Startar denna tråd för de som vill läsa eller ta del av hur våra liv ser ut som har utvecklat ett periodiskt missbruk.

Vi är ett par stycken härinne på forumet som är både nykterister och alkoholister i samma person. Det kan vara svårt att förstå vårt sätt att inta alkohol. Även för anhöriga kan det vara svårt att förstå denna typ av drickande. Jag har perioder med ca 9-10 månader utan alkohol och 2-3 månader som jag dricker (drack) totalt per år.

Det är svårt att förstå man har ett problem med alkohol, när man har långa perioder då inga tankar finns på att dricka och att det följs åt av en period med kraftigt intag.

----

Människor omkring mig talade om för mig att jag var missbrukare av alkohol men då jag ansåg att mina nyktra perioder var så väldigt mycket längre än de onyktra så kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå att det räknades som missbruk.
De "är du alkoholist?" tester får jag MVG på och är enligt dessa tester utom all fara.

Jag trodde inte ens att jag skulle få hjälp, utan att läkaren skulle avfärda mig som patient då jag inte hade ett "vardagsproblem" med alkohol.

Så var det inte. Läkaren delgav att jag hade ett allvarligt problem med alkohol och att det stora intag jag kan få i mig i ett svep, så finns risk för hjärtstillestånd, epilepsi och leverskador. Jag har fått bra hjälp och har gått från vansinnighets drickare till passiv beroendeperson i 1.5 år.

----

Vad det innebär att ha denna variant av ett missbruk, skrivet ur min egen erfarenhet, är att:

Jag har långa perioder som jag inte alls tänker på alkohol eller känner ett sug, tankarna finns inte alls på att dricka. Min hjärna kan svänga om från detta lugn, till att dricka, väldigt fort.

För mig kommer det som en snabb tanke som inte går att stoppa. Och drickandet tar sin plats - det rör sig inte om socialt drickande. Jag vill drar ner gardinen hemma, ser till att jag har alkohol så det räcker att täcka - fylla - som leder till ångest/abstinens- fyller på med mer för att döva abstinensen.

Så kan det hålla på i en vecka. Tills jag helt enkelt tröttnar - kliver ur mitt drickande. Städar upp runtomkring mig och går ut i vardagslivet. Då infaller en period på 3-4 månader där inget sug finns alls.

En period med att dricka skulle också utlösas om jag tog en öl spontant, där min hjärna kan lura mig - jag har ju vart nykter i 3 månader - jag kan inte vara alkoholist. Jag kan ta en öl - fungerar alltså inte, då vansinnet startar igen. Med en veckas drickande, eller mer.

Jag är alltså nykter ca 9-10 månader per år utan att tänka alkohol. Har inget sug alls. Jag dricker 2-3 månader per år med ett stort intag av alkohol. Ca 1 liter ren sprit per dag. Nästan till medvetslöshet.

Jag kräks såklart, vore konstigt annars så jag tar en stor klunk sprit - håller det nere så länge jag kan för att inte kräkas upp det (vill få ut alkoholen i blodet innan jag kräks) Riktigt vidrigt.

Mina perioder har inte kommit tätare men har innehållit mer alkohol varje gång.

Jag upplever inte att jag är fysiskt beroende av alkohol.

Jag vet inte varför jag har utvecklat att dricka på detta sätt.

Jag har aldrig ångest eller är deprimerad. Har nyligen gjort en ADHD utredning och fick diagnos medelsvår ADHD. EN förklaring kan vara bristande impulskontroll och brist på konsekvenstänkande. Då jag dricker finns det i min värld inga konsekvenser. Morgondagen existerar inte. Jag blir fixerad vid alkohol.

Jag får extrem abstinens när ingen alkohol finns när jag är inne i en dålig period. Läkaren beskrev det likt en narkomans, kan ta till väldigt drastiska åtgärder för att få tag på alkohol.

När jag gick ur min sista period Oktober 2016, så var jag uttorkad till max, sönderkräkt strupe, hade kräkts blod, åt inte en matbit på en vecka och drack 8 liter sprit på 7 dagar.

Jag hoppas det var sista gången.

----

Ni som har andra erfarenheter får gärna fylla på tråden. Kanske det kan hjälpa någon som (precis som jag) inte förstod att detta också är att vara missbrukare av alkohol.

MM

Ja det ägnar vi oss åt eller har gjort vi som är här inne i denna tråd Har inte skrivit här sen i april men jag är inne o läser var o varann dag utom när jag har en sämre vecka Har haft 3 veckor i år som jag kan räkna bort dom andra dagarna har varit vita Har nu 1 månad helvit så jag hoppas att jag kan skriva 1 år den 1 oktober 2019. Ikaros det är ingen dum ide´ som du är inne på Har läst om hela tråden idag o vad kan jag dra för slutsatser om en periodare är många saker

Jag tror att dom flesta börjar sin alkoholistbana som vardagsdrickare
När kommer då perioderna och varför
Omgivningen tror inte att vi är alkisar vilket påverkar oss till att inbilla hjärnan det är inte så farligt
Ofta eller nästan alltid så är det när vi är på topp o livet leker som den fan slår till
Är det någon skillnad på en period eller ett återfall av en vardagsdrickare som bestämt sig för att sluta o tar ett återfall det tror jag faktiskt inte Jag tror att det sitter
i vårt sätt att tänka Men man blir ju konfunderad över att när vi lägger av så kanske man har lite sug innan giftet lämnar kroppen sen inte ett skit vill inte se det
mår illa när man känner lukten eller ser ett fyllos däremot har en del sug i flera veckor o har ett rent helvete Varför är det så månntro Vi är ju individer inte någon av oss är ju lika kan de sitta där kanske Är kanske som MM säger att vi är maniska o att såna personer är annorlunda Kan det vara så att vi lutar år ADHD har själv varit på utredning men läkaren tyckte inte att jag hade tillräckligt med symtom det fanns tendenser men han tyckte inte att jag behövde någon medicin
Lyckas jag inte hålla upp nu skall jag söka en annan läkare tror inte han visste vad han prata om en pojkspoling fick inget förtroende för honom
När det gäller drickandet under perioderna så är det mängder med alkohol som drickes dygnet runt men de gör ju även en del vardagsdrickare samma idioti

Mycket funderingar men det är en mycket bra tråd o MM är ju så klok så jag hoppas vi håller den vid liv det finns säkert många periodsupare där ute
Hela forumet är ju bara så fantastiskt med alla som stöttar o peppar varann o vilka förebilder här finns det ger ju hopp när man ser att det funkar att sluta
Ha en fortsatt bra dag alla kämpar

Anders 48

Tack för att ni skriver i tråden! Den behövs här - liksom alla vi "periodare"! Vi får försöka hålla den vid liv. Tror att den behövs. Har själv lite skrivbrist för tillfället, känner att jag inte får ur mig något vettigt....

Men jag läser allt - och återkommer när pennan är vässad?!

//Anders

nydag2018

Grattis till dig Anders. Bra jobbat ? hoppas du får en riktigt fin dag!

Det är så skönt när man klarar av att göra förändringar som gynnar många..Det gör du Anders??✨Bra jobbat!

Anders 48

Jo det är allt förändring på riktigt på gång! Pinnar iväg till gymmet nästan varje dag, o känner hur kroppen välkomnar att få komma till liv igen. Känslan efteråt är ju också så skön. Det här kommer jag att fortsätta med. Eller: jag har ju aldrig slutat - bara haft ett uppehåll på cirka 7 år!

Styrka, mod o envishet önskar jag alla som får det kämpigt nu när helgen står för dörren. Det första glaset är nära! Tänk till 10 ggr extra innan du tar det - eller beslutar dig för att avstå!?

Hoppas på ett …

Hej!
Har läst hela tråden då jag söker svar & förståelse för problematiken kring period/intervall drickande.Tack alla ni som skriver och berättar!
Har en närstående som håller på att dricka ihjäl sig.
Från att ha varit perioddrickande med avhållsamhet dvs nykterhet i veckor ibland månader så är det just nu perioder på period med endast någon/några alkoholfria dagar. Det är hårt supande dvs minst en vecka dygnet runt, misär runtomkring, spya, pink övrigt som inte ens går att skriva om.
De få vita dagarna har hen ett fruktansvärt dåligt humör, alla är idioter och hen har inga problem vare sig med sitt drickande eller andra saker.
Fullständig förnekelse.
Hen är också expert på att flytta fokuset i en ev. diskussion så att det är du som har problem - inte hen.
Hen ramlar & slår sig, hen har inte kontroll i benen, hen äter inte, hen kommer att supa ihjäl sig.
Har hotat, har bett, har gullat, har hällt ut, har erbjudit att följa med och söka hjälp...har erbjudit att komma och ge tex antabus - inget biter...
Nu är det redan så dåligt som aldrig förr & nu kommer julen då det blir ännu värre.
Hur? Vad? Kan jag göra? Eller kan jag inte göra?
Jag står bredvid och ser en människa ta död på sig sjäv.

Hej
Det finns tyvärr inga mirakel när det gället alkoholmissbruk! Det som gället är att hen måste komma till insikt och göra ett val. Det finns ingen annan som kan göra det valet. Valet handlar om liv vs död.
Hårda ord, men så är det.
Till dess, spar din tid. Du är värd bättre, du är värd att ha det bra. Eget ansvar! Om hen vill, så kommer hen fixa det här. Tyvärr måste väl hen lite djupare i alkoholträsket innan hen måste göra ett val. Till dess ta hand om dig själv och sätt dig i främsta rummet.
Du är värd att ha det bra!
Hårda ord kanske, mem sanna.
Kram

Ska också tillägga Denlillamänniskan (flyttar diskussionen till denna tråd ist)
att både jag och Mic (och några till härinne) är periodiska missbrukare av alkohol.
Den problematiken ser lite annorlunda ut. Vi vill inte dricka måttligt. Vi
dricker maniskt i perioder. Så mina egna tankar som kommer ner
i text rör oftast de som är periodare, dipsomaner. Vi har samma sjukdom
men inte samma sätt att missbruka.

Jag svarar utifrån min egen erfarenhet som periodisk missbrukare - men
har svårt att ge råd kring vardagsdrickarens problem.
Det är 2 helt skilda sätt att missbruka.

Strategierna kanske är helt annorlunda för de som vill försöka dricka
måttligt. Det är inte aktuellt för oss, då missbruket går ut på att bli
så berusad att det nästan leder till medvetslöshet (manin)

Som periodare är det bara en väg - det är att lägga ner projektet
berusning. När vi väl tar ett glas leder det till oerhörda mängder
alkohol som kan ge allvarliga konsekvenser.

Huruvida man kan lära sig dricka måttligt som vardagsmissbrukare
vet jag inte. Som dipsoman går det inte då ett glas, och det är ofta
inte heller det som är syftet för oss.

Det är fyllan vi vill åt,

Ville bara förtydliga det jag skrev tidigare...

Kram

MM

Ja, jag vet. Din och Ikaros trådar handlar om det, och jag har nog läst merparten av vad ni skrivit. För till skillnad från storpimplaren som dricker mer jämt och konstant, är ert vansinnesdrickande annorlunda. Men det jag fastnade för hos både dig och Ikaros var avsaknaden av lögn och försköning. Ert drickande var mycket mer tydligt och gav mig större insikter än de som drack i garaget eller medan de städade. På något sätt känner jag mer igen mig själv i era beskrivningar. Ni har också hjälpt mig att våga se saker klart och utan massa bortförklaringar. Tack!!

Sen finns det ju alltid grader i helvetet.... De flesta har ju börjat som någorlunda "normalkonsumenter". Även om djupet och intensiteten i relationen med Alkoholdjävfulen tidigt skiljt sig åt. Som med allt som gäller människor tror jag också att det finns en glidande skala mellan de som dricker mer konstant och de som dricker periodiskt. Hur som helst; Hade jag inte läst på forum och funderat, så hade jag nog inte dragit i handbromsen i detta relativt lindriga missbruk jag själv befinner mig i.

Och nu; Glad midsommar och så önskar jag dig en fin kväll!

Vad fint att du hittat stöd i oss. Jag kan själv känna att jag har svårt att ge råd till vardagsdrickarna.

Det är länge sedan jag hade den problematiken, att dricka för att det är fredag, städdag eller för att koppla av.
Jag tror dock att det är lätt att glida in i periodar missbruket - man lyckas hålla upp, trillar dig, håller upp och på så
sätt skapas det periodiska drickandet. Och då vi kan hålla upp så länge och vart "såååå duktiga" så går det över
styr när vi dricker. Som att vi ska ta igen förlorad tid. Därav manin kring alkohol.

Önskar dig en fin midsommar och självklart hoppas jag att den blir vit för din del.

Kram

MM

Allterbra

Hej. Såg att du spelar wordfeud, får man utmana dig? Brukar spela random motståndare, men det vore ju kul att spela med dig ?✌?️

Allterbra

Haha har enbart en kvalificerad gissning, har Precis skickat en inbjudan till den personen. Får väl se om det va du ??

Zensei

Hej.
Helt ny här på forumet men kan kort berätta att jag är 34 år och började dricka vid 13..Då var det fest och glädje. Bedöva gamla känslor och trauma. Sådant jag egentligen visste varför men jag mådde bara bättre och slapp barndomstrauman i hjärta och sinne.
Träffade folk med samma intresse vilket bara var fest, supa, röka på, knulla runt och leva vilt.
Rökte massa cannabis i flera år men fimpade vid 22 och tittade aldrig tillbaka.. Alkoholen fanns alltid där dock.
Jag insåg vid 20 att jag hade ett problem med alkohol.. Men tänkte att det är bara att sluta.. HA?
Har kämpat med att sluta sen dess.. Kan lugnt kalla mig för periodare för så har det alltid sett ut.. Det gick bara från helg festande till supa hårt i en vecka. Tills man inte pallar mer och börjar några dagars avgiftning. För sedan bygga upp sig igen och börja om med livet med tankar som nu räcker det.. 2-3 månader senare när man mår som bäst och allt flyter precis som det ska och allt jag gör blir bra och jag mår som en kung.
Jag ska ta en öl kväll och bara chilla med en serie och njuta.. Och det har hänt att jag har gjort det.. Tagit 3-4 öl sen slutat.. Sen gått en månad till och tänkt samma sak men blir en vecka extremt drickande.. Sen börjar det om igen.
Högmod som jag lärde mig på rehab haha. Så är det kanske men jag kan även dricka när jag mår skit.
Har gått igenom rehab som sagt, mediciner, kuratorer.. Allt ni kan tänka er som jag säkert många här känner till.
Har haft en vecka nu men har varit ren i fyra dgr.
Har under tiden kontaktat familjeteamet för hjälp med alkoholen.. Vårdcentralen med allt annat.. Har sen 1 månad sen innan börjat KBT.
Just nu drar jag i alla trådar och hjälp jag kan.. När jag igenom dessa saker var jag yngre.. Och jag känner att jag har mer att leva för idag och vet att en av dessa perioder kommer bli mitt död.. Eller ännu värre att jag sätter mig i bilen och kör på någon.. Det sjuka i det hela är.
Vart finns de tankarna och konsekvenstönket och hela ens livs historia av alkohol och missbruk, droger osv när man mår bra?
Jag har aldrig gett upp att ge upp detta skit.. Den dagen jag ger upp är när det är över på riktigt och jag vill leva ett liv med kärlek och inte ett liv med mig själv med och inre demoner som bara kommer göra mig galen.
Hur fan lär man sig att tänka efter och bara säga nej. Inte denna gång. Fuck you and your hazardous mind tricks.

Hoppas ni alla därute som går igenom denna galenskap mår så bra ni kan och inte ger upp. ❤️

Li-Lo

"Just nu drar jag i alla trådar och hjälp jag kan", gissar att en sådan tråd är forumet och du är mer än välkommen till oss. På tal om just trådar, starta gärna en egen tråd, då ökar sannolikheten att du får svar. Du gör såklart som du vill.

Blir nyfiken på vad det var som gjorde att du slutade med cannabis och vilken erfarenhet från den gången som kan var till nytta nu?

Min kollega sa någon gång att - Det finns inga hopplösa "fall" men det finns de som slutar försöka.

Du låter som en person med kraft, mod och vilja att fortsätta försöka!

Tack för att du delat med dig och hopp om en fin dag, vänligen

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej alla olycksbröder och systrar! Jag känner så väl igen detta med periodsupande för egen del och jag tror faktiskt att det är det vanligaste mönstret av alkoholberoende. Man tröttnar på drickandet pga av alla kroppsliga, psykiska och sociala effekter.

Efter en tids nykterhet, när denna grisdrog stått en upp i halsen och man känner sig hyfsat fräsch igen, så händer nåt i ens liv, för mej när nåt bra har hänt, aldrig nåt negativ. Jag vill på nåt sjukt sätt fira. Minnet är kort och så är en period igång igen.

Jag kan inte längre räkna alla återfallen. Men både supperioderna och de nyktra har blivit kortare med tiden av nån anledning.

Att vi översköljs av alkoholförhärligande i stort sett vart man vänder sig, gör ju inte saken lättare precis.

Jag har provat det mesta i medcinväg utan resultat och jag har upplevt att primärvården mer eller mindre rycker på axlarna, eftersom alkohol verkar vara en del av vår folksjäl.

Kanske det enda vi kan göra, är att acceptera vår situation och hoppas på hyfsad återhämtning mellan perioderna av drickande? Jag är 70 bast nu och drog i mej mina första mellanöl 11 år gammal.

Hjärnan har nig organiserats om och det sägs att den postakuta abstinensen med depresson och dåligt fungerande nykter kan vara i flera år. Nåja, man funkar väl inte nåt vidare full heller iofs...

Störst chans att klara helnykterhet har visat sig, om man kan hålla sig helnykter 5-7 år. Det funkar iaf inte för mej i dagsläget. De mediciner som erbjuds är bara skräp enl min erfarenhet.

Om man vill till nåt behandlingshem, får man kontakta soc. Det känns väl så där, när jag själv har jobbat där. Dessutom känner jag flera som muckat från såna hem och nästan direkt återfallit likväl tyvärr.

Men fy satan så kass man mår vid varje abstinens.