Så modigt och starkt att du/ni kommit en liten bit på vägen mot ett välmående och harmoniskt liv, även om det tar lite tid och känslorna är många och motstridiga❤
Mv.Peter

Azalea
mån, 2019-06-10 - 22:33

Han jobbar inte nu såklart. Gulli i 10 dagar och nu var han på vårdcentralen och : hade ont i magen och diarré. Så han blev sjukskriven 1 vecka, från nya jobbet. Sjukskrivningen har inte kommit fram så gissa vem som får FIXA imorgon. Jo jag såklart. För han klarar ju inte av det säger han. Dan o behöva gå in och rädda igen men jag vill ju inte att han blir uppsagd på detta jobbet också.
Får lägga till att en halvtom 70 cl gin stod vid tv:n o sovrummet, tacka tusan att man inte klarar av nåt då. Fy, jag blir så förbannad. Kram till er alla?