Leil

Är det normalt att en småbarnsfar, när han träffar kompisar dricker sig så pass full att han inte klarar komma hem självmant?

Detta kan hända 1-2 gånger i månaden.
När min man går ut med sina kompisar, ska de supa som han själv brukar säga..

Detta tycker jag är väldigt obehagligt, då det har hänt flertal gånger att han knappt klarat sig att ta sig hem. Ofta får jag ett samtal att han är påväg hem, och i samtalet blir han nästintill okontaktbar och somnar. Det har hänt flera gånger att han somnat på perrong, tunnelbana åkt för långt osv. Detta upplever jag som högst obehagligt eftersom jag vet inte om han kommer hem säkert...
det har hänt att jag ringt polisen och efterlyst honom när han sagt att han varit påväg hem men inte ändå dykt upp efter flera timmar...mitt i natten/morgon.

Utöver detta klagar han på mig för att jag inte super med honom för det är roligt tycker han och då är jag tråkig.

Han är inte aggressiv när han är full, men han vinglar, stinker och somnar lite varstans och det är så obehagligt då vi också har barn tillssmans. Hela nästkommsnde dag ligger han helt förstörd i soffan och orkar inget.

Han tycker jag är gnällig och menar att jag blir sur för hsn går it med kompisar. Jag blir ängslig när han ska gå ut, för jag vet vad som kommer hända och det har jag förklarat. Han får mer än gärna träffa kompisar, men det är vad han gör av det...

Barnet är 3 är gammalt, och har inte riktigt varit så fäst vid sin far, är orolig att barnet får men av detta på något sätt. Barnet vet ju inte att pappa
Somnar ute och sover när han kommer hem. Men hon får ju se honom bakfull och känner nog hur han stinker.

Är jsg överkänslig?

Ledsen och orolig mamma

Spinoza

Nej, det är inte normalt att dricka så mycket så man inte kan ta hand om sig själv. Att han försöker få med dig på att supa är ju bara ett sätt att försöka normalisera något som inte är normalt. När det finns småbarn med i bilden så blir det ju ännu värre och då är det ju väldigt bra att du är en nykter och ansvarstagande förälder när han inte är det.
Kram!

Hej
Hans beteende är självklart inte normalt! Du måste ta ansvar för dig och ditt barn. Om han gillar att dricka på det sättet är han både oansvarsfull och extremt omogen. Om han dricker av andra skäl behöver han få hjälp med det men han måste själv vilja förändras. Fråga och ställ ultimatum. Lämna honom om han inte vill ändra sig. Och köp inga argument om att du är tråkig etc, han beter sig som en idiot! Du hittar en bättre man om han inte fattar vad han har.

håller med ovanstående ! Finns inget normalt ii det han gör ! Acceptera att han är alkis och att det blir värre om han själv inte vill förändra sig.
Ta hand om dig och ditt barn !

om man dricker en till två gånger i månaden? Javisst, han verkar ta i rejält, men för guds skulle det där är inte alkoholism.

Jag tycker det är lite tråkigt att se dessa "visa gubbar" som gått livets hårda skola konstant ge rådet att "sparka ut karlfan innan det är för sent!"

Jag har ytterst svårt att tro att en treåring får men av en bakfull förälder upp till två gånger i månaden. Men ring en beroendemottagning och fråga om råd istället.

Spinoza

Att dricka 1-2 gånger i månaden behöver ju inte alls betyda att man har alkoholproblem. Men om man dricker så mycket att man inte kan ta hand om sig själv, så dricker man alldeles för mycket i mina ögon. Min egen erfarenhet är att den typen av drickande också eskalerar och blir värre med tiden.

Lalaland

Ja, jag sitter i ungefärlig situation och grunnar också på hur lidande mina barn är. I dagsläget kanske inte alls, men kanske åker de med en rattonykter och det får det att vrida sig i magen av oro. Jag vet att han vill dem väl och är en utmärkt förare, men kan jag verkligen lita på att han inte trycker i sig något och orsakar stor skada? Eftersom han ljuger om det ena för mig kan han ljuga om det andra.
Rådet från de du refererar till kanske låter svartvitt, men vad har du för råd att ge? Jag är verkligen nyfiken på andra synvinklar på grund av min egna situation. Har givit tre varningar och det verkar inte fungera eftersom flaskan drar mer än familjelivet. Vad mer kan jag göra än att verkställa? Känner mig mer som en arbetsledare och morsa än en partner.
Har inte varit i kontakt med någon beroendemottagning, men det kanske är ett alternativ? Funderar mest på hur hans umgänge med barnen ska te sig efter att han flyttat om det ska vara någon alls med tanke på att han kanske framför fordon efter att ha halsat någon dö konjak då o då och barnen eventuellt är med. Kanske ändå bäst att plocka bort honom och den oro han tillför mitt liv. Det känns mest som jag blir demolerad av oro och farhågor. Han uppträder inte onykter över huvudtaget i hemmet men han smygsuper så barnen märker inget direkt men antar de känner av stämningar och irritationen som stundom dyker upp. Ja, verkligen knivigt dilemma.

att ge ett ultimatum av typen: Fortsätt du drick, men vi gå gemensamt en gång i veckan till en alkoholrådgivare, eller något i den stilen. Då kanske han med tiden kommer förstå sina egna problem -- vilket som bekant är den enda lösningen.

Men det kanske inte handlar om huruvida någon kan klassas som alkis eller inte.

Jag är i en liknade situation som personen som skrivit inlägget och jag kan bara tala för mig själv, men för mig så handlar det om brist på tillit. När min man blir så full att han inte kan kontrollera sig själv så utsätter han alla i familjen för en risk, för mig känns det som att han spelar rysk roulette med vårat liv varje gång han dricker.

Och jo, jag tror visst att det påverkar ett barn att se sin förälder behandla sig själv och sin kropp på ett sådant respektlöst och destruktivt vis. Även om barnen bara ser bakfyllan och även om de bara är tre år gamla. De växer och förstår mer för varje dag.

Men jag håller med dig om att det är tröttsamt med kommentarer om att lämna direkt. Visst, det skulle ta bort problemet för mig men för mina barn skulle antagligen problemet förvärras.