av Berra

Ångesten tar mitt liv...

mulletant
mån, 2019-06-24 - 07:20

Jag har ofta tänkt när jag läst... hur orkar ni? Men idag händer det - Plötsligt känner jag igen mig - men inte från stuga utan hemmet. Vi har ett stort hus och har ofta varit mycket folk, många gäster. Vi har sänglinne för ett mindre hotell, bäddsoffa och gästsängar. Porslin i flera varianter och glas... osv, osv. Duka fram, duka av, förbereda nästa, vad behöver handlas? Att vara i hemmet med supermarket runt hörnet höjer ambitionsnivån. Finns många foton i album och skokartonger, - stora sällskap runt bord med måååånga glas.
Varför känner jag igen mig nu? Kanske för att ni på nåt sätt är ifatt... med halv- och helvuxna barn och barnbarn. Vi är bara ett varv före... Nu är de stora samlingarna mera sällsynta. Midsommar har vi firat på tumis och det var skönt.
För vår del försvann en del umgänge med alkoholen.... sorgligt men sant. Alkoholen var viktigare än samvaron och vi fasades ut. Istället har det kommit nya mänskor och umgängesformer in i vårt liv. Men del övernattare och en viss hotellverksamhet kvarstår och ger igenkänning.
Ha en fin vecka och ’tack för allt’? / mt

Mirabelle G-S
mån, 2019-06-24 - 20:36

Man kan verkligen leva sig in i dina texter! Och Gud i himmelen vad skönt det låter att vara gäst hos dig... En storpappa som fixar och donar med jämnmod (nåja, utåt sett iaf). En ”riktig vuxen” som tar hand om... ALLT. En sådan där vuxnare vuxen man förvirrat ser sig omkring efter när något går riktigt tokigt, och man panikartat inser att man själv är ”den vuxna” som borde återställa tingens ordning. Inte undra på ni har fullbelagt på Pensionat Berra med Fru :)

Berra
mån, 2019-07-01 - 00:04

Men den gick alldeles för fort, jag hann inte med, vart tog den vägen?
Att fem dagar kan gå så trögt, när två bara rasslar iväg, det är orättvist!

Det blev som vi önskade, en hel helg helt själva, jag menar verkligen själva, inte en själ mötte vi på hela helgen i stugan.
Inte ens en granne som passerade på stigen intill, de enda vi såg var de som satt i båtarna på andra sidan viken, och då genom en kikare.
Ja det var skönt, och jag fick massor av saker genomförda.
Det blev en minimal helg, det enda vi handlade inför helgen var en köttbit och grillkol, resten fanns i kylen, så lite packning har vi nog aldrig haft.
Vi åt när vi kände för det och gick och lade oss när vi var trötta, inget som styrde oss, vi bara ”va”, och det kändes så avslappnande.
Oljade ca 70 kvadratmeter trall i bara kalsongerna, det är lättare att få bort oljan på bomull än syntet.
Bytte lager på båtkärran som stod på ön intill, där det finns bilväg, däcket satt helt löst när vi skulle sjösätta så det var i absoluta sista sekund.
Armar och händer helst svarta av gammalt hjullagerfett mötte jag waxholmsbåten, jag satt kvar i båten och torkade mina händer medans folk klev av och på, folk i aktern stirrade på mig, och jag stirrade tillbaka, och jag undrade vad de tänkte just då.
De var finklädda för att hälsa på någon ute på någon skärgårdsö, där nere i roddbåten satt jag med solblekt rufskalufs, en skitig t-shirt och oljiga händer, det måste vara en sån där skärgårdsbo, tror jag de tänkte, vilken miss haha!

Just nu hettar det om min axlar, de lyser lite grisrosa och pelarfläkten vid sänggaveln rasslar illa men det fläktar skönt i sovrummet.
Frugan brukar inte bli lika lätt solbränd, hon beskådar avundsjukt min gyllenbruna panna, men tröstar sig med att jag är ju närmare solen eftersom jag är mycket längre än henne.
På vägen hem tog jag med pantkassen, den innehöll två flaskor och en Petflaska, glasflaskorna var mina, båda gingerbeer som jag tog till middagen, det andra var en läskflaska som jag tog slatten av.
Frugan tog två glas rött under hela helgen, resten var bubbelvatten med drivor av isbitar, vi har tre sodastreamflaskor som ligger på kylning konstant i kylen, jag tror jag fyllde dem tre gånger om, dvs nio liter bubbelvatten, två personer två dagar.
Ja ni förstår att det har varit varmt och massor av sol, jag satte mig en stund och vilade bredvid frugan i solstolarna, men bara för att fundera ut nästa projekt, hmm var sätter jag plintarna till lilla trädäcket?, hur mycket sten måste jag spätta bort?

Jo jag är en rastlös person, har ett behov av att skapa och laga, fixa och dona, men bara när jag själv får bestämma.
Jag mår bäst när jag får lufsa runt och trilskas med mina egna huvudbryn, hur löser jag detta?
Vet inte om jag har skrivit om det förut, men en grej som jag löste på ett lite ballt sätt för några år sedan.
Jag hade en kanonbra strålkastare som man behöver härute i det kolsvarta ölandskapet.
Problemet var att dess blycell hade förlorat ganska så mycket av dess vatten, och det måste vara destillerat vatten och fungerar således inte med vanligt kranvatten.
Så hur löste Berra detta då, självklart så byggde han en destillationsapparat med hjälp av en vattenkokare, trädgårdsslang och ett isbad.
En timme senare hade jag fött fram dessa en och en halv deciliter så jag kunde fylla på blycellen med.
Tyvärr så sket det sig ändå, då blyaccens väggar hade torkat ihop, men ändå!
Ibland måste man vara uppfinningsrik och lösa problemen på plats.

Mitt uppe i alltihopa så tar jag ibland en mental paus, ställer mig tyst och låter naturen få ladda mina batterier.
Lyssnar till fågelungarnas tjatter ifrån en av fågelholkarna när mamma eller pappa flugsnappare kommer med en insekt i näbben.
Svär över en skogsmyra som tagit sig ett bett ur en av mina stortåar, det svider jättemycket.
Myggorna som ser mig som helt försvarslös när man tar kvällskissen.
Små gröna larver som kommer neddinglande med en tunn tråd från ekens grenar.
En enorm bamsegeting som flyger in genom det öppna fönstret och med vingslag som låter som en helikopter, bztmrrrr...
En mås som låter som den sade ööööl, öööööl, när det visade sig att det var varningslätet för en havsörn som den förföljde.

Som ni säkert redan har förstått, så var denna helg helt i min smak, en tid för laddning och rekreation.
En bit bortom all civilisation, där livet ter sig enklare och i harmoni med naturen.
När man inte är hemma och där dagarna mellan duscharna är betydligt längre, där t-shirten är fylld av fläckar och små hål, shortsen likaså.
När man inte står ut med hettan lommar man ner till bryggan slänger sig i det iskalla havet med de kläder man har på sig, kliver upp till stugan och frugan tittar över sina läsglasögon, kunde du inte ha bytt om till badbrallorna frågar hon snällt?
Äh svarar jag medans jag hänger kalsongerna över räcket, nu slapp vi ju en tvätt, och byter till de andra kalsongerna som har hunnit torka.
Ta en ren(are) tischa och fortsätter grotta med det jag höll på med innan, håret fortsätter vara lika blött senare men då av svett istället.
Tar en tur mot bryggan igen, frugan har redan listat ut vad som är på gång, ska du tvätta ropar hon...
Jo tänker jag högt för mig själv, men den här gången följer nog sandalerna med i doppet, så skitiga som de hann att bli.

Mot eftermiddagen idag kom paniken krypandes, stod på berget och tittade ut mot sjön, jag måste lämna allt det här igen.
För vad?, att återigen kuvas av mitt arbete under fem dagar.
Men jag vet att jag har längtan kvar i mitt bröst, och på fredag eftermiddag kommer det två nya svarta streck på asfalten,
Det är rivstarten när vi far till stugan igen.

Det är lite märkligt hur längtan förändras med nykterheten, förr längtade jag bara till helgen för att få kunna dricka obehärskat igen.
Nu längtar jag av helt andra anledningar, de som jag precis har nämnt om här ovan.

Livet har sina guldkanter, om man väljer att se dem, istället för den guldfärgen som sigillet har på flaskan.
Två timmar vid paddan, och klockan hann ändå slå måndag, jag måste börja ännu tidigare nästa söndag.

Tjing!

Berra

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-02 - 10:34

Men vad ÄR ens en destillations-mojäng-mollijox...? Nä, du behöver inte förklara. Min arma hjärna kommer stöta bort detta komplicerade... Men jag reviderar min uppfattning om dig Berra. Du är inte bara en ”riktig vuxen”, utan självaste Mc Gyver! Man ba’ ”Buhu buhu jag totalkvaddade bilen. Det är bara sätet och en ratt kvar!” Berra ba’ ”Lugna ner dig fan. Hämta tre kottar, fyra gem och en gammal rostig ugnsplåt bara, så fixar jag det.”

Berra
mån, 2019-07-08 - 01:20

...att värdera hur mitt liv ser ut just nu.
Låter det konstigt?
Inte alls, egentligen...

Att jämföra det jag har nu, och hur jag hade det när jag drack.
Kanske inte början, då var allt fantastiskt som det oftast är med alkoholen, den förför....och långsamt för..gör.
När man läser bakåt i min numera ganska långa tråd så ser man hur livet har förändrats för mig.
Då hade alkoholen kört ner mitt liv i botten, kanske inte rent fysiskt, men psykiskt.
Jag hade jobbet och familjen kvar, men själsligt hade mitt psyke gått igenom köttkvarnen och sedan plattats ut till en tunn skorpa.
Och är man inte mentalt preparerad för livets motgångar så klarar man inte av även de minsta trivialiteterna.

Man är förvånansvärt anpassningsbar och vänjer sig vid saker efter en viss tid, det onormala blir till slut normalt.
Men när det rasar, så rasar det rejält, luften går ur en och man har ingen reservkapacitet att ta till, det blir platt fall.
Tankarna blir o-kronologiska, allt blir bara huller om buller, och ett kaos bryter ut, ingen förstår en en längre.
Man kan inte längre vara stark, inte ens för en själv, sätter sig passiv i ett hörn och låter livet leva utanför min kropp.
Man finns, men lever inte, ett kroppsligt skal utan innehåll, och det som händer utanför min kropp känns bara kletigt och osa-mm-an-hängande.
Lite svårt att förklara för den som inte varit där, men desto större förståelse från den som snuddat vid det.

Allt låta alkoholen få vara den som utesluter en från livets händelser och dölja den i den romantiserade berusningen är helt fel.
Bättre att möta livets små kantstötta hörn än att totalt krascha in i väggen i full fart.

Återhämtningen tog väldigt lång tid för mig, det är nu tio år sedan jag gick in i väggen, och säga att jag är frisk är lika dumt som att säga att jag klarar av att hantera alkoholen.
Jag är fri från depressionen men är inte botad, jag har lärt mig att hantera livets fallgropar, att inte falla för allt för djupa grubblerier.
Inte för att de inte finns, men jag tillåter mig inte hamna i den spiralen igen, för min egen skull, de finns men jag tillåter mig inte tänka på dem.
Det som känns mer positivt i mitt liv tillåter jag mig glädjas åt, låta det få stanna upp ett tag och få ta min uppmärksamhet.

Tidigare tyckte jag att min karriär inom arbetslivet var viktigt, ville att folk skulle lyssna på mina ide’er och tycka att de var bra.
Det var viktigt för mig att vara omtyckt, att folk skulle vara glada i min närhet.
Men det rävspelet gled mig ur händerna och jag förlorade det loppet, de jag litade på stötte dolken i ryggen på mig.
Det finns inga gränser för hur långt vänner kan gå för att kliva över lik för att uppnå sina mål.
Nu tycker jag väl i stort sett f.ck them, lev erat j.vla liv, så lever jag mitt, jag kommer dö med ett betydligt renare samvete än vad de gör.
Idag finns jag där men gör bara vad som krävs av mig, inget mer, ingen ska få ta cred av mina ide’er längre.
Jag vet vad jag går för och de är i beroendeställning av mig.

Så mitt liv har blivit lite mer självständigt, jag bryr mig inte lika mycket av vad folk tycker om mig.
Passar inte mitt sällskap så får de väl söka sig ett nytt, inte tillgjord för att passa in, utan står upp för mig själv.
Har lättare att säga nej om jag har en bra anledning, inte för att j.vlas.
Med risk för att bli ansedd som en tjurig gammal gubbe, en svår balansgång.

Så vad är viktigt då?
Att få umgås med personer som är viktiga i mitt liv, min familj, mina vänner, släkt.
De som jag kan lita på och inte sårar mig, uppriktighet är viktigare än att försöka dämpa smällar.
Att kunna stanna upp och betrakta det som händer runt omkring mig, och försöka förstå varför.
Att vara nyfiken och vilja lära sig mig mer, varför säger personen så, varför gör hon/han så, finns det någon underliggande anledning?
Att försöka lösa livets hemligheter, att vara en duktig lyssnare och medmänniska, finnas där för någon som behöver mig.

Nu kan det låta väldigt flottigt och säga att ingenting av det ovannämnda hade fungerat om alkoholen funnits i mitt liv.
Nej, inte för mig, det hade inte varit uppnåeligt med en berusning, jag hade inte brytt mig om det.
Alkoholen gör mig väldigt självgod och till utseende självsäker, vem bryr sig om andra när alkoholen är min västa vän.
Man innesluter sig i sin egna värld, alla andra kan dra åt h..te.
Alkoholen tar fram alla dåliga sidor hos en, även om den till en början visar tvärtom, man blir glad och onormalt sprallig.
Så är den sann?
Nej såklart inte, jag har levt i förljugenheten länge nog, det var dags att bryta upp från alla dåligheter alkoholen medförde.
Depressionen förlöste mig, även om den gjorde ofantligt ont, så gjorde den nytta, på sikt...

Att känna tacksamhet, för varje dag jag lever utan några större problem, men som sagt.,.man har lätt för att vänja sig.
Många klagar på att tiden kommer ikapp dem och de börjar bli gamla.
Var glad för det, inte alla får den möjligheten, många dör allt för tidigt.
Att få äta mig mätt, kan gå, få vara frisk, en säng att sova i, slipper frysa, kan dricka rent vatten, andas ren luft osv.
Saker som många tar för givet, men som inte alla får uppleva, kanske inte nära oss men på vår jord.

Man borde vara glad, men istället så strävar man alltid högre och bättre, kanske är det som kallas utveckling.
Samtidigt så tror jag att dagens stressiga samhälle är också det som håller på att förgöra oss, vi hinner inte med.
Att uppskatta det vi har, istället för att sukta över det som våra grannar har, matriellt har vi kommit långt.
Men hur har vi det känslomässigt?
Och måste vi döva allt det jobbiga med att fly med alkoholen, att inte närvara?

I veckans dagbok kunde jag konstatera att efter en lång arbetsvecka, blev inte helgen det jag hade planerat.
Men det är helt okey ändå, jag borde sänka förväntningarna och planera mindre tajt istället.
Det fanns många tillfällen att njuta av livet, suger på de minnena istället för att låta hela livet suga.
Det är som det är, kanske kanske kan jag göra förändringar i nästkommande vecka, men bara om det leder till en förbättring.
Viktigaste är att jag mår bra, och jag tar hand om mig själv och de som står mig närmast.

..och det gör jag utan alkoholen ...

Berra

PS, Kvällens låt i mina lurar, Erasure: Phantom Bride (don’t you cry, let me wipe away tears from your eyes...)

Berra
sön, 2019-07-14 - 21:14

Det råder det ingen tvekan om, för många den första semesterveckan som tagit sin början.
Det märks på lugnet, lugnet på lunchrestaurangen, på vägarna, i butikerna, och på utbudet av tv-program.
Men desto mer liv på sjön, det hörs segelfladder i kanalen, trängsel vid båtmackarna, och mer tjatter på bryggrestaurangerna.
Motorbåtarna river sjö, segelbåtarna hytter med nävarna, det är samma visa varje år.

Och i år verkar det bli en ”vanlig” sommar, molntussar, mörka moln och sommarregn, inte en ökensommar som den förra.
Det dundrar till i horisonten där mörka moln har tornat upp sig, och snart kommer en timmes sommarregn.
En blandning av dofter av fuktig jord och grönska, eller varmblöt asfalt.
Berget som nyligen låg i stekhet sol, ångar nu av regnet som föll.
Men ibland kommer inte regnet till oss, utan de grå molnen som ser sönderrivna ut på håll faller någon annanstans.
Åkrarna ståtar redan av mossgrön havre som ser stark och levande ut, det kommer ge en god skörd till sensommaren.
Hästarna betar av friskt grönt gräs i hagarna längs med de slingrande grusvägarna som dammar av bilarna.

Svalorna seglar i långa svepande rörelser ovanför mig när jag står i ekan och kastar wobblern in i vassruggen framför mig i viken.
Det kluckar så där sövande när vattnet slår emot botten av båten på en annars så lugn sjö, jag kammar sjön på all sorts sjögräs och bottensediment, ibland ser det ut som om jag får upp en mörk peruk på trekroken.
Det blir inget napp trots att det hoppar upp en massa småfisk när draget skrämmer upp dem över ytan.
Det gör ingenting, det viktigaste var att jag gav mig tid till att fiska, en tid för lugn och återhämtning, en hedersstund med naturen minsann.
Fisken är bara bonus, eller rättare sagt ett mindre besvär, det blir rens och senare ett problem hur den ska förtäras.

Införskaffade en bevattningspump som pumpar vatten från en tunna med inbyggd timer med en slang till en växt i fredags.
Skulle gå igenom manualen på den på lördagsmorgonen, men kände att kaffet hade gjort sitt och det var dags för ett toalettbesök på mullisen, pluggade igenom den hur den fungerade och när jag var färdig så upptäckte jag att mulltoan var trasig.
Snurrmojängen som roterar runt i dyngan hade slutat snurra, så det blev toalettmeck direkt på morgonen.
Att byta brytpinnen på motorn är ett ganska så prekärt arbete, det betyder att man måste montera bort muggen ifrån ventilationen och elen.
Skruva loss överdelen, lossa motorn och slå ut gamla sprinten med en körnare och hammare...
Allt detta ett par decimeter ovanför det som precis har lämnat min kropp (och för all del även andras kroppar) är inget som man kan tilldela fredagsmyset, utan det kräver sin man (eller kvinna) med inte allt för starka kväljningssymtom.
Okey jag har gjort det förr, men det betyder inte att det blir mindre jobbigt för det, när jag ändå är där, är det lika bra att tömma den på samma gång, veterinärgummihandskarna är det hål i så det fick bli ett par gamla arbetshandskar (utan hål i).
Efter en dryga timme så är jag klar, bajstunnan är fylld ute på tomten och ska nu få jäsa resten av sommaren så har vi kraftfull jord nästa år utan någon som helst doft, det är återbruk a la den gamla traditionen.
Allt detta jobb kräver som brukligt är en välbehövlig dusch efteråt medels en högvärdig tvagning.
Kommer tillbaka till stugan och möter frugan i farstun med endast en handduk lindad runt livet.
-Skulle du inte bara gå och skita, och nu kommer du nyduschad, har du lassat något explosivt?
-Jomen....det dök upp en sak, svarar jag lite irriterad, jag gick ner för att läsa en manual och fick mycket mer i famnen än vad jag behövde.
Så är livet på landet, man kan inte riktigt förutse hur dagen kommer att te sig, och vips så hade en lördagsförmiddag passerat.
Fick jag igång pumpen då, jodå jag låter den vattna en rabarberplanta med 2,5 dl vatten två gånger om dygnet under nästa vecka.
Men det kan tillsynes vara en skitsak i sammanhanget, haha!

De små barnen skriker i högan sky nere vid bryggan när de hoppar i det kalla havet, ute på fjärden drar en vattenskoter på i full fart.
Grillen har rostat sönder i botten igen och kommer snart att behövas bytas ut, och allting är precis som sommaren brukar vara.
Det händer både bra och dåliga saker, och vissa saker kan man inte råda över.
Att inte låta de dåliga sakerna få ta för mycket av min tankeverksamhet, utan ....shit happens!
Jag är glad att få uppleva båda sidorna så att det blir balans i livet.

Det är sommar i Sverige och jag får vara med, hela vägen alla dygnets timmar.
Jag är tacksam att jag ännu en dag har hållit mig nykter, det är så jag få behållning av just den svenska sommaren.

Den är ljuvlig, så njut så mycket ni kan.
Snart är den borta och då finns bara minnena kvar, och just det, minnena får bara vara kvar om man kan bevara dem.
Och det gör man helst nykter, det ger de bästa minnena, de man vill behålla och inte vill helst glömma bort.

Njut...NU!

Berra

Berra
sön, 2019-07-21 - 23:42

Det var en konstig rubrik jag satte på dagens inlägg....
Men det kändes så rätt...
Jag äter av mitt liv, jag äter av det som bjuds just nu, det som serveras intager jag, med välmående.
Det låter också som om jag förbrukar av mitt liv, och det stämmer ju också, varje dag som passerar är ju förbrukad och kommer inte tillbaka.
Att leva av nuet, att inte tänka för mycket på vad som hände igår, och att inte lägga för mycket förhoppningar om morgondagen.
Livet är det som händer precis nu, det jag kan uppleva i just denna stund.
Att försöka njuta av det och känna en tacksamhet oavsett vad som ligger på tallriken.
Om det så bara är en tomat så försöker jag låta smaklökarna analysera hur just den smakar, solmogen, varm, mjuk eller hård?
När den ligger i en sallad så är den blandad med andra grönsaker, och då kommer den inte till sin rätt.

I min värld peakar livet just här och nu, jag har semester, ja rättare sagt om en timme börjar den, tre veckor framöver.
Vi befinner oss i stugan, jag min fru, dotter med bäbis och svärsonen, grabben och hans tjej är i Kroatien.
Det är söndagskväll/natt och jag har precis lagt mig i sängen, genom myggnätet i fönstret hör jag hur det porlar från regnet utanför.
Det plaskar i vatttentunnorna och jag ser framför mig hur rännilarna går runt husknuten, det gör inget regnet behövs.
På middagsbordet i vår minimala stuga har dottern dukat upp ett skötbord inför natten om bäbisen behöver byta blöja.
Vi lever tätt inpå varandra så det gäller att ha en smal privat zon och samtidigt ge varandra utrymme för sina egna behov..
Vi satt i paviljongen ända fram till läggdags, det smattrade så där mysigt som det gör när man är i ett tält i regnet i mörkret.
Tv tittar vi nästan aldrig på, vi har fullt upp med att umgås och att jobba tillsammans.

Årets byggprojekt är att smälla upp ytterligare 25 kvadrat trall som vi senare ska bygga ett utekök på.
Vi är ju ändå ute hela dagarna, varför inte laga maten ute också, så behöver vi bara gå in för att lägga oss?
Okey jag vet det är lite "mode" i det, men frugan tjatar och jag är nyfiken på om hur det kommer att funka för oss.
Platsen där vi bygger på är ändå ett område som vi aldrig nyttjar till något vettigt, sluttning med stenar och brunt gräs.
Den första trallen håller nästan på att sjunka av allt nyttjande, vi är ju där hela tiden.
Svärsonen och jag tog ekan och puttrade bort till brädgården som har en egen brygga ett par kilometrar härifrån i härligt sommarsol.
Vi lastade alldeles för tungt och var livrädda varje gång vi mötte på svallvågor, men bara det i sig självt är ju en tradition.
Imorgon måste vi dit igen, alla brädor är slut och vi behöver lasta ännu mer.
Men det är kul och obeskrivlig njutning att få skapa något tillsammans, vi jobbar bra ihop, jag och min måg, igår kväll ända fram till nio.
Våra skuldror lyser röda av solbränna, tofflorna fulla av sågspån och fingrarna fulla av småsår, precis som det ska vara en sommar vid stugan.
Vi äter gott ifrån grillen, och dricker goda drycker ifrån ölkylen, just nu är det fifty-fifty mellan alkoholfri och alkoholhaltiga drycker i denna kyl.
Det börjar ta en allt större plats och för övriga personer så är den alkoholhaltiga konsumtionen faktiskt på väg ner ordentligt.
Det är inte en självklarhet att det står en BIB på middagsbordet var kväll oavsett helg eller semester.
Min svåger åt sillunch idag och valde att ta alkoholfri öl till sillen, men då för att kompensera snapsen som han tyckte hörde till.
Hursomhelst så minskade han ju på den totala mängden alkohol, och det har ju aldrig varit på tal om förut.
Han verkar också ta vartannan dag med en vit dag, det har ju heller aldrig hänt förut.

Saker och ting förändras hela tiden, jag betraktar den med välbehag och ser faktiskt en väldigt bra utveckling.
Försöker att njuta av var dag, och låter inte lite regn förstöra den det minsta, det finns alltid någon som behöver den.
Jag har blåsor på mina fötter, myggbett i huvudet, värk i mina muskler, skärsår på händerna, sveda av solbrännan...
Men det är precis så en semester ska vara, och så regnar det, vad mer kan man begära?

Jag äter av mitt liv, och det är gott att leva, imorgon kan det vara borta men just idag så lever jag.
Jag saknar inte berusningen och inte baksmällan, jag har kontrollen och ett friare liv.
Ingenting slår mig i bojor jag kan välja vad jag vill göra, en valfrihet jag inte hade tidigare.
Då hade jag bara valfrihet att välja smaken på alkoholen, men inte komma ifrån berusningen.

Tjing!

Berra

Pellis
mån, 2019-07-22 - 08:18

...är så himla härligtt! Vill jag också ha. Din mininoveller är så trevliga att läsa ?? Börja morgonen med den gör att jag ler, brukar jag inte göra (är en ganska morgonsur människa)

Berra
tors, 2019-08-01 - 01:08

Nej där ljög jag, inga bårar....

Uteköket är klart, återstår bara lite eljobb vilket borde bara färdigt till helgen.
Virket var nytryckt och väldigt vattenhaltig, vi gjorde ett överslag, ca 750 kg har vi burit upp för berget.
Inget besök på gymet den här veckan, lår och vader är fortfarande helt stumma.
Jag och svärsonen jobbar verkligen bra ihop, trallen på 25 m2 knåpade vi ihop på två dagar om vi inte hade haft virkesbrist vilket fördröjde det ännu en dag, vi följde tomtens naturliga former med berg, stenar och sluttningar.

Utformningen av köket kom med tiden, vi visste vad vi ville ha i den och den går i en vinkel så att två kan jobba i den.
Diskhon är rund och matas med en 12 volts pentrypump till båt/husvagn och två tankar, en för färskvatten och en för avloppet.
På den yttre väggen har vi gjort en bardisk som man kan stå och hänga på, smyckat med en ledlist som färgar panelen i önskad färg.
Toppad med ett segel och små ledlampor som lyser upp allting under seglet.

Ja det blev verkligen toppenfint och alla fick vara med och bestämma hur de ville att det skulle se ut.
En ide' som fick sin grogrund i bubbelbadet i vintras, vad ska vi ha för projekt i sommar vid stugan?
Egentligen så är det en liten brytning mot hur övrig standard är vid stugan, den är för fin och påminner lite om en bar utomlands.
Frugan har gnuggat sina händer och det ser ut som i inredningstidningarna som hon har haft som en förlaga.
Nä nu kan hon inte klaga längre, nu hoppas vi på att vi kommer att använda den också, annars vore det slöseri med tid, plats och pengar.
Det sitter en vinkyl i ett av underskåpen, en av hyllorna får bara innehålla alkoholfria alternativ, så det så!

Nu väntar jag bara på att en trästicka i armhålan ska plutta ut med varet, svärsonen envisades med att välja sågat virke istället för hyvlat och tryckade stickor är ganska så jobbiga att få ut med infektioner som följd.
Den måste ha kommer till när vi bar upp virket upp för alla trappor.
Visst var det som varmast när vi byggde, svettades floder, nu är det för kallt att sitta ute om kvällarna.
Och det blodet som inte spillts genom alla skärsår tar gärna myggorna hand om.

Ja det är som det brukar vid stugan, vi sliter och släpar, bygger och renoverar, har fullt med småsår och är ständigt skitiga.
Frugan är delaktig i besluten men sköter markservicen, utan hennes hjälp hade det inte flutit på så snabbt, så hon har absolut en del i byggandet, måhända att det är en klassisk könsroll, men det fungerar för oss, att växla uppgifter hade inte funkat.

Snart stundar kvällar vid det nya uteköket och förhoppningsvis ljumma kvällar också.
Är inte rädd för att alkoholen kommer att flöda obegränsat, då de som dricker alkohol i den här familjen bara har druckit ytterst små mängder vid två högst tre gånger per vecka på semesterveckorna.
Någonstans vill jag ändå påstå att min nykterhet påverkar de i min omgivning, jag var en av de som tidigare drog med mig folk i fyllan.
Folk får gärna dricka, men jag vill inte ha en fylla i min närhet, då har konsumtionen gått i överkant.

Saknade ni min söndagskrönika i helgen?
Jo då, jag skrev en lång rackare, men min internetleverantör behagade sig att uppgradera systemet på natten, och när jag var klar klockan 02:45 så ....plopp två timmars dikterande försvann rakt ut i cyberrymden.
Hade frugan varit vaken då hade hon fått höra många raljanger av svordomar men jag mumlade de ganska så lågt ändå.

Man rår inte på allt, men det man kan, ska man rå på.
En förändring av sina dryckesvanor är en väl värd investering, och även om den misslyckas så var tiden man lade ner på den lika mycket värd.
Förändringar är bara jobbigast i början, sen har den blivit en vana och till slut en självklarhet.
Ensam kan visst vara stark!

Tjing!

Berra