Pianisten, vad underbart det är att läsa dina inlägg, känner igen mig så mycket i det du skriver, blir lite tårögd - alla känslorna kommer så lätt när jag inte är i alkoholdimman (dimman som består av att dricka, tänka på att dricka, hitta undanflykter för att dricka, hitta på lögner så att jag kan dricka osv.).

Var nere och hämtade paketet, lyssnade på Alkispodden hela tiden, jag tänkte innan att om jag har den på så är det stört omöjligt att jag inte får en dålig tanke. Och det funkade, det enda jobbiga var att jag gick och försökte hålla tårarna tillbaka för jag blir så berörd av den podden. Jag grät den sista biten - fast på ett så jädra skönt sätt. Vare sig man är alkis eller inte så talar de om så starka saker, om tacksamhet och sårbarhet och det öppnar upp så mycket i mig. Jag känner mig så lycklig - jag känner sån innerlig lycka att jag kommit till denna realisation nu, att jag inte ljuger för mig själv mer. Att jag, bortom alla fel och brister, ändå har det jag har, har fixat så mycket i mitt liv och iI DAG inte dricker alkohol :)

Jag kom på en sak, som jag bara måste skriva ner. Kan det vara så att jag kanske inte är beroende av själva alkoholen, eller inte i alla fall är beroende av själva fyllan, utan mer av rutinen... rutinen att ha det som något jag unnar mig när jag varit duktig, mår dåligt, är uttråkad osv. Precis som vissa unnar sig cigg, godis, bea-sås ;)

Jag vill inte vara naiv och tänka att jag kan dricka i andra sammanhang, nej det är inte därför jag har tanken. Det är uteslutet, det skulle säkert bara trigga mig att tänk att jag ändå kunde dricka bara på lördagen själv, bara ett glas och några månader senare sitter jag där och är tillbaka på ruta ett. Men hade som sagt innan inga direkta problem att sluta röka efter att ha gjorde det några år, saknade inte att röka men saknade dock rutinen. Och det känner jag lite nu med, jag saknar rutinen. Jag är väldigt Skalman med mycket, mat och sovklockan måste följas för att jag inte ska få extrema toppar och dalar.

Vad tänker ni andra om detta?

DetGårBättre

Du är ju säkert addicted till stimulin. Alkoholen ersätter ju att kämpa för sitt välbehag, bara dricka och kling!

Fysiskt beroende - nej men psykiskt i den mån att du inte vill ha tråkigt.

Det är så sant DetGårBättre, men när jag läste det kändes det bara som att jag var en av Pavlovs hundar, min klocka ringer varje gång jag sitter och inte har något att göra, då vill jag ha vin. Behavorismen liksom. Nevars, ska inte försöka göra mig rolig på min egen bekostnad - men det stämmer in lite för bra ändå!

Så nu behöver jag hitta ett substitut som belöning - eller ännu bättre - skita i klockan!

DetGårBättre

Gäller att fylla själen med saker som är bestående och långvariga. Intressen och möten. Finns en uppsjö saker som vi gjorde när vi var små och då behövde vi ingen alkohol. Man inte kapa allt som ger en en kul och meningsfull vardag bara för man blir vuxen - och sen dricka istället för att få någon stimuli :)

Funderade på vad jag gjorde när jag var barn, eller även ungdom då jag inte drack ofta, nästan aldrig innan jag var 18 år. Man lekte väl mycket och höll på med hobbys, men jag har aldrig haft någon, ja förutom antikviteter och smycken/juveler, som jag än håller på med lite vid sidan av mitt arbete, bara för att det är kul. Minns att jag var ute mycket som barn, ute i skogen - nu bor jag i stan, mne önksar kunna komma ut mer. Ska ju flytta och då kommer jag närmre skogen, mina päron och min hund som jag inte har haft de 2 senaste åren pga. att jag inte kunnat ha honom då jag jobbat så mycket och pendlat 2,5h per dag. Nu kan jag ha honom mycket mer. Han, hunden ska komma i morgon till mig och det ska bli så skönt att kunna fokusera på något/någon annan :)

Har ju alltid valt att vara mycket ensam men omge mig med mycket personer/vänner i skolan/på jobbet men med en viss distans. Är den där roliga, trevliga, hjälpsamma som ingen direkt har några problem med och ofta ger beröm. Men djur är verkligen min grej :)

Min filosofi är att man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet.

Vet inte exakt varför jag skrev det här, men det var något i dina inlägg om att våga släppa in folk.
(Och jag är ganska säker på att någon vis människa sagt det bättre, men jag har ett uselt källminne)

Det var ta mig tusan det bästa jag hört på länge och så fruktansvärt sant!
Det är verkligen något jag själv börjat förstå för sent i livet. Genom att alltid ha hållit på mitt hårda pansarskal och försökt dölja alla misstag och personliga underligheter som skamliga har jag fått få nära vänner. När jag vågar blotta mina brister och mänskliga svagheter så närmar sig människor.
Skulle vilja skriva och reflektera över de fina orden i mängder men nu ska jag gå och lägga mig, nykter. Jag vann idag!

Ironwill, du har så rätt. Det där mottot ska jag sätta upp någonstans för att påminna mig själv om att vara sårbar :) tack, det behövde jag

I dag är det dag 7, alltså en vecka, jag ahr tänkt på alkohol såklart men det har inte varit så himla svårt. Det jobbigaste har varit alla tankar om varför jag inte tänkt på att ajg drack för mycket kommit upp tidigare. Nog har jag vetat att jag druckit för mycket men har på något sett mörka det för mig själv. Tror jag har ett självskadebeteende (jag vill inte lyckas, eller pröva och misslyckas) på så sätt, jag bryr mig inte tillräckligt om mig själv för att vilja och våga ta hand om mig själv. Dvs. få kärlek, gemenskap, äta rätt, träna, må bra osv. Men vet också att det med umgänge och andra människor är triggerpunkter för mig och mitt mående påverkas så innerligt av andra människor och min relation till dem. Säkert därför jag stött bort människor hela mitt liv, min egen medicin för att kunna reglera det interpersonella (och så alkoholen därtill för att medicinera ensamheten).

usch.. måste sluta tänka och aktivera mig lite nu. I dag ska jag hämta min hund och har bestämt mig för att inte dricka :) Det kommer bli en bra dag känner jag

Veronican

En hel vecka. WOW. Hoppas jag med kan ta migdit. I dag är min andra dag.

Det fixar du :) jag tror på dig, och jag tänker så här, har bestämt mig - men om jag skulle ta ett snedsteg så är inte det världens undergång, jag har i så fall ändå varit nykter i en hel vecka.

Har inga tankar på det nu och har bestämt mig, men det har man ju hört många säga förr så vill bara försöka förklara mitt förhållningssätt, en dag i taget och fira varje dag jag lyckas och inte gå ner mig om dagen kommer då jag misslyckas. Fokusera på det goda, det positiva som är A-fritt!

Detta skulle ju bli en bra dag... hunden skulle komma hit och jag kände mig så pepp i morse. Nu blev det ändrade planer och hunden kommer inte. Jag känner mig så borta, känner mig så sjukt ensam och vill bara försvinna in i vindimman och glömma och inte ta ansvar för mitt liv. Men icke, det ska inte och kommer inte ske. Inte i dag.

Har så sjukt mycket energi och är hungrig hela tiden, men är samtidigt så orkeslös. Har suttit och försökt gå ut på en långpromenad nu i 2,5timmar men det går bara inte (klart det går - men har så sjukt dålig karaktär att jag ibland fysiskt känner att handbromsen ligger i). Skulle bara vilja gå och lägga mig och sova, så nästa dag kunde komma, och nästa.

På måndag nästa vecka så får jag en ny lägenhet, då kan jag börja flytta, packa, trixa och har ett syfte. just nu är alla bortresta i min närhet, sitter ensam hemma och försöker intala mig själv att jag kommer fixa detta och att allt kommer bli bättre. Har som sagts innan, inga problem med ensamheten (att bo ensam och så) men BEHÖVER umgänge på en arbetsplats, hatar semester. De flesta kan inte förstå det, men enda anledningen till att jag funkar ok, inte är nedsupen helt och totalt är för att jag har mitt jobb och de personerna som finns där. Sommaren är låååång för mig då jag jobbar inom skolans värld.

Har alltid haft en inre klocka, som en känsla att kroppen och framförallt benen måste röra på sig, tick tock liksom, känner av det sjukt mycket. Restless legs på steroider typ. Åååå håller på att bli tokig, har ingen jag kan ringa heller tyvärr. Ska inte gå ner mig nu - måste hålla min positiva syn för att fixa detta.

Måste gå ut.. måste gå ut nu.

Tog mig ut, och gick i 1 timme, det var skönt. Har huvudvärk nu, men överlever.

Känner mig så fruktansvärt ensam och uttråkad. Försöker finna aktiviteter och roliga saker, men tiden går så långsamt. Vill ha närhet men ändå inte...

Ska försöka diska och laga någon sorts trevlig kvällsmat sen tänker jag, sen blir det kanske lite jobb också. Denna dagen har varit jobbigast hittills. Men känner inte för att ge upp, långt ifrån - måste bara acceptera nuläget och börja förbereda för framtiden :)

Brukar försöka hålla en trevlig ton, men i dag kommer mitt argsinta och irriterande jag hit. Har inte kunnat sova mer än 5 timmar (kanske mycket för en del av er) men jag är så beroende av att få rätt sömn och mat på typ fasta tider - är säkert högfungerande autism, nevars, men har sådana drag - definitivt. Måste sova 8 timmar för att vakna utvilad och glad, måste somna innan 22.00 för att inte rubba min dygnsrytm. Somnade inte förrän 03.00, var uppe gick och la mig.. det var hemskt. Har inte upplevt detta sen förra sommaren så det var sådär sjukt varm och min vindsvåning kokade.

Så i dag är jag tjurig, men det drabbar ingen mer än mig själv, och er nu som får läsa detta. Ska fixa frukost, men har noll energi - måste!

Tror jag sovit dåligt pga. flytten och alla inre tankar som kommer upp iom. nykterheten, saker som indirekt hänger ihop med alkoholen - som hur det kunde varit, hur jag kunde göra de val jag gjorde, oro om det inte blir en förändring, att jag självmedicinerat mig istället för att ta tag i problemen... osv... spelar ingen roll och vet att jag inte kan ändra vad som varit utan se framåt med hoppfulla ögon. Men huvudet stannade inte. Min vanliga strategi att fokusera på att andas in och andas ut var lönlös, i 5 timmar :(

I dag, även om jag är tjurig, så ska jag bestämt mig för att inte dricka. Har inte druckit en droppe på 8 dagar. Tacksam för er alla!

Har återhämtat mig efter min mindre bra start på dagen. Känner mig lite gladare - fortfarande hungrig hela tiden men ställde mig på vågen och har droppat 1,5 kg på en vecka. Det är ju helt sjukt, har inte ätit mindre direkt, snarare mer, fast kanske mindre snacks och såklart A.

Är lite seg i korken ännu pga. dålig sömn men ska men all energi jag har ta mig ut och köpa lite färska tomater och mozarella, så jag kan göra en riktigt nice tortilla-pizza i kväll. Man får glädjas åt det lilla tänker jag - att ha ork att gå ut och att göra mat. Jag har oftast inte det då all energi går till jobb och A/återhämtning av A. Så detta är stort för mig :)

Har blivit bjuden på en fest i en annan stad (måste sova hos personen i så fall) i helgen som kommer, skulle säkert kunna gå utan att dricka men vet att jag skulle känns mig så obekväm, känner bara ett par människor som ska dit. Känns läskigt att inte dricka, blir ju ofta "life of the party" där jag druckit lite (dricker ofta inte överdrivet mycket i sällskap, lämnar det till när jag dricker ensam). Men ska inte dricka alls nu och det känns för tidigt, har till 99% tänkt att skippa det. Det som grämer mig är mitt nyårslöfte, att skaffa, behålla och värna om mina vänskapsrelationer och inte säga nej. Men nu får det bli ett nej, tyvärr. Vet att jag borde utmana mig själv, men det kommer fler tillfällen. Ska ju ändå flytta på måndag så det är en bra ursäkt jag kan ta till och övertyga mig själv med också.

Ibland är det jobbigt att ha en hjärna som har 5 olika tankar samtidigt, det är jobbigt att alltid se sitt eget liv och sin egen situation objektivt. Undrar om alla gör det? Det känns alltid som att jag kan analysera och grubbla på allt i mitt liv, se alla sidor, men sen tar jag ändå bara ett snabbt beslut som absolut inte kommer från hjärnan. Det är alltid magen, eller ibland undrar jag om det inte är stortån *hihi*

Har bestämt att mitt beroende nu sitter i stortån för övrigt ;)

I går kväll var jag ganska rastlös så gick ut och tog en lång promenad genom staden. Gick utmed strömmen och förbi ett uteställde där det skålades och skrattades. Blev lite avundsjuk, men mest på att folk har umgänge att göra sådant med, det har inte jag.

Men såklart så slutar inte historien där, jag går på i rask fart för att få upp pulsen lite, sen ser jag en person som håller i ett ölglas, ja ni vet ett sånt där gigantiskt med ljus lager, och vips, jag snubblar till, ramlar och slår halvt ihjäl mig. Okej, jag slog inte ihjäl mig, får nog bara lite blåmärken och skrapade till lite på ena handen. Brukar sällan skämmas.. men nedrans, jag var inte bara röd i ansiktet för tempot kan jag lova.

Men om detta inte är en metafor för att jag INTE ska dricka så vet jag inte vad. Tyckte i alla fall att det var värt att skriva här :)

Är stolt över mig själv för de dagarna jag fixat och har bestämt att i dag ska jag inte dricka.

Jag vill bara åka till systemet nu. Gud, att bara få trubba av det som gungar, river inuti mig. Har lite panikångest, men försöker andas lugnt och fokusera på annat. Ifrågasätter min nykterhet men jag VET att jag måste. Dricker jag så är jag tillbaka på ruta ett och då är det inte säkert att jag någonsin kommer klara det. Helvete för ensamheten, helvete åt beroende, usch för mitt liv i dag. Vill inte dricka, ska inte dricka - vill bara sova och vakna upp i morgon bitti.

Vilken process du är i, du är beslutsam och målmedveten. Det hörs att trots att det är tufft emellanåt stegar du på. Du är insiktsfull och reflekterar kring den plats alkoholen tagit och som du inte vill att den ska få tillbaka. Du beskriver hur ett sug kan dyka upp som ditt näst senaste inlägg här och hur du sen också trots det fixar det, du traskar vidare märker dina tankar, känslor och låter dem passera. Starkt jobbat!

Nu sittrer du med tankar på att gå till systembolaget och väljer att gå in här och skriva som ett sätt att hjälpa dig själv att göra ett annat val även idag. Att vakna imorgon pigg och känna dig stolt över att ha klarat ytterligare en dag låter som en stark motivation.

Säkert har du flera saker du skulle känna vore positivt med att vara nykter idag.

Klokt beslut att skriva här och bra jobbat med allt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet