Aine

Jobbat för ihärdigt i trädgården, burit för tungt. Nacke och axlar har tagit stryk. Fick uppsöka en naprapat som rättade till nån kota i nacken och gav massage. Behöver följas upp ytterligare. Har dessutom fått tråkiga besked om allvarlig sjukdom och annat elände hos nära släktingar så det är ingen rolig dag.
Jag är förvånad över att jag inte har något som helst sug efter vin. Det känns i alla fall är bra.

Ja, kroppen tål ju allt mindre med åren, kan man konstatera. Träningsvärk och smärta så fort man utsätter kroppen för lite mer än det vardagliga. Hoppas du blev nöjd med jobbet och att trädgården blev fin!! Och bra att du gick till naprapaten direkt.

Tråkigt att höra att dina nära släktingar drabbats av negativa händelser. Livet bjuder tyvärr inte alltid på det man skulle vilja, men du håller dig nykter och kan hantera det utan vin. Det är starkt jobbat!!

Jag önskar att du kan finna tröst och tålamod med livets motgångar, men också att du fortfarande kan se allt som är fint och bra i livet.

Aine

Jobbat em/ kväll. Svettats floder i värmen. Trött irriterad och sugen på vin. Tanken har följt mig hela dagen. Jag vill bara få försvinna in i dimman en stund......
Men jag har inget vin hemma den utmaningen klarar jag inte, än. Nu känner jag mig tacksam för det, jag slipper morgondagens ångestfyllda skam och besvikelse, sveket mot mig själv.
Bra så.

sweatpea

Kämpa på, en sekund i taget, en minut i taget, snart blir det en timme innan nästa tanke på alkohol, sedan två etc och persen är över. Så fungerar det för mig i alla fall.

Känner med dig.

Klokt att inte ha vin hemma. Jag fattar inte hur någon fixar att ha vin hemma och inte hälla i sig det, oavsett vilket humör man är på... Imorgon kommer du vara riktigt nöjd med dig själv när du vaknar utan bakisångest :) Bra jobbat!

Aine

Tappat glädjen, orken,lusten som så sakta började smyga sig in hos mig igen. Ingenting känns bra eller är roligt. Idag är livet trist utan vin. Men ärligt, det hade inte varit så mycket roligare med en dimmig hjärna och vingliga ben . Jag VET det.
Boar in mig i soffhörnan och tycker synd om mig själv en stund.
Tack snälla ni som skrivit tröstande ord, visat medkänsla och peppat här . Jag behövde det

Du är värd all medkänsla. Även min dag har varit lite tung, men jag har intalat mig att den kommer att ta slut den också. Det är gärna så att det är två steg fram och ett tillbaka- Och med dimmig hjärna och vingliga ben så blir det ju knappast bättre. Eller hur, vännen?

God natt och sov så gott, imorgon är en annan dag!

Aine

Tack ! Mår lite bättre idag. På väg hem från jobbet passerar jag en liten "sommarkrog" fick tanken att jag skulle ta M med mig dit och käka ikväll och ta ett (?) glas vin. Vi kan cykla dit. Väl hemma tänkte jag igenom mitt förslag och insåg att enda anledningen till att jag ville gå dit var vinet. Även om jag tillåter mig någon gång ibland (men har inte druckit sen mors dag) så känner jag mig inte så psykiskt stabil just nu och är rädd för att det kan på verka hur jag dricker. Vill inte utsätta mig i onödan för farorna som lurar.
Nöjd med mitt kloka beslut lagar jag en god middag härhemma.

Det var bra att du känner dig lite bättre till mods och att du skärskådade dig själv!

Det verkar som att varje större livsförändring, gör att man blir känslig och skör. Det kanske måste vara så, tänker jag. Så det kanske inte är så konstigt att du känner dig lite instabil, just nu. Då förstår jag också att några glas vin på en sommarkrog är en inbjudande idé. Du har verkligen lyckats bra med att skära ned på ditt drickande. Inte ett glas vin sedan mors dag!! Det är ju helt enastående. Bra jobbat!!

Jag önskar dig en fin dag där du känner respekt och snällhet inför dig själv.

Aine

Har ingen ork. Ingen lust till något. Men håller mig nykter, har inte ens någon längtan till vindimman.
Sällskapsdrack två små öl under en kväll när vi var på besök hos några vänner.
Trampar runt i min grådaskiga tillvaro och väntar på att jag ska vakna. Väntar? Inget kommer hända av sig själv. Jag måste väcka mig själv, göra saker jag vet jag mår bra av och i det hitta glädjen igen.
Försöker, vill för mycket, gör för mycket samtidigt slutar med kaos, blir splittrad okoncentrerad.
Laddat ner boken När livet slår till av Russ Harris, hantera livet med ACT . Inte läst så mycket än men kommit till en övning där man ger sig själv tröst och stöd. Det ska jag göra nu.

Livet som känns grått och helt utan mål och mening. Grådaskig sömngångaraktig vardag där dagarna avlöser varandra utan färg och glans. Jag tänker och känner också det där ibland. Men jag försöker tänka att jag har totalt fel där. Att om jag bara stannar upp, inte jagar förväntningar och lycka, så kanske jag upptäcker små klickar av glitter och färg i allt det gråa. Kanske springer man för fort, hinner inte se, blir trött och ofokuserad av all energi som man slösar bort i jakten efter lycka och perfektion? Anledningen till denna tröstlösa språngmarsch är att man vill springa bort från ångest och smärta. Och där har ju tidigare alkoholen kanske varit till hjälp?

Jag hoppas att du ska finna tröst och tillförsikt. Sakta ned, se dig omkring och försök upptäcka, inte skapa, färgen och glansen i livet. Jag tror att det kommer. Jag tror att livet är storslaget även i allt det gråa. All värme till dig, Aine!!

Aine

Sakta ner, stanna upp och vara här och nu, se och vara tacksam för de små glimtar av ljus som ändå finns där i mörkret. Jag var ju där, hade funnit ett lugn, en ro för ett par veckor sen innan jag fick besked om allvarlig sjukdom som nu visat sig vara obotlig, hos en av min nära kära. Det är inte konstigt att det surrar i mitt huvud. tusen tankar som antingen gör mig helt handlingsförlamad eller överaktiv.
Jag ska läsa dina rader varje morgon för att påminna mig.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag hälsat på min släkting som inte ser ett dugg sjuk ut, var lika glad och positiv som hen alltid varit
2. Denlillamänniskans insiktsfulla kommentarer
3. Att jag hittills klarat mitt mål att måttlighetsdricka. Håller på mina regler, max 3 glas, när jag vill. Och det bästa är att jag faktiskt inte vill särskilt ofta. Fram till nu bara 1 gång denna månad.

Aine

Och nu råkade det finnas en cava som M fått förra veckan. Jag har inte ens tänkt på att den stått där, förrens idag. Jag var lite uttråkad och rastlös. Tog fram den och höll i den och funderade på att öppna den. Men hallå! Dricka cava ensam hemma kl 2 på eftermiddagen. (Hade jag inga problem med tidigare iofs.) Inte ok. Jag gör inte så nu. Regel nr 1. Inte dricka ensam hemma för att fly tristess, negativa tankar, känslor. Så jag ställer tillbaks den och kände att jag egentligen inte, innerst inne, ville ha, den råkar bara finnas här.

Fint att läsa din historia. Att känna sig ensam i en relation är nästan mer ensamt än att vara själv. Jag vet. Det kan vara den tuffa biten av att bli nykter, saker i sin närhet klarnar och man inser att man kanske måste ta tag i saker som man i sin känslolösa dimma viftat bort. Tuffa saker. Jag är inne på dag 6 vit efter ett stort bakslag men har också kommit långt i tidigare perioder med fasta regler. Jag vill fortfarande tro att det går, men just nu efter jag trampat över ordentligt en period igen handlar det om att härda ut de här dagarna av tvära utmattande kast mellan "idag mår jag bra" och "idag skulle jag döda för ett glas". När de är över kan man börja reglera.. Tror du är inne på helt rätt spår med regel nr 1, aldrig dricka för att döva, kväva och trösta. En regel jag också hade var att aldrig dricka själv, tänker att det borde aldrig finnas någon bra anledning till det.. Tristessen är verkligen en hård motståndare, kam kännas som ren leda! Jag försöker mig på ett litet test nu, försöka att känna och vara i tristessen så mycket det bara går så kanske det vid en punkt bara måste väcka något till liv i hjärnan som ligger på paus. Vi får se hur det går. Imorgon vet du hur stolt du är över att du ställde tillbaka den där flaskan och en ny vit morgon gryr!

Lycka till!

Aine

att det går med fasta regler, Pianisten. Idag har jag haft ett sug som höll på knäcka mig. Därför att en regel har brutits, dock inte av mig, den att inte ha vin hemma, pga. den där cavan som objuden kom in genom dörren av en bekant till min man. Stressad och trött som jag var lockade den mig till vansinne. Helvete! Idag är inte en dag det är tillåtet att dricka vin lika lite som det var igår. Och jag drack inte igår och gör det inte idag heller. Men det var en jäkla pärs att ta sig igenom. Känner mig helt slut. Lite småsur och irriterad över den där jävla flaskan som tog så mycket energi.
Önskar också dig Lycka till i din kamp och att du inte har det alltför tråkigt idag

Jag undrar hur du har det och om du orkar skriva något? Far livet hårt åt dig, eller är allt "bara bulla" (som de säger i Norrland)??

Varmaste hälsningar och en förhoppning om att du är kvar på stigen!

Aine

Håller mig på banan. Följer mina regler, fått kämpa hårt emellanåt. Jobbigast är dövaochfly-
situationer som när den där cavan fick mig att klättra på väggarna. Men jag måste erkänna att jag saknar vinet som f-n. Men det måste bara gå att leva utan ett vinglas inom räckhåll varje dag. I nuläget 24 sådana den här månaden. Siktar på att även den här helgen blir a-fri.
Tack för att du tittade in:)

jag har precis läst din tråd, vad stark du är❤️ Jag känner igen mig i mycket av din alkoholhistoria och önskar också i första hand på en förändring av mitt drickande även om jag tror det kan bli svårt. Jag har på senare tiden druckit vin 3-4 ggr i veckan och många ggr av de blivit onykter. Ett av mina regler och mål är också att inte dricka ensam för det är det jag nästan har trivts bäst med att göra det sista. Sitta där med mitt vinglas när allt är lugnt och tyst omkring mig.Har ett jobb där det är full fart och många vänner som gärna vill ha med mig på Både det ena och det andra. Nu när jag tänkt så mycket det senaste har jag kommit på att det mesta av det vi gör när vi ses har nån koppling till alkohol är våra promenader som inte har ankoppling till djävulen. Jag Tror att det är väldigt många i vårt land som dricker för mycket alkohol. Jag kommer (har redan börjat) tacka nej till mycket socialt den närmaste tiden. Ska ägna mig mycket åt promenader och cykling i skogen för det gör mig gott. Ska försöka vara snäll mot mig.

Jag tror på dig, kämpa på?

Kram
//Liten tjej

Aine

Sen jag började med att förändra mitt drickande. Jag har slutat slentriandricka, bara för att det är helg osv, slutat dricka när jag är själv, slutat dricka för att döva och fly. Jag dricker ibland, inte alltid, tillsammans med vänner, trevliga människor som jag mår bra av att träffa och vid festliga tillfällen. Håller mig till maxgränsen .Jag tackar fortfarande nej till större tillställningar där jag vet att det kan spåra ur. Har iofs. aldrig gillat såna fester men stått ut med vinet som förstärkare. Blir lätt irriterad (avundsjuk?) på folk som dricker när inte jag gör det. Det har inte varit enkelt på något vis. har inte haft ork att ta tag i mina underliggande problem, de som gjort att jag ville dricka, men accepterar att jag är där jag är, humöret stabilare, hetsar inte upp mig lika lätt över småsaker eller M's kommentarer eller vad han gör eller inte gör. J ag är nog lite gladare och lättare att umgås med. Senaste veckan fått lite mer lust och ork att göra saker även om oron och sorgen för min sjuka släktning och hans familj är det som upptar mina tankar till största del. Men känner mig Stolt och Stark över att jag lyckats förändra mitt drickande. Bygger på min självkänsla.
Nu blev det inte en vit helg. När jag kom hem efter jobb igår var min son med familj på besök och hon hade en flaska vin med som vi drack till maten. Alldeles lagom och ja, trevligt.
52 helt vita, nyktra dagar av 61. Bra av mig.
Tack Liten tjej för din kommentar och ditt stöd. Jag tror också på mig, jag ska vinna den här kampen. Men aktar mig noga för att ta ut segern i förskott. Kämpar vidare , följer mina regler. Funderar på att låta snuset få ta del av regler för att sen helt försvinna ur mitt liv. Jag har ju bevisat att jag kan förändra, om jag bara har viljan.