av Konfunderadkaka

Konfunderadkaka
tis, 2019-06-11 - 18:30

Hej! Eĺler vad jag ska säga. Jag kanske bör ta min bakgrund först, när jag var 12 började jag röka marijuana och sen blev det opiater via läkare pga en hel del diagnoser. Bland annat ångest, depression, Asperger och ocd. Jag levde med en missbrukare av amfetamin i flera år fast han blev nykter när vi träffades. Alltså från amfetamin. Men vi gjorde mycket tillsammans men jag fattade det inte som missbruk då. Vi drack "bara" varje helg. Annars var det piller och annat. När vi slutade med allt, jag slutade tom dricka, gick förhållandet utför. Jag flyttade utomlands och jag gjorde ingenting alls. I över sex år var jag nykter från allt, i nästan sju år. Jag har en magsjukdom som gjort mig rädd från att dricka men tillslut, utomlands, där jag nu bor, tog jag ett glas champagne och jag kände ett Buzz på en gång. Sen dess har jag mer eller mindre inte slutat dricka. I den kultur jag bor i just nu "finns inte" alkoholism för alla dricker mycket eller är känsliga, så jag vet verkligen inte om jag är beroende eller bara en del av den nya kulturen. Låter helt sjukt och jag skäms. Jag har gått igenom tunga drogmissbruk, min lillasyster som är/var min bästavän blev tom dödad av heroin, så att tänka att jag blivit alkoholberoende känns jättekonstigt. Dricker öl just nu men har haft en tung dag på universitetet. Är helt nykter och obakis ungefär tre dagar i veckan. Blir blackout full bara en gång i månaden men bakis många dagar i veckan. Vet inte om Jag nojjar för mycket? Låter mycket värre när jag skriver det än vad jag upplever det. Förlåt. Och jag ber om ursäkt för min halvdåliga svenska,använder inte vårt modersmål så mycket som jag önskar haha.