av anonym1122

anonym1122
tis, 2019-07-09 - 22:02

Jag är 17år gammal, och bor själv med min mamma i en villa. Sålänge jag kan komma ihåg har min mamma alltid haft problem med alkoholen. Sen jag var ungefär 8år gammal har jag mina första minnen om det. Då var mina föräldrar fortfarande tillsammans. Min pappa blev alltid väldigt arg när min mamma drack för hon tappade kontrollen och blev en helt annan människa. Hon kunde säga saker som hon aldrig hade sagt nykter. Så långt jag har kommit ihåg så har mamma aldrig fått dricka. Hon har varit in och ut på behandlingshem sen jag var 13, gått på samtal i kommunen på ett ställe som heter MOA. Även tagit några tabletter som gör att hon inte kunnat få ner alkohol och tagit tester varje månad på det för att se om hon druckit. men hon har lyckats att fuska på allt detta. Jag har aldrig hittat någon som varit i samma situation, min mamma har aldrig druckit framför mig. Hon har smygt runt bakom allas ryggar och gjort det för hon vet hur arga och besvikna mina syskon och min pappa hade blivit. Jag har alltid genom min barndom tyckt synd om henne för hon grät för min pappa skrek så mycket elaka grejer när hon drack. Iochmed att jag såg hur arg och våldsam min pappa blev när min mamma drack, så hjälpte jag som 12-15 åring min mamma dölja det för min pappa. om jag tex hittade henne full så hjälpte jag henne till sängen så han aldrig skulle märka det och bli så arg. Tillslut skilde dem sig för två år sedan och jag trodde allt skulle bli bra. mina syskon, jag och min mamma flyttade. och hon fick återfall ganska ofta. efter ett tag var det bara jag kvar med mamma då mina syskon flyttat långt härifrån för plugget. jag bor nu själv med min mamma och allt är åt helvete. Jag är en tjej som levt med svår depression i två år med mycket ångest för jag har varit tvungen att vara mamma till min egen mamma. varje gång jag tror det har slutat så hittar jag henne full, hon nekar att hon druckit varje gång och säger saker som att hon inte älskar mig, att jag är en alkoholist(även fast jag knappt dricker) osv osv. sen vänder allt och hon börjar prata om hur mkt hon hatar sig själv och att hon inte är värd att leva. hon har lovat på mitt liv att hon ska sluta så många gånger så jag vet inte om jag betyder något längre. jag känner mig bara hopplös just nu. att detta aldrig kommer få ett slut, jag har läst många som säger att man ska sluta bry sig, men jag kan inte det. min mamma är den enda som bryr sig om mig och hjälper mig och gör allt för mig men när hon dricker så ändras allt. jag hade aldrig klarat mig utan henne dock. Jag hoppas bara att någon kan hjälp mig för ingen har någonsin förstått hur jag har det eller vad jag ska göra och jag är själv i detta nu. och jag orkar inte mer. snälla hjälp mig

Emma Strövare
tis, 2019-07-09 - 22:22

Har du någonstans att ta vägen om du tar dig bort från din mamma? Du har bra instinkter och behöver skydda dig själv.

Emma Strövare
tis, 2019-07-09 - 22:30

Går du på gymnasiet? Har ni en skolkurator eller skolsköterska? I såfall vill jag att du visar den personen exakt det inlägget du har skrivit ovan. Och uttrycker på vilket sätt du vill ha hjälp (så gott du kan). Kanske får du hjälp, kanske inte. I det desperata läge du verkar vara med din mamma har du inte mycket att förlora på att skrika högt och prova allt du kan. Om du inte får hjälp irl skall du fortsätta som du gör och skriva här. Vi är många här som vet hur det är. Kram

Skrållan
tis, 2019-07-09 - 22:32

Vad jobbigt du har det. Finns det någon annan, släkt eller vänner du kan prata med? Du kan inte bära på allt detta själv. Du kan också genom kommunen få någon att prata med, som förstår vad du går igenom.

hija
ons, 2019-07-10 - 00:03

Förstår att du har det tungt och jobbigt nu och att du haft det länge. Kom ihåg att du är värd bättre och att din situation kan bli bättre än hur du har det nu. Du ska inte behöva vara mamma till din egen mamma eller behöva höra de sårande sakerna hon säger.

Kan du prata med dina syskon, din pappa eller har du någon annan släkting nära eller kompis som du kan berätta för nu hur du har det? Jag förstår att det kan vara svårt att berätta, men som någon annan skrev, visa ditt inlägg som du skrivit här. Du har ingen skuld i att din mamma dricker och ska inte heller behöva skämmas över hennes val eller behöva hålla det hemligt.

Du kan också ringa till kommunen, ring växeln så kan de hjälpa dig vidare till rätt person. Alla kommuner har en socialjour. Du kan få hjälp att prata med en professionell person som kan stötta dig och ge annat stöd. Du är ung och har hela livet framför dig, det kommer att bli bättre!

hija
ons, 2019-07-10 - 00:03

Förstår att du har det tungt och jobbigt nu och att du haft det länge. Kom ihåg att du är värd bättre och att din situation kan bli bättre än hur du har det nu. Du ska inte behöva vara mamma till din egen mamma eller behöva höra de sårande sakerna hon säger.

Kan du prata med dina syskon, din pappa eller har du någon annan släkting nära eller kompis som du kan berätta för nu hur du har det? Jag förstår att det kan vara svårt att berätta, men som någon annan skrev, visa ditt inlägg som du skrivit här. Du har ingen skuld i att din mamma dricker och ska inte heller behöva skämmas över hennes val eller behöva hålla det hemligt.

Du kan också ringa till kommunen, ring växeln så kan de hjälpa dig vidare till rätt person. Alla kommuner har en socialjour. Du kan få hjälp att prata med en professionell person som kan stötta dig och ge annat stöd. Du är ung och har hela livet framför dig, det kommer att bli bättre!

anonym1122
ons, 2019-07-10 - 03:29

Tack så hemskt mycket för svar, jag går på gymnasiet, men även om jag pratar med någon så kommer jag ändå få ta hand om allt själv då jag bor med henne själv. Har ingen nära släkt där jag bor eller några direkta kompisar att prata med för den delen heller. hittade min mamma i avdäckad med ett självmordsbrev i handen efter jag skrev allt detta. hon hade inte gjort något så allt var okej men hon skrev att hon kände sig så värdelös och som ett besvär. och att hon mår dåligt över att jag blir så sårad för det hon håller på med. vet inte hur jag ska hantera detta längre. öppnade verkligen upp mig om hur jag kände och sen vill hon inte leva mer, känns som mitt fel för jag sa hur ledsen jag blev.

anonym1122
ons, 2019-07-10 - 03:37

Jag har fortfarande min pappa att ta mig till men klarar inte av att vara där, hans nya fru är hemsk mot mig och känner mig inte som hemma där. klarar inte av att lämna min mamma heller för vet inte vad som hade hänt då. och jag hade inte kunnat leva med mig själv om hon hade gjort något när jag är borta.

Emma Strövare
ons, 2019-07-10 - 06:37

Din mamma verkar använda dina känslor och rädslor emot dig. Hon behöver professionell hjälp och det behöver du med. Hur jobbigt det än är hos din pappa så behöver han (och vuxna på din skola) veta hur din mamma mår och hur du blir behandlad. Du kommer kanske att få ta hand om mycket själv ändå precis som du säger, det är inte säkert att du får den hjälp du förtjänar. Men då har du lagt ansvaret där det hör hemma. Då kan ingen säga om några år att de aldrig förstod hur du hade det.

Jag vill säga dig att det inte alltid kommer att vara såhär. Det är din mamma som förstör sitt liv, inte du. Ditt liv har just börjat och du kommer att ta dig igenom detta och bli en självständig vuxen. Du kommer att se tillbaka på den här perioden och läka de sår som den har gett dig.

hija
ons, 2019-07-10 - 08:54

Hej igen,
Det var ledsamt att höra vad som hänt sen du skrev här, tycker Emma S skrev ett klokt inlägg ovan. Både din mamma och du behöver hjälp. Men du behöver tänka på dig själv nu, du har gjort mer än tillräckligt för din mamma. Eftersom du går på gymnasiet så har du väl sommarlov nu och kanske det är svårt att nå lärare, skolsköterska etc. Vill tipsa om att ringa kommunen idag och berätta om din situation, om det ör svårt att veta vem man ska fråga efter så kan man säga att man vill prata med socialkontoret. Du ska inte behöva ha det så här.
Försök också ringa dina syskon och prata med din pappa. Han har ansvar för dig och det ör bra att han vet precis hur du har det. Som Emma S skriver har du då lagt ansvaret där det hör hemma och det lättar när man kan berätta och inte hålla allt inom sig.

Du har inte valt att ha det så här och förtjänar så mycket bättre! Det är din mamma som gör fel. Försök att ringa idag eller söka upp din pappa. Du är stark som söker hjälp och vill ta dig bort från hur det är nu. Vad som än händer med din mamma är det inte ditt fel, det ör hon som valt detta.

Rosette
tors, 2019-07-11 - 14:29

Du har tagit ett modigt och klokt steg som skriver här. Jättebra gjort. Du är verkligen en stark person som gått igenom allt det du gjort, du är medveten om att du inte är ansvarig över din mammas mående samtidigt har du svårt att släppa med rädlsa för att hon kanske kan skada sig själv eller hur hon skulle må om du försvann. Det blir ett moment 22 och du vet inte hur du ska ta dig ur situationen.

Jättebra att du skriver och berättar här. Du har fått flera goda tips och råd om att söka stöd i skolan, kommunen på vårdcentralen. Alla dessa är jättebra alternativ och ingen skulle göra något för att göra din mor illa, som du säkert vet. Kanske skulle hon erbjudas hjälp och även du. Du kan anonymt göra en orosanmälan till kommunen - för att veta mer hur de jobbar skulle du kunna ringa den kommun du bor i och höra så berättar de. Sen är det ändå din mamma som avgör om hon vill ha den hjälpen eller inte.

Ett nästa steg om du skulle vilja är att ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 du kan vara helt anonym och det är kostnadsfritt. Ibland kan det hjälpa att prata med någon helt utomstående och de är mycket vana att prata med anhöriga till personer med alkoholproblem. Det finns även en organisation som heter Maskrosbarn, den skulle du kunna läsa lite om här för att se om det är något du kan tänka dig.

Vi vill såklart också att du känner dig välkommen att fortsätta skriva och läsa här. Du kan också skriva till oss under fliken Fråga så kan vi se hur vi kan hjälpa dig vidare så du hittar ett stöd som du känner är bra för dig.

Varmt välkommen och fortsätt gärna berätta hur det går för dig och hur du har det!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Zindi
mån, 2019-07-15 - 23:39

Det är aldrig enkelt att som barn ta ansvar för en full förälder. Och man vill inte svika sina föräldrar oavsett hur illa dom gör en. Du måste söka hjälp, så du får en vuxen att bolla dina tankar med, du har mycket ansvar på dina axlar.
Hur mår du nu?
Du har väl sommarlov nu?
Sommarlovet kan vara extra, kämpigt när man har en förälder med alkohol problem. Det är svårt att vända en förälder ryggen. Jag finns här om du vill byta tankar.
Ta, hand om dig,

gros19
tis, 2019-07-16 - 20:14

Sök hjälp. Det här är inte din sak att hantera. Det är alldeles föe mycket att ta ansvar för en förälder med missbruksproblematik. Mitt råd - imorgon ringer du kommunen eller socialkontoret där du bor. Du berättar att du bor med en förälder som har missbruksproblem och att du behöver och vill ha hjälp. Sedan får du förmodligen träffa någon kunnig person och kan berätta om problemen din mamma har och som du tvingas leva med. Både du och din mamma kommer att erbjudas hjälp och det kan i bästa fall vara starten på ett nytt liv utan alkohol. Att söka hjälp är inte att svika någon om du känner att du sviker mamma om du berättar hur ni har det. Din mamma behöver hjälp och du kan inte hur mycket du än vill hjälpa henne. Du har levt länge nog under denna oehörda press. Tror det kommer att kännas jätteskönt för dig när du frånsagt dig ansvaret för din mamma och personer som är vana vid denna problematik tar över ansvaret.