Har haft ett riskbruk i ca 20 år. Är medveten om alla risker mitt drickande för med sig. Har använt alkohol som bränsle då jag blir pigg och energisk efter några öl. Har nog inte klippt gräsmattan nykter någon gång de senaste 10 år. Brukar även använda alkohol för att varva ned. Jobbar periodvis väldigt mycket och är stressad. Efter några öl och rött vin är jag nere i varv. Dricker aldrig starksprit men däremot öl och vin. Har skrivit många konstiga inlägg på Facebook när jag varit full. Har ångest i flera dagar efter mina fyller. Var i princip nykter halva september. Umgicks med vänner sista helgen och då blev det en fylla redan på torsdag så jag skulle orka städa hela huset (gjorde även ren avloppen på toa). Igår var jag också full för att orka göra vinter i trädgården. Idag har ångesten varit för djävligt. Nu sitter jag och dricker bubbel vatten utan alkohol. Har en underbar fru som stått ut med mig i 30 år. Jag vill älska mig själv men det är svårt.

Jag vill verkligen prioritera livet framför ett jobb som dränerar mig på energi. Har haft en fin vinter där jag genom KBT fått bra insikter. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra men bollen är i rullning. Imorgon är det arbetsdag igen. Har lite funderingar om hur jag kommer vidare men inget konkret ännu. Vi kanske kan stötta varandra.
/Mrx

Har tyckt att jag visserligen haft det stressigt emellanåt, men ändå trivts med utmaningarna. Men precis som ni andra beskriver börjar det bli väl mycket som ska utföras med samma resurser som tidigare. Det känns...

Klarade mig tidigare genom att ge allt på jobbet, men ytterst lite hemma. Så sjukt! Mitt liv består ju inte av främst jobb och så pytte fritid. Har faktiskt börjat omvärdera en del. Klättrade nedåt på karriärstegen något pinnhål för några månader sedan. Nog bland det bästa jag gjort.

Bra att ni reflekterar över jobbet.

De här diskussionerna behövs, vi är ju inte precis ensamma om det här på forumet.

Mrx, hoppas du orkar att inte falla helt. Du har många nyktra dagar både bakom och framför dig. Glöm inte det.

Kram

Igår torsdag började min semester. Har haft hur stressigt som helst den senaste tiden. Sover väldigt dåligt när jag har för mycket runt omkring mig. Igår valde jag att dricka alkohol. Började strax efter kl 14 med bärs. Fortsatt sedan med mer bärs och till middagen blev det vin... Sedan ännu mer vin och passade på att ringa runt till alla jag känner. Jag blir ju så jädrans pigg och glad när jag dricker. Det hela slutade som vanligt med att jag somnade på toa. Varför lär man sig aldrig av sina misstag? Idag mår jag dåligt och skämms över gårdagens fyllekalas. Usch va dålig start den här semestern har fått. Hoppas jag verkligen kan ge tusan i att dricka mig redlös de kommande veckorna.
/Mrx

Låt det inte tynga ner semestern. Nya tag. Stressen går ju ner i och med ledigheten (beroende på vad du stressas av) så då kanske det funkar bättre.

(När ska alkolås på mobilen komma?)

DetGårBättre

Stressen kan ju sitta psykiskt också. Då spelar det ingen roll var man är. Det enda som skiftar är vad man skyller stressen på!

Hrm, vi faller ibland. Så länge vi inte utnyttjar "upp igen" för att planera återfall, är det ju det enda vi kan göra. Resa oss, alltså.

Det känns som att du blir mer och mer övertygad efter varje gång att A inte är bra för dig. Den här gången verkar inte vara något undantag.

Nu försöker vi oss på en vit sommar. Tänk att komma tillbaka i höst och vara utvilad, fräsch och kunna se tillbaka på fina dagar i solen istället för att ha tillbringat en massa av dem i ett mörkt rum med ångest.

Kram till dig

Nu sitter MrX och känner sig nöjd med några bärs innanför västen. Hoppas kvällen inte slutar i kaos. Just nu mår jag som en prins och hela livet leker. A-djävulen är en falsk vän. Usch och blä.. Har fått signaler från en nära släkting att de ligger i skiljsmässa på grund av att gubben super som fan. De är en välbeställd familj med eget företag och mer än 20 anställda. Släktingen har fått nog när det dricks bärs till frukost lite då och då och sedan fortsätter det hela dagen med missbruk. Intresset för företaget är lika med noll. Tur att det finns anställda som hantera den dagliga driften. JAG vill absolut inte hamna i samma situation. Just nu lever jag i en tro att jag ska kunna bli normal drickare! Vad det nu är?? Jag kanske måste inse att jag inte lirar ihop med alkhol överhuvudtaget.. Det är några steg kvar innan jag inser det till fullo. Tur att forumet finns så jag kan skriva av mig ibland. Det känns super bra att lätta på trycket..
/MrX

Tjena MrX!

Trist att läsa att du skriver att du druckit när du skriver här inne tycker jag!
Det låter ju som att du borde slopa alkoholen helt, denna diskussion som du hela tiden för mellan alkoholen och dig själv måste vara enormt tröttande. Och svårt.

Nyfiken på vilka steg som skulle krävas för en sådan insikt?

Ha det fint,
Dee

Helt rätt! Jag för en dialog med mig själv hela tiden. Ska jag dricka vin eller inte! Idag går det bra och du kan dricka lagom. Åsså blir det samma visa igen. Jag kan inte dricka lagom. Jag tömmer lagret. Känner aldrig sug men när jag dricker gör jag det rejält. Jag vill inte tömma lagret men går på auto pilot med nån öl innan för västen. Rejält jobbig dialog. Idag väljer jag att vara nykter för jag vill må bra imorgon. Tror det bästa för mig är att helt skippa alkoholen. Den tanken blir mer och mer verklighet i min skalle. Är inte alkiis med sug och sköter mig rätt bra. Det är bara mina bromsar för fylla som är helt trasiga. Jag har försökt reparera dem i 1 års tid men ej lyckats få dem att funka igen. Ibland tar de rätt bra ofta när jag dricker i sociala sammanhang. När jag dricker här hemma är de helt trasiga. Jag bara dricker å dricker tills jag stupar.

Hoppas kvällen inte slutade på fel sätt, det låter iaf inte som det med ditt sista inlägg.
Jag brukar föra denna dialog med mig själv i huvudet om jag, de få gångerna det har inträffat att jag fått sug efter alkohol sedan jag blev helt nykter:
- Ett glas kan jag ju ta.
- Bara ett, Dee? Ett enda glas? Skulle du kunna köpa en flaska vin hem och ta ett enda glas från den flaskan? Hur skulle du må efter det glaset? Skulle du va glad? Skulle du va nöjd?
Svaret är ALLTID nej. Tar jag ett glas så kommer jag till 100% vilja ha mer. Jag kommer bli sur, arg, irriterad och tycka så jävla synd om mig själv och känna att hela världen är emot mig och att det är orättvist, hela dagen kommer bli förstörd för här får jag smaka på en känsla jag vill ha mer utav. Och efter det glaset kommer det inte mer och jag kommer behöva låta ruset gå ur min kropp för tidigt när hela jag skriker efter att få stanna kvar i den känslan.

Sånna som vi, du och jag, kan inte vara som dom där andra människorna. Vi kan inte spontant en lördag eftermiddag sätta oss på en uteservering och ta ETT ENDA GLAS. För vi kommer vilja ha mer. Vi kommer inte skuta förns the botten is nådd på flaskan.
Det går inte.
Och både mitt och ditt belöningssystem i hjärnan är helt fuckat. Det säger till oss att efter en period i nykterhet har vi ju varit så svinbra att vi är värda att ta ett glas. Faktum är att det för min del va den enda belöningen som jag ansåg var en belöning tills dess att jag blev nykter. Jag tror att det är riktigt viktigt att om man blir nykter inte bara övar sig på att hålla sig ifrån alkohol utan också över sig på att hitta andra former av belöningar eftersom att hålla sig borta från alkoholen inte är en jättebedrift (jag trodde det skulle va svårare iaf, 100% svårare än va det är) Det svåra ligger i att känna till vilket pris är jag nykter? Vad kan möjligt toppa den känslan av att va packad? Och va är alternativa belöningar för mig? Va uppskattar jag annat än känslan av att va packad?

Det är nog dags att sluta diskutera med din hjärna?
Om du backar tillbaka och läser va du själv har skrivit, ser du kanske med nyktra ögon alla anledningar till att varken du (eller jag själv) kan ta det där glaset.

Jag tror på dig, mod och styrka MrX ???

Jag köper ditt resonemang till fullo. Jag måste ändra min självbild. Just nu går jag omkring och tror att jag inte har så stora problem. Jag kan ju vara helt nykter i flera veckor. Sedan kommer drykes kvällen och jag tömmer lagret. Jag skulle säkert kunna leva resten av mitt liv på samma sätt. Jag vill dock inte göra det. Jag vill hitta andra belöningar än en massa bira och vin. Tänker mer och mer på hälsan.

Jag har inte heller några problem så länge jag inte umgås med alkoholen. (Fast det har jag, jag är till fullo alkoholist. Jag är sjuk i en progressiv sjukdom som kan hållas under kontroll så länge jag är nykter)

Sjukdomsbilden kan se annorlunda ut.
Min pappa är som du. Han kan också vara nykter under perioder och sen go bananas. Jag tror inte han har reflekterat så mycket kring sin sjukdom som jag har, men jag vet att han verkligen försökt vara mer i de nyktra perioderna sen jag berättade om mina problem i familjen.
Jag vet inte vad som är värst. Att vara periodare eller heltidsalkis som jag blev när jag blev sjuk. Jag tror att vara periodare är 17 resor värre eftersom man på något sätt ligger ganska långt ifrån sjukdomsinsikten när man kan kliva av och på tåget under perioder.
Det måste vara så jobbigt.

Kram,
Dee

Min tanke nu är att resten av semestern ska bli alkoholfri för min del. Vill säga det till min fru. Vet inte om jag lovar för mycket. Vill inte göra henne besviken om jag faller. Fan va svårt det är att leva ibland. Mitt enda liv måste jag kunna leva som jag vill. Alkoholen behövs ej om jag lyssnar på min kropp och själ. Min A hjärna tycker dock att jag måste belöna mig med en pilsner då och då. Hur gör man för att styra upp en hjärna som är trasig?

Att tala om för din fru att du tänker vara nykter resten av semestern är en riktigt klok tanke!
Har du svårt att vistas i situationer där andra dricker men du själv ska vara nykter?
Isf kan du be henne om att kollektivt vara nykter ihop med dig.
Jag själv har några få vänner jag berättat för som gör nyktra aktiviteter med mig + min familj, de dricker alkohol nu ändå, min mamma har inga problem med att vara nykter men jag brukar säga till henne att ”idag är det inge smart om du ska dricka vin när jag är hemma hos er” eller ”ta du ett glas vin, det gör inget”. När jag ser pappas perioder får det mig att må illa/få ångest och bara göra mig ännu starkare i att mitt val är rätt.
Det som är bra med att berätta för din fru va planen är är att du också kan spotta ur dig att ”nu är det jobbigt” eller ”påminn mig om varför jag inte ska dricka ikväll”
En extra säkerhetslina, men också precis som du skriver, en extra person du bryr dig om att visa hänsyn till. (Vi alkohllister är fruktansvärda egoister har jag förstått i efterhand, det kan va bra att öva sig på att visa andra hänsyn i sjukdomsinsikten)

Ja du, hur gör man egentligen för att styra upp en trasig hjärna?
Jag tror grundregeln är att hålla sig borta från alkoholen. Det räcker absolut inte med en månad för att kunna formatera om beteenden eller tankar. Det krävs längre nyktra perioder. Om jag ska förändra ett djurs default beteende är det 3 månader av 24:7 träning i triggern som gäller tex.
Hitta andra belöningsformer.
Bejaka va som triggar en.
Samtala med andra och va ärlig/öppen.
Samtala med likasinnade som just där och då står trygga i nykterheten.
Ta en dag i taget.

Jag läser mellan raderna, kanske jag har fel, att det känns jobbigt att tänka att nykterheten ska vara livet ut.
Jag hade en period när jag tänkte mycket på det och kände att det kändes som en omöjlighet. När jag började bryta ner oändligt länge till mindre mål och ibland bara en dag i taget, kändes det enklare. Att nå sina delmål och sätta nya är ju en belöning i sig.

Önskar att jag satt med svaret,
Dee

Jag pratade direkt med min fru om mina planer. Sa det jag skrev. Vill vara nykter men är rädd för att falla. Jag har inga problem med att folk runtomkring mig dricker och jag själv är nykter. Här hemma kan frun välja att ta vin medans jag själv avstår. Vi har en aktivitet inplanerade med kompisar från Norrland under semestern. Där kan jag se att det blir jobbigt att avstå A. För övrigt ser jag faktiskt inga hinder till en nykter semester. Min trasiga A hjärna får dock inte bestämma för då går det åt helvete. Den vill ha A som belöning lite då och då.

En dag i taget brukar faktiskt funka väldigt bra för mig. Idag väljer jag bort alkoholen. Imorgon är en ny dag. Hoppas jag gör ett klokt då oxå! Det är faktiskt bara jag själv som kan bestämma över mitt öde.

För min egen del är det bara en avstämning på ett livslångt beslut.
Jag vet redan att jag måste välja bort alkoholen, annars blir det inge bra, så för min egen del är det bara en kontroll för mig själv:
- ska du va nykter idag med?
- japp.

En kompletterande grej jag brukar köra med när jag vaknar är att visualisera mig hur min morgon hade känts/varit om jag druckit igår kväll.
Gör jag den grejen seriöst får man ju ågren över hur det varit och avståndet till alkoholen ökar markant, plus tacksamheten att mardrömmen inte va sann ;-)

Jag brukar också visualiserar mig till hur det är att vakna efter ett fyllekalas. Blä, seg, taskig mage, metall smak i munnen, med ångest. Usch så vill jag inte att mina kommande dagarna ska börja. Jag har startat om och börjar på allvar räkna vita dagar. Min trasiga A hjärna ska inte få en droppe till under lång tid framöver. Tar en dag i taget. Trodde jag skulle kunna bli normal drickare igen men det funkar inte. Har ärvt sjukdomen från farsans sida av släkten. Det är bara att inse att jag är ALKIS på riktigt.
/Mrx

Det finns en app som hjälper till att räkna dagar och motivera till att hålla sina mål, du känner säkert till den redan men jag tipsar ändå:
Sobertime

Härlig start på veckan önskar jag dig!
Gott att kunna peppa idag, det stärker även mig själv i min nykterhet!

Kram,
Dee

Då var jag på dag två igen. Ångesten börjar avta och det är skönt. Den här gången är jag helt säker på att jag och alkohol inte går ihop. I snart ett års tid har jag kämpat med att bli normal drickare. Jag har klarat av att dricka normalt. Men likväl har jag spårat ur och druckit i mitt gamla mönster. Jag började tappa greppet i slutet av mars. Har haft enormt mycket på jobbet och det ledde till själv medicinering IGEN. Jag har verkligen försökt förklara för mina chefer att situationen inte är hållbar. Jag har kontaktat företagshälsovården. Jag har börjat räkna vita dagar igen. Vad mer kan jag göra?
/Mrx