av Simonson

Förtvivlad60
ons, 2019-06-19 - 11:10

Hej. Jag är orolig för mitt ex. Han har alkohol problem samt adhd. Jag fick veta att han började göra olika profiler på daiting sidor. I början på April fick han kontakt med en tjej som bor i Thailand. Nu har han fått för sig att åka dit på vinst och förlust. Jag lämnade han just för att alkoholen gör han till en helt annan person. Han tappar koordinator och omdöme. Förra året va det så illa att han ramla ner för trappan och krossade skedbenet. Blev en svår operation och lång sjukskrivning. Han har ett minderårigt barn som är så arg nu när han tänker åka till Thailand till en tjej som han aldrig träffat. Jag är oxå jätte orolig. Det går inte att stoppa han på något vis. Han säger att han är så kär nu och träffa tjena i sitt liv. Vad tycker ni att dotter och jag ska göra. Snälla hjälp oss och dela med er om hur ni tänker, detta är jobbigt

Simonson
ons, 2019-06-19 - 12:18

Hej,

Jag känner djup oro och sorg över att min bäste vän har utvecklat ett alkoholmissbruk. Under alla år jag känt honom har han druckit mycket, han har festat flera gånger i veckan och den där ”enda ölen” har ofta utvecklats till det tiodubbla utan att han egentligen tänkt sig det på förhand.

Nu är vi i 30-årsåldern med familj på varsitt håll, och vi umgås inte lika tätt som tidigare. Jag har därför inte haft samma insyn i hans drickande som förut, men har ändå sett varningstecken: andra gemensamma kompisar som av en slump sett vännen dricka ensam på någon pub, vilket förstås gjort mig orolig. Ändå har jag blivit lugnad när jag träffat min vän, eftersom han vid dessa tillfällen framstått som välmående med ett bra jobb och ett fungerande familjeliv.

Men så hörde vännen av sig förra hösten och berättade att han kommit till insikt om sin alkoholism. Vi hade ett långt öppenhjärtigt samtal och kom överens om att vi skulle hjälpas åt i den närmaste kretsen av vänner för att ge honom stöd; vi skulle hitta på nyktra aktiviteter och ses i sammanhang utan alkohol, vilket vi också gjort. Parallellt skulle vännen utredas för en neuropsykiatrisk sjukdom som han misstänkte kunnat lega till grund för hans vilja och behov av att dricka. Om sjukdomen behandlades kanske även alkoholsuget skulle minska.

Så tycktes det också bli. Under de första månaderna efter tillkännagivandet tycktes min vän må väldigt bra. Vi kunde till och med träffas på fester och i andra sociala sammanhang där det förekom alkohol.

”Inga problem”, sade han, ”jag känner inget sug överhuvudtaget utan kan sitta här med en alkoholfri öl tillsammans med er.”

Men så slog bomben ner. Vännens partner ringde mig och berättade att vännen tagit ett återfall, sjukskrivit sig från jobbet för att dricka på dagtid medan hans tre barn (mellan sju och tio år) var i skolan. Tydligen hade vännen lyckats manipulera oss alla och de gånger vi träffat honom ”nykter” på kvällstid hade han i själva verket varit berusad, bara det att han druckit tidigare under dagen. Och vidden av hans drickande, så som han beskrivit den för mig, var kraftigt underdriven. Under den tid han beskrivit som sin aktiva missbruksperiod hade han inte alls druckit ”ett par glas till lunchen och några till middagen”, som han hävdat. Istället handlade det om återställare på morgnarna och sena nätter med mycket alkohol.

Jag känner mig förstås naiv som blivit så manipulerad av min mycket charmige och intelligente vän, och nu funderar jag på vad jag kan göra när min blick klarnat. Hur hjälper jag honom - och framförallt hans partner och barn som förstås far illa av allt som pågått.

Li-Lo
ons, 2019-06-19 - 16:38

Välkomna till oss här på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så fint ni båda beskriver er situation och ni båda ber om råd om hur n i kan initiera frågan om alkohol. Hoppas att ni får många svar och/eller hittar andra trådar som ni kan identifiera er med och bli hjälpta av.

Ett tips till dig, Förtvivlad60 är att starta en egen tråd då ökar sannolikheten att du får respons. vad tror du om det?

Varma hälsningar och hopp om en fin midsommar.
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet