Jag har gjort bort mig så många gånger på fyllan. Smusslat med vinboxar och 3,5-öl från Ica för tonåringarna hemma, försökt dölja att jag druckit efter jobbet eller på helgen (fredagskvällar är svårast!). Klart som tusan att de märker att jag inte klarar av att hantera alkoholen. Det är längtan att få slappna av, fly verkligheten, få energi, glädje och kraft som lockar. Men i själva verket gör jag dumma saker när jag dricker, klantar till det, skickar fylle-sms (ofta arga, har nog mycket ilska och sorg inom mig) och somnar till sist framför tv:n. Dricka offentligt undviker jag. Vill inte visa hur misslyckad jag är bakom den "fina" fasaden. Jag är trött på detta. Orkar inte sluta, orkar inte fortsätta. Men nu ska jag ta En Dag I Taget. Försöka stå emot I DAG. Surfa på abstinensvågen. Jag läser Allen Carrs bok om hur man slutar dricka för gott, hoppas att den ska hjälpa mig den här gången. Den handlar mycket om att inse att friheten finns där på andra sidan - och den smakar så mycket bättre än beroendet, skammen, skulden, ångesten, bakfyllan. Jag hatar det här alkoholberoendet och är förbannad på att jag lät det gå så långt.

Jag dricker av samma anledningar som dig, och slutar dricka av ungefär samma anledningar. Jag har iofs inte gjort bort mig än, men det är bara en tidsfråga... Välkommen in i värmen :)

Svårt med suget efter a när man är trött och irriterad efter massa krångel på jobbet och solen skiner som om den hade betalt. Som tur är har jag ingen a hemma, orkar inte ge mig iväg och köpa något, inte ens folköl. Ska vila, käka middag och kanske träna lite i kväll istället.
Samtidigt vet jag att jag ligger efter med jobb... Det skulle förstås gå som en dans att fixa det hemifrån om man bara hade ett glas vin (haha, skulle bli en flaska isf!) bredvid datorn... A-djävulen sitter på axeln och flåsar mig i nacken. Men jag ska stå emot. EN dag i taget, pust...

Tänk att det är min favoritanledning att domna bort i soffhörnet med en flaska vin... Jobb. Krångeljobb. Jobbkrångel. Varje förbannade veckodag. Sen kom jag på att jobbet inte förändrades ett dugg hur mycket jag än drack. Ibland tar det tid innan poletten trillar ner... Men jag själv förändrades däremot ju mer jag drack. Till en skåpsupande apatisk martyr utan energi eller mod att förändra situationen. Det blev lättare nykter :) Gratulerar till ytterligare en dag i frihet. Nu tar vi nästa också :)

Huvudvärk, trötthet och apati - abstinens är ingen barnlek...
Men jag har tagit mig igenom den här dagen också!
Njöt lite av promenaden med hunden i sommarkvällen. Alla är så glada, ungar badar och skrattar.
För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle hamna i det här beroendehelvetet.
Det går fort utför.
Skrämmande fort.
Stolt över mig själv att jag stod emot a trots att det var svårt idag.

Det kommer bli bättre, en dag i sänder och det blir lite bättre för varje dag// kram Strulan

Strulan65 och Glasögon-Smurfen. Känns så skönt att kunna prata "öppet" här på forumet och få ur sig ångesten istället för att välja a. Vi sitter i samma båt:)

Det är så befriande att vakna utvilad och utan skuld för att ha druckit a dagen före. Men - fortfarande är jag kvar i "en kaffe och en till cigarett" till frukost. På jobbet röker jag inte, villl inte förstöra bilden av att vara så där härligt hälsosam, som mina kolleger tror att jag är. De skulle bara veta..!
Finns det någon som har lyckats bryta både nikotin- och alkoholberoendet samtidigt? Är det dumt att "go all in"? Jag skulle vilja bli fri från båda demonerna, men frågan är om det är klokt att skippa båda grejerna på en gång. I botten ligger ju ångesten kvar; separationen från min man, dåliga självkänslan osv. Hur ska jag orka tackla livet utan min bedrägliga snuttefilt till hands?

väldigt mycket av det du skrivit. Jag dricker för att slappna av efter stressiga dagar och dämpa min oro som jag ofta får tampas med. Den sista tiden har det blivit 2-4 ggr i veckan istället för endast helg som det varit innan. Jag kan inte sluta när jag väl tagit första glaset och fyller på i glaset när min man inte ser. Jag har börjat få tung ångest dagen efter och känner mig ofta väldigt låg. Berättade lite för min man idag så nu har jag tagit första steget. Vi får kämpa ihop?

Jag hoppas kunna stå emot att ta det där första glaset i dag på midsommarafton. Litar inte fullt ut på mig själv. Men jag märker att något positivt har hänt bara på de här få dagarna jag har hållit mig "ren" - jag har tränat, fått energi tillbaka, känt mig lite låg men utan ångest och bakfylla. Börjar längta efter att göra saker, förkovra mig, vara kreativ, möta nya människor. Vore kul att lära sig segla, till exempel! Sådant kunde jag bara drömma om ensam i vindimmorna, aldrig genomföra. När jag drack skulle jag ofta kompensera för det; städade hela huset, röjde i trädgården, renoverade osv, men även om jag fick en hel del gjort så kändes det ändå destruktivt. Det blev aldrig någon riktig återhämtning, hjärnan gick på högvarv tills jag stupade. Idag ska jag försöka njuta av dagen och bara vara jag. Utan alkohol. Det duger nog det också. Ha en riktigt härlig midsommar! KRAMAR

Men ”I wouldn’t trust myself as far as I can throw me” såhär på midsommarafton. Inte pga midsommar i sig. Jag struntar högaktningsfullt i allehanda traditioner. Det är tredagars-helgen som får min A-hjärna att gå igång... När/hur kommer man över den där gnagande känslan att ledighet utan vin är bortkastad ledighet? Jag försöker resonera med mig själv att jag är ju ledig även utan vin... Men jag är visst inte ett dugg resonlig på den punkten... Suck. Idag håller jag mig på behörigt avstånd från alla sammanhang där alkohol finns tillgängligt. Ha en fin midsommar!

Vi pumpas med bilder av hur det skall vara reklam, tv, traditioner mm. Blunda och tänk midsommar vem får inte bilden av hav, sill, nubbe och kall öl. Blunda inte utan ta fram den riktiga bilden tårar, fylla, bråk och kräks sen upp sågspån. All ledighet skall firas med alkohol, vi har lärt oss sedan vi var små och dessa bilder måste man byta ut med kraft och mod, till nya bilder.
Tror att man hela tiden måste byta ut fantasibilden emot sanningen. Inse att alkohol är iallafall mittl liv förvärrar mitt liv och att jag har en sjukdom som gör att den inte kan finnas där.
Hoppas du får en riktigt fin dag❤️Kram Strulan

Sneglade förstås mot vinflaskorna och vinboxarna som stod på rad i köket, rött och vitt, bara att välja...
Men jag har varit tydlig med att jag inte vill dricka alkohol, så jag blev aldrig erbjuden något. Och efter ett tag kändes det helt naturligt att kunna föra trevliga, intressanta diskussioner utan vinglaset i ena näven och ciggen i den andra. Jag var å andra sidan oerhört trött idag, tror att min energiska dag igår tog ut sin rätt. Så jag gick helt enkelt en våning upp och vilade för en stund sedan, så skönt! Nu har jag kraft att fortsätta midsommaraftonen, utan ångest, utan a-djävulen i kroppen. Det är en lättnad. Känner mig lite sorgsen över att jag inte kan vara sådär normalt lagom i allt, men jag behöver inte vara olycklig för det. Det finns betydligt värre saker här i världen än att få slippa att supa sig full.

Det kan ju låta hur fånigt enkelt som helst att ha skippat alkohol i sex dagar, men ÅH så tacksam jag är för att jag har lyckats hittills.
Alkoholmonstret i bröstet ömsom viskar, ömsom skriker - men så länge jag inte matar det så klarar jag mig.
Det är så skönt att slippa a-ångesten, bakfyllan... Blir lite lycklig när jag tänker på att jag faktiskt har gjort ett oerhört viktigt vägval.
Nu gäller det "bara" att inte gå vilse igen!

Femina

Bra jobbat! Det kommer att fortsätta gå bra om du inte tar "första glaset". ?