min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Det kommer. Du är på väg dit. Det är inte spikrakt. Min väg har INTE vart spikrak till att känna så - att nu är det fan nog. Jag HAR flackat, trillat, rest mig upp, trillat igen, försökt, haft många nyktra månader mellan varven men trillat dit. Det är ju bara att jag inte skrev här då så ni har inte läst den resan. Jag har gjort precis som du. Upp, ner, backat, framåt, bakåt, upp, ner igen, bromsa, gasa, turbo - platt fall. Jag har vart där men kom till en punkt när jag inte orkade ha det så mer. Till slut fattar man att det kommer inte att funka, aldrig någonsin. Då ger man upp.....

Kram

MM

Jag får känslor som ger mig förnimmelser. Ljuset ute just nu ger mig känslan av berusning på eftermiddagen. Hem från krogen - sova - vakna - folk som lever ett liv utanför - abstinens - svettig - ångest. Det blir inte en tanke mer en känsla. Jag kan nästan känna mig onykter av det och då kommer ångest. Jag kan känna bakfyllan det ljumna äckliga.... ahh nu burrar jag. Yuck .

Kram

Vill önska dig en fin sommar..Det är så härligt med dig, för det känns alltid så äkta och energiskt att läsa det du skriver..Ha det gott..Sommarkram?

sommarkramar och varma tankar gör mig glad. Då blir jag varm i hela kroppen.
Jag klarade alla prövningar förra sommaren utan att ta ett återfall....
Det var övermäktigt jobbig men jag ser det positiva i nästan allt (försöker iallafall)
Jag gick stark ur de kriserna. Kommer dock aldrig förstå hur jag fixade det.
Vart fick jag den kraften ifrån när hela livet togs ifrån mig?

Kram

MM

Man går in i en livskris. Överlever. Går ur krisen. Lite starkare.
Växa som vuxen kanske.....
Dottern och jag ses ibland och det funkar bra trots allt. Vi undviker att prata om det.
Men den magin som vi har haft - mamma och dotter - den är borta.
Min bästa vän är borta.

I skrivande stund så tog jag en break från att fixa i det som var hennes rum.
Jepp gör ont men livet går vidare.

Kram alla

MM

Leonard Cohen sjunger: "There is a crack in everything, thats how the lights gets in"

Det finns det som är trasigt och som aldrig kan bli helt igen
men det är först när verkligheten spricker och vi är brustna
som ljuset kan leta sig in.

Kanske är det därför livet måste gå sönder gång på gång?

Det var ett riktigt fint citat av Leonard Cohen, MM.
Jag känner ibland som du: att livet går sönder. Men det känns tröstande att tänka att det är så ljuset kommer in.
Det är kanske därför man överlever. Hoppas att du känner dig lite bättre nu.

Sen önskar jag också allt bra till dig, Mic, att du ska fortsätta känna hopp och fortsätta din väg.

Ja det är fint det där med the crack in everything. Det finns en lagningskonst som heter Kintsugi (tror det är rätt så) där man lagar sprickor med guld. Det lagade blir vackrare än innan när det var oskadat. Och så tänker jag på Brene Brown som skriver och talar om modet att vara sårbar. Det är fint att vara människa - sårbar, felbar och ofullkomlig - med människor som du. Sommarkram / mt

I min crack komme inget ljus in i alla fall tack gode gud. Alldeles för många män som står hukade över grejjer och ljus kommer in i cracks där det inte borde.

Men hur som helst, ha en bra sommar och vi hade väl fått skapa en crack om de inte släppt in oss till slut på senaste träffen. Nu vet jag inte hur mycket ljus vi hade med oss men en del får jag hoppas.

Kram på dig!
(Jag är lite hövstabil mentalt så mina inlägg är lite underliga ft. märker jag i efterhand)

Jo jag vet, jag kommer ihåg hur jag mådde. Och det fanns bara en väg och det var uppåt. Eller supa ner sig och dö.
Jag ville nog helt enkelt inte dö. En tatuering kom till för att jag aldrig ska glömma. På handleden. Jag tittar på den och minns....
Jag var i ett halt djupt hål med djävulen stirrandes på mig. Det är sant. Jag så honom i ögonen. Delirium kallas det. Alkoholpsykos.
För mig var det verkligt.

Ett tips kan vara att skriva härinne INNAN du dricker - så kan andra hjälpa dig att stoppa.
Kanske AA på orten där du bor?

Hoppas du tar dig ur din period snart.
Och att det blir din sista.

MM

Tips på tatueringstext:
Capitulate!
I have surrendered!
I give up!

Ge bara upp. Du kan inte dricka alkohol.
PUNKT!

:D

MM

Ja, varför sprattlar man runt i nätet, istället för att bara ge upp och spurtigt simma vidare? Vad är det för hopp man försöker vidmakthålla?
För mig var det här en mycket bra tanke. Lättnaden kändes direkt. Märkligt.

Jag är glad att du finns här och klarar ut sånt som kan kännas så svårt och komplicerat, när tankar på alkohol kommer. För mig är det dock fortfarande en process att ta mig igenom i mitt försök att dricka måttligt. Men jag ska ha det här med mig, för det är det jag kommer att behöva ta ställning till när mina tre månader av "dricka måttligt" är över. Är det dags att bara andas ut och ge upp då?

Tack för att du inte ger upp att hjälpa oss!!

Jag önskar dig också en fin midsommar! Släpp inte tampen nu. Men ge dig själv tillbaka all den ansträngning och kraft som alkoholen tar ifrån dig. MM har rätt. Ge upp och gör reträtt innan det här fältslaget mot alkoholen skadar dig alltför mycket.

Ekvationen är inte svår.
En drogberoende kan inte ta en halv tablett.
En rökare kan inte ta en halv cigg.
En alkoholist kan inte dricka ett halvt glas vin.
Tar man aldrig det första glaset är man alltid safe.
Problemet ligger i att undvika det första glaset.
Vägen att komma till den insikten ser olika ut och tar olika lång tid.

Men att försöka gång på gång är egentligen bortkastad tid.
Ju fortare man tar det till sig desto snabbare kommer man ur
sin fotboja. Man tillfrisknar och när man gör det så förändras
hjärnan långsamt. Insikter. Känslor. Hjärnan mognar.

Nykterhet kommer dock inte gratis som en skänk från ovan.
Det är ett kämpande. Man får slåss med näbbar och klor
men är man beredd att göra det så går det.

Jag är alltid bara ett glas ifrån. Som alla andra med ett
beroende. Det där glaset är liv eller död för mig.

Tanken kan komma hos mig med. Efter 3 år. Man går inte
fri. Tanken är dock inte farlig. Det blir farlig om jag sätter
in den i praktiken.

Det är så jag behåller min nykterhet.
Ett högt. Nej tack - jag kan inte dricka alkohol.
Alltid. Jag resonerar inte med mig själv om det
kanske skulle gå. Resonerandet öppnar dörren på
glänt och öppnar jag den halvöppen är jag i riskzonen
direkt.

Tvivlet får alltså aldrig släppas fram.

Det är ett Nej tack som gäller i alla lägen.
Skit samma om det är semester, fest, tristess, fredag,
becksvart i livet, cancerbesked, happy days, kryssning, AW, personalfest,
dating.

Det är nej tack.
Jag kan inte dricka.
Enkelt? :)

"Hello Världen - Jag tog ett megaåterfall. Underbara morgon. Vad bra jag mår".

Livet är ju knappast på topp efter ett återfall ..........

En tanke som jag har använt när jag har vart i riskzonen är att jag har frågat mig själv.
Hur vill jag må imorgon när jag vaknar?

Pigg och med klart huvud - och utan ångest.
eller
Huvudvärk, dödsångest o alkoplufsig.

Den där bakfylleångesten kan jag ge min högra fot för att få slippa.

Om nu någon skulle vilja ha min högra fot...
;)

Tanken kan komma. Även efter 7 år kan tanken komma. Idag fick jag en flaska rosevin. Så härlig färg. Min sommarfavorit. 13% alkohol, ja jag tittade efter. Midsommar imorron. Sol och härligt. Jag tog emot flaskan, ingen risk att jag dricker. Vi har vin hemma, maken dricker och det är inga problem för mej. Men ändå. Idag flimrade tanken förbi. Tänk om. En gång är ingen gång. Ett glas är inte farligt. Men det har jag testat så jag vet. Precis som du säger. Vägen till den insikten var lång men nu sitter den. Tvivlet får aldrig släppa. Vinet gömmer jag tills jag får gäster.
Trevlig nykter midsommar önskar jag er alla!
Och du MM, du är så stark och klok. All respekt till dej.

Tusen Tack. Detsamma till dig. Varm midsommar kram.

Jag tror knepet är att ha det ständigt glasklart, aldrig tvivla.
Jag märker så fort den tanken kommer och jag släpper in den - så börjar den
gro direkt. Det är det som är den "lilla djävulen" Det börjar tjattra och förhandlas direkt om
tanken får sitt fäste. Den där bakdörren måste vara låst och utan nyckel.

Samma här - hyr ut min dotters rum per natt (airbnb) och där stod 2 tyska starköl
igår som tack. Jadå tanken kom direkt. Kall öl. Ingen skulle märka.

Men jag vet att de där två ölen leder till att jag står på systemet inom en kvart.
Vill jag stå på systemet om en kvart med ångest?
Nej det vill jag inte och då får jag inte gå till handling.

Ha en fin nykter och medveten sommar

Kram

MM

Önskar jag dig MM..Det är så skönt att läsa när det går bra för dig..Som du säger, livet kan verkligen vara riktigt tufft emellanåt..Men inte fasen hjälper det att dricka..Tvärtom, det gör livet ännu värre..Kram på dig?

Nej det är sant, problemen vi stöter på blir inte bättre av alkohol.
Glad att du och jag fortfarande klarar av vår nykterhet. Din
styrka ger mig styrka. Du är fortfarande min "rygg" ..
Så är det.

Kram

MM