av Vill ha förändring

Vill ha förändring
sön, 2019-06-16 - 18:17

Är ny här så vet inte riktigt hur det funkar.
Jag känner att mitt drickande har eskalerat under de senaste åren vilket i grunden beror på psykisk ohälsa. Jag har sen barn varit orolig och blyg, men som i vuxen ålder gått över till ångest och även depression i perioder. Jag kunde tidigare stå ut med ångesten, och försöka kämpa på med jobb mm. Jag jobbar även nu men har haft perioder med sjukskrivningar, och för att stå ut med ångesten har jag ofta tagit till alkohol, jäkligt dumt när man lider av ångest. Detta har lett till att jag under senare år nästan druckit dagligen och jag känner mig fast. Jag vet att jag måste bryta med det för min ohälsa blir inte bättre. Har inte vågat erkänna för läkare att jag fått problem med alkoholen, jag känner skam. Är det någon annan som kan dela med sig av hur man kommit till rätta med alkoholproblem som i grunden startat pga psykisk ohälsa? Allt känns som en ond spiral. Det är väl som sagt var bara att sluta men.... Tack.

Strulan65
sön, 2019-06-16 - 20:51

Är ett bra sätt att börja skriva här, det hjälper att dela sina tankar.
Tycker du skall vara ärlig emot din läkare, för det finns bra hjälp att få. Det enda jag kan säga säkert är att ångest och depression bara blir värre med alkohol. Har själv sprungit i hjulet som bara snurrar snabbare.
Så ta hjälp och stöd, kraft och mod till dig// kram Strulan

Mirabelle G-S
sön, 2019-06-16 - 19:48

När du läser runt här på forumet så kommer du inse att många har börjat sin resa just där du är nu, med psykisk ohälsa som man ”lindrar” med alkohol, fast det bara gör saken värre. Fatta ett beslut att sluta, och lova dig själv att om du inte klarar det ta hjälp av din läkare. En bra hjälp på vägen är att använda programmet som finns här på sidan. Välkommen!

IronMike
sön, 2019-06-16 - 20:47

Psykisk ohälsa här med, självmedicinerat med alkohol ett par år, nådde min botten tidigare i veckan pga separation, inlåst på psyk, där igenom bokades ett möte hos Beroendekliniken i min kommun, hoppas du har en sådan, jag gick med på mötet då specialistläkaren på psyk och missbruk sa att jag måste börja där, jag grät och var för första gången, inför någon, helt ärlig. Min plan var att få kontroll på drickandet, väl på plats fortsatte jag vara genomärlig, vi pratade i 30 minuter, sedan sa hon rakt ut att hon har Antabus på skrivbordet jag kan ta nu direkt, jag blev chockad, såg hur hela sommaren skulle bli ensam och tråkig, hur mitt enda verktyg mot ångesten skulle tas ifrån mig, men innerst inne förstod jag att kag står vid ett livsviktigt vägval här och nu, så jag drack upp allt i koppen, hon stöttade mig och bokade upp ytterligare besök då jag kommer dit och tar den, jag föreslog att jag kunde ta hemma, hade kanske gjort det, men kanske inte, hon stod på sig att jag skulle komma dit 3 dagar i veckan, jag insåg då att enda anledning till att jag ville ta hemma var för att kunna smita, så jag släppte garden, det har nu gått 3 dagar, tankar som att det hade varit bra jävla härligt med öl har funnits, men jävligt enkla att slå bort, för det går ju inte nu helt enkelt, igår kväll, när jag skulle lägga mig könde jag trots allt en lycka, lycklig över att jag nästa morgon inte skulle vara bakis och må riktigt dålig, och därigenom bli sugen igen. Önskar dig all lycka. VAR ÄRLIG!

Vill ha förändring
sön, 2019-06-16 - 23:09

Tack för era svar, skönt att inte vara ensammen. Alkoholen har för mig blivit ett sätt att försöka få tankarna och oron att sluta snurra. Även om jag ätit antidepressiv medicin så har oron inte slutat, ångest över jobb, möten, prestation, blir lättstressad. Jag vet att jag i perioder jobbat då jag egentligen borde varit sjukskriven och för att orka med ångesten så har vinet på kvällen blivit en vana. Jag lider av katastroftankar/generell ångest. Jag kan ha så jävla mycket ångest att det enda sättet att kunna ha en "vettig" konversation med min sambo kan ske när jag druckit. Dagen därpå likadant....