Emma Strövare

Idag har jag varit nykter i 7 dagar. Jag är så lycklig och stolt över det. Jag har försökt ta mig igenom de där första dagarna flera gånger de senaste månaderna utan att lyckas. Suget på kvällarna har varit öronbedövande och manipulerande. Men de senaste två kvällarna har det mattats av. Och idag har jag känt lättnad och glädje. Jag är lättad över att komma ihåg senaste samtalet med min bästa vän. Jag är glad över att orka umgås med min familj och ge mitt barn den uppmärksamhet, tålmodighet och kärlek han behöver. Jag blir nästan euforisk när jag tänker att jag kan att ta mig ur det här mörka fängelset. Att jag kan att få vara med och uppleva världen tillsammans med mitt barn. Vara en del av allt. Jag har en Lalehsång på hjärnan. Idag har varit en bra dag. Jag behöver samla på dessa dagar och hålla fast vid dem när det är tungt.
Detta får bli min tråd. Välkomna!

Calici

Fint att du hittat hit, och gratulerar till dina sju dagar. Ska följa din tråd och hoppas kunna bidra med nåt litet uppmuntrande, eller kanske till och med klokt ord. Mvh, Calici.

Särskilt glad blir jag av att läsa att din son får uppleva världen med en helt närvarande mamma! Gratulerar till att den första veckans skärseld är förbi. Det gjorde du bra!

Emma Strövare

Har haft några underbara dagar och ändå föll jag dit igen. Just nu är jag inte nykter och kommer inte att komma fram till något klokt. Men frågorna som cirkulerar i huvudet behöver tas om hand. Antagligen av en nyktrare version av mig själv. Vad är det som bakbinder mig? Vad är det som får mig att känna mig som ett offer? Är det alkoholismen? Sorgen? Någonting, en stark kraft, intalar mig att det redan är kört. Att jag kommer att sabba hans barndom och supa ihjäl mig. Vad är det som ger mig denna känsla av maktlöshet? Mitt barn förtjänar så mycket bättre. Hatar mig själv.

Femina

Jag råder dig att söka stöd och hjälp. Själv har jag stor hjälp av gemenskapen i AA. ?

Fibblan

Du har det tufft nu..? Detta självföraktet och hatet du känner för dig själv nu. Det är såå jobbigt, och så nedbrytande. Och tyvärr också eller kanske är det bra (?) Hänger dessa tankar och känslor ihop mkt med alkoholen.. Bra därför att då vet vi att genom att sluta dricka nu och ta den första helnyktra dagen imorgon igen, så kommer denna känsla så småningom avta. Tänk så uppfylld av livet du kände dig bara för några dagar sedan. Kämpade dig igenom första veckan! Och hann känna glädje, stolthet och tillförsikt! Då fanns det hopp om livet- tankarna och känslorna för dig, i dig, om dig i ditt liv och tillsammans med ditt barn var ljusa. De kan bli det igen! Det var inte längesedan! Du har förmåga att känna även så! Det är inte kört! Förstår att det kan kännas omöjligt nu, men det går! Redan imorgon kan du igen börja göra val som för dig i den riktningen igen. Redan nu, genom att ta ett glas vatten och lägga dig. Gråt dig till sömns om det behövs. Men ge inte upp! Haka på mig imorgon!

Styrkekram/
Fibblan ?

Smygalkis

Så besviken på mig själv.
Jag hade klarat det så bra, avstått helt vissa dagar och varit måttlig några kvällar. Som normalt folk typ... idag spårade jag ur totalt. Skäms. Märkte att min dotter undvek mig på kvällen.

Hur mår du idag? Hoppas du inte vänder det till alltför mycket självförakt.
Håller med Fibblan ovan, du klarade det jättebra fram tills igår. Idag är en ny dag 1. Ge dig själv en ny chans, du är bara några dagar ifrån den stolta, starka känsla du hade förut. Kämpa på! Och vad du än gör: drick inte.
Kram!

Du vet att det är alkoholen som ger dig den negativa känslan, du skriver ju själv att en nyckter version av dig själv behöver ta hand om detta.
Jag känner igen känslan jag har många gånger fallit in i ett jävulskt mörker med hjälp av alkohol och det har ofta varit efter en tids nykterhet.
Jag håller med Femina pröva AA, där får du hjälp och stöd, du kommer att se att det är många som varit värre suputer än dig, och ändå tagit sig ur skiten och kan nu vara goda föräldrar igen.
Så länge man kämpar så är det inte kört!
Mvh Flyktsoda

Emma Strövare

Jag har nog inte varit nykter en enda kväll sedan sist jag skrev. Många förmiddagar har jag lovat mig själv ett nyktert dygn. Varje eftermiddag sätter abstinensen in och motivationen är som bortblåst. Detta vakum mellan insikt och förändring... Jag VILL inte dricka. Jag VILL vara klar i huvudet och leva ett gott liv. Jag VET att jag behöver kliva av det här skenande tåget. Ändå ger jag upp varje kväll. Den senaste tiden har jag funderat mycket över maktlöshet. Att erkänna sig maktlös inför alkoholen. Jag tror att begreppet har hamnat fel hos mig. Det blir snarare en offerkofta och en befrielse från ansvar. Jag kämpar emot abstinensen, upplever en maktlöshet och ger upp. Varje dag. Hur resonerar ni kring steg ett?

Emma Strövare

... Sällan har det varit så tydligt som idag. Jag har äntligen kommit in på det universitetsprogram som kommer att ta mig dit jag vill i yrkeslivet. Ikväll behöver jag först arbeta och sedan åka hem och skriva min första tenta. Jag har supit bort många studietimmar den senaste tiden. Kursen är intressant och inte för svår. Ändå riskerar jag att bli underkänd. Jag är helt enkelt inte säker på jag kommer lyckas hålla mig nykter nog för att skriva tentan. Det känns helt fruktansvärt.

Emma Strövare

Nu tänker jag inte dricka mer. Inte en droppe till. Jag skall vara nykter idag, och imorgon. Det är dags att ta ansvar. I morgon fyller min son 3 år. Jag fixar presenter och planerar en underbar födelsedag åt honom, samtidigt som jag varje dag skriver in en alkoholiserad mamma i berättelsen om honom. Han skall inte växa upp med samma sorg och ansvarskänsla som jag gjorde. Jag förtjänar att vara klar i huvudet och minnas alla underbara stunder han ger mig. Idag fyller också min vän år. Det är inte säkert att hon kommer att leva till sin nästa födelsedag. Jag vill inte vara bortdomnad den tiden jag har kvar med henne. Jag vill inte att hon skall lägga sin energi på att oroa sig för mig. Alla världens argument för att sluta dricka finns där, men det viktigaste är nog: jag orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa mer. Jag orkar inte med självhatet och desperationen. Orkar inte ljuga och dölja. Orkar inte ångesten och tröttheten. Orkar inte med den ekonomiska stressen. Orkar inte kampen för att hålla mig nykter nog. Det måste räcka nu.

Sofia

Hej Emma Strövare! Vad klokt du har summerat alkoholens för- och nackdelar här. Det är jättebra att kunna gå tillbaka och påminna sig om när suget sätter in. Du vill var nykter nu, för att kunna vara den mamma som du vill vara för din nyblivna 3-åring och för att du ska kunna minnas alla fina stunder med honom. Du vill ge din vän, som kanske inte kommer att leva så länge till, ett lugnt år och du vill också vara närvarande under den tid du har kvar med henne. Du vill leva utan självhatet, desperationen, lögnerna, döljandet, ångesten, tröttheten. Du vill slippa den ekonomiska stressen och kampen för att hålla dig nykter nog. Du vill klara den utbildning som du har kommit in på, som kommer att ta dig dit du vill i karriären. Det låter som att du har mycket att vinna! Närvaro, mer ork, ett större inre lugn (utan självhat).
Hur ser din plan ut framåt - har du några idéer om vad som kan hjälpa dig att hålla dig nykter?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har ju precis gjort det bästa man nog kan börja med. Gjort det väldigt tydligt för dig själv varför du vill bli nykter, din motivation och målbild.
I all välmening ger jag dig mina bästa råd jag har efter några år av problem. Var väldigt snäll mot dig själv nu, sänk alla krav. Nykterheten kommer sannolikt att ge dig mycket ny energi, håll lite i den och träna på att slappna av och bara vara. Tro inte att du kan bli en supermänniska direkt efter du slutat dricka, då kör du in i väggen vid den första större motgången. Alla stora förändringar behöver få ta tid. Börja med att fokusera på sånt du tycker om och låt dig vara svag, trött, otillräcklig sen. Bara du inte dricker så kommer livet och ljuset tillbaka. Önskar dig all lycka till.