av Ensam1984

Ensam1984
mån, 2019-07-22 - 11:46

Känns ju rätt knäppt att jag varit nykter i 20 dagar. I dag mår jag bra. Har mycket och göra och har inte ens tänkt på A, glömde närstan gå in och skriva lite här :)

Får besök i slutet på veckan och det ska bli så skönt att få umgås lite :)

Ensam1984
tis, 2019-07-23 - 12:20

Tre veckor down, resten kvar. Har än så länge lagt märke till vilka negativa tankebanor jag har. Har alltid sett mig som positiv då jag visar det utåt genom mitt självförtroende. Men jag är ganska negativ i mina tankebanor och hur jag ser saker. Avskyr denna insikt, och den biten av mig som är dömande. Har något godskomplex ibland i tron om att jag är bättre än andra, vilket jag vet att jag inte är. Känner mig i många andra sammanhang och gånger så sjukt mycket sämre. Tankarna är överallt i dag.

Har bestämt mig för att inte dricka i dag, ska måla istället :)

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-23 - 12:29

Vill bara pipa till, så du vet att jag fortfarande följer din tråd. Det är inspirerande att se hur du som reflekterande individ, med slående förmåga att observera dig själv objektivt, går från klarhet till klarhet. Det är tuff emellanåt, men det går bra det här! Kram

Ensam1984
ons, 2019-07-24 - 08:23

Mirabelle G-S, du är för go och fin :)

Har börjar fundera hur länge det är sunt att verkligen räkna dagarna som man varit nykter. Nog vet jag att man kan stoltsera med det och att det kan vara en motivatör. Men när (om någonsin) blir det osunt? Alltså att man inte har BESTÄMT-bestämt sig i sitt riktiga huvud att sluta för evigt. Om det är för evigt-som jag har bestämt (men har jag BESTÄMT-bestämt mig - jag vet inte om jag ska vara ärlig) så räknar jag då inte bara dagarna tills jag dör. Och varför ska ett nummer vara något att vara stolt över, det är ju inte så att hela mitt liv startade om iom. att jag slutade dricka, inte för mig.

Även om många saker känns bättre, men livet och situationen runt omkring sig är densamma så länge man själv inte förändrar den precis som sitt drickande.

Ja, reflektions-onsdag (som alla andra dagar). När är det osunt att leva på den virtuella bocken, skrivelsen Dag... i dagboken!? Och är det just det JAG lever på, eller förminskar jag min egen karaktär genom att tänka så!?

Det tål att fortsättas tänka på, vrida, objektivt syna.. ja, ÄLTA ;)

Glömde nästan.. i dag väljer jag att inte dricka. Istället ska jag fixa det sista hemma innan jag får besök :)

Denlillamänniskan
ons, 2019-07-24 - 10:05

Svårt att säga om det är sunt eller osunt att räkna dagar. Själv räknar jag inte. Jag ser det som en förändringsprocess. Var nykter i tre veckor och har sedan ägnat mig åt så kallat lagomdrickande. Det har inte gått så bra som jag önskat. Men jag kan iallafall känna glädje för de dagar där det står noll i loggen. Jag är också väldigt nöjd när det står 1,2,3. Så visst räknar jag också. På ett annat sätt. Och jag värderar inte räknandet som bra eller dåligt. Det är bara ett tydligt bevis på hur bra eller dåligt det går med drickandet. Och tydlighet är bra när tvivlet sätter in. Fortsätt räkna och värdera det inte så mycket. Det kommer att visa sig om det är till glädje för dig eller inte.

Bra jobbat med nykterheten!

Ensam1984
tors, 2019-07-25 - 13:38

Stortstädning i 30+ graders värme - detta tänkte jag verkligen inte igenom. Får besök som stannar några dagar om några timmar och väntar som alltid intill det sista innan jag städar kliniskt rent. Ska unna min en A-fri öl när jag är klar, ska sätta mig på balkongen och bara njuta då.

Som tur är så dricker inte sällskapet som kommer hit, så jag behöver inte ens tänka på att hitta en bortförklaring eller något.

Känner mig så tacksam för att allt har funkat så bra några dagar nu, knappt att jag tänker på det. Och kommer på mig själv att jag glömt att skriva här.

Har i vilket fall valt att inte dricka i dag. Ska njuta av nykterheten istället :)

Ensam1984
tors, 2019-07-25 - 22:33

Tänkte bara uppdatera lite... min vän kom hit i dag och det känns så skönt, hen är verkligen en sann vän. Jag har inte än berättat för någon om situationen min, men känner att om rätt tillfälle kommer så kommer jag berätta det. Vännen kommer dock inte vara hos mig hela dagarna då hen skall på andra jippon men i vilket fall så kändes det så skönt att få en genuin kram av någon.

Nu ska jag försöka sova, i dag har jag varit sjukt duktig och handlat, städat, fixat, varit vänlig och varit nykter. Dagen får 10/10. Inte ens denna oändliga hetta kan dra ner poängen.

Ensam1984
fre, 2019-07-26 - 07:50

Ny dag, nya andetag.

Vaknade tidigt, vid ungefär fem, har suttit och bara myst i min tystnad sedan dess. Vill inte väcka min gäst.

Kom på nu att det är fredag. För några veckor sedan fanns det inte en tanke på något annat än att vid den här tiden planera in trippen till systemet, utifrån när det är lugnast, hur ska jag ta mig dig buss/gå/cykel osv, vilket system ska jag välja, vad ska jag dricka, hur mycket ska jag handla, nä jag starta dricka... men tjolahopp känner jag nu, för det behöver jag inte ens tänka på.

Min intelektuella hjärna (gapskratt ;) ) får ägna sig åt livets djupare filosofiska frågor som; ska jag ha mjukt eller hårt bröd till frukost, ska jag raka benen i dag eller kan jag vänta tills i morgon. Jädrans vad glad jag är just i denna stund.

Läste eller hörde från någon, kommer inte riktigt ihåg var, att man faktiskt kan få vara lycklig. Man kan bestämma sig för att inte vara olycklig och hata allt med sig själv. Detta låter ju självklart i teorin men om man tänker på det lite djupare så innefattar det så mycket mer. Just det och mindfullness och positivitet har upptagit mycket av min tid på senaste. Är inte något för hokus pokus men vi människor precis som djur har ju lätt för att fastna i invanda mönster, och bli betingade. Så ska försöka älska mig själv mer, inte hata det jag inte tycker om, acceptera och fokusera på det som funkar och är bra - som min nykterhet.

I och med det så har jag även reflekterat kring andras reaktioner eller åsikter på mig själv. Eller snarare hur jag uppfattar/tolkar att jag tror att andra tror att jag är. Ser på mig själv i första och tredje person samtidigt. Väldigt intressant att fundera kring. Tror att min egna självbild utåt (som visas för andra, som innefattar mitt självförtroende) skiljer sig mycket från var jag ser och andra ser. Jag tror att jag är en väldigt stängd bok mot de flesta och är ganska ovillig att dela med mig av mig själv. För varför skulle jag!?

I vilket fall, väljer att inte dricka i dag utan äter mjukt bröd istället och rakar benen i morgon :)

Ensam1984
lör, 2019-07-27 - 11:57

Livet rullar på, tänker mest inte på A just nu, men fortfarande osunt mycket ibland. Vill dricka, vill inte dricka. Oavsett så ska jag inte dricka i dag - lär mig att acceptera att jag lever i nuet. Det är svårt när man är en tänkare som ältar och vänder ut och in på saker och älskar att planera (och inte genomföra) saker.

I dag blir en lugn dag, ska fixa lite här hemma men har dessvärre den dagen i månaden som ibland (och just i dag) innebär olidlig smärta i magen.

Längtar tills jag flyttar och jag kan börja umgås mer med folk, hitta på saker som inte innefattar A och så jag får komma ut och inte bli så instängd i mitt fängelse som jag så förknippar med A.

Det ska bli intressant och se hur det går när jag startar och jobba också, Kommer det bli lättare att avstå A eller svårare? Har inget jobb som jag tar hem efter klockan slatt 16.00 men kommer unna-känslorna komma tillbaka. Eller är det svårast nu när jag inte gör något, då jag vanligtvis drack som mest, men jag är ensam och inte har några stressmoment, något att fira. Vi får se.

I dag tänker jag vara nykter, istället för att dricka har jag tänkt vila och putsa på gamla skåpluckor

Ensam1984
lör, 2019-07-27 - 23:22

Sitter här ensam i natten och känner mig konstig. Kan inte riktigt förklara, ångest - känns som jag gjort något fel, fast det jag gjort var inte särskilt fel. Jag har inte druckit så det är inte där skon klämmer. Men jag har gjort lite moraliskt fel och det är så jobbigt att verkligen känna det (det är ingen stor grej, inget livsavgörande eller ens. något någon annan reflekterar över i morgon) men vad jobbigt det är att behöva känna detta. Jag har alltid kunnat dölja det med A. Nu sitter jag här och bara låter ångesten ta över, men jag ska ge det 5 minuter till, sen bestämmer jag mig att då är det över. Då har jag mått dåligt för vad jag gjorde, det är gjort, inget ändrar det - jag kan bara välja att gå vidare, jag är en bra människa ändå och lär mig. 4 minuter kvar, sen bara släpper jag det..

Måste försöka sova strax, värmen gör att mina rutiner kommer mer och mer ur fas. Skulle vilja lägga mig på balkongen och sova men tror myggen skulle äta upp mig, så skippar den idén ändå.

Natti på er nattugglor! Tredje helgen är snart avklarad nykter och jesus vad lycklig jag är över det.

Mirabelle G-S
sön, 2019-07-28 - 01:50

Allt jag begär är att få vara perfekt... Typ. Känner igen att ligga sömnlös med ångest över något man gjort eller inte gjort. Ibland uppriktiga misstag, stressrelaterad klumpighet eller utmattningspåkallad glömska. Ibland lathet, flathet eller feghet. Och ibland har man bara otur när man tänker. Den mänskliga svagheten skaver, för att allt man begär av livet är att få vara perfekt. Göra perfekt. Vi får väl se det som att vi ”tar vara på livet” när vi även möter vår otillräcklighet och känslorna den framkallar i nyktert tillstånd. Kanske blir vi så småningom klokare av det. Kram

Ensam1984
sön, 2019-07-28 - 10:53

Nu har jag kommit över gårdagens ångest, med lite eftertanke så var det ingenting märkvärdigt.

Nu har min vän åkt hem igen och ensamheten kryper på. Vad snabbt man vänjer sig vid gemenskap.

Har ögonmigrän mest hela tiden just nu pga. vädret, stress och sömnbrist, det är så sjukt obehagligt men såklart inte farligt. Måste vila bara.

I vilket fall, denna dag kommer bli en lugn dag och har bestämt mig för att inte dricka i dag heller. Istället ska jag sitta framför fläkten och invänta min nya bästa vän - kylan ;)

Ensam1984
mån, 2019-07-29 - 10:54

Nästan 4 veckor nykter, och så lätt och svårt det har varit på samma gång. Om jag kommer klara detta hela livet vet jag inte. I dag bestämmer jag dock mig för att inte dricka. Istället ska jag förbereda inför att ett flyttlass går i morgon.

Är tacksam för alla människor som hjälper mig med flytten, som kikar in och ser hur jag mår och över min beslutsamhet, som jag så många gånger ifrågasätter - jag har faktiskt karaktär, jag måste tro på det mer. Jag fixar detta!

Ensam1984
mån, 2019-07-29 - 19:06

Just nu käns det som att jag går och väntar på en förändring, ja en större försändring eller en blixt från klar himmel för att ta nästa steg i att förändra min livssituation. Cigaretterna är borta sedan 1 år, A är borta sedan snart 4 veckor. Det jag har kvar förutom skallen är att jag måste börja äta bättre och motionera. Vill göra det, men har inte orken, och jag vet att vara A-fri är det viktigaste nu, men vill bara att det ska gå 1,2,3 månader som A-fri så jag vågar ta tag i det där andra. Jag känner mig stark nog men om jag får bakslag eller att något händer så är jag rädd att allt raseras och att jag går bakåt.

Vad trött jag blir på min tankar, eller icke-tankar ibland. I dag har jag inte gjort något förutom att försöka försvinna in i tv-seriernas värld, för att inte behöva tänka. Blev sugen på att dricka A, men kom på att jag ska ju flytta i morgon, så det går inte. Och det spelade inte någon roll, går inte, ska inte vill inte.

Ibland känns tankarna som en 10000-bitarspussel, men det finns inga ytterkanter, så jag vet inte var jag ska börja. Ledsamt. Tragiskt. Medvetet.

Femina
mån, 2019-07-29 - 20:44

Många vill göra "allt" på en gång. Man inser hur lång tid man slösat på dåliga saker och får bråttom att göra allting rätt istället. Det orkar man inte och vips är man tillbaka på ruta ett igen.

Låt din förändring få ta sin tid. Ha inte bråttom. Ta små steg i början och belöna din framgång. ?

Calici
mån, 2019-07-29 - 23:40

10000 bitar utan kanter. Perfekt metafor för hur jag har det i huvudet, den stjäl jag rakt av! Själv funderar jag på att skriva ner eländet, bit för bit, för att se om det blir nåt mönster och för att kanske hitta de där kanterna. Har alltid drömt om att skriva en bok men tror väl knappast att den skulle bli läsbar, intressant eller att någon skulle vilja läsa den. Fast det är nog där jag tänkt fel. Inte skriva för att nån skall vilja läsa, för då kommer självcensuren och sabbar kreativiteten. Skriva utan mål eller mening, och bara för mig. Då kanske det kan bli nåt av det. Kanske ett riktigt fint pussel.

Ensam1984
tis, 2019-07-30 - 18:16

Tack för feedback Femina och Calici :) Femina, du har så rätt, en sak i taget, vet ju att det är så. Känner dock att det mesta hänger samman för mig och alla mina dåliga vanor är mer än dåliga, de är destruktiva. Men andas och försöker överleva och låtsas som att jag inte bryr mig.

Calici, jag tycker definitivt du ska sätta dig ner och skriva, känns det för kaosartat så gör en gammal hederlig mindmap så du får styra upp tankarna innan och dela upp det. Bara ett tips :) Och skriv för dig själv, inte för någon annan, det är det jag gör nu :)

I dag har jag flyttat massa saker i förråd till nya förråd i nya lägenheten, har åkt och kollat på allt mellan golv och tak, litterally! Är helt slut.

Är med min kära mor och har fått hjälp av henne. Hon är så fin på alla sätt och ställer upp, men hon har ett tempo som jag inte hinner med. Hon har till ytters aldrig haft några problem någonsin och klarar allt (för man måste ju bara göra det). Jag behöver så mycket återhämtning och hon förstår aldrig det. Hon säger att det är lugnt, men jag tycker mig se suckar, dömmande ögon osv. Säger jag något om att jag känner så, så förstår hon inte. Men jag är väldigt känslig med sånt, så skulle hon känna något så skulle hon aldrig heller säga det, för då skulle jag bara bli ledsen. Suck, varför kan man inte bara vara öppen och det kan vara bra. Men med min bräckliga själv så klarar jag inget, får jag ett litet bakslag, så kan jag mycket väl ta till flaskan igen :( men hoppas inte på det.

Fan så jädra tragiskt jag är, och varför måste jag fästa sån vikt i vad andra tycker och anser om mig? Väljer ju aktivt att inte lyssna för att jag inte klarar av det, väljer ju att aldrig fråga för att jag bryter ihop då. Shit, vad liten och ofullständig jag är som människa. Jag är bara ett skal, Förut trodde jag att det var av kevlar (har ju en kevlarsjäl), men i själva verket så är det mer som en billig linneduk med diskutabel trådtäthet...

Känner min inte ledsen, nere, sugen på att dricka i dag... känner mig bara trött på mig själv och min ofullkomlighet. Vill orka mer, vill vilja orka mer... vill vara som alla andra... samtidigt som alla andra är så konstiga så känner jag mig så normal...

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, istället umgås jag med päronen och firar (i det tysta) att jag varit nykter i 4 veckor :)