av UNdrandeDOtter

UNdrandeDOtter
mån, 2019-06-17 - 21:03

Min mamma sitter ofta själv hemma och dricker tills hon däckar. Har hon semester spelar det ingen roll vilken dag på veckan det är eller om hon är i sällskap hon dricker i vilket fall som helst och hennes försvar är att hon har semester. Ett tag ringde hon mig varje gång hon var full och skrek i panik så jag fick trösta henne.Detta skedde varje helg under några månader. När jag har konfronterat henne så nekar hon till att det finns ett problem och min fråga är då, hur ska jag gå vidare för att få min mamma att öppna ögonen för vad som kan ske om hon fortsätter på detta sätt?

Skrållan
mån, 2019-06-17 - 21:16

Kanske om du säger att för dig är det ett problem. Att hon förstår att du tycker det är jobbigt. Men att hon ändrar sig är ju bara hon som kan bestämma. Det är det som är så svårt med någon som dricker, man kan inte påverka dom hur gärna man än vill. Bor isär från min man, som druckit i många år, och han kan inte välja mig, för alkoholen drar i honom, efter att jag ställt ultimatum, sluta dricka och ta behandling.
Du kan ju också markera, att när hon ringer dig när hon är full, så vill du inte prata med henne. Säg till henne att hon ringer när hon är nykter. Du ska inte behöva ta sådant. Dessutom blir det inga vettiga samtal med någon som är full.

UNdrandeDOtter
mån, 2019-06-17 - 21:22

Tack för alla råd! Har inte vågat vara öppen med detta innan så att få prata med någon som går/ har gått igenom liknande blir på något sätt en tröst att man inte är ensam. Jag har förklarat för henne många gånger att det är ett problem för mig. Hon slutade då ringa ett tag när hon var full men sen har det börjat smått igen bara att hon inte skriker. Är det för tidigt att ställa ultimatum tro?

Skrållan
mån, 2019-06-17 - 21:39

Gå på din känsla och lita på den. Ofta känner man vad man behöver göra för att själv må bra. Det finns ju något som heter Anhörigstödjare genom kommunen. Om du vill kan du ta kontakt med någon där. Jag går och pratar med anhörigstödjare. Det är så skönt. Man får prata av sig och får goda råd.
Hur länge har det varit så här, att din mamma dricker så mycket? Jag gjorde ju misstaget att ställa ultimatum tidigare, innan jag var mogen själv att fullfölja, och det är nog därför min man inte tror riktigt på detta nu. Men nu står jag fast. Vill inte tillbaka till en man som dricker varje helg tills han inte orkar dricka mer, och somnar.
En man som säger dumma saker till mig på fyllan. Och en man som på vardagarna har abstinens och är sur.
Har du någon anhörig eller kompis du kan prata med om det här? När jag berättade för mina vuxna barn, så lättade det så otroligt mycket. Man är inte ensam då.

UNdrandeDOtter
mån, 2019-06-17 - 21:50

Det har hållt på i ca fyra år. Min bror vet om det men han vill inte riktigt se det. Han vill inte prata om det utan kommer med undanflykter. Jag pratar med min sambo men ingen av oss vet riktigt vad man ska ta sig till. Även min mors bästa vän som inte bor i närheten vet om detta och vi har diskuterat att det är ett problem men ingen vågar konfrontera mamma. Så det blir att allt ligger på mina axlar, vilket gör att jag känner mig väldigt ensam. Så jag har stått stilla ett tag, men nu vågade jag bli medlem här så jag kunde få prata med några som vet lite mer så jag kan våga tala med mamma på nytt. Jag vet inte om jag vågar ta kontakt med någon i kommunen då vi är en sådan liten kommun och jag vill verkligen inte att det ska komma ut. Hur talade du med din man? hur tog du upp det alltså? Men som du skrev, jag är nog inte redo för att ställa ett ultimatum ännu..

Skrållan
mån, 2019-06-17 - 22:07

Min man mådde dåligare och dåligare. Han hade ångest. Jag sa att vi skulle bo isär ett tag. Han flyttade men var arg. Jag trodde hjärtat skulle slitas ur kroppen på mig. Jag grät hela kvällen när han flyttat. Dagen efter åkte jag till honom och sa att han kunde flytta hem. Det gjorde han.
Men så gick det några veckor. Han blev mer och mer otrevlig mot mig. Sur hela tiden. Till slut sa han själv att han ville att vi skulle bo isär. Dagen efter åkte jag till honom och ställde ultimatum. Att han skulle bli nykter och ta behandling. Och att vi skulle gå i terapi. Han sa att jag vill kunna gå ut och ta en pizza och dricka öl. Han tyckte inte jag kunde bestämma över honom. Nej sa jag, men jag kan bestämma över mitt liv. Så på den vägen blev det. Nu ska vi gå isär, och sälja vårt älskade hus som vi renoverat på i många år. Sorgligt men nödvändigt.
Bra att du blev medlem här, du kan få mycket hjälp och råd här. Det är ett bra första steg. Förstår att det är svårt att söka hjälp när man är en liten kommun.
Det blir ju lite annorlunda för mig efter som jag levde mitt i missbruket med min man. Du har ju din familj, din sambo, och det är bra för då behöver du inte leva i detta i alla fall. Det är så svårt att ge råd hur man ska göra eller säga, för det är ju till sist den som missbrukar som måste vilja sluta.

Maran
mån, 2019-06-17 - 22:22

Hej, jag undrar lite krasst - för VEM är det ett problem? Dig eller din mamma? Jag förstår att du inte bor hemma längre, så att din mamma sitter hemma (för sig själv) och dricker tills hon ”däckar” är ju hennes val, så länge det inte påverkar nån annan? Förstå mig rätt nu, jag förstår verkligen din oro! Och du gör helt rätt som berättar om din oro för din mamma, kanske får det henne att börja fundera över sina dryckesvanor. Men ultimatum? Det förstår jag inte riktigt? Det är ändå inte riktigt samma sak som i Skrållans fall, där det handlar om att leva tillsammans med en som dricker för mycket. Där kan det kanske vara fog för att ställa ultimatum. Men det är två skilda situationer i mitt tycke.

Spontant tycker jag att du ska fortsätta att prata med din mamma, tala om att du ör orolig, fråga hur hon mår? Visa omtanke. Fråga vad det är som gör att hon dricker när hon är ledig? Ångest? Oro? Ensamhet? Tröst? Behöver hon prata med någon utomstående?
Fråga henne såna här saker! Kolla om det finns någon hjälp att få i kommunen, ta fram information och visa henne att det finns hjälp att få - om hon själv vill.

Att konfrontera och ställa ultimatum känns inte som rätt väg att gå.

UNdrandeDOtter
mån, 2019-06-17 - 22:30

Det är verkligen en svår sits man kommer i. Kan inte ens föreställa mig hur du har det. Men det är så starkt av dig att ställa krav och tänka på dig själv. Att leva i det kan inte vara lätt och vem vet, han kanske söker hjälp och kommer på banan så ni kan ha, kanske inte ett förhållande, men ändå en sund relation gentemot varandra. Men jag ska följa ditt exempel och vara öppen med vad jag tycker och tänker.
Jag lever ju som sagt inte i det och det är mestadels skönt, men det jag tycker är jobbigt är att jag vet att hon dricker ofta, men jag kan inte påpeka det då jag inte är där varje kväll. De jag får prata med henne om är ju de gånger jag vet säkert att hon druckit. Hon skulle aldrig svara ärligt om jag frågade hur ofta hon dricker. Hon brukar säga att det är ett eller två glas även fast jag är med och ser när hon blir full, börjar slöddra, vinglar och sedan däckar. Det känns som det enda jag kan göra är att påpeka min oro och som du skrev, det är ju upp till henne hur hon vill göra.