av SherlockHolmes

SherlockHolmes
mån, 2019-07-22 - 23:12

Hej!
Jag har levt med en man sedan 16 år tillbaka och vi har två små gemensamma barn ( 1 och 5 år gamla). För ett år sedan bodde vi utomlands en längre period och han började successivt dricka mer och mer varje dag. Jag tänkte inte så mycket på det utan tänkte att han skulle sluta med det när vi kom hem. Men det gjorde han inte på hösten blev han istället dålig hamnade på sjukhus för levern och skulle aldrig mer dricka. Bara ett par dagar senare började han dricka igen och tillslut blev han inlagd. Efter det drack han inte fram till i maj då jag en kväll fick veta att smygdruckit i en veckas tid och varit hemma från jobbet. Han hade även haft våra barn själv vid flera tillfälle under detta återfall. Han blir sedan inlagd igen och slutar att dricka. Bara efter ett par dagar bråkar vi och han säger att han vill separera. Så nu står jag här och är påväg att separera från honom. Det är tungt i sig eftersom jag älskar honom men jag funderar också på hur orolig jag ska vara för våra barns skull. Vissa i min närhet tonar ner det hela och säger att det inte är så stor grej och många är väldigt oroade för barnen. Jag kan inte prata öppet med honom för jag upplever att han ljuger. Bad mig komma hem och ta barnen bär jag jobbade för en vecka sedan för han hade 40 graders feber och sedan såg jag på imstagram att han var på lekland med barnen på eftermiddagen.

Jag behöver därför alla råd jag kan? Hur säkrar jag upp för barnen att han inte börjar dricka igen och att om han gör det tar han hjälp tidigt.

Rosette
tis, 2019-07-23 - 10:15

Du är på väg att separera med en man du varit tillsammans med 16 år och ni har två barn ihop. Bara att separera är tufft och på det har han alkoholproblem som han jobbar med och tilliten mellan er låter som den tagit stryk kring detta med alkoholen. Han har ljugit för dig och att prata med honom om detta känns svårt. Du oroar dig för barnen nu, hur blir det för dom att vara själv med honom om han skulle börja dricka igen.

Helt förståeligt att ha svårt att lita på någon som kanske brutit ett förtroende flera gånger förut kring ett visst beteende. Det tar tid att bygga upp tilliten igen och det kommer att krävas en del från er båda, för honom att visa och för dig att försöka ta steg mot att lita på honom igen.

Jag får några tankar, hoppas det är okej att jag delar med mig. Något som kan vara hjälpsamt, lättare sagt än gjort dock, är att kommunicera kring detta på ett icke-dömande sätt. Jag förstår att det låter svårt med tanke på det du skriver här att ni nog inte kan prata om detta och senast utmynnade det i bråk som ledde till att han uttrycker att han vill separera.

Om det ändå skulle vara möjligt på något sätt skulle det troligt vara bra om det gick att sätta er ner och prata. Om du fick berätta för honom vad är du orolig för, vad kan du ändå se att han gjort bra och som kanske är tecken på att han kommer att klara detta osv. Fråga vad han behöver för att lyckas, om du kan hjälpa till med något (även om han tar ansvar över förändringen) för att underlätta när det gäller just barnen.

Om ni lyckas på sikt att ha en öppen och ärlig dialog kanske han vågar berätta för dig om han exempelvis skulle bli rädd att han är på väg att ta ett återfall. Troligast är att han själv bryr sig mycket om barnen och att han själv innerst inne även vill vara fri från bekymmer med alkoholen.

Förstår att detta låter svårt utifrån det du beskriver nu. Med stöd eller flera försök kanske det ändå kan gå. Samtidigt känner ju du honom bäst och vet mer om er situation. Vad tänker du om det här? Vad tror du skulle behövas för att kunna kommunicera om detta med honom, om inte nu på sikt?

Om du eller ni skulle vilja finns det stöd att få ofta från kommunen eller kanske via vårdcentralen. En idé kan vara att testa att ringa Alkohollinjen, 020-84 44 48. Det är kostnadsfritt och man kan vara anonym. Även om de är till för en person att ringa kanske ni kan ringa tillsammans, se om det kan hjälpa tilliten om den ena får uttrycka sig medans den andre lyssnar.

En annan fundering jag får, hoppas det är ok jag delar med mig lite till, har du eller han pratat med barnen om det här, kanske framförallt den som är 5 då? Det är något som ofta kan vara hjälpsamt, att prata om alkoholen och förklara att vuxna kan bli konstiga av den och att de kan säga till om de märker att pappa dricker.

Nu kom jag med flera tips och råd här, vet inte alls om det passar dig. Vad tänker du själv just nu?

Hoppas något av detta blir hjälpsamt, fortsätt gärna skriva och läsa här och förhoppningsvis får du stöd från flera här på forumet.

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

SherlockHolmes
fre, 2019-07-26 - 14:11

Det är svårt - jag är mycket för att kommunicera och han också. Men han säger mest det som förväntas av honom och har långa resonemang som inte är förankrade i hur han känner utan bara tänker intellektuellt. Egentligen har nog ett av våra stora problem varit hans avsaknad av självinsikt, tyvärr har den tycker jag blivit ännu värre nu. Alkoholmissbruket har gjort att han tar till lögner även kring saker jag inte frågat om så han skulle inte behöva ljuga. Jag tror tyvärr att det behövs tid för att vi ska kommunicera just nu - jag är väldigt knäckt emotionellt och han saknar självinsikt så förutsättningar för samtal känns svåra men vi behöver nog definitivt göra något sådant framöver.

Det jag är mest fundersam över är hur mycket jag ska oro mig. Klarar de flesta bara att sluta dricka trots två återfall och att man behöver läggas in för bryt hjälp är det så enkelt? Jag är också oroad att han tror separationen är ett sätt att må bättre men jag tror inte det på sikt. Jag har nämligen gjort allt hemma under lång tid då han har adhd och svårt att få saker gjorda. Är rädd att när hösten kommer och han ska ha barnen igen så är livet inte lika fritt och roligt längre som det är nu (sommar och singel).
Tack för råden Rosette.