av Vickan73

Vickan73
sön, 2019-07-07 - 08:40

Känner nu att jag kommit till vägs ände vad det gäller mitt äktenskap. Sen ca 15 år tillbaka så har jag tampats med att min man dricker för mycket. Aldrig är den som tackar nej, alltid är den som slutar sist. Har alltid haft bra jobb och i princip inte druckit på veckorna. Om det inte funnits nåt kvar då sen helgen för då är det lika bra att dricka upp det så att det tar slut. Men helgerna, vin och öl och de första 10 åren även whiskey. Under denna tid har maken även gjort olika neuropsykiatriska utredningar och provat diverse mediciner och sömntabletter. Allt i en sörja. Personlighetsförändrad när han dricker. Blir ofta orimligt arg och kan bli upprörd över skitsaker. Ofta tar han tillfället i akt och ska uppfostra våra barn (nu i övre tonåren), som han tycker är helt förlorade. Känner att jag alltid behöver vara hemma och hålla koll så att inget urartar. Så mycket fula ord, som fitta, subba, skitkärring, värdelös mamma osv. Ett. 20-tal gånger har det urartat med hål i dörrar, väggar. Att jag eller dottern blivit tryckt mot en vägg. Utåt sett är han världens mest glada, sociala, hjälpsamma personen nånsin. Hemma har det gått så långt att jag är nöjd bara han ärglad och nöjd. De senaste halvåret har vi haft en överenskommelse om att bara dricka 3,5 hemma men är vi iväg på middag eller så så får han dricka. Och är vi borta så är han mestadels bara glad och trevlig. Men trots att han bara dricker 3,5 hemma då har det ju varit flera gånger han har varit konstig, inte velat köra bil, haft galna vredesutbrott. Har alltid hävdat att han inte har missbruksproblem utan bara druckit för självmedicinering. Men har läst så mycket här nu som stämmer in. Jag litar inte själv längre på mitt omdöme vad gäller honom efter så många år av skit som jah har tillåtit. Så ikväll tänker jag ta hjälp av svägerskan och ställa ultimatum. Ta hjälp eller så blir det skilsmässa. Hoppas bara jag orkar driva igenom det nu. Jag måste kunna se mina barn i ögonen. Tvivlar så mycket, jag vet att han kommer säga att jag överdriver, att jag har fel osv. Har köpt så mycket förklaringar och löften genom åren. Känner mig helt slut.

Adde
sön, 2019-07-07 - 09:15

bort därifrån innan det är du som får hålen och inte väggen !!!
Självklart dricker han inte enbart 3.5 öl, han har ju gömt sprit nånstans eller så tar han piller samtidigt.
Bort, bort, bort därifrån !!

Vickan73
sön, 2019-07-07 - 15:46

Om det vore så enkelt... när man levt över 20 år ihop. Och självklart har inte allt varit skit. Merparten har ju varit bra, men detta beteende överskuggar tyvärr allt. Hus och gemensamma lån. Det känns liksom övermäktigt när jag tänker på allt...

Spinoza
sön, 2019-07-07 - 17:01

Det var nog det som hindrade mig mest, dvs att vi hade hus och lån och allt annat man byggt upp under 28 år tillsammans. Men sen blev det inte värt det längre och jag har ju faktiskt lyckats trassla mig ur allt på mindre än 5 månader från att jag på allvar sa att jag inte trodde på vår framtid längre.
Så nu är jag skild, X:et tog över huset och jag lägenheten och vi lyckades bodela på ett sätt så att vi båda blev nöjda.

Det är klart det är sorgligt på många sätt, men jag njuter av min frihet och att inte behöva tassa på tå för hans humör eller oroa mig för hur full han ska vara om jag går upp på helgnätter. SÅ värt det!

Azalea
tors, 2019-07-11 - 00:15

Så härligt att läsa att det verkligen går att lämna. Att man faktiskt klarar det och kommer ut på andra sidan igen.
Vickan 73, jag är också i startgropen att lämna efter 30 år som gifta.
10 senaste åren har varit skit med utryckningar, bråk, böter, fängelse , you name it!?!
Jag har också hindrats och inte vågat eller orkar på grund av hus, lån och allt praktiskt.
Men se på Spinoza och säkert många fler, det går och är inte omöjligt.
Vi kan inte vänta och tro att det blir bättre, utan bättre att få 1 jobbigt, för det blir det säkert, år istället för 30 jobbiga år om vi stannar.
Du klarar det?
Kram