av Såvadgöra

Såvadgöra
fre, 2019-07-05 - 17:38

Har ni kommit till den insikten själva eller är det vänner, familj eller kollegor som sagt ngt.?
Vad är för mkt.? Inser i alla jämförelser att jag dricker på tok för mkt men hur allvarligt är det? Ska jag vara rädd?

IronWill
fre, 2019-07-05 - 23:52

Min fru har sagt något länge men först när jag själv insåg så blev det möjligt att jobba med det.
Det finns riktlinjer om vad som utgör riskbruk etc. Men vad tycker du? Du har ju sökt dig hit och skriver om det så jag gissar att du börjat tycka att du har problem med alkohol. Det är precis det som det här forumet är till för.
Välkommen!

Såvadgöra
lör, 2019-07-06 - 08:37

Precis så är det...
Jag har dåligt samvete, glömmer samtal, är rädd att det ska påverka min hälsa.
Har läst inlägg i ett antal dagar och känner igen mig i alla berättelser om att bedöva. Har gjort det hela mitt liv så vad måste jag då adressera om vinet försvinner...

IronWill
lör, 2019-07-06 - 12:22

Du måste vara bestämd om du ska sluta eller försöka dig på en minskning. Det går inte att ”testa lite”. Det är do or die. Okej nu tog jag i men viljan måste vara på plats först.

IronWill
lör, 2019-07-06 - 17:33

Kände bara starkt att jag aldrig mer ville ha alkoholrelaterad ångest efter en rejäl fylla. Hade testat under många år att ”dra ner” hel- och halvhjärtat. Men det var bara att acceptera att dricka var helt uteslutet. Ofta fullast, eller i alla fall den som levde ut mest på fyllan och sen oftare och oftare som stressmedicin.

Ja det är väl lite sorg, men jag kan ju alltid fortsätta. Det är ju så att jag väljer att inte fortsätta, så då är det ju inte en lika stor sorg. Sen minskar suget/intresset med tiden.
Känns inte speciellt jobbigt att vara utan nuförtiden.

Såvadgöra
lör, 2019-07-06 - 17:34

Dricker du ingenting? Aldrig?
Berättade för min sambo att jag börjat följa detta forum och fick beröm.
Det svåra är att våga prata...
Varför drack du?

Såvadgöra
lör, 2019-07-06 - 17:34

Dricker du ingenting? Aldrig?
Berättade för min sambo att jag börjat följa detta forum och fick beröm.
Det svåra är att våga prata...
Varför drack du?

IronWill
lör, 2019-07-06 - 20:35

Nej ingenting på 420 dagar idag. Det var enda sättet för mig. Men det är inte speciellt jobbigt nu. Nya vanor har formats.

Jaa, varför drack jag? Gillade att ”festa” och socialisera påverkad. Är mer tillbakadragen annars. Det hjälpe också mot min nedstämdhet och tristess. Men på längre sikt blev ju nedstämdheten värre av alkohol.
Ja det är ju lite stigmatiserat att prata om det. Men samtidigt så är det ju ett ganska vanligt problem och många som har det ignorerar det och kör på ändå. Min fru och jag har pratat om det. Hon såg ju ofta resultatet. Bortsupna grejjer, mig sovandes på konstiga ställen, jag som blev för mycket (pinsam) ibland i sociala sammanhang. Samt att jag började sitta allt oftare och pimpla framför tvn, bastun, tv-spelet etc. Här finns massor med folk att ”prata med” om alkohol. Var på några AA möten som var väldigt bra, men sen körde jag på själv ändå.
Mina närmaste vänner har jag berättat för. På jobbet och annat så har jag på senare tid börjat skita i vad folk tycker och säger bara att jag inte dricker. Ibland kommer det ett par sekunders tystnad efter det då de förväntar sig att jag ska börja förklara. Då tittar jag bara på dem tills de byter ämne. Brukar inte komma fler frågor efter det.

Varför dricker du?

Såvadgöra
sön, 2019-07-07 - 12:36

Tror att alkohol alltid funnits där. Min pappa har aldrig spottat i glaset men troligen varit måttlig ändå.
Gifte mig med en man som kallar sig drogliberal och plötsligen fanns alkohol i mitt liv även på vardagar.
Har en historia av att må dåligt och mångåriga problem med ätstörningar så jag tror att mitt drickande kom att verka som bedövningsmedel.
Har en tendens att få ansvar för problemavdelningar med stora förändrings- och utvecklingsbehov på jobbet och det drenerar mig totalt. Finns dagar när jag inte vet hur jag ska ta mig hem så trött är jag.
Så, alkoholen är bara en del av mitt problem.
Jag skulle ljuga om jag inte tillstod till att jag även gillar att dricka vin med tjejkompisar.
Definitivt mycket roligare än utan.
Prövade alkoholfri pilsner - funkade bra men så jädrar är jag glutenintolerant.
Det känns som om jag har ett gigantiskt berg av beslut att bestiga.
Jobbigt och jag inser att jag smiter undan.
Var det så även för dig?

IronWill
sön, 2019-07-07 - 13:03

Innan ditt inlägg ovan fick jag av någon anledning för mig att du var man :)
Inte för att det spelar någon roll, men jag är det. 42-år. Så du vet ungefär vart jag är i livet.
Min pappa är och var alkoholist. Han har dock de senaste 15-åren blivit av med sin arga/våldsamma sida.
Min fru dricker väldigt sällan och oftast väldigt lite, men hon drack mer innan barnen.
Jag har också mycket ansvar på jobbet och är en ”duktig pojke” som löser alla problem 24/7-365. Jag drack också ofta för att orka med. Men efter knappt ett år av nykterhet så bestämde jag mig för att jag ville leva mer och jobba mindre. Så jag har tagit ett antal steg mot det. Man kan inte ha ett jobb som man måste fly till alkoholen för att orka med. Men samtidigt fick jag mer energi och ork av att inte dricka, men jag ville ändå inte leva som förut. Jag vill inte ha ett jobb där jag känner att ”allt hänger på mig” (även om det inte alltid är så). Men jag är en ”grubblare” och hjärnan snurrar jämt, och det var väl också en anledning till att dricka. Tystnaden som infinner sig i mitt huvud efter 3 öl, var gudomlig. Men som allt annat så varade det ju inte. Dagen efter (ofta flera dagar) så snurrade den än värre och allt var täckt av en deprimerande hinna.

Man kan väl sammanfatta mitt belsut med att jag helt enkelt inte orkade med mig själv längre. Under början av 2018 kände jag mig destruktiv och ville sabba för mig själv. Orkade inte vara duktig överallt. Söp hårt, riktigt hårt. Det gick obra och i maj var ångesten total. Då var beslutet lätt.
Det är fortfarande ganska lätt, om man jämför hur jag mår nu och mådde då.

Visst är det kanske roligt att dricka med kompisarna. Men det är roligt att göra annat med dem också. Jag var mest ute med kompisar för att det skulle kännas som ”förr”. Man var yngre, friare, och allt var möjligt. Det var väl en vägran att växa upp. Men det ÄR annorlunda nu. Jag har barn, jag är i viss mån låst (på gott och ont) och allt är inte möjligt. Men det är ju inte dåligt för det, bara annorlunda. Jag hänger med ibland och dricker alkoholfritt, är kul ändå eftersom de slappnar av med alkoholen så gör jag det på något sätt också (mentalt spöke kanske). Man ”fylleskrattar” väl inte lika mycket åt dumma grejjer men ändå. Sen kan man gå när de börjar bli för högljutt och stökigt. Men nu gör vi annat, fikar, bio, vandrar, kör nån sport eller så. Tror en del tycker det är lite skönt också att få slippa.
Men som det var blir det inte. Men det blir bra.

Såvadgöra
sön, 2019-07-07 - 18:20

Har du sett filmen ”When a man loves a Woman? Lika sorglig är inte jag. Blir inte full och har aldrig tappat bort barn. Inte kommit för sent, inte missat ett möte men befinner mig på ett sluttande plan. Dricker för mkt och tycker att mina tjejkompisar kan bli dömande och kritiska. Ett glas räcker tycker de men jag vill ha två eller tre. (Helst det senare...)
Mina samtal med dig - TACK!!! - är en del att våga säga högt vad jag vet. Jag är inte värst illa ute men precis som du gjorde har jag ett beslut att fatta.
Ja, jag dricker alla dagar i veckan och det är så långt ifrån bra som man kan komma.

Såvadgöra
mån, 2019-07-08 - 19:33

Har lyssnat på alkopodden no 57.
Har du hört den?
Blev rädd...
Så långt bortom ölgubberomantik och uteliggares liv.
Mitt i mitt liv. Bra jobb, fantastisk våning, bra lön med med en lögn. I alla fall ser jag det så.
Ljög du mycket?
Ljög du för dig själv?
Smusslade du för andra?
Jag gömmer mig bakom att jag behöver det.
Att jag inte är alkis men nu ikväll, på Sicilien, undrar jag allt.

IronWill
mån, 2019-07-08 - 22:01

Ang filmen så minns jag inte. Troligen men länge sen. Kanske borde damma av den :)

Inte hört på den podden men jag lägger den på listan. Jag glömmer oftast bort poddar eftersom jag lyssnar på många ljudböcker (och läser). Har ibland tre på gång samtidig :) så poddar kommer sällan till ytan.

Ljög jag, hmm. Antagligen för mig själv eftersom det tog lång tid att fatta att det inte gick så bra att dricka. Ljög väl en del till och från om hur mycket jag druckit för min fru. Hände väl att jag smygbytte en öl när hon var på muggen på restaurang exempelvis. Slm sagt, tänkte inte så mycket på det annat än att ”jag gillar verkligen öl”. Smög kanske ner nått alkoholhaltigt ibland när hon gått och lagt sig. Men tänkte nog inte speciellt mycket på det. Men jag hade aldrig några ”gömmor” och drack inte ofta före 17.00 (utom på utlandssemester). Hade mer problem med att när jag börjat, kan jag inte sluta.
I efterhand har min fru sagt att det är skönt att inte behöva oroa sig när jag är ute. Den tog, för det hade jag inte riktigt fattat att hon gjorde.

Såvadgöra
ons, 2019-07-10 - 08:15

Tänkte lyssna på alla avsnitt nu under semestern. Har ett beslut att formulera och att fatta.

IronWill
ons, 2019-07-10 - 09:16

Varva med några 5-minuters mindful self-compassion övningar eller bara mindfulness. Du behöver säkert en paus från att tänka så mycket ibland.
Jag började med det ganska nyligen och det är rätt skönt faktiskt.

Såvadgöra
ons, 2019-07-10 - 17:13

Tävlingsinriktad och har tom fått en 100 kg PT att småle mär det var uppenbart att jag tävlade med honom.
Är nog inget vidare semestersällskap som bara lyssnar på alkispodden och läser på om alkoholberoende.

Såvadgöra
tors, 2019-08-15 - 22:21

Har läst "vår tråd" och det känns bra.
Fattade mitt beslut där och då att jag direkt efter semestern skulle sluta dricka så att jag fick grepp om min relation till alkohol.
10 dagar idag.
Svårt? Nej!
Trist? Nej!
Sugen? Absolut!
Vet inte varför jag är sugen.
Socker? Kanske...
Berusning? Nej!
Tömma huvudet? Absolut!

Hade du ngt. sug?