Så förväntansfull inför morgondagen. Får nya lägenheten då, ska ha kvar min gamla också (den är så billig) och ska renovera nya så kommer inte flytta direkt. Men det känns skönt att få något nytt att fokusera på. Hoppas det inte blir allt för mycket stressmoment och att jag fixar allt, men det känns lugnt än så länge :)

I dag väljer jag att vara nykter och går in i nästa vecka med energi och positiva tankar :)

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Ensamvargen

Jag vet exakt vad du menar, man vill unna så något, dont Do it, du är grymt stark, följde din tråd när jag hade det som jobbigaste, det hjälpte mig. Kämpa på nu ❤️

Ensamvargen... tack, du känns som min person här i gruppen. Följer din tråd såklart men orkar inte alltid svara. Men försöker.

Har för övrigt hejdat mig lite och försökt lugna ner de knasiga tankarna om att dricka i dag. Som tur är så spöregnar det ute och har inte tillgång till någon bil så moder jord ville nog hjälpa mig att inte dricka i dag. För blöt vill man ju inte bli ? ?

Ska iväg snart och kika på färg, golv, kök... ja precis allt som behövs när man flyttar in i en lägenhet som ägts av en 90-årig dag i 45 år. Bra sätt att distrahera mig, får sällskap av min mor. Vi retar gallfeber på varandra men det finns ingen som stöttar mig mer heller.

Försöker meditera bort stressen och pressen men har något i mig, (känner mig ibland som en gungstol som jämt gungar), som gör att jag alltid måste röra på något, även om det bara är en lilltå, eller öronen eller... gud vad jag kände att jag behövde skriva av mig. Osmidigt på telefonen men skönt.

Jag är glad för att jag inte gick till systemet, jag är glad att snart ha klarat 2 veckor. En dag i taget. Fokus på må-bra-känslor utan alkohol. I dag var en kraftprov och jag klarade av det. Så mycket styrka det finns i kroppen trots att man i vissa fall känner sig så ynklig.

Från en skala 1-10 i abstinens så var nog delar av dagen en stadig sexa, värst hittills. Tankvärt är just att detta enbart berodde på ångest, ensamhet, maktlöshet. Inget hade att göra med det fysiska suget, det sociala. Allt hade att göra med känslan av att vilja försvinna och glömma allt för en stund. Jag tror ibland att jag är bra på att hantera mina känslor. Jag börjar inse att jag är urusel och behöver strategier för detta. Har varken råd eller möjlighet att gå i terapi nu (kommer aldrig gå via VC - har gjort en gång, aldrig mer igen) så det får vänta. Får ta mina lärdomar jag lär ut till andra och försöka applicera på mig själv och se det hela objektivt. Och meditera, eller försöka meditera ;)

I dag är en bra dag, dag 14. Så stolt över mig själv.

Har mycket att jobba på och med alla känslor som kommer upp så vill jag förändra mer än mitt drickande. Mitt förhållande till mig själv, andra och min inställning. Ibland kan jag bli så sjukt negativ i mitt huvud, fast jag försöker med allt jag har att vara positiv och jag tror att jag ses som en positiv person från utsidan.

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, jag är tacksam över att jag har kraften till det och personerna som jag har här som hjälper mig varje dag :)

Shit vad jag sitter och funderar, är sugen på onyttigheter men försöker stå emot, vill in i vindimman, är uttråkad så in i bänken... har bara massor av tråkiga grejer och göra och har fastnat. Vill bara att klockan ska bli 19,00 så systemet stänger och jag kan andas ut lite.

Jag kommer inte dricka i dag, men å vad surt att är. Första semesterdagen var inget att hänga i julgranen.

Okej, jag är på dag 15, det är ju ganska häftigt :)

Har ju varit nykter någon månad tidigare så visste väl att det skulle gå, men då låg inte fokus på att inte dricka, utan att vara nyttig (gå ner i vikt).

Är så sjukt stolt över dessa 15 dagar, inte bara att jag inte druckit utan att jag vågar. Att jag låter mig själv känna ångest, ensamhet, ledsamhet, glädje på RIKTIGT. Inte på fake. Men det är jobbigt, det ska jag inte hymla med. Har inte hittat de rätta strategierna än för mig, känns som att jag är i ingenmansland p.g.a. min boendesituation.

Där jag bor just nu, har jag bott i ca 8 år, det är en stad där jag knappt känner någon, det är en ganska stor stad så jag får vara totalt anonym, jag har kunnat smussla och jag har kommit på att jag associerar staden och min lägenhet där till mitt drickande. Den nya lägenheten, som jag inte kan flytta in i på allvar förrän om några månader, ligger i en mindre stad där jag känner många. Där kan jag inte smussla och välja att vara osocial på samma sätt. Det känns såååå jobbigt att veta det då jag trivs så bra med det andra (som inte är bra för mig såklart, det är bara enkelt).

Vill bara komma till nya staden och lägenheten och bygga något nytt där. Är inte naiv och tror att bara det gör en förändring men det var därför jag valde att sluta dricka innan jag flyttade, så att allt inte hängde på just det. Men att nya starten blir definierad av positiva saker (och inte A).

I dag väljer jag att inte dricka och fokuserar på diskberget i köket istället ;)

Om det var jobbigt i går så var det värre i dag, eller inte riktigt.. men jag var närmre att övertala mig själv att, "nemen jag har nog inga problem, man kanske skulle testa, jag är ju ändå ensam så ingen kommer få veta, det skadar ju ingen annan".

Det var som i de där serietidningarna där man har ängeln på ena sidan och djävulen på andra (ser dem som kalle anka-liknande ängel/djävul). Lyckan för mig var att min objektiva hjärna kunde hålla kvar ängeln längre. Hittade en kompromiss, köpte två alkoholfria öl i en vanlig butik och unnade mig lite snacks också. Det funkar jättebra och jag bröt inte löftet med mig själv.

Orsaken till att jag hade dessa tankar: Stress, oro över flytt, över renovering och pengar.

Kämpar med att hitta substitut till mina instinkter och tänka att allt som man stoppar i sig/dricker/äter skall göras därför att det berikar och ger näring till kropp och knopp.

Nu ska jag kika på mina älskade serier och njuta av snacks o A-fri öl.

Har inget att berätta, vaknade på rätt sida i dag.

Väljer att inte dricka i dag och istället städar jag köket :)

Sofia

Hej Ensam1984! Vad fint att följa hur du lyckas stå emot de där lockande "man kanske skulle testa"-tankarna och Kalle Anka-ängeln på axeln får vinna över djävulen. Det du gör, som du beskriver i inlägget, är himla bra. Att kartlägga vad det finns för orsaker till att de där tankarna dyker upp - stress och oro kan trigga att du dricker. Istället hittar du alternativa sätt att hantera känslorna. Alkoholfri öl, snacks och en serie du gillar. Det låter som en fin stund, du unnar dig lite för dig själv, utan att bryta ditt löfte till dig själv.
Lycka till med ditt arbete med att låta dig själv känna alla känslor, det är en modig och jättebra väg framåt!
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Tack för återkoppling och positiva stärkande ord.

Har förstått att det här med att sluta med alkoholen är kanske 10% av mina problem, det är orsaken att de andra 90% av problemen har kunnat gömmas, glömmas bort osv i alkoholdimman.

Men det tuffaste nu är inte att dricka utan att möta och våga känna de känslor som kommer. Att försöka motivera mig till att förändra mig själv och min vardag på fler sätt än bara genom att inte dricka.

Det enda alkoholen gör för mig är att jag kan skjuta fram känslorna och bidra till att jag inte tar tag i livet och lever så som JAG vill leva, inte som alla andra vill leva, men som JAG vill leva.

Känner igen mönstret. Men när alkoholen blivit ett problem (oavsett problem-procent) tror jag det är superviktigt att ändra prioordning på lösningarna.
1. Lös alkohol-problemet
2. Lös resten

Nr 2 blir så oerhört mycket lättare med en frisk hjärna.

Heja dig

Tackohej, det är sant, men jag känner just nu att det hänger ihop så mycket. Om jag inte reflekterar och jobbar med nummer 2 så kommer jag inte klara nummer ett. Precis som tvärt om. De lever i symbios.

Funderar och funderar, det är jobbigt och har tråkigt nog börjat sova dåligt sedan jag slutade med A. Sömnen har alltid varit det som faktiskt har funkat. Är beroende av rutinen och mat och sovklocka för att jag ska må bra, vara positiv och funka till 100%, men har alltid varit dålig (extremt dålig) på just mat och A. Sömnen har aldrig varit några bekymmer. Så det känns lite jobbigt, dock inte så jobbigt att jag känner att A vore en lösning, inte ens lite.

Har funderat så mycket på mitt beroende och även i det andra beroenden jag har, jag är en riktig beroendepersonlighet har jag kommit fram till. Ren tur att jag aldrig testat droger eller mediciner, hade väl fallit dit direkt. Men jag är (var varit) så sjukt blind för det själv. På samma sätt som jag smusslat med alkohol har jag smusslat med godis, snacks, onyttig hämtmat osv... det är bedrövligt. Jag gör det fortfarande, är som jag läste i någon annan tråd.. hellre nyckter och tjock. Det kan man ta tag i sen. Problemet är att när man inte känner sig hälsosam och snygg nog (i sina egna ögon) så faller de där två sakerna som Tackohej talade om tidigare, alkoholen och resten blir en så mycket lättare utväg.

Jag vet att jag mår bättre när jag äter bra, skippar all skitmat och inte dricker, men ibland känner jag som att jag faktiskt inte tycker att jag är värd att lyckas. Exempel, har gått ner en del i vikt vid några tillfällen, precis till en viss gräns men sedan har jag bara skitit i allt och gått upp igen. Har någon inre demon som säger jag inte är värd att spräcka den där barriären. Jag tror helt ärligt att jag medvetet/undermedvetet inte vill bli nyttig och må bra för då har jag ingen ursäkt längre för mitt liv, min ensamhet.. och ifall jag skulle komma till mitt mål - om inget skulle förändras, det är jag också så sjukt rädd för. Jag är medveten om allt detta, reflekterar kring sådant dagligen, men kommer inte vidare.

Jag vet att jag borde ta en kontakt och börja samtala med någon men jag är själv inte riktigt där än, tiden rinner iväg och jag har gått i KBT förut och det har funkat så bra, men vill klara mig själv. Vill vara - ensam och stark. Men jag vet, att så är ofta inte fallet. Men har något i mig som säger att - men du är undantaget till regeln.

Nu har jag babblat på om så mycket annat än A. Behövde få ut det bara. Det är så skönt att få ner det man grubblat på, på pränt.

I dag, fredag och allt, väljer jag att inte dricka, istället så fortsätter jag storstädningen och unnar mig lite bra serier.

Vaknade mitt i natten, blir så trött på den dåliga sömnen. Suck. Antar att jag inte får "ro" i kroppen. Alkohol kommer inte råda bot på det då jag inte tänker dricka det.

Har valt att inte dricka i dag, ska istället chilla i soffan med Loka, ta en promenad och bara vara.

Shit vad dagarna tickar på. Har bara varit hemma den senaste tiden, och det är säkerligen min trigger i många fall, vara hemma ensam - det är så jag dricker. Och det låter kanske du dumt men jag vill trigga mig själv (missförstå mig rätt - vill inte dricka), jag vill se vad jag verkligen går för.

Måste erkänna att dessa alkoholfria öl har blivit lite av en räddning för mig. Ett par öl på kvällen är så gott, jag känner mig så nöjd och att inte få ruset är bara skönt. Är det normalt? För saknar verkligen inte ruset (iallafall inte just nu).

Nu blir det lite frukost och sen fortsätta med storstädningen.

Har valt att inte dricka i dag och är tacksam över min styrka att faktiskt fixa detta än då länge.