av Wissla2

Wissla2
mån, 2019-07-01 - 22:56

Jag kanske är i fel tråd (eller alldeles rätt tråd) för min fundering gäller min mans drickande. Han har jobb och ett socialt välfungerande liv i övrigt men har under många år inte gått att ”lite på”. Det har varit tillfälliga kvällar med oerhört mycket alkohol när han har blivit verbalt elak, alkohol varje helgkväll och i princip hela sommaren. Ja, ni förstår kanske? Jag har misstänkt att han dricker för när han går ut i ex förrådet så är han blank i ögonen när han kommer tillbaka. I februari så hittade jag en gömma och konfronterade honom. Han har träffat en terapeut några gånger och varit nykter sedan i mitten på mars förutom en utlandsresa en helg (det visste jag om och jag var inte med honom). Han säger att han ska vara nykter året ut och har berättat det för de närmaste. Det tror jag absolut att han klarar.
Nu säger han att han absolut inte kan tänka sig ett liv helt utan vin, ex vid utlandsresor. Han säger också att han har funderat på allt och kommit fram till att alkoholterapeuter, jag, vårt barn (alla!) har fel och att hans drickande är helt normalt. Han tycker att han har förklaringar till allt, tom till varför han gömmer och dricker vin. Han menar, oerhört envist, att om man kan låta bli att dricka i så många månader kan man inte ha ett beroende av alkohol. För honom handlar ett alkoholberoende helt om mängden tydligen. Han kan/vill/vågar inte tänka att han har problem. Han säger däremot att det var bra att prata med alkoholterapeuten och skönt att vara nykter länge.
Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till ett liv som har varit uppfyllt av att tänka på hans alkoholvanor, men jag vill inte heller gärna leva utan honom om vi skulle få till ett annat liv.
Ja, det här blev ett långt inlägg! Jag skulle vilja veta era tankar om att dricka kontrollerat. Går det att tänka sig att dricka då och då och sedan vara nykter? Jag skulle vilja lite på honom eftersom han klarade det utan problem i maj, men jag kanske bara är oerhört naiv? Jag skulle också vilja höra om någon har erfarenhet av medicin som man skulle kunna ta vid dessa tillfällen.

DetGårBättre
mån, 2019-07-01 - 23:09

Vi får dela upp allt det där. Egentligen skulle du väl skrivit i anhörig-delen istället men skit samma!

Sen måste vi komma fram till vad normalt drickande är. Om alla super sig fulla alltid så är ju normalt drickande just det - att supa sig full. Så vilka ska vara med och ingå i gruppen för "normalt drickande"? Allt är normalt i den här kategorin, från nykteristen till den grava alkisen. Så vad som är normalt eller inte är helt ovidkommande enligt mig och det borde även ni tycka i er relation.

Samtidigt är det viktigt att han bestämmer över sin alkoholkonsumtion, att han t ex vill dricka vid utlandsresor etc. Att det där sen riskerar en massa andra fyllor också är en annan sak. Han ska i alla fall inte sluta dricka för att du eller någon annan tycker det. Då kommer det definitivt inte slutas drickas!

Han kanske inte tycker att han har ett problem, då det kanske inte påverkar honom negativt i någon mån?

Vissa håller sig nyktra för att bevisa för sig själva och omgivningen att de inte är "beroende" av alkohol men dagen då mållinjen är nådd så är det fritt fram igen för att man har bevisat. Andra håller sig nyktra en period för att se hur man förändras i kropp och själ.

Naltraxon eller vad den heter ska väl vara en av de bättre men ska först börja användas när man varit nykter en längre tid. Den minskar suget i att vilja dricka sig berusad. Så det blir mer som att dricka något alkoholfritt. Man vill inte ha mer och mer och mer. Den funkar dock inte på alla men över 90% om jag minns rätt. Samtidigt ifall man dricker för att nå det där ruset så vill man väl antagligen inte ta den där medicinen. Själv kan jag idag dricka bättre än tidigare men det betyder inte att allt går åt helvete förr eller senare ändå. Jag tar dock ingen medicin. Höll upp 20 månader dock. Haft några "fyllekvällar" dock men inte alls som förr. Enda problemet för mig är väl att jag snart druckit varje dag i fyra veckor i rad. Inte för att jag egentligen behöver men för att inte vara rädd att det kanske inte går att somna etc.

Du ska fokusera på dig. Du kan inte anklaga honom för att dricka för mycket. Dock kan du säga att du inte mår bra i den situationen och att du kommer agera utefter det. Men det är hans fria val att dricka eller inte. Det är en lurig jävel den där alkoholen! Bästa medicinen men också den värsta!

Sätter du gränser eller anklagar honom så kommer inget bli bättre, det kan jag lova här och nu! Men är han genuin i sin vilja så bör du ju så klart finnas där som bästa stödet. Tro dock inte att det är minimal chans för misslyckande!

Tackohej
mån, 2019-07-01 - 23:39

Låter lite som mig. Också välfungerande på utsidan. Sen tog alkoholdjävulen sakta starkare grepp om min hjärna, också efter många vita perioder och mål. Lite för att bevisa att jag inte hade problem. Men smygsupandet är ju ett rätt starkt tecken på problem, likaså humöret och bortförklaringar (humöret även vid perioder i nykterhet när hjärnan inte får sitt gift). Det som är så svårt att förklara är hur hjärnan fullkomligt blir kidnappad av den här skiten. Som föregående talare är inne på är det inget du kan lösa om han inte själv vill det.
Du kanske skulle kunna tipsa honom om en bok som heter ”skål ta mig fan”? Den är skriven av problemdrickare för problemdriclare. Finns mkt igenkänning för oss som har problem och den boken fick mig att inse att jag behövde hjälp att ta mig ur. Lättsamt skriven om ett allvarligt problem.
Angående dricka kontrollerat så är vi ju alla olika och har blivit olika ”mycket” beroende. Finns dom som klarar det men har man blivit beroende är det ytterst få som grejar det enligt min erfarenhet och det mesta som skrivs om ämnet.

Hoppas er (hans) situation ordnar upp sig.

Femina
tis, 2019-07-02 - 00:53

Min erfarenhet är att när drickandet gått så långt att man gömmer undan och dricker i smyg så har man såpass stora problem att du inte kan lita på något han säger. Det är inte ens han som pratar! Hans hjärna är kidnappad! Men han måste själv vilja söka hjälp och tillfriskna. Det finns inget du kan göra för honom. Du kan bara berätta för honom var dina gränser går. Jag önskar innerligt jag hade satt gränser gällande min man när barnen gjorde mig uppmärksam på att "pappa dricker nånting under trappan". Istället försökte jag hjälpa/hota/tvinga honom med alla medel. Det ledde till att jag blev mer och mer förtvivlad och maktlös medan han fortsatte dricka. Jag önskar jag kunde ge dig ett mer hoppfullt svar.

Wissla2
tis, 2019-07-02 - 20:14

Tack för alla råd och kloka tankar. Jag vet att jag inte kan tvinga honom att sluta dricka men han säger att han vill dricka då och då men inte alltid, och han är nykter nu en lång tid. Det helt ofattbara (för mig) är att han inte ser att han har problem med alkohol när han ljuger och gömmer! Vi har båda läst den boken "Skål ta mig fan!". Jag lärde mig en hel del och han kom då fram till att "den boken kan vara bra för dem som har problem" men han förstod inte varför han skulle läsa den. Han har alltid förklaringar till varför han dricker för mycket och varför han gömmer sprit. Han säger att andra som gör sånt har kanske alkoholproblem men att det kan han inte ha eftersom han har orsaker till att han gör som han gör, och eftersom han kan avstå alkohol om han vill. Tack igen för goda tankar för det snurrar i mitt huvud just nu. Jag hänger med i vårt förhållande året ut så får vi se om han har kommit till fler insikter vid årets slut och i annat fall så blir det till att bo i olika hus.