av Denlillamänniskan

Denlillamänniskan
tors, 2019-06-20 - 15:58

Tack, Sofia. Det var fina ord och det känns lättare när jag får sån uppmuntran och tröst. Dessutom motiverar du mig att fortsätta kämpa på. Tack.
Det ska gå det här med, semester eller inte semester. Jag kommer att klara det här med.

Denlillamänniskan
sön, 2019-06-23 - 15:56

Monday Morning skrev nåt som etsade sig fast.

Det handlar om att ge upp (i detta fall inför insikten att man inte klarar att dricka normalt).
Men tanken blev större och gled ut i större existensiella perspektiv.

Jag ser själv att all överkonsumtion av alkohol för min del har varit kopplade till parrelationer. Midsommarafton var till exempel en baggis: Trevligt sällskap med människor i olika faser av berusning. Själv drack jag ett halvt glas vin och sedan var det granatäppeljuice resten av kvällen för min del. När det blev för ostyrigt så tog jag hunden och hoppade in i bilen och åkte hem. Lätt som en plätt. Hade förberett mig på att lämna bilen och ta kommunala färdmedel hem. Men jag bara struntade i att dricka, för jag hade ingen lust.

Alla gånger som jag dricker för mycket är det kopplat till parrelationer och/eller problem med dem. Vad händer om jag bara ger upp tanken om romantisk kärlek, äktenskap och idén att livet skulle bli bättre med en man vid min sida? Verkar nästan som att jag har ett större problem med relationsberoende än med alkoholen i sig. Den ångest som jag försöker dämpa med alkohol är ju ångest som har sitt ursprung i relationsproblematik.

Jag kapitulerar, jag ger upp, jag släpper greppet.

IronWill
sön, 2019-06-23 - 18:22

Att tro att saker blir bättre när... inträffar. Jag har varit sån hela livet. När jag får partner, när jag får det där boendet, när vi får barn, när det händer etc.
Jag tror inte det längre. Är nog min 40-årskris som tog det ur mig. Allt nytt ger ny glädje med också nya problem. Kan vara skönt med förändring, men risken är att man som jag ibland, väntar med att leva tills...

StarkareK
tors, 2019-06-27 - 05:51

Just nu är jag fri från fast förhållande och alkohol. Verkar behövas en period... Odlar annat meningsfullt istället.
Men samtidigt har min beroendepersonlighet förstås ordnat med bekräftelse från några män i form av en upptagen man och några på flirt-nivå. Suck. Jag kanske bör släppa helt, nå botten och börja om. Bättre än fyllor inför barnen. Karlarna sköter jag när barnen inte är med i alla fall.
En fast relation med förväntningar känns otroligt avlägset. Men jag tampas också med den romantiska bilden, tvåsamhet när den är som bäst...
förra gången jag slutade med alkohol drack jag igen efter bara några veckor. Min dåvarande sambo hade köpt hem och jag tog nåt glas ett par kvällar. Det tog några veckor till innan det spårade helt. Nu är jag ensam och på dag 38 utan alkohol utan större problem.

Jag går till psykolog för stresshantering genom act - acceptment and committment therapy. En variant av kbt. Väldigt användbart i många situationer. Boken heter Tid att leva. Rekommenderas!

Denlillamänniskan
fre, 2019-06-28 - 12:21

Det där med att leva i framtiden, känner jag igen, IronWill. Men det har jag gradvis slutat med. Jag har medvetet slutat sträva. Gjort mitt liv simplare och enklare. Sålt sommarstuga, motorcykel och tackat nej till chefstjänster. Har tillräckligt att pyssla med ändå och har velat ha ett liv där jag inte äger mer än vad jag behöver och inte har all tid uppbokad. För att hinna stanna upp, ha mycket tid och känslan av valfrihet att göra vad jag vill. Men nu undrar jag vad livet går ut på när man börjar bli en tant. Och jag tillåter mig att bli tant. Jag håller inte fast vid en ungdomlighet som inte längre är relevant. Men jag håller mig i trim, och jag är fortfarande intresserad av att se bra ut. Se bra ut, inte se ung ut. Hej då Polycolor och Nej tack till fillers. Men ja tack till bra makeup-produkter. Lite fåfänga finns det kvar. Mitt motto är: Aldrig slapp eller bitter!

StarkareK; Tack för att du bemöter mitt ämne relationer och alkohol (denna helvetes mix av ljuvhet och avgrundsångest). Vad bra att du stannar upp och fokuserar på dig själv. Och att du tar dig tid till att se allt annat vackert här i livet. Du är nog yngre än vad jag är. Du har barn att ta hand om och män att flörta med. För mig blev det så att jag nästan behövde dricka för att kunna ha intima stunder de senaste åren. Jag vill egentligen mest gosa och kramas, men det räcker inte för hyfsat unga män (såna mellan 50 och 60 år gamla).

För mig är kärlek väldigt viktigt. I dess större form. Sån där allomfattande storslagen kärlek som inte styrs av rädslor och egenvinning. Den omvårdande kärleken som gör att vi människor växer och kan visa oss som vi är. Den där kärleken som vi behöver från vaggan till graven. Sån kärlek som jag tyvärr hade brist på under min barndom och ungdom. Jag har nog delvis kompenserat den bristen genom att ha parförhållanden. Och det är där det skevar. Kärleken läker tyvärr inte alla sår och parförhållanden skapar ibland besvikelser och smärta.

Jag känner mig ibland som en lite vingklippt fågel som flaxar och hoppar, men inte förmår att flyga. Ge mig förhelvete ett par vingar!! Spelar ingen roll om de är av fjädrar eller som drakens fjällprydda lädervingar. Jag måste upp i luften. Jag måste få luft.

Och hur går det med alkoholen då?? Förra veckan lite för mycket och denna vecka väldigt måttligt. Jag är kvar på min väg. Tack för att jag inte behöver gå ensam, alla forumvänner!! Jag önskar er en fin dag, där ni står ut med livet och kan känna kärlek och förtröstan.

Denlillamänniskan
sön, 2019-06-30 - 15:01

Nä, det vart inte särskilt måttligt i fredags. Det vart lite för mycket. IGEN.

Men jag har fått stöd och stöttning av vänner och familj. Tar aktivt kontakt och blir så glad att de vill umgås med mig. Jag är inte helt körd. Världen är till för mig med. Det känns fint. I lördags en längre vandring med en vän. Idag ett fint samtal med min lillasyster som jag förlorat kontakten med. Hon har krävande jobb och små barn. Jag har haft fullt upp med mitt. Hon sade att hon saknade sin storasyster och att vi ska ses och göra nåt trevligt. Det värmde verkligen. Idag kommer min bästa kompis förbi. Vi har varit vänner i 30 år. Ibland mer, ibland mindre kontakt.

Det är tydligt för mig hur viktigt det är att nån säger att man är bra. Att man duger och att man gör bra saker i sitt liv. Det gör att man får lite distans till det där med Alkoholdjäfvulen. Just nu har jag en kluven inställning till alkohol. Det känns liksom inte glamoröst längre. Eller såhär: Mitt liv känns jobbigt och jag själv är skör och osäker på väldigt mycket som jag tidigare inte tyckte var nån "deal". Så nu får det bli helnyktert ett tag igen. Tills det känns lite lättare och lite självklarare.

Denlillamänniskan
sön, 2019-06-30 - 15:54

Det här är något jag tänkt på och som jag och min vän resonerade runt på vår långa vandring igår:

Temat är tröst.
Både jag och min vän är rätt kapabla personer. Som kämpar, som står upp, som inte släpper rodret i stormen. Men när seglatsen blir för farlig, när vinden sliter i roder och segel och man inte längre vet vad man ska ta sig till, drabbas man av hjälplöshet. I det läget vore det fel att säga; kämpa på nu!! Bättre kan du!! Du klarar det här med! (korsa Atlanten eller hålla sig nykter eller vad fan det nu är man pysslar med).

En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera lite till, när det ropas "Kämpa mer, ge inte upp"!! Det är då vi behöver medlidande och tröst. Nån som säger: Det är okej att reva seglet. Ta dig i hamn, innan du förliser. Det är det man behöver. Tröst och medlidande gör att man inte känner sig värdelös, utan förstår att det är klokt att ge upp ibland. Samma i den bransch jag jobbar: Det finns bot och lindring, men när det kommer till trösten så lämnar man människor ensamma i sin förtvivlan. För att man inte kan? För att man inte vågar? För att det inte är ens jobb??

Det är ur trösten och medlidandet som hoppet och de nya försöken hämtar sin näring. Det är i det ögonblicket man slutar prestera och känner en värmande nåd. En del kallar det för Guds Nåd. När vi slutar upp att känna oss helt ensamma. Mycket vackert så.

Jag önskar er en fin dag där ni kan tänka på att ur trösten kommer styrkan. Trösta er själva och andra. Vi behöver det.

Mirabelle G-S
sön, 2019-06-30 - 18:39

Vilken träffande liknelse... Jag blir så berörd av din text. En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera litet till... Ibland behövs tröst istället för hejarop. Det är ok, till och med hälsosamt att ge upp ibland. Om man åtminstone kunde lära sig att trösta sig själv, istället för att bita ihop och kämpa hårdare.

Aine
mån, 2019-07-01 - 00:44

Som alltid. Tröst och medlidande. så viktigt för att orka gå vidare. Hämta näring....finna nåd, så vackert formulerat. Jag hoppas du kan finna tröst och slutligen känna den nåd du verkligen förtjänar.
Allt gott till dig❤

Denlillamänniskan
mån, 2019-07-01 - 11:52

Först vill jag tacka er alla fina medresenärer för den värme och vänlighet ni visar mig! Tack.

Måste justera kursen litegrann för att inte tappa målet. Måttligheten har inte riktigt lyckats. I stort sett ja, men tillräckligt med avsteg under förra veckan för att känna att det är nödvändigt att snabbt komma i rätt riktning igen. Så nu får det bli en strikt återhållsamhet ett tag.

Igår satte jag på mig löpskorna för första gången på länge. Sprang intervaller; Alltså sprang tills det kändes jobbigt och gick en liten bit, sprang till det kändes jobbigt.... o.s.v. Gick faktiskt bättre än väntat. Ingen nära dödenupplevelse. Kanske för att jag grundat med en period av längre promenader, oftast i hyfsat rask takt.
Idag blir det en fin nykter dag igen!

Allterbra
mån, 2019-07-01 - 12:48

Hej hej, bra jobbat med intervallerna ??
Har samma process som du när det gäller att ta kontakt med vänner och familj.
Har en storasyster som jag inte pratat med på två år, eller lite sporadiskt har vi pratat under den tiden. Kanske va tredje månad.. jag irriterar mig på henne när jag är full.
Hon kan va lite jobbig ja, men jag har nog varit minst lika illa. Hon bjöd oss till Oslo nu, får se om vi kanske tar oss en sväng dit.
Har även skickat meddelande till två andra gamla kompisar på Facebook och bokat träff. Vi ska ses inom kort.. problemet är att vi nästan alltid dricker öl om vi ses. Men jag styr in träffen tidigt på dagen och kommer berätta att jag slutat att dricka. Tror det kan löna sig för min relation med dom ?

Vinäger
mån, 2019-07-01 - 21:42

Träning/motion är bra på så många sätt. Kan (nästan) aldrig överskattas. Smart att inte ta ut dig fullständigt i början. Det är så typiskt mig annars, ta i så både leder, muskler och benhinnor gråter, vilket tvingar fram en paus direkt. Ineffektivt som attan.

Kram

Denlillamänniskan
sön, 2019-07-07 - 08:37

Jag fortsätter min semester. Har inte lust att göra några större övningar såsom resor eller besöka massa folk. Var i stan i fredag med min äldsta dotter och gick på museum. Det var trevligt, men skönt att komma hem igen.

Idag ska jag och exmaken pyssla med bikuporna. Vi har bin ihop och jag tycker att det är väldigt intressant och stimulerande. Ytterligare en grej jag kan nörda in mig i. Det tråkiga med att vara en sån människa som kan hyperfokusera och verkligen gå in i något, är att de flesta människor verkar vilja lära sig lite lagom och sen är de nöjda. Själv kan jag bli helt uppslukad.

Helgen har varit nykter och veckan som gick, var helt okej vad gäller alkoholen. Men jag måste vara försiktig och tänka mig för. Märker att jag trivs mycket bättre med att dricka mindre. Däremot har det varit skönt att få slippa känna och tänka så mycket, de gånger jag druckit. Är fortfarande i kris och försöker vara observant på att det inte övergår i depression.

Idag blir det en fin dag. Mulet väder, aktivitet att se framemot och nykterhet. Jag hoppas att du som läser också får en fin dag och att du gör det bästa av den. Oavsett om ditt liv strålar och känns underbart, eller om du känner dig moloken och ensam. Det kan alltid bli bättre!

Denlillamänniskan
tors, 2019-07-11 - 08:27

Stilla morgon med fint väder och en stunds reflektion över kaffet.

Jag mår tyvärr allt sämre psykiskt. Orkar inte träffa folk alls. Fixar med bina och iordningsställer biboden. Det ger lite avledning iallafall. Har ingen lust att rida, ingen lust att springa och ingen ork att lyfta blicken och se framåt. Maler mig igenom dagarna som i bästa fall känns skapliga. Ofta är jag ledsen, har molande ångest. Ibland börjar jag gråta, men det ger ingen större lättnad. Orkar snart inte mer.

Kontaktade psykmottagningen igår på exmakens inrådan. De ställde en massa frågor och antydde att jag nog skulle få avslag på egenremissen. Efteråt kände jag mig mest bortgjord och att jag hade lämnat ut mig själv. De gav mig rådet att gå till vårdcentralen eller ringa akuta psykteamet om det blev värre. Kommer att ta upp till en månad att få svar. Den jag talade med var psykolog. Hoppas jag inte träffar honom fler gånger iallafall.

Igår åkte jag till systembolaget och handlade. Drack 2 glas vin och läste om biodling. Det kändes som att få en frist och en paus från tillvaron. Sen lite film och chips på det hela. Somnade gott och har sovit bra. Vaknade pigg och neutral till sinnet. Tänker ändå att om jag knappt orkar med mig själv, hur ska andra orka med mig?? De har rätt till att känna sig glada och tillfreds. Jag vill inte belasta dem, och kan knappt hålla fasaden längre, så jag undviker umgänge. Vill inte vara en humördämpare för andra. Mitt exekutiva jag fungerar fortfarande tack och lov.

Idag hoppas jag att det ska bli en fin dag. Åtminstone verkar det bli fint väder.

Denlillamänniskan
tors, 2019-07-11 - 09:02

Kanske inte borde skriva här? Det här är forumet för människor med alkoholproblem. Jag verkar ha mer själsliga problem, vilket blivit tydligt nu när jag skurit ned på drickandet. Dricker för lite för att platsa här, och verkar mest ha problem med mig själv. Ingen lämplig läsning för dig som kämpar mot alkoholsug och bakfylleångest. Lägger därför ned mitt skrivande, men fortsätter lägga in data i loggen. Vill ju absolut inte börja dricka för mycket igen.

Tack och Hej!!

Pellis
tors, 2019-07-11 - 09:25

...skrivandet här om jag får säga något ?! Du gör ju som du vill såklart, men jag tror att alkoholen förstör själen också. Förutom allt annat den ställer till med, ångest, hjärtklappning, nedstämdhet listan kan ju göras lång. Man blir ledsen, deppig, orolig i kropp och själ. Själv är jag superdeppig nu, livet borde leka med semester och allt men jag känner mig bara deppig. Stanna ?

Rosette
tors, 2019-07-11 - 14:05

Du har det inte alls bra just nu, ingen ork och lust till sådant du annars tycker om. Trots det är du en person som inte ger upp. Jag funderade lite på det du skrev i din fina text tidigare:

"En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera lite till, när det ropas "Kämpa mer, ge inte upp"!"

Med att inte ge upp kanske det för dig handlar om just nu att ge upp vissa saker men fortsätta med annat- fortsätta ta steg som krävs för att till slut hitta det som blir hjälpsamt för dig, oavsett vilken typ av stöd eller hjälp men samtidigt kanske släppa annat. Där vet du ju bäst vad det kan vara.

Du fortsätter göra en del saker som hjälper dig när det kommer till alkoholen, skriver här, noterar i loggen och du har tagit steget att försöka söka stöd. Tyvärr gick det inte så långt just där du sökte utan blev hänvisad till att söka på Vårdcentral eller akut. Förståeligt att det känns motigt minst sagt när du tog kontakt samtidigt bra att du skriver och berättar här så vi har chansen att stötta dig. Det är nog tyvärr vanligt inom psykiatrin att det är "svårt" att komma in, framförallt nu under sommaren. Det finns hjälp att få på annat håll det kan vara lite klurigt att hitta den.

Om du vill kan du höra med 1177 vad de kan hitta nära dig, eller kommunen eller Nationella hjälplinjen: 0771-22 00 60

När det kommer till nedstämdhet, ångest, andra problem än direkt alkohol hänger det ofta ihop. Många som skriver här mår dåligt på annat sätt och det är ibland svårt att veta vad som är hönan och ägget. Om man själv upplever att alkoholen kommer in på ett "fel" sätt finns alltid risken att fortsätta låta den göra det.

Genom att jobba med den förändringen nu ger du dig själv chansen att förhindra att det skulle gå längre med den, stoppa negativa spiraler där alkoholen så lätt för vem som helst kan bli en ovana som tar mer än den ger.

Genom att skriva och läsa här ger du dig själv också utrymme att reflektera över den plats alkoholen tar och hur den påverkar ditt mående. Vilken relation du vill ha till den, när det känns ok att dricka eller ej osv och när du kanske behöver annat stöd.

Vill mest säga att du är mer än välkommen att skriva och läsa här- vi hoppas att du fortsätter med det! och förhoppningsvis blir det ett stöd för dig och kanske även för flera andra som följer dig, vilket du verkar ha flera som gör.

Du kan vara här skriva det du behöver, läsa det du vill och behöver inte ta ansvar- detta är en plats för dig att få stöd på.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Aine
tors, 2019-07-11 - 20:32

Vet hur det är. Gör det som känns bäst för dig. Hämta kraft i naturen och tröst hos hästen. Djur och natur hjälper att läka och trösta en ledsen själ.
Kanske du kommer tillbaka, om inte; Tack för allt stöd?

Mirabelle G-S
fre, 2019-07-12 - 07:23

Dina våndor är inte det minsta lyxiga. Jag tycker du gör helt rätt som tar tag i drickandet, och de själsliga bekymmer som blottas i avhållsamheten. Själsvåndan och självmedicineringen med alkohol hör ihop. Och det går bara åt ett håll. Nedåt. Jag var i din sits för ett drygt år sedan. Slutade dricka och sökte hjälp för utmattningsdepression, när jag i avsaknad av min självmedicinering fattade att det var så illa ställt med mig. Och jag slutade hänga här, eftersom jag liksom du kände att jag inte riktigt ”platsade” när det nu var en depression som var problemet. Nå. Terapisessionerna tog slut. Medicinkuren lika så. Och jag föll tillbaka in i självmedicineringen, snäppet värre än innan. Så nu är jag här igen. Och jag tänker att skit samma vad som är hönan och ägget. Vi mår dåligt, och vi har tillräckligt stora alkoholproblem för att tvärt emot bättre vetande förvärra eländet med att hälla i oss vin. Vi platsar här. Kram