av InteMera

Sofia
fre, 2019-03-29 - 12:24

Imponerande beslutsamhet och kämparglöd du har, InteMera! Det låter ju helt klart förståeligt att du på samma gång kan känna en tillfredsställelse med vad du åstadkommit (en hel renovering, genomförd med en smärtsam skada) och en bubblande frustration över orättvisan att du ska behöva göra allt detta - dubbelarbeta med smärta och att du inte kan få komma hem och bara välbehövligt slappna av i ditt nuvarande hem, medan din man är hemma och dricker och kopplar av. Samtidigt skapar du något gott för framtiden, en oas för dig och barnen som är utformad helt efter dina önskemål och behov, ett ställe där ni kan få känna lugn och harmoni. Hoppas att operationen blir lyckad och att du ska kunna finna mer återhämtning och energi framöver!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

InteMera
fre, 2019-03-29 - 20:09

Det värmer att läsa era kommentarer! Utan detta forum och möjligheten att här finna kunskap, stöd och pepp skulle jag antagligen ännu sitta i soffan och tycka synd om mig själv, oförmögen att börja agera och börja göra bättre beslut för mitt mående och min framtid. Det tar tid att fatta stora beslut och med barn inblandade behöver man väga alla alternativ noga innan man gör nåt. Nu är jag sakta på väg åt rätt håll, ”även långsamt leder någonstans” som Lisa Nilsson sjöng.

InteMera
lör, 2019-04-13 - 13:46

Har legat på sjukhus ett tag och äntligen sluppit hem för nån dag sen. Är rätt trött och orörlig ett antal veckor framåt och får inte köra bil. Får nästan panik nu när mannen kom in från garaget, packad och sur och slocknar i soffan. Normalt skulle jag lassat barnen i bilen och åkt men när man i princip är sängbunden än är jag tvungen att stanna hemma och iaktta showen.

Konstaterade lugnt till honom när han kom invinglande att jag tycker det är tråkigt om han alltid ska måsta bli så packad för att han vill ta en öl men då fick jag höra vilken f**ta jag är och han skulle minsann inte äta maten jag höll på med. Orkar själv knappt stå uppe tio minuter men barnen måste ha mat och jag insåg rött tidigt idag att han kommer inte kunna laga nåt i den fyllan. Så än en gång får man det gnuggat i ansiktet ordentligt, att hans drickande går före både mitt och barnens mående och att jag behöver hjälp med helt vardagliga saker kan han kallt strunta i. Jag riskerar fortfarande akuta besvär efter operationen om jag rör mig fel, att nu redan bli tvungen att börja ta hand om matlagning mm är en stor risk. Var gör jag sen av barnen om jag måste åka in akut och mannen ligger avslocknad i soffan. Mycket trevlig situation. Igen. Så som vanligt ska man orka lite mer än man borde, inget nytt under solen. Försöker roa mig med att välja möbler på nätet till min lägenhet, försöker se framåt mot en tid där det inte ligger en dyngrak karl och snarkar i vardagsrummet hela eftermiddagen och där jag får höra vilken usel och hemsk mänska jag är ena dagen för att föväntas vilja kramas nösta dag.

Skrållan
lör, 2019-04-13 - 20:13

Å vad jag tycker synd om dig, InteMera. Fy vad du får utstå. Du som nu själv behöver tas omhand, då får du laga mat och ta hand om barnen. Ja gud nåde den som kritiserar deras drickande, hur många öl dom dricker. Då är man inte vatten värd. Vad skönt det kommer bli sedan när du kan flytta. Hoppas du snart är där i din egen lägenhet och får lugn och ro.
En stor kram till dig, och krya på dig.

InteMera
fre, 2019-04-26 - 18:07

Tack för omtanken Skrållan! Jag börjar sakta bli återhämtad efter operationen men som vanligt kom något annat upp som gör att jag måste sätta mitt eget mående till sidan. En äldre familjemedlem som är allvarligt sjuk och behöver hjälp och det fanns inte så många andra omkring som har möjlighet att hjälpa till så jag agerar både patient och vårdare för närvarande.

Mannen har i alla fall ställt upp helt oväntat och vårt förhållande har faktiskt sista dryga veckan varit bättre än på 10 år! Vill såklart inte inbilla mig att problemen är över men man har nu på riktigt fått se en glimt av hur vi kunde ha det. Vet inte om vi har nån chans att reda upp vårt trassliga liv men kanske dethär antagligen nära förestående dödsfallet i familjen kan bli en nystart för oss. Om inte annat så har familjekrisen föranlett många tankar hos mig och jag är säker jag inte vill sluta leva innan jag är död.

Vilka vägar livet sen tar vet jag inte, allt jag hoppas är få ett lugnare liv snart.

InteMera
tis, 2019-05-07 - 08:11

Ett tag sen jag skrivit i min egen tråd så tänkte göra en liten uppdatering.

Vi har det faktiskt fortfarande märkligt bra, ingen alkohol alls och mannen kunde till och med skoja om sitt drickande på ett sätt som fick mig att haja till att han faktiskt själv verkar reflekterat över hur mycket och hur osunt hans drickande blivit. Jag valde att inte kommentera det, han måste själv komma till insikt om vad han har att förlora på att fortsätta dricka och jag tänker inte ta nåt ansvar för hans process. Tror och inbillar mig inte att han aldrig ska bli full igen, inget trollslag har förändrat grunden, men jag tar ingen stress längre för det. Han gör vad han gör och jag kan välja mina egna handlingar oavsett det. Jag har min egen bostad som jag sakta börjat inreda och jag kan dela min tid där eller i vår gemensamma bostad som jag känner för och det känns befriande.

Jag tänker mer nu på mig själv och mitt mående och mår faktiskt mentalt ganska bra just nu, känner ett lugn och en styrka över att jag kan välja om jag vill stanna eller gå. Att jag inte längre är ett offer för hans mående och beteende, att jag kan tänka och välja för mig själv. Jag tar ansvar och oro för rätt saker, sånt som gäller barnen och livet i allmänhet, och inte hans beroende och konsekvenserna av det. Så för stunden är jag på ett ganska bra läge i livet, samlar kraft tills vindarna vänder vilket de ofta brukar kunna göra även oväntat.

InteMera
tors, 2019-05-09 - 21:51

Fortfarande ingen alkohol hos oss men känner för varje dag att ”anfallet” kommer närmare. Från att ha varit lättsamt hemma svängde det idag till att han skulle vara elak och sarkastisk om allt som gällde mig. Det verkar störa honom enormt att jag tagit itu med min hälsa och försöker börja äta bättre och träna. Det skulle givetvis plattas ner och meddelas jag kommer misslyckas, gliringar om att jag saknar kunskap och viljestyrka att göra nåt annorlunda. Jag prackas på hur fantastiskt bra han är på träning och att han minsann beställt ny utrustning åt sig idag (han har inte satt sin fot på ett gym på ett halvår och före det bara en kort tid, förra utrustningen han köpte hem sålde vi bort förra året för den blev aldrig använd..). Så länge han druckit som han gjort har jag ansett att hans tillfälliga träningsiver mest varit hälsofarligt, för han tar i som om han var elitidrottare fastän han är helt otränad de få gånger han tränat och med högt blodtryck och förstadie till blodpropp och en medelålders otränad kropp är nog skaderisken större än fördelarna om det inte tränas med ordning.

Men istället för att vara glad för mig att jag hittat motivation eller föreslå vi tränar tillsammans, så ska jag tryckas ner så han kan få känna sig duktigare. Han är väl rädd jag håller på och blir en egen hel mänska med egen kraft och vilja, och att den nya jag kanske inte kommer ha rum för honom i min framtid så från hans sida sett är det tydligen bättre med en deppig, överviktig fru som saknar egna initiativ. Henne visste han var han har, den nya jag känner han inte igen. Den nya jag kanske har modet att lämna honom för gott för att den nya jag känner att livet är för kort för att stå ut med negativa mänskor som håller en tillbaka.

Spinoza
tors, 2019-05-09 - 22:10

Bra att du ser igenom hans manipulationer och att du fortsätter bygga upp dig själv, både fysiskt och psykiskt!!!

Skrållan
tors, 2019-05-09 - 22:32

Vad duktig du är InteMera. Så bra att du börjat träna och äta bättre. Heja dig. Du kommer bli starkare och starkare. Snart kan du gå din egen väg, den vägen du vill.
Förutom att man känner att det blir bra för kroppen att träna så är det ju bra för självkänslan. Det klart mannen blir rädd när han inte känner igen den nya som flyttat in. Kämpa vidare.

InteMera
lör, 2019-05-11 - 12:26

Tänk att man alltid känner igen tecknen för när det börjar bli dags för nästa fylla... Idag lördag morgon skulle han fixa lite med bilarna, som väntat lite rund under fötterna bara en timme senare redan på morgon och när jag varit till matbutiken ligger han redan och sover när jag kom hem. Återstår att se om han laddat ur färdigt och kvicknar i framåt eftermiddagen eller om det är rakt tillbaka ut i garaget efter mera när han vaknar.

Hans drickande börjar vara så förutsägbart så det är löjligt. Är det på riktigt det enda sätt han vet för att koppla av, att dricka sig redlös och slockna inom en tidsram på sällan mer än 2-3 timmar helst redan från morgon för att sen ibland vara som vanligt när han sovit några timmar till att ibland göra om samma procedur några gånger samma dag innan han ”snäpper ur” det.

Jag kan i dagsläget mest rycka på axlarna åt det, orkar varken bli upprörd eller arg mer. Brukar vara enklast att bara låta honom hållas tills han är färdig, så blir det inte mer tjafs än nödvändigt. Trist i alla fall att man dessa dagar inte kan planera nåt gemensamt när man redan från morgon ser vad som är på gång och man inte vet om han är klar kl 15 eller först nån gång nästa dag. Jag fokuserar på mitt eget program och barnens, ingen större drama.

Men jag känner ändå innerst inne att jag borde försöka prata med honom om det mönster jag ser så tydligt, om när och hur han dricker. Är givetvis orolig han ska bli sjuk, få nån sjukdomsattack eller göra sig illa när han är full. Ska se om jag hittar nåt bra tillfälle att finstilt ta upp detta, behöver varken kräva, anklaga eller ställa ultimatum mer för han vet vad jag tycker om hans drickande. Skulle vilja veta helt uppriktigt hur han själv ser på sitt drickande, om han själv tycker det tjänar ett bra syfte och vill fortsätta i samma stil. Han medgav halvt vid en tidigare konfrontation att han funderat på sitt drickande men har aldrig fått ta del av om han kommit till nån insikt om att han borde ändra på det. Inte för min skull utan för sin egen.

Skrållan
mån, 2019-05-20 - 14:19

Hur går det med dig InteMera? Är det fortsatt drickande eller hur går det? Tänkte på dig i dag och undrade.
kram

Olyckligpingla
mån, 2019-05-20 - 17:08

Kan du försöka komma ifrån honom en längre tid? Ett par veckor eller så? Dra iväg någonstans med dina barn tillsammans med några som stöttar dig, på en semester typ, utan honom? Få tid att ta hand om dig själv och slippa allt bråk och tjafs? Jag trodde också det bara var en högre makt som kunde hjälpa mig ur, och när det ännu en gång spårade ur och han gjorde bort sig ordentligt så tänkte jag att det kanske är det här som är svaret från de högre makterna? Kolla hur han beter sig, vad är det att stanna hos?
Hur går det med lägenheten? Känner du att du vill flytta in när den är klar? Det är ju ett stort steg på vägen att ha en back-up. Han kommer nog alltid hitta en anledning att dricka, tyvärr, även om han hittar ett jobb han trivs med. Det är en sjukdom som sitter långt inne i benmärgen. Jag hejar på dig. Du är värd att må bra och du är värd att bli väl omhändertagen. Stor kram

InteMera
fre, 2019-05-24 - 20:26

Tack för er omtanke Skrållan och Olyckligpingla! Jag har inte skrivit på ett tag för har haft fullt upp fram till en närståendes bortgång i veckan. Har egentligen inte tänkt just på mannens drickande på sistone, även om han nog tagit några fyllor, för det känns som ett litet problem när man varit ställd inför frågor om liv och död.

Jag börjar sakta bli frisk nog för att färdigställa det sista i min lägenhet och har sakta börjat inreda den. Känns faktiskt helt underbart att ha möjligheten att kunna vara borta hemifrån när helst det passar mig. Vissa dagar har jag bara åkt dit och typ suttit mitt på golvet på en liten pall, och bara andats. Njutit av lugnet. Kommer åka på semester bara jag och barnen i juni också, ska bli underbart!

Jag vet att han inte kommer ändra sina dryckesvanor och jag vet jag kommer flytta, frågan är bara exakt när. Den dag jag flyttar ska jag vara beredd på ett krig om dotterns boende också, för han har gjort det klart att han inte kommer göra processen lätt och att han kommer göra allt för att hon ska bo med honom och inte med mig. Han har sagt han är beredd att ljuga, manipulera och gå i princip hur långt som helst för att få mig omyndigförklarad som förälder så han får vårdnaden. Han kommer gå ut för att knäcka mig så jag får se till jag byggt nog med pansar innan jag flyttar. Han har ett välbetalt jobb, sköter sig offentligt och har ett stort nätverk och inte många vet om hur han dricker, då han gör det bara hemma för sig själv så det blir långt ett ord mot ord spel. Så ja jag antar det är orsaken jag drar på flytten.

Men jo flytt kommer det bli, att fortsätta se på hans fyllefasoner vill jag inte på sikt då han själv helt saknar insikt eller vilja att göra något som helst åt det. Han tycker fortfarande det är jag som är en kärring som orkar nöta på om hans drickande, och tycker jag ska strunta i det. Inte så lätt det heller när han oftast blir sur och elak och ställer till med drama på fyllan. Och att jag bemöter hans utbrott med lugn numera verkar reta honom ännu mer.

Jag känner mig ändå just nu rätt stark i mig själv, tar inte åt mig av skällandet och bryr mig inte särskilt i vad han gör eller säger för elakheter. Livet är tufft nog även utan en full man så jag tror det snart är dags att lätta på ryggsäcken..

Spinoza
fre, 2019-05-24 - 22:18

Ett kanske lite udda råd, men jag skulle spela in honom när han på fyllan hotar att ta ifrån dig dottern. Var då noga med att själv hålla en just och neutral ton, dvs gå inte till motangrepp som kan användas emot dig. Jag vet inte om det har någon juridisk betydelse med en inspelning vid en vårdnadstvist, men det kanske kan hjälpa till att få andra att förstå om det skulle bli nödvändigt.
Det är lagligt att spela in ett samtal så länge den ena parten är med på det (dvs du) och du kan ha mobiltelefonen på inspelning i fickan så att han inte ser det.

Skriv en loggbok (du kan återskapa bakåt) där du beskriver händelser där han varit full och hotfull. Det kan också bli användbart om det blir tvist.

Styrkekram!

InteMera
fre, 2019-06-21 - 21:59

Midsommar idag och jag är tacksam jag är bortrest med barnen. Mannen mer full än nykter de dagar vi varit borta. Är rädd han snart kommer börja dricka såpass så hans nya arbetsgivare fattar oråd över all frånvaro och distansarbete utan att nåt blir gjort. Snart har han också semester och den årliga dansen på slak lina börjar att få sysselsättning på dagarna till barnen borta hemifrån medan jag är på jobb. Dom ska inte behöva vara hemma med honom. För han kommer dricka. Mycket, om ni vill ha min gissning. Mer än tidigare års semestrar baserat på hur mycket han druckit och hur ofta på sistone. Det kommer att bli bråk. Antagligen kommer jag att flytta innan flyttfåglarna drar vidare igen. Han fattar inte hur mycket ångest hans drickande ger mig. Borta hemifrån är jag glad och fokuserad, ens några fylle sms från honom och jag har hjärtklappning, irriterade utbrott över struntsaker och ett helt fysiskt illamående och migrän. Jag måste slippa leva med det. Kampen med alkoholen ärinte min kamp att kämpa, den är hans, så varför går jag med på att ligga ensam, rädd och stressad i skyttegraven under någon annans krig?

MCR
lör, 2019-06-22 - 08:31

Nej, kriget är inte ditt. Och kampen är heller inte din.

Jag hoppas du får ihop sommaren för barnen. Jäkla semester! Mina barns pappa slängde ur sig, bara en vecka före skolavslutningen, att han skulle vara föräldraledig hela sommaren för att få någon försörjning. Då hade barnen inte haft rätt till förskola eller fritids och tvingas vara med honom. Det slutade i alla fall med att han blev sjukskriven.

Jag förstår precis hur sinnesstämning helt kan förändras på grund av den andres drickande. Jag hoppas att du och barnen hade en jättefin dag tillsammans i går!

InteMera
lör, 2019-06-22 - 13:46

Hemkommen efter en lugn vecka borta bara för att mötas av en lullig man och ett ostädat hus och lukt av gammal fylla. Usch man får lust att bara vända i dörren men barnen hade sett fram emot att komma hem. Nu snarkar han redan i soffan och galoppen ut och in i garaget lär fortsätta resten av helgen, verkar vara inne på dag 2 redan så. Jag står bara inte ut med detta längre!

InteMera
lör, 2019-06-22 - 16:01

Iakttar mannen som blir allt fullare och på nåt sätt får jag känslan av att han kommer få nån sjukdomsattack inom en nära framtid. Han ser liksom inte frisk ut. Han är förändrad på nåt vis. Kanske bara jag som nu ser det tydligare efter att ha varit borta ett tag, kanske är det bara den eskalerade förbrukningen hela sista halvåret som börjar synas som jag inte märkt förut. Ledsamt nog skulle det vara enklare om han blev sjuk, kanske fick den väckarklocka han skulle behöva för att sluta dricka.

Idag är han sur och irriterad på minsta ljud av oss andra, detdär Saknar dig sms:et jag fick igår är redan glömt och vi är nog bara i vägen för hans turvisa drickande och snarkande. Jag känner mig sorgsen och orolig, vet att för varje sån här dag är vårt äktenskap ett steg närmare slutet. För jag orkar bara inte mer.