av Vadmal

Vadmal
fre, 2019-08-02 - 21:43

Hej. Jag har för första gången sökt mig till ett forum som detta, trots att jag varit medveten om mitt mycket problematiska drickande sedan jag var 17. Nu är jag drygt 40. Så många hemska saker har hänt mig under blackouter under åren men på ytan har jag varit en någorlunda ”normal” person med utbildningar, jobb, relationer och bostad. Jag har flera gånger försökt att sluta. Och det har fungerat - i några månader. Sedan har jag känt mig ”frisk” och glömt bort varför jag slutade. Jag har då börjat dricka igen och det har gått bra ända till nästa katastrofala fylla. För tre år sedan fick jag barn. Det har varit det bästa som hänt mig och livet har varit fantastiskt. Jag har inte haft något större intresse av att bli full. Men så hände det. Min sambo och jag åkte förra veckan på semester med vårt barn och hälsade på vänner. En kväll dukades det fram förutom vin till middagen även starksprit. Jag drack. Hur det slutade klarar jag inte ens av att skriva men jag kan säga att det handlade om att jag utsatte mitt barn för fara. Dagen efter var helt och hållet fruktansvärd. Min sambo insåg vad som hade hänt. Mitt barn mådde bra men berättade för sin pappa vad jag hade gjort. Jag visste inte om de övriga i sällskapet hade sett eller hört vad som hänt men ingen sa något. Jag är nu fullkomligt paranoid. Jag är fullt på det klara med att jag på djupet måste arbeta med mitt alkoholproblem men jag vågar inte be om professionell hjälp då jag tänker att en beroendeläkare kan tänkas göra en orosanmälan till socialtjänsten. Vi har ett bra liv och mitt barn mår bra. Jag har inget alkoholbegär egentligen men jag har väldigt svårt att tacka nej. Jag behöver hjälp att på riktigt förstå varför jag har så svårt att säga nej. Alkoholen ger mig ingen ”glädje” som jag tyckte att den gav mig när jag var yngre så jag har egentligen inget behov av den. Nu är jag nästan paralyserad av ångest och vet inte vad jag ska göra. Jag har nu förstått att jag aldrig mer kan fantisera om någon sorts måttligt drickande utan jag måste göra slut med alkoholen en gång för alla. Självhatet jag känner nu är värre än någonsin. Jag skulle vara så oerhört tacksam om någon ville ge en kommentar. Jag behöver hjälp men måste verkligen vara anonym pga att jag inte vill riskera att förlora mitt barn.

Dee
fre, 2019-08-02 - 22:14

Bra insikt om att du kommer behöva göra slut med alkoholen.
Jag har inga barn, men jag har alltid värnat om min anonymitet, så på det viset har jag full förståelse för dig!

Du har börjat med punkt 1 i grovjobbet vilket är ett första steg:
Insikt.

Jag var, när jag var på botten (eller toppen av min karriär som rå-alkis trots mina dryga 30 levnadsår) riktigt illa ute i min relation till alkoholen. Jag klarade sista året inte ens att hålla uppe med intag medans jag jobbade, vilket hade kunnat fått hemska konsekvenser.
Jag ville värna om min anonymitet eftersom jag inte ville att det skulle synas i journalerna pga att jag vet hur lätt det är att döma folk, så jag googlade runt lite granna och hittade in hit.
På startsidan här på alkoholhjälpen hittar du ett 11 stegs program du kan göra helt anonymt. Där jobbar man med allifrån att kartlägga problemet, till att analysera riskfyllda situationer och får hjälp att se hur man kan undvika fällor, att få hjälp att hitta andra alternativ till att hålla sig borta från alkohol osv.
Jag genomförde detta program och sedan dess har jag hållit mig nykter, det är ca 8 månader sedan, planen är livslång för min egen del.
Under tiden i detta program får du, om du vill, en stöttande hand från alkoholhjälpen - ta den om du provar programmet, den är så värdefull!

Tala med din respektive också, om du bestämmer dig för att ta hjälpen jag tipsade dig om, eller om du tar annan hjälp - du behöver all stöttning du kan tänkas få av närstående. Hela världen ska absolut inte veta, men den närmsta kretsen kommer att stötta dig i ditt beslut, och det är riktigt skönt att säkra upp grunden med stöd.

Det finns hjälp att få med andra ord, även om du vill värna om din integritet.

Mod och styrka,
Dee

Femina
fre, 2019-08-02 - 22:19

Välkommen hit till forumet! Just nu låter det som om du upplever total panik och ångest över din situation. Det är hemskt. Försök andas, drick en kopp te och erkänn för dig själv att du från och med nu är en ny, bättre person som gör bättre och klokare val framöver. Förlåt dig själv och ta hjälp att bli nykter. Det kommer bli bättre. Jag lovar. ?

Mirabelle G-S
fre, 2019-08-02 - 22:23

Åhh jag lider med dig! Och känner även igen mig själv i mycket av det du skriver. Det där att drickandet var problematiskt redan från början, men det är först när man blivit ”vuxen på riktigt” som man riskerar så stora allvarliga konsekvenser att motivationen finns att sluta. Jag tycker att du ser väldigt klart på situationen och tror helt och fullt på att du kommer att lösa det här. Försök se ångesten du känner nu som en väckarklocka. Eller ett larm. Larmet går. Fara! Ångesten försöker skydda dig. Att älta och fastna i skam och skuld är du dock inte hjälpt av. Det gick bra. Du har fått en chans att göra om och göra rätt. Du har fått chansen att tacka nej. Om du vet med dig att du inte kan tacka nej måste du göra en annan plan, gärna tillsammans med din man så att du har stöd. När jag valde att bli nykter så undvek jag alla situationer där alkohol bjöds. Jag gick inte enns på restaurang. När jag kände mig tryggare såg jag till att köra bil till tillställningar, så att jag inte kunde dricka. Nu, efter ca två månader nykter, är jag trygg nog att vara i sammanhang där man förväntas dricka och säga ”Nej tack. Jag dricker inte alkohol.” Du kan också, jag lovar. Du behöver bara en hållbar plan för att inte bli tagen på sängen av frestelsen.

Vadmal
fre, 2019-08-02 - 22:34

Tack för era svar! Jag skulle egentligen vilja gå på AA men det går verkligen inte eftersom jag bor i en liten stad och jag litar inte på att det inte skulle komma ut. Hade jag inte haft mitt barn hade det inte spelat lika stor roll.

Det enda jag vill nu är att slippa alkoholen för gott och bara vara en bra förälder. Jag vill att mitt barn när det blir äldre inte ens ska minnas att det någonsin sett mig med alkohol. Det är mitt mål. När jag tänker på det känner jag mig hoppfull. Men så tänker jag att någon kanske trots allt såg vad som hände för några dagar sedan och så får jag panik igen.

Men stort tack för era svar. Jag ska absolut ta mig an programmet som finns här på alkoholhjälpen!

Mirabelle G-S
fre, 2019-08-02 - 22:39

Allt som sker under solen blir till vatten under broarna. Om någon såg så såg de. Och de glömmer vad de såg om de aldrig ser det igen. Konsekvensen av hela den här olyckliga händelsen är att du blir nykter på livstid. Det är ju en fantastiskt bra konsekvens, eller hur!

Vadmal
fre, 2019-08-02 - 22:48

Tack! Ja, det du säger om att undvika riskfyllda situationer tror jag verkligen på. Jag ska sätta mig ned och skriva alla tänkbara situationer det kan tänkas vara. Som tur är bor jag långt från krogar och restauranger, och fester kan jag tacka nej till nu iom att min sambo är helt på det klara med att hjälpa mig.

Det som hände nu är värre än allt annat som hänt mig tidigare eftersom att det handlar om mitt barn. När jag var yngre bodde jag utomlands med tillgång till alkohol i dygnet-runt-öppna närbutiker. Då var jag med om flera övergrepp efter fyllor och blackouts vilka lämnat stora hål i min själ. Men det som hände nu är värre än allt det. Att jag som mamma riskerade att utsätta mitt barn för fara. Jag trodde verkligen att jag hade lämnat helvetet som alkoholen kan orsaka bakom mig. Tji fick jag.

Mirabelle G-S
fre, 2019-08-02 - 23:43

Att det är riktigt traumatiskt att inse att ens drickande utgör en risk för det finaste man har.... Det förstår jag helt fullt. Verkar som vi delar en del erfarenheter från ungdomen också. Karatefyllor, övergrepp. Eländes elände, som ”bara” drabbade en själv. Finns fler här på forumet med liknande erfarenheter. Det sätter sina spår, men inget, INGET gör så djupa avtryck i själen som att uppleva fara för sitt barns liv. Det har jag också erfarenhet av, i helt andra sammanhang, men jag förstår skräcken. Det positiva i det hela är väl att just den här faran kan du skydda ditt barn från. Det ligger inom din kontroll. Tack och lov. Från och med denna stund är du en person som inte dricker. Faran är avvärjd. Försök att vila litet i den vetskapen. Kram