av Pianisten

Fredag
Vaknar. En viss glädje infinner sig av bara vetskapen att jag klarade det igår kväll. Ett visst framtidshopp känns. Morgonen är ok idag med. Kaffet i morgonrocken är en trevlig start. Även idag hinner jag få ett litet utbrott på barnen innan vi lämnar huset. Mitt humör är helt klart svajigt. Solen skiner, den bländar mig på väg till jobbet, värmer i ansiktet, något som aldrig kan vara annat är glädje. Jag känner lite energi. Idag är det fredag, ikväll, ikväll. Vad ska jag göra ikväll. Imorgon skall vi umgås med vänner. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig ensam, ser på andra runt omkring som alltid umgås. Jag känner mig utanför. Imorgon är vi bjudna till vänner och det känns lite som en börda. Vi ska gå äventyrspromenad. När måste vi åka imorgon? Vad ska barnen ha på sig, blir det dåligt väder, har jag några bra skor och regnkläder? Lite oskrivet så behöver jag ju dricka, det gör alla andra där. Det är det som är roligt med det här gänget. Inte för att jag inte skulle kunna stå för att vara nykter, men är det ens roligt utan att dricka? Och ikväll, ikväll. Hur har man fredagskväll utan att dricka. Hur belönar man annars sig själv att ha klarat ännu en arbetsvecka. Jag vill inte dricka. Jag vill inte ha den här kampen mer. Flera gånger i veckan. Jag vill så gärna ha balans. Men jag har inte lyckats än, jo i några korta perioder. Men då är söndagen alltid en grå dag. När jag ska vända det. Hitta disciplinen inför en ny vecka. En kamp, jag klarar den kampen ibland, ibland går det åt skogen och jag är tillbaka på noll.
Solen ger mig energi, jag skulle vilja ut och jogga i eftermiddag, det kan få mig att klara kvällen. Men hur ska jag få ihop det. Familjen förväntar sig fredagsmys och jag är kocken. Vi har inget att laga hemma. Hemma vid femtiden. Byta om, ut och jogga, duscha, klä om, ställa sig i köket. Sen så kallat fredagsmys. Går det ihop. Blir det en skön eftermiddag? Jag blir stressad av bara tanken, som ett schema som måsta flyta perfekt, annars kraschar fredagsmyset..

Vinäger
tis, 2019-07-09 - 06:49

Hinner tyvärr inte skriva så mycket, men vill iaf skicka en hälsning. Miss Hyde skriver så klokt, hoppas du kan ta till dig orden.

Jag skrev nyss ett par korta rader i min tråd om att välkomna dagen, inte problemfri, men nu möjlig att leva med. Tror att precis så är det för många av oss.

Håll i och håll ut, eventuellt häll ut. ?

Kram

NollTolerans
tis, 2019-07-09 - 09:40

God morgon,

Jag hoppas det gick bra för dig igår. Att du orkade stå emot. Hinner själv inte kommentera så mycket, men vill säga det att, jag läste några av dina inlägg i annan forumtråd rörande familjeliv och preferensen/behovet att vara ensam. Kände så väl igen mig. Exakt så. Du är inte ensam i din kamp. Skriv här! Dag två på semester för del. Söker också avkopplingen, men försöker tänka att A inte är vägen dit. Kämpa på! Håll ut!

Pianisten
ons, 2019-07-17 - 00:27

Liten uppdatering. Vill tacka massor för stödet och tankarna i förra veckan som jag inte svarat på. Det gick inte. Krafterna var slut. Jag har gett upp nykterheten tills någon ny plan finns. Jag har tillbringat en planerad helg med några vänner i mer eller mindre konstant berusning, i en stuga. Fiskat, grillat och utforskat omnejdens uteliv..
Drickat började lite lugnare hemma ett par dagar innan resan. Hemma nu efter helgen blev det en bra mängd igår igen, mest whisky. Tänkte egentligen inte det skulle bli så men pga bråk med sambon så var jag förbannad och dränkte min ilska.
Jag vill komma ut och löpa igen efter helgens blackor, därför klarar jag att vara nykter idag, imorgon ska det bli löpning! Planen är nu att ha mer nyktra än drickardagar. Tack och lov har jag hittat en motor som kan motivera mig till det!
Det här inlägget var inte till hjälp för någon annan, mer som ett dagboksinlägg till mig själv, men jag är glad att ni finns alla. Fortsättning följer..

Mrx
ons, 2019-07-17 - 09:07

Pianisten, jag har följt din resa här inne och är tacksam för din uppdatering. Jag använder oxå forumet som dagbok ibland. För mig är det ett sätt att rensa hjärnan. Låt inte din A hjärna styra ditt liv. Känn efter själv hur du innerst inne vill ha det. Acceptera du att A hjärna får styra allt för länge blir det inte bra. A är en falsk vän! Läs igenom din tråd och försök hitta motivationen i dina gamla inlägg. Du har ju många vita dagar i bagaget.
/Mrx

Pianisten
mån, 2019-07-29 - 00:44

Tack Mrx för din senaste kommentar. <3 Det återstående av min semester har varit ungefär vad man kan förvänta av dagligt drickande (läs kvällstid när barnen lagt sig) Sköna kvällar och motivationslösa, energilösa, ångestfyllda, ibland alarmerande ångestfyllda dagar. Men det har på nått sätt gått. Även om jag inte är öppen för min sambo om mitt alkoholproblem så har jag blivit mer öppen för att berätta när jag inte mår bra. Jag är inte den där super-farsan jag alltid velat vara. Jag har problem jag inte reder ut och måste börja våga visa min svaghet. Hon har hjälpt mig klara senaste tiden.
Den senaste veckan har varit som nån form av kris. Har haft en känsla som verkligen varit plågande, en känsla av fruktansvärd ensamhet. Jag tror det bottnar i en konflikt med min bror. Vi är 4 bröder som stått varandra väldigt nära sedan barndomen och jag är äldst. Mina syskon betyder enormt för mig och jag har gjort så mycket i mina vuxna dagar för att hålla ihop vårat umgänge och kontakten. Men det är en bror som ändå glider ifrån mig.. Vi lever så olika liv och är så olika personer.
Härom veckan bjöd jag in hela familjen till kalas för att fira mina båda barns födelsedagar som fyller nu mitt i sommaren. Jag brukar försöka bjuda in med jämna mellanrum för jag tycker det är så roligt att få träffa alla då och då men från denna brodern fick jag bara ett kort svar; "jag kan tyvärr inte komma på kalaset". Inga mer förklaringar
Jag visste ju att det var för att han planerat att sitta på nån gräsmatta inne i stan och dricka öl med kompisar och att det var viktigare. (Han har också alkoholproblem men det det vet han inte om själv än) Det gjorde mig ledsen och jag svarade kryptiskt att alla väljer själva vad de prioriterar och vad som är viktigast, det blev såklart inte bättre.

Min familj har inte kommit ut på något på hela sommaren, min sambo har jobbat och har ingen semester att ta ut för hon har precis börjat på nytt jobb.
Jag vet att det inte är verkligheten men på Facebook och Instagram så umgås alla hela tiden överallt. I stora sällskap, åker på resor, grillar, är på stranden, tillsammans. Vi är inte med nån.
Det är inte sant egentligen, men denna känslan har plågat mig i flera dagar nu.
Jag är egentligen ganska extrovert nu, när jag dricker. Skickar sms hit och dit och bestämmer träffar med vänner och så. Men den där skamliga känslan har kommit över mig nu igen; är det egentligen någon som hör av sig till mig? Vad händer om jag slutar skicka och planera, vem ringer egentligen MIG? Är jag tråkig, bitter, för ordentlig, eller bara ful?
Jag vet faktiskt inte. Jag vet ingenting just nu. Jag vet bara att jag borde vara större än jag tror att andra tycker om mig.
Nyss ringde en av grannarna och undrade om vi ville umgås imorgon kväll. För fan, gaska upp mig lite! Lobotomi, kan man fortfarande beställa det någonstans???!!!

Femina
mån, 2019-07-29 - 08:50

Jag är ingen sån som umgås i grupp utan har haft en del väninnor genom åren som jag träffat var för sig. Ofta är det jag som hör av mig och föreslår något. Det har hänt att jag slutar höra av mig för att se hur lång tid det tar innan de hör av sig till mig. Det är smärtsamt att känna att man kanske inte är lika viktig i deras liv som de är i mitt.

Exhale
mån, 2019-07-29 - 10:19

skrattet ekar tyst inom mig. Så många gånger jag önskat mig det. Kom väldigt nära det med andra metoder när jag var inlagd iofs ?.

Men en bra medicinering har gett mig möjligheter jag inte haft innan..att bryta ältandet. Vet ju inte vad som är rätt för dig. Men den ständiga kampen sliter.

Ensamhet. Och en vilja till återgång till för mig invanda flyktbeteenden. Det är vad som skaver i mig nu. Så jag läser här varje dag.

Kan du sänka förväntningarna på livet?

Pianisten
tis, 2019-07-30 - 00:27

Exhale, jag gillar verkligen såna stora komplexa frågor. Sånt man kan grubbla ner sig i några timmar.. Kan man det? Sänka livets förväntningar. Varför har man de förväntningar man har i dag. Dom stora och visa, de säger ju att allt bottnar i våra grundläggande behov. Denna rädsla och skamkänsla av att vara ensam och utanför måste väl också vara nån form av överlevnadsinstinkt? Det mest felaktiga ordspråket som skapats måste väl vara "ensam är stark"? Att komma utanför flocken har förmodligen lett till ditt öde genom historien tänker jag.
Kanske är det ändå väldigt vettigt att se sig själv i spegeln ibland så gott det går och fundera på om man är en trevlig prick att umgås med. Det sorgligaste som finns måste väl vara människor som är blinda för deras egna fel och brister.
När jag var liten hade jag tre småbröder omkring mig och jag kunde säga vad jag ville till dem och de gjorde vad jag ville för jag var störst och de såg upp till mig. Idag fungerar det inte så och saker och ting blir inte som jag vill för jag säger så, jag måste förtjäna det. Min bror kom inte på vårt kalas för han kände att något annat var viktigare. Nu kanske jag inte ska grotta ner mig mer i det för beroende på vilket stadie man är i livet så kan nog aldrig ett barnkalas hur man än gör bli mer intressant än några öl i solen med vänner beroende på vem man frågar. Sen kan jag nog anse att det handlar om en form av mognad och att visa engagemang för sina nära.. Men nog ältat om det.
Det är ju precis som du beskriver det Femina, förmodligen betyder mina syskon, eller vissa av dem mer för mig än jag gör för dem just nu och det är smärtsamt. Allt som inte dödar det härdar! Funderar på om det ordspråket är sant eller bara en klyscha, vad tycker ni?

Ensam1984
lör, 2019-08-03 - 22:57

På tal om "Ensam är stark", det är ett konstigt uttryck även om jag själv har sett det som mitt mantra på många sett.

Tycker själv mycket bättre om det motsatta från den sjukt underskattade filmen Tillsammans: "Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam".

Ha det fint!

Pianisten
tors, 2019-08-08 - 13:55

Vardagen är tillbaka, tack o lov man har ett jobb man trivs med för det känns nästan skönt, nu måste självskadebeteendet upphöra för att klara livet.
Ni som läst vet att jag "gav upp" under semestern och har sen druckit obehindrat. Det har varit som jag förväntade mig. Löpningen försvann, energin försvann, lugnet försvann. Men jag gav inte upp utan anledning, nånting gjorde att det bara inte gick och jag vet inte vad jag gjorde för fel, så är det bara.
Det spårade tack o lov inte ur med skåpsuperi som förra semestern. Det blev dricka så gott som varje dag men i form av kvällssysselsättning till maten och tv'n och i sällskap med andra. Under några resande dagar blev det ganska hårt dagsdrickande men under kontroll och "legitimt" i situationen och sällskapet.

Det är ett liv som "går" att leva så länge man inte har några direkta måsten, kan sova ut så länge man behöver och ta dagen ungefär som den kommer. Nu är det över för denna gången och pengamaskinen ska igång igen. Den där maskinen är inte att leka med. Obehagligt att fundera på hur många timmar man faktiskt läggar på allt UTANFÖR själva arbetsplatsen för att få ihop att just VARA på jobbet. Särskilt den tiden man är i nu med dagis och fritids. Såna här dagar när man är lite alkoholstinn och semesterhjärna är det lätt att grubbla ner sig i en sån sak, måste det verkligen vara så här!? Det jag brukar komma fram till är; ja. Om man inte väljer att lämna familj och allt man äger och flyttar ut i skogen. Ändå kan det känns lite som en tröst att inbilla sig att det är världen det är fel på, inte mig. Det känns plötsligt inte så konstigt att vara alkoholist i denna världen för att orka med den.

Men, målet är givetvis nu tillbaka till balansen! Dock ingen nykter dag i veckan såhär långt, eller jo, om man ska vara petig. I måndags drack jag faktiskt inget, det var ju över midnatt när jag tog det där glaset i rent medicinskt syfte. Ett väldigt anmärkningsvärt glas. Jag hade gått och lagt mig för länge sedan, legat och vridit och vänt i flera timmar. Myrkrypningar i armar och ben. Klockan som bara gick och gick och närmade en ny arbetsdag utan någon sömn. Klockan var nog runt 01:00 när jag smög upp raka vägen till vitrinskåpet och hällde upp ett glas whisky, svepte. Sen somnade jag.

Igår försökte båda jag och min sambo peppa varandra nu när semestern är över att komma tillbaka till ett hälsosamt leverne. Vi lagade "nyttig" middag och satte oss tomhänta i soffan för ett serie-avsnitt. Vi sneglade på varandra med den där blicken vi känner hos varandra så väl. Det är nått som saknas och det går inte att slappna av. Ganska snabbt övertalade vi varandra att ja, Rom byggdes ju inte på en dag, vi får mjukstarta hälsoresan lite... Jag är väldigt nöjd att jag klarade att dricka ett enda glas vin och ett par "nävar" med chips för att ta udden av den där värsta rastlösheten och senare kunna somna. Idag känns det bra, lite starkare än igår, alltså rätt väg. Ikväll kanske, kanske det kan bli lite träning, men det får orken avgöra. Som sagt, det där med Rom och så..

Blir ett långt inlägg detta men måste bara avsluta med att berätta en otrolig sak som hände i helgen också. I våras fyllde min lillebror 30 år och vi gav honom en resa tillsammans med oss syskon. Denna var vi iväg på i helgen och jag delade hotellrum med denna bror som fått presenten. Vi hade druckit ganska mycket under dagen (en av de där dagarna med mycket dagdrickning..) och just när vi lagt oss så började han prata med mig. Han gjorde som en jättestor bekännelse av saker jag märkte att han behövde få ur sig, jag svarade på förtroendet med att vara lika öppen och det visar sig att vi lever med så gott som identiska problem. Både i relationen och med.. alkohol. Vi pratade i säkert en timma och jag blev otroligt glad att han öppnade sig för mig. Han sa att han kände på sig jag skulle förstå.
Vi hade precis samma upplevelse av träningen som en stor hjälp att hålla borta suget och det sista vi gjorde innan vi sa godnatt var att ta i hand på att vi ska börja springa ihop en gång i veckan. <3
Jag känner både sorg och energi av denna upplevelsen. Framför allt energi att nu ha en som vet allt. Med våra viljor och samma eftertänksamhet så känner jag ett hopp att vi kommer kunna hjälpa varandra.

Fortsättning följer i livets hårda skola. Kram på er alla <3

Vinäger
sön, 2019-08-11 - 12:36

Du och din bror har något annat att bygga på nu. Hoppas att det utvecklar sig till något större. Tycker också att det är fint att du och din fru kan prata med varandra och ni försöker även om det inte funkar fullt ut jämt.

Du har så många saker på pluslistan nu, utgå från dem.

I övrigt är det skönt att få läsa dina ärliga och uttrycksfulla inlägg. Tror att många av oss känner igen tankarna kring livet. Tack för att du delar dessa med oss.

Kram

Pianisten
mån, 2019-08-12 - 13:34

Måndag igen, en riktigt bra sådan! Jag gick in i helgen med en målsättning att hålla nere drickan som jag gjort under veckan med max 1-2 glas per kväll. Fredagen gick ok men lördagen gick inte alls så bra. Avslutade natten med att hälla i mig de där meningslösa extra ölen och ett stort glas vin när alla andra lagt sig. Absolut ingen karatefylla men..
Igår, söndag när jag vaknade var det inget direkt anmärkningsvärt. Den vanliga lätt olustiga känslan av vad man kan tänkas hitta på för att just denna dag ska kunna bli en bra dag. Fick inga direkta feelings men tyckte ändå att något verkade finnas och ligga och gro, en liten kraft. Jag var fortfarande lite äcklad av de där extra glasen och godiset som jag samtidigt frenetiskt tryckte i mig de sista timman under lördagsnatten så jag behövde inte direkt göra några större ansträngningar mentalt för att välja havregrynsgröt och ett ägg till frukost. Den frukosten som är min signal att nu ska vi försöka hålla oss lite nyttiga idag.

Vi hade sagt att häcken skulle behöva klippas under helgen och lördagen var det skitväder, nu regnade det i alla fall inte så vi bestämde oss för att köra på.
Jag kände något litet hela dagen att idag finns det en lust, en energi, en motivation för framtiden. Vi började fantisera, sambon och jag om vårt nya kök och badrum vi drömmer om. När häcken var klar och vi ätit lunch så tog vi fram penna och papper och satt och skissade vid matbordet, pratade finansiella lösningar och sparplaner. Vi båda hade lite glöd i ögonen och även om det inte finns en krona till detta idag så kände vi att det går att komma dit om vi vill.
Efter skisseriet fortsatte vi i trädgården hela eftermiddagen och avslutade kvällen nästan lite störigt klämkäckt med att vi drog ihop en riktigt god middag av smått och gått vi skördat av små odlingar. Potatis, morötter, tomater, ärtor, rödlök, chilli. En riktig spikmiddag.
Det som varit omöjligt under semestern och in på första arbetsveckan, att runda av dagen och varva ner utan alkohol gick igår också utan stora ansträngningar.

Så, efter denna dag och en natt med skön sömn och så som första meningen sagt, en väldigt bra måndag! Måste ändå fundera på vad den kommer ifrån, den här plötsliga motivationen. Det finns INGEN logik. Jag har varken tränat eller varit nykter på ett par veckor. Jag skulle ju kunna säga till mig själv, att bara var tyst och ta vara på den här motivationen. Men tyvärr så vet jag så väl att snart vänder det igen.

Hoppas ni får en bra vecka, kram från den idag positiva pessimisten!

Miss Hyde
mån, 2019-08-12 - 13:54

Skrattar gott åt hur du och sambon avslutade kvällen "nästan lite störigt klämkäckt" med primörer till middag - det låter hur mysigt som helst! Ni två verkar trivas så fint tillsammans, tack för att du delar med dig av dina tankar och era gemensamma drömmar.
Blir glad av att läsa att du plötsligt känner motivation igen, undrar just hur den dök upp bara sådär? Glädjande nyhet, hur som haver.
Ta hand om dig och hoppa gärna över första glaset.
Allt gott!

Pianisten
tors, 2019-08-29 - 11:18

Att vakna nykter, utvilad och positiv måste vara det bästa som finns. Att koka en oromantisk grå-beige havregrynsgröt med sockerfria tillbehör bara för du vet att din kropp mår bra av det och ändå känna ett ljus över dagen som komma skall. Att känna ett litet pirr över alla möjligheter du har idag, att fortsätta mot dina mål och känna mening och motivation.
Sen går man till jobbet och lägger sina 8 timmar. Plus diverse obligatoriska kringsysslor som restid, lämningar och hämtningar av barn, handling etc. Energin man vaknat med dräneras sakta under dagen och kvar på kvällen efter matlagning, disk, plock, tvätt, nattningar och i bästa fall ett litet träningspass någonstans där mellan finns bara en urvriden trasa.
Under de där sista 1-2 timmarna när man på sin höjd orkar ligga med halvöppna ögon framför tv'n för att ge sig själv en liten icke energikrävande underhållning känns plötsligt allt så meningslöst och deppigt igen. Vad av allt de där hoppet i morgonens ljus gav denna dagen mig egentligen..?

Två bra veckor nu där alkoholen begränsats till helgerna. Energin har stigit och lagts till att tugga in vardagsrutinerna igen och få huset i ordning efter sommarens freestyle liv. Det livet som självklart lett till hastigt påsmygande extrakilon igen och av de 10 jag tappade under första halvåret var nu 5 redan tillbaka. Jag fick jag fick göra ett val om jag skulle slå näven i bordet och ta tillbaka kontrollen över mitt liv och min kropp eller kasta bort allt för ännu en höst men flaskan som tröst.

Ytligt eller ej men de där kilona har alltid varit min starkaste motor till att ta tag i mitt liv och det verkar ha fungerat för att vända det även denna gången. Jag har slitit så många månader i mitt liv för att få bort övervikten och jag mår aldrig bättre än när jag äter bra, tränar och trivs med min kropp.

Så då är det bara de där förbannade kvällarna kvar att övervinna. Varje nykter kväll i känslan av meningslöshet och deppighet sliter lite mer. Igår öppnade jag barskåpet och bara tittade på whiskyflaskan. Drömde mig bort i några mikrosekunder att segla ur de jobbiga känslorna. Men hjärnan segrade igår åtminstone och idag grydde en ny ljus morgon som ett kvitto på mitt val. Men jag kan aldrig svara på vem som vinner ikväll, imorgon eller nästa vecka.
Jag måste komma runt det på nått vis. Men hur fyller man sitt liv med meningsfulla saker när all energi går åt till det man "måste" göra för att livet skall fungera enligt samhällets normer.

Gud vilket självömkande gnäll det var idag.

Mrx
tors, 2019-08-29 - 13:27

Pianisten, Väldigt bra inlägg du skriver. Känner väl igen mig i dina tankar. Jag var svag i måndags och tog mig en helt onödig fylla. Min övervikt, typ öl mage, 15 kg för mycket har alltid triggat mig. Vill ju inte ha dessa extra kilon. Vi måste kämpa både med vikt och alkohol. Livet är lite tråkigt när man aldrig får unna sig lite godsaker. Tycker gymmet fortfarande funkar för mig. Dessutom går jag som vanligt min 10 000 steg varje dag.
/MRx

Vinäger
tors, 2019-08-29 - 16:56

Även jag, som varit smal hela mitt liv fram till för ca fem år sedan, lider otroligt av alla extrakilon. Ibland är det bra att vara lite fåfäng, kalorierna är ju knappast måttliga vad gäller A. Alla sätt att låta bli är bra.

Skönt att höra att du ändå är ok.

Kram

Pianisten
tis, 2019-09-17 - 20:23

En bättre start på höstsäsongen avslutades fort av en restresa med familjen i Kroatien förra veckan. Det var inget alternativ att hålla en nykter resa, inte efter minnena av försöket i somras. De tillfällena är för få för att experimentera med nykterhet och kvällar som blir grå och meningslösa.
Veckan började väldigt bra, trots smått drickande genom dagarna "som alla andra" runt poolen. Kändes som en av de bästa semestrarna någonsin. Men fram mot slutet så började kroppen bli trött och humöret svika. Min sambo såg besviket på mig fler och fler gånger när jag tappade tålamodet och skällde på barnen igen för att de, ja, var som barn är. Ställer 100 frågor, stojar och flamsar när de är glada och leker högljutt.
Efter hemkomsten i lördags runt lunch hade jag en oerhört dum, men ändå viktig och sedan långt innan denna resan blev bokad, en planerad träff på kvällen med mina gamla pappa-vänner. Vi skulle ha ett möte och planera en ny större träff tillsammans till nästa år. Sedan blev det utgång på stan och massor av mer dricka.
I söndags mådde jag förfärligt. Inte rent fysiskt, klarade mig väl på grund av en väl förmarinerad vecka av alkohol utan den klassiska baksmällan med huvudvärk och illamående. Men ångesten.
Jag insåg att det inte skulle gå att genomlida övergången till vardagen igen utan att trappa ned. Söndagskvällen blev hälften synlig och hälften smyg för att inte avslöja den stora mängden det krävde för att få ångesten i schack.
Måndagen gick bra, massor att hugga tag i på jobbet. Andra kollegor bytte av mig med ledighet och nya restresor så manfallet ledde till och med till en övertidstimma för att ha kontroll på mailkorgen inför resten av veckan.
Igår klarade jag kvällen. La mig tidigare och läste min bok, den som jag köpt på flygplatsen och blev slukad i under semestern. Första boken jag läst ut sedan jag gick i skolan och just igår var den sista sidan. Kändes ledsamt att den var över, min största avkoppling och längtan under veckan som varit. Ikväll har jag inte min bok och min flykt längre. Ångesten och rastlösheten börjar krypa på. Innan jag satte mig här i soffan med datorn, under tiden min sambo nattade barnen, så gömde jag en flaska i pannrummet, om, jag inte står ut ikväll.

Jag är sjuk, men livet och vardagen tuffar vidare. Nästan så jag önskar att jag trillar dit snart. Blir brutalt avslöjad med fingrarna rätt i kakburken, innan det kommer jag alltid att hitta en förklaring till varför jag nog inte behöver sluta. Inte än, så illa är det nog inte. Jag håller ju ihop fasaden och pengarna rullar in. Än.

Pianisten
ons, 2019-09-18 - 17:10

Jag vill bestämma över mitt liv, nu är det dags att göra något!
Men jag behöver säga det rakt ut, jag behöver massor av stöd <3

Från och med idag är allt jag vet att JAG SKA VARA NYKTER I 30 DAGAR.
Det kommer bli skittufft och fullskaligt krig i huvudet på kvällarna.
Men jag är värd ett bättre öde. Jag har provat att fly, dags att börja fäkta.

För att vinna behöver jag acceptera den jag är,
för att vinna behöver jag inse att den berusade jag inte är jag.
För att vinna behöver jag säga ifrån när jag inte räcker till,
när jag annars hade kört i kaklet och snabbt dövat bort det.

Jag ska vinna tillbaka mina intressen, mina riktiga vänner är de som stannar.
Jag ska släppa min prestigefyllda fasad och börja ha roligt på riktigt,
men också tillåta mig vara svag, känna mig deppig och acceptera lågt som högt.

Livet är det som händer när du är upptagen med andra planer (John Lennon)
Livet är det som händer varje dag när du längtar efter bättre tider.

Livet är nu, här, idag

Idag börjar det.
Kanske blir det många inlägg här i ångestens förtvivlan i sökan efter hjälp.
Kanske inte.
Oavsett så blir det som det blir.
Hjälp mig visa att inga känslor på vägen kommer vara rätt eller fel,
bara de är vita.

Om 30 dagar kanske jag är nykter för resten av mitt liv,
eller har resan och kampen bara börjat.
Oavsett kommer jag veta mer och vara starkare än den jag är idag.

Idag börjar det.

Soffi
ons, 2019-09-18 - 18:29

Du har ju helt klart för dig vad du måste göra / ändra på för att vinna så jag är helt övertygad om att du kommer att klara det om du bara inte tappar bort dig.

Du har skrivit så tydligt och bra här i inlägget ovan att jag faktiskt tycker att du ska skriva ut ditt eget inlägg och bära det med dig så att du kan läsa det varje gång du känner att du är på väg att åka i diket.

Och forumet finns ju alltid här när man behöver skriva av sig eller få stöd och råd. Jag har själv hittat det relativt nyligen men jag nyttjar det mycket för att det ger mig så bra hjälp.

Hejja dig, det kommer att gå bra!!

Pianisten
ons, 2019-09-18 - 20:36

Såg att ditt inlägg blev nr #200 i min tråd, måste betyda tur! Jag är ungefär 1 år gammal här. Varit naiv alldeles för länge och sett för lätt på allt. Dags att ta fajten på rikrigt nu och bestämma sig att börja leva igen! Tack för peppen! ❤