Peter1970

Starkt av dig Spinoza.
Alla får stå för dey man säger helt klart...

det är komplext. Särskilt när om den andre hela tiden glömmer vad han sagt. Medan den andra sitter där med orden fastetsade i sitt inre. Och sen tvivlar på om man uppfattar innebörden rätt. Eftersom den andre då kan hävda. Det var inte så jag menade. Och det är så det är för honom. Men inte för mig. Kan inte tvätta bort orden.

Att prata förbi varandra är fruktansvärt.

Peter1970

Exhale går inte att beskriva det bättre än du gör nu.
Nu var jag inte direkt verbalt elak, men sårade ändå genom tystnad och andta ombeskrivningar.
Jag kom undan länge med detta. Men i dag som nykter kommer jag inte undan och slåss med dessa demoner.
Jag har ej sökt förlåtelse av dem jag utsatt för detta elände.. Jag har sökt förståelse vilket är mer värt för mig.
Vad hjälper det dem att förlåta mig, för mina handlingar sitter fortfarande kvar i deras tankar.
Mv. Peter

Peter1970. Det gör ont ett tag. Och det är okej. För när man öppnar sina ögon och blickar inåt. Så upptäcker man saker. Jag har riktigt ont just nu. I striden för att orka blicka inåt mot mig. För mig gäller det att inte fastna i självförakt. Men våga erkänna vem man varit och vad man gjort är liksom vägen framåt för att bli den man vill vara. Så tänker jag. Och det är obekvämt, snårigt osv. Jag tänker främst såhär. Varför tillät jag mig själv att utsättas för sådant. Jag drog mig inåt. Vårdade mina sår. Det finns något jag får ut av det beteendet också. Det är en offerkofta, det med. Den är lika bekväm för mig som för honom. För valet fanns. Att säga ifrån. Att vara ännu tydligare. Jag får förlåta mig själv för att jag inte såg det då. Jag får förlåta mig själv för dem hårda ord som jag sa.

Men inte mer av liknande. Fast jag får kämpa som bara den.

Vad vill jag ha sagt. Kanske det att våga låta det göra ont. Insikter. Som du säger viktigast är förståelse. Men viktigast för dina nära. Som du kanske sårat. Det är att dem arbetar på sitt eget isberg. Och det är du inte ansvarig för. Hoppas du förstår hur jag menar. Du har ditt ansvar. Dem sitt. Det är alltid två.

Om jag hade känt något likande förståelse från den personen som jag älskade. Som sårade mig. Hade jag inte haft lika ont. Men jag får bara försvar. Och jag förstår nu mer och mer varför. Och att allt har sin tid. Och att jag kan gå vidare på min resa på egen hand.

Jag tänker att du ger dem något finare än förlåtelse när du arbetar med dig själv. Du ger dem någon som förändras.

Något viktigt jag formulerar för mig själv här. För jag har fått ändra i texten flera gånger.

Peter1970

Som jag brukar skriva till andra här. Om ni bara anade vilka värdefulla insikter jag får av er här. Ni på andra sidan som jag brukar säga. Bara dessa små insikter du delger nu får mig att tänka samt hela mig själv. Det gör även ont att läsa många gånger, men det är med helande och insiktsfullt.
Nu blir jag inte törstig så ofta längre, men när jag blir det går jag hit och läser vad ni skrivit... Det går inte riktigt att förklara, men när jag läser här och är törstig så känns det som jag är skyldig alla anhöriga här att vara nykter fast jag igentligen inte känner någon här. Detta forum samt AA är min livlina och helande kraft.
Det gör mig samtidigt ont att du har blivit utsatt för allt detta. Det gör ont att veta vad jag och mina dryckes bröder och systrar utsatt vår omgivning för.
I början av min nykterhet vägrade jag konsekvent att medge vad jag utsatt min omgivning för. Men i dag försöker jag ta tag i alla dessa insikter och bearbeta dem hur jobbigt det än känns.
Men jag är så förundrat och tacksam att ni på andra sidan öppnar era hjärtan och svarar även på mina frågor, trotts det ni blivit utsatta för av sådana personer som mig. Det bevisar för mig hur mycket empati och hopp det finns för mänskligheten.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får hela dig själv och må bra igen.
Vänligen Peter

Du ger något fint till oss. Hopp. Och styrka.

Jag helar mig själv här. Genom att skriva. Genom stöd av andra.

Genom att alltid titta på mina barn med nyktra ögon. Jag har inte alltid gjort det. Och därför förstår jag också den biten. Jag kämpar med ming egen nykterhet ibland. Men så går jag in här. Och som du skriver. Törsten lägger sig. Ingenting är någonsin värt det. När jag nattade min dotter igårkväll. Tänkte jag. Vad hemskt om hon fått den kramen. Av någon med en alkholstinkande andedräkt och slirig värme. Så icke genuint. Förtäckt till omtanke. Usch. Nej. Aldrig någonsin mer. Hon förtjänar bättre. Jag förtjänar upplevelser som är mer än det.

Det som gör ont. Och det som gör gott.

Peter1970

Starkt och väldigt insiktsfullt skrivet av dig Exhale.
❤❤❤

Peter1970

Starkt och väldigt insiktsfullt skrivet av dig Exhale.
❤❤❤

Mannen åkte ambulans idag efter ha blivit medvetslös på tåget och hamnade och blev inlagd på beroende enheten med promillehalt på 5,0

Peter1970

Så väldigt tragiskt.
Tråkigt nog risk för hjärnskador..
Det gör ont att höra Azalea...
❤❤❤

Peter1970

Så väldigt tragiskt.
Tråkigt nog risk för hjärnskador..
Det gör ont att höra Azalea...
❤❤❤

Ja det är riktigt otäckt nu. Han hade tydligen 4,63 promille och enligt honom var det ju inte 5,0..........fast bra nära enligt mig.
Han är nu typ anmäld via LVM så jag vet inte riktigt vad som kommer att hända framåt.
Det enda som hänt här är att jag har kunnat flytta hem och slipper bo runt överallt med påsar med kläder i bilen.
Det är skönt fast oroligt hela tiden med hur jag ska hantera alltihop. Han ringer och sms ar om saker som jag ska fixa och beställningar på vad jag ska köra upp med till honom.
Så som vanligt räknar han tydligen med att jag står i givakt och inväntar order.
Känner mig så kluven, ska jag ordna och dona eller ska han få klara sig själv?
Känns hårt om jag slår, typ, på en som ligger ner nu
Pust !!

Spinoza

Låt honom ta konsekvenserna och ansvar för det han har gjort. Det är ju han själv som lagt sig ner och bara han själv som kan ta sig upp.
Styrkekram!