av Tokan

Tokan
sön, 2019-06-16 - 21:00

Då har jag hittat hit. Har tidigare mött många motgångar men aldrig, som den här gången, bemött ångesten med alkoholens hjälp. Jag visste redan innan att det inte var en bra idé (är uppväxt med 2 missbrukande föräldrar). Samtidigt så tänkte jag "det händer inte mig, jag har koll". Nu drygt 6 månader senare...så jag bedrog mig. Senaste dryga 2månaderna har varit riktigt illa. Minst 1 flaska vin per kväll. Kroppen gör ont, en hel del extra kilon har tillkommit, konditionen har nått botten. Håret, hyn, allt har tagit stryk. Senaste veckorna har jag hela tiden haft ursäkten att: jag slutar på måndag. Den måndagen, ja den kommer aldrig.
Det här är första kvällen som jag inte druckit en droppe sedan allt startade. Jag är väldigt orolig för att jag ska få några starka abstinensbesvär. Sådant som jag läst om kan vara livsfarliga. Å den andra sidan så är det jag hittills pysslat med precis lika farligt. Ska lägga mig nu, försöka sova bort ångesten. Tacksam över att jag hittat det här forumet.
/T

Strulan65
sön, 2019-06-16 - 21:40

Bra att du hittat hit, hjälper mkt att skriva av sig och få stöd av andra som förstår. Är nog ingen fara att sluta även om de första dagarna är hemska.
Men även om man lider är det värt det, för det vänder det lovar jag dig// kram Strulan

DetGårBättre
sön, 2019-06-16 - 21:41

En flaska vin om kvällen under en längre tid klarar du nog sluta tvärt på. Klart du kommer få din ångest om kvällen och lite anbat skit men inget du borde behöva oroa dig för.

Finns de som druckit en flaska (eller mer) vodka dagligen och kan sluta tvärt.

Men det är ett helvete dock att hoppa av hamsterhjulet för det snurrar rätt fort efter ett tag.

Mirabelle G-S
sön, 2019-06-16 - 23:13

Vi är många som har tagit udden av ångest med vin, fast vi visste redan innan att det är det sämsta man kan göra. Fint att du har hittat hit! Nu kom din måndag :) Varje dag utan den dör vinflaskan räknas. En dag i taget sparar du in hälsan och vikten igen. Välkommen!

Tokan
mån, 2019-06-17 - 20:50

Tack alla ni som läst, och besvarat mitt första inlägg. Jag vill hålla fast vid att det är som ni säger; att jag har hittat rätt (hit till Alkoh.hjälpen).
I morse var jag så stolt över att ha haft en dag utan A. Hela dagen bar jag känslan av att "this is a pice of kake".
Väl hemma från arbetet tillsammans med gnälligt barn, åter i det sammanhanget (efter jobbet med/utan gnälligt barn) då flaskan brukar åka fram förbannade jag att ingen finns. Ärligt talat kom känslan av att vilja gå av bussen 2 stationer tidigare, handla en, redan under färden hem men inte lika starkt som då/nu.
Vid matlagning: "åh vad jag saknar glaset. Om jag bara hade ett vore det så mycket enklare/roligare att laga..."
Vid åsyn av morgonens- och gårdagens disk: "Vill inte...vill inte! Om jag skulle köpa en flaska, bara ta ETT glas för att bli mer rofylld inför uppgiften..."
När barnet vägrar komma hem för middag, vill vara ute med vänner och en hel drös med starka ord kastas en i ansiktet: "Nu orkar jag inte mer! Bättre 1 dag än ingen dag, jag kan börja om i morgon, vad är klockan?, Om jag går nu hinner jag innan bolaget stänger"
Så snurrar tankarna om än i snabbare banor. Jag hittar på dåliga ursäkter, och även utan ursäkter tänker jag på vinet nästan precis hela tiden.
Hur länge innan den hamnar i skym undan?
Den nya, ofantliga upplevelsen av trötthet när väckarklockan ringde kan jag ta. Svettningsvallningarna under dagen kan jag acceptera med insikt om att det betyder att kroppen minimalt börjar sin återhämtning. De ständiga tankarna på alkohol håller däremot på att driva mig till vansinne.
Älskade, hatade, förbannade, underbara alkohol!

Tokan
tis, 2019-06-18 - 05:01

Hur för ni kring högtider? I går var dag 2, såååå sugen på vin. Min särbo ringde, vill tala midsommar vilken vi ska fira tillsammans. Han vet ingenting om mina bekymmer med A så heller inte min önskan och behov av att vara helt utan. Han frågade om vi skulle ha rött eller vitt med oss ut till landstället. Jag hoppade bock över frågan, sa någonting i stil med "det har jag inte tänkt på, men jag har sett att affären säljer olika sorters sill billigt, vilka tycker du om?"
I slutet av samtalet kom frågan igen. Gick inte att slingra sig så jag sa "välj du".
Vi har inte setts så länge, men tillräckligt för att jag inte vet vad jag ska säga utan att det väcker en massa frågetecken.
Jag vet att ärlighet alltid är det bästa men just nu känns det för skört. Delvis just för att relationen är så pass ny, inte ens ett år än, dels för att det bara är början på dag 3 (vilket jag är tacksam över; varje dag som går, 2 dagar och 1 morgon är bättre än 1...)
Hur gör ni alla kring högtider, eller gjorde i början då ni kanske inte helt klarade av att vara 100% ärliga?
Önskar allihopa en fin vit dag!
/T

Carolina
tis, 2019-06-18 - 08:55

Be din läkare skriva ut campral . Funkar mkt bra på mej . Tar bort mkt av jaget o tankar på alkohol. När man bestämt sej. Lycka till

IronWill
tis, 2019-06-18 - 09:16

Medicinering eller problem med magen kanske funkar då du inte kan ta till att du ska köra eller nått liknande.
Måste du motivera det? Kan du inte bara säga att du inte är sugen? Om han pushar dig till att dricka lär det ju bli problem på sikt ändå iom att du försöker sluta? Det är liksom ingen lag på att man måste vara full på midsommar. Han kanske tycker att det är trist att supa själv men det är mer hans problem än ditt. Du är ju ett kap ;) så han får allt foga sig lite efter dig med.

Strulan65
tis, 2019-06-18 - 09:18

Vill inte låta taskig, men att inleda ett förhållande med en sådan lögn kan inte vara bra. Tycker inte du behöver lämna ut dig helt, men säg att det blivit för mycket och nu är det bra på ett tag.
För gör du som du skriver nu, kommer du dricka.
Du måste ta reda på vad du själv vill och göra ditt val.
Kram Strulan

Tokan
mån, 2019-06-24 - 10:39

Tack för era svar, jag uppskattar att det finns någon/några där ute som tar sig tid att läsa och besvara mina ord. Gör allting mindre ensamt i vad jag nu förstått är en svårare kamp än jag kunnat tro.
Var så stolt över mina 2 dagar, äntligen på väg åt rätt håll. Så hör fritids av sig om sjukt barn. Ångesten av att inte finnas på plats på arbetet, att känna mig fången i lägenheten... Jag vet att det bara är ursäkter men dom ursäkterna "räckte" för att dag 3 aldrig kom. Efter det kom midsommar. Lätt som en plätt infann sig tanken om att eftersom jag redan hade sabbat det så spelade det ingen roll. 1 glas på torsdagen, 3 på fredagen, 2 på lördagen och igår, äntligen hemma urlakad av en bortahelg 2,5 flaskor. I dag är första dagen någonsin jag är hemma från arbetet med en lögn om att vara sjuk.
Det känns så frustrerande. Svajar mellan den logiska tanken att det här inte kommer bli en lätt match, att jag måste vara ödmjuk mot mig. Å den andra sidan skriker självkänslan att jag är misslyckad, viljesvag och äcklig. En värdelös fejkperson som bara låtsas vara bra i arbetet, vänskaper, inte minst som förälder. Att om mina vänner, arbetskamrater och min partner, om han och dom visste skulle dom inte vilja ha mig i närheten. Jag måste sluta ömka och döma men vet i f-n inte hur.

Femina
mån, 2019-06-24 - 12:11

Det leder bara till att du kommer döva ångesten med mer A. Kan du inte prova ett besök hos närmaste AA grupp, typ idag? Be om hjälp någonstans och hemligheter för en ny partner bara ökar din ångest. Kanske han kan bli din största stöttepelare?
Kram, ?

Tokan
tis, 2019-06-25 - 07:37

Då är det dag 2 för andra gången.
Det SKA GÅ BRA ❣