Dagen har varit bra. Gym., promenad till AA-möte. Köpt lite nya växter. Läst ut boken: Kvinnan på tåget. Så livet går vidare. Och jag saknar inte alkoholen. Jag mår bra. Men ångesten gnager i alla fall. Det förflutna går inte att radera. Och då menar jag, att jag inte var riktigt närvarande, när mina barn var små. Pratar inte mycket om det numera, men det sitter ändå, som en tagg. Försöker att återgälda genom att passa barnbarn, så mycket, som jag kan. Nu skall jag börja på en annan bok.

gjorde min behandling så kom det in gammal gubbe (!!) som var fyllda 76 och helt utan släkt. Helt ensamstående alltså.
Vi funderade ju över varför han tagit sig dit och det med sitt eget sparkapital och hans svar fick oss att bli imponerade :

Jag har supit hela livet men jag vill dö nykter.

Han lärde oss en hel del om insikten av att inte kröka mer !

Det är bara, att inse, att i mina rutiner ingår, att gå på AA. Har varit på ett möte, i en annan grupp och på ett möte i min hemmagrupp. Så jag fortsätter. Mötena är ju olika varje gång och det är ju en gemenskap av människor med samma sjukdom. Och jag lever i programmet. Nu steg 10, 11 och 12. Jag har ju tagit steg 1 - 9. Mediterar nästan varje dag. Ja, livet fortsätter nykter en dag i taget. Nu tar min man sig en whisky. Jag fick en flaska av grannen, för att, jag vattnade hennes blommor, när hon var på semester. Ja,ja.......

Vi har passat barnbarn natten mellan fredag och lördag idag. Spelat monopol och haft mysigt i går kväll och i morse. Sedan hämtades barnet av sina föräldrar och jag gick till AA. Kom hem och vet om, att min man kommer att dricka öl, när jag är borta, men jag blir så besviken. Tycker inte, att jag kan prata med honom. Känner bara sorg över, att vi kan ha mysigt och sedan raseras det av alkoholen. Och jag är maktlös. Kan bara förändra mig själv. Hur skall jag förhålla mig till min man? Tänker att hade det inte varit alkoholen, så hade det väl varit något annat? Inget förhållande är väl perfekt?

Idag har jag fikat med min dotter och vi har väldigt bra och intressanta dialoger numera. Hon, mitt barnbarn och jag skall resa och hälsa på min son och mina andra barnbarn på höstlovet. Det skall bli trevligt. Jag är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. Trodde aldrig, att jag skulle kunna leva så här. Klarar hyfsat, att min man dricker. Även, om det är irriterande. Men en dag i taget, så går det oxå.

Hemma igen. Resan gick bra, men fick ta hjälp ofta av min högre kraft. Generationsmotsättningar. Mina barn talade mycket, om mat från grunden. Och det fanns inget annat att välja på, när jag var barn. Min son bor ju i SydTyskland och vi var på ett väldigt fint badhus och ett jättefint lekland med djur, som ligger i ett fint naturområde. Igår AA. Tack för att AA finns!

Idag AA. Julen har varit lugn. Lite konflikter mellan barnbarn och mellan deras föräldrar. Men jag är bara betraktare. Känns skönt. Inte inblandad, som tidigare, när jag drack. Och all ångest, efteråt. Nykterhet är verkligen frihet.

Min man fyller sk jämt i mars. Jag har lovat, att fira honom på det sätt han önskar. Han har valt 3 veckor på Teneriffa. Jag har vägrat charter sedan jag valt nykterheten. Och nu skall jag med på all inclusive. Berättade det för vår dotter i går. Hon frågade, vad jag skall göra? Min plan är, att leva ungefär, som hemma. Dricka vatten, gå på gym. och promenader. Vet var AA finns. Jag känner mig trygg. Ingen har ju tidigare hällt i mig. Det är ju jag själv, som har gjort det. Och min man är helt medveten om, att vatten och kaffe är mina drycker. Men jag vill ju helst vara hemma. Har tröttnat på packande och köande osv. Men en dag i taget. Idag bridge.

Jag har nu packat inför resan. Känns bra. Så kan vardagen pågå, som vanligt. Med samma rutiner. Ingen stress. Har ringt min svärdotter idag och grattat henne på födelsedagen. De 5 mår bra. På fredag skall jag passa mitt barnbarn, som bor i närheten av oss. Ja, livet lunkar på.

Ja, nu hör jag på nyheterna, att 100 personer är kvar på Gran Canaria på grund av sandstorm! Jag tror jag lider av katastroftänk? Känner mig trygg i mitt hem. Har mina aktiviteter här. Lagom vila, lagom motion. Ja,ja.....

En vecka blev, som jag trodde! Mat, sol, bad, gym, AA-möte. En vecka isolerade på hotellet i våra rum. Jag klarade av resan nykter. Resan blev 2 veckor. Nu är vi båda 70+ och träffar för närvarande inga andra människor. Men nykter en dag i taget och det är skönt.

Ja, nu gäller verkligen en dag i taget. Rutiner. Jag gör hemmagym 3 dagar/veckan. Handlar kl. 7 på morgonen. Läser AA:s dagliga reflektioner varje morgon. Men går inte på möten. Lever i karantän med min man. Rabblar sinnesrobönen, som hjälper mig. Går promenader i solen. Tittar på serier. Har det skönt hemma. Är tacksam, att jag hittat nykterheten!

Jag har läst din fina tråd idag.Vilken lång och fin tråd.Själv är jag bara i början på resan .Var finns AA ;s dagliga reflektioner?
Heja dig i denna annorlunda tid.
Kram Pilla

AA:s litteratur kan köpas i AA:s webbshop. Stora boken är grunden. Reflektionerna hänvisar till Stora boken. Kram

för att jag mår bra. Att mina nära mår bra. Klarar att ha mina egna rutiner. Utan alkohol.
Jag lever efter folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det fungerar en dag i taget.

Tack för en fin tråd, den förmedlar lugn och värdighet. Jag bli också berörd av att du kan fokusera på det fina i relationen med din man, och genomlida hans drickande när det pågår utan att bli alltför frustrerad. Ta hand om dig och fortsätt på din väg..

Det har gått ett halvår utan, att träffa barn och barnbarn. Men nu har jag träffat son med familj och dotter med familj. Jag trodde, att det skulle kännas mer ovant. Det kändes bara naturligt. Och nykterheten består. Det är jag tacksam för. Har haft en kravlös period. Utan gym och bridge. Har mitt eget rörelseprogram. Fungerar bra. Inga tider, att passa. Ja, livet går vidare i lugn takt.