av Olyckligpingla

Olyckligpingla
tors, 2019-05-23 - 16:28

Den här tråden skapar jag för mig själv för att skriva av mig och dela med mig av min väg vidare i livet utan honom.

Jag bestämde mig för att lämna honom för en vecka sedan. Han hade gjort bort sig ännu än gång efter att mer eller mindre ha druckit varje dag de senaste två månaderna.
De första dagarna bad och bönade han och lovade som han alltid gjort, att han ska sluta dricka och söka hjälp osv. Men det har jag ju hört så många gånger förut.
Idag accepterade han det hela. Han var så klok i sina ord, skrev att jag var det bästa som har hänt honom men att han accepterar mitt val. Det blev som en bekräftelse på allting, att nu är det verkligen på riktigt. Han bad även om förlåtelse för allt illa han gjort mig. Åh vad jag har gråtit idag. Helvettes jävla skit vad tomt det känns! Har sökt tid för KBT, känns som jag verkligen behöver det nu.

Olyckligpingla
tors, 2019-05-23 - 22:59

Ja idag har det varit riktigt jobbigt. Vi har pratat om allt det praktiska.
Jag börjar hamna i ”vad fan har jag gjort”-stadiet. Allt kändes ju så himla rätt senast igår.
Han säger att han ska visa nu att han kan vara nykter även fast jag lämnat honom. Han är lugn och snäll och förstående över mitt beslut. Allt känns plötsligt så fruktansvärt tomt och allt dåligt är som bortblåst såklart. Man tänker bara på allt bra och det man saknar. ? och den han är nu är ju den jag älskar..

Skrållan
tors, 2019-05-23 - 23:36

Förstår så innerligt din känsla. Tomheten, vad-har-jag-gjort känslan. Jag har stått ut med min mans drickande i många år, nu vill inte jag lägga fler år på det. Jag vill kunna känna mig lycklig, göra roliga saker utan att oroa mig för hur mannen dricker.
Tror också att din man ”förhandlar” med dig. Han visar sin bästa sida nu. Han vill inte att du försvinner. Men han kan ju bli nykter utan dig vid sin sida. Och om ni båda vill så kan ni ta upp kontakten då.
Stå på dig. Tror ditt beslut är rätt. Men det är jobbigt. Det vet jag.

Olyckligpingla
mån, 2019-05-27 - 02:06

Ja Skrållan, det var ju precis som du skrev, han visade sin ”bra” sida för att få mig att ångra mig. Nu bönar han o ber och jag tror faktiskt att han fortfarande dricker, märker det på sättet han skriver....

Nu har det gått ytterligare några dagar, jag har sett till att hitta på roliga grejer. Jag har träffat mina vänner och fått så mycket stöd, även från min familj. Det börjar kännas lite bättre. Känslan över att jag bara behöver tänka på mig själv och inte någon annan kittlar lite i magen :-)

Skrållan
mån, 2019-05-27 - 07:08

Vill bara säga att det känns samma för mig. Pirret i magen, att just nu få bestämma själv över mitt liv. Mina val, mitt beslut.

Tornsvalan
mån, 2019-05-27 - 11:55

Kära Olyckspinglan..vi verkar sitta i samma sits du o jag..är så jäkla jobbigt att både älska och hata en och samma person =(

Olyckligpingla
tis, 2019-05-28 - 12:38

Nu är han i arg-stadiet. ”Hur fan kan du göra såhär, hur fan kan du splittra vår familj” osv.... får inte hämta mina grejer, jag är inte välkommen. Undra vad nästa stadie blir.

Olyckligpingla
tis, 2019-07-09 - 12:59

Nu har det gått ytterligare en tid. Jag har hämtat mina saker och nu även bilen som han haft men som står på mig. Han ville ses, det ville inte jag. Eller jag ville nog det men jag visste att det skulle bli för jobbigt.
Han säger att han slutat dricka men jag märker på sättet han pratar och skriver på att han inte har det.
Det är så upp å ner känslomässigt, ena stunden känner jag mig så lycklig och fri, andra stunden har jag ångest. Man glömmer ju så lätt de dåliga stunderna. Försöker komma ihåg dem och tänka på allt han utsatt mig för. Efter ett tag känns det bättre.
En vän sa till mig att antalet år man haft tillsammans, så många månader tar det att gå vidare. Vi får väl se! Det kommer bli bra, det kommer bli bra!!! Jag är stark.

Nordäng67
tis, 2019-07-09 - 18:31

När man hade varit själv i ett år. Då hade man upplevt alla årstider och högtider en gång själv. Kanske känns långt men ett år springer snabbt iväg. Ett år som du kan ägna åt dig själv, inte åt en som super och gör dig ledsen. Du är stark och klarar detta. Kram

Rosette
tors, 2019-07-11 - 16:39

Du har verkligen kommit långt i din process med dig själv och att skriva här blir ett sätt att påminna dig om vad du vill och varför detta var steg du tagit. Du märker hur han ändrar sitt beteende och vad han säger när du tagit steg ifrån samtidigt ser du ingen förändring i alkoholen. Det har varit en lång relation och det 'r vanligt att känslor av alla möjliga slag tar plats, i stunden kan det vara svårt att veta varför du tagit beslutet men försöker påminna dig om det han utsatt dig för.

Bra att du skriver här som ett led i din process att välja efter det du mår bäst av. Du har också pratat med en vän det låter som att du får goda råd ifrån.

Finns det något ytterligare du känner du skulle vara hjälpt av för att själv må bättre just nu?

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lilla blå
sön, 2019-07-14 - 21:43

Känner igen mig i det du skriver. Först arg och misstänksam. Nu är han nykter och världens gulligaste. Vill att vi fortsätter tillsammans. Men ditt tips om att det tar lika många månader att komma över personen som det tagit år att vara tillsammans var bra. Det ska jag testa. Känns bra att ha en tidshorisont.