av Klarardet

Klarardet
ons, 2019-08-07 - 23:06

Vart är jag på väg?
Lovad mig själv att aldrig låta mina barn växa upp och uppleva alkolism som jag fick göra.
Vad hände?!
Nu sitter jag själv här med den där jävla alkoholen och är inte ett dugg bättre än vad min far var.
Ångesten sköljer över mig och vet inte hur jag ska ta mig ur det.
Är för stolt för att söka hjälp, för någonstans så intalar mitt indre att jag inte har problem när jag vet att jag har det.
Mitt förhållande börjar knaka, mina barn ser mig full.
Idag bestämde jag mig att inte dricka mer.
Paniken växer sig stark just nu på hur jag ska klara det?
De senaste åren har varit en upp och ner. Där det periodvis gått bra och jag har hållt mig till helgen men sen har svackorna kommit och jag drickat varje dag.

Vill så gärna må bra

FinaLisa
tors, 2019-08-08 - 07:16

En bra början att du hittat hit och skriver och läser!
Här kan du få mycket hjälp och stöd, du är inte ensam!
En dag i taget, du kommer må mycket bättre om några dagar.
Man ångrar aldrig en nykter dag eller kväll?
Du har allt att vinna?

Kramar
???

Mirabelle G-S
tors, 2019-08-08 - 09:01

Du kan inte ändra på något som varit, men framtiden är något du skapar just nu i denna stund. Välkommen till forumet. Här finns det många livsberättelser att inspireras och stärkas av. Lycka till!

Sofia
tors, 2019-08-08 - 10:00

Inspirerande och hoppfullt namn du har valt! En förhoppning och en vilja att klara det. Det är en bra grund när man ska göra en förändring. Så fint att du stannat upp och reflekterar över dina alkoholvanor och vilken typ av förälder du vill vara, så att dina barn får en bättre uppväxt än du själv har haft. Du tar ansvar. Hoppas att du hittar inspiration och stöd som kan hjälpa dig här på forumet. Fortsätt gärna skriva om hur det går, både i upp- och nedgångar. Vi finns här.
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Pedrahm
tors, 2019-08-08 - 10:25

Jag var också för stolt för att söka hjälp i sju år. Nu när jag kapitulerat över att jag inte klarar av det på egen hand, så börjar jag inse att den där stoltheten förmodligen bara är en del av mitt beroende.

Klarardet
tors, 2019-08-08 - 10:32

Det värmer verkligen att höra era kommentarer.
Idag kommer bli en tuff dag.
Jag har dessutom semester och är hemma själv med barnen.
Vet att det är bara 5 min bort till systemet för att köpa mig 1 liter vin.
Men samtidigt varför ska jag göra det?
Lovade mig själv imorse när jag vaknade att nu får det räcka.
Ska försöka sysselsätta mig så mina tankar är på annat.

Tack alla för era fina kommentarer, det värmer verkligen och att jag inte är själv

Klarardet
tors, 2019-08-08 - 11:18

Hur har du gått till väga för att övervinna din stolthet?
Har även en skam om vad folk ska tro om mig.
Har blivit bäst på att sätta upp en fasad

Miss Hyde
tors, 2019-08-08 - 11:52

Bra beslut, kanske ditt livs bästa, inte minst för barnens skull.
Hoppa över första glaset, en dag i taget - det blir lättare allt eftersom. Tänk på det när suget kommer, för det gör det ju tyvärr.
Kämpa på & lycka till?

Miss Hyde
tors, 2019-08-08 - 11:53

Bra beslut, kanske ditt livs bästa, inte minst för barnens skull.
Hoppa över första glaset, en dag i taget - det blir lättare allt eftersom. Tänk på det när suget kommer, för det gör det ju tyvärr.
Kämpa på & lycka till?

Pedrahm
tors, 2019-08-08 - 13:59

Jag har inte övervunnit stoltheten på något sätt. Bara accepterat att det ligger utanför min makt och att alkoholen tagit över mina min kropp, känslor och mina tankar.
Det enda sättet för mig att börja förstå det var att ta mig till ett AA-möte. Jag hade aldrig kunnat fundera ut det på egenhand.

Klarardet
tors, 2019-08-08 - 20:28

Har funderat på att gå på ett AA möte men där kommer stoltheten in igen.
Vad ska folk tro?! Jag vet innerst inne att det inte är så men i min värld river jag ner den fasaden jag byggt upp och det Käns så skrämmande.

Ensam1984
tors, 2019-08-08 - 20:52

Vad bra att du har kommit hit.

Jag säger så här. Vad är det värsta som kan hända? (och fundera på den). Ja, någon kanske får reda på att du är lika mänsklig som de är, för alla har problem och så fort man börjar delge sina egna och vara sårbar så märker man att alla (eller i alla fall många) mjuknar upp.

Jag brukar tänka så här när jag kommer i en sån situation. Om en bekant/vän skulle berätta för dig att de missbrukat tabletter, eller är spelberoende eller ja, alkoholberoende. Hur skulle du regera, hur mycket skulle det förändra din syn på dig själv och personen? Skulle du skämmas för den personen? Om det var jag skulle jag nog bli mäkta imponerad av vilken stark person som vågar berätta det, men det är ju jag.

I vilket fall. Nog babblat från mig, ta det i din takt, men våga vara sårbar och tänk: "vad är det värsta som kan hända?"

Och det är skrämmande, det känns livsfarligt - men så befriande när man kan vara sitt innersta jag!

Kram

Klarardet
tors, 2019-08-08 - 22:51

Tack Ensam1984.
Ska verkligen sätta mig ner och tänka igenom det. För det är precis som du skriver. Man hade aldrig sett ner på någon som berättar om sitt beroende.

Dag 1 utan vin eller öl är nu avklarad, har gått bra under dagen men på kvällskvisten kom ett visst sug. Vet att jag inte har något hemma men likt förbannat gick jag runt och tittade i huset om jag glömt bort att jag gömt något någonstans.
Känns riktigt pinsamt att erkänna det då det i min värld bara skulle vaknat upp idag och vips så var all tanke på A som bort blåst.
Men samtidigt är jag realist och fattar att inte så är fallet.

Tack alla för era värmande och peppade ord.
Har verkligen hjälpt.
All kärlek till er ?

Klarardet
fre, 2019-08-09 - 13:47

Har inte varit på topp de senaste dagarna och när jag berättar det för min sambo får jag sarkastiskt kastat i huvudet - det är alkoholen, du är ju alkoholist
Ja det är säkert en bidragande faktor men hade även velat höra lite pepp då han vet om att jag har sluta och ta tag i mitt drickande.

Pedrahm
fre, 2019-08-09 - 22:03

Det kommer att göra ont flera gånger innan du löser detta. Det finns tyvärr ingen enkel väg ut från detta helvete.
Vad vore bättre att höra? "-Nej gumman! Du har inga problem! Du är bara lite trött i bland" eller "-Äsch alla tar sig ett glas ibland när man är lite nere, det är lugnt!"
Sorry, men nu kanske jag var lite sarkastisk. Men om han nu faktiskt var ärlig och sa vad han tyckte, är inte det bättre? Många medberoende personer har försökt sig på motsatsen och det brukar sällan vara konstruktivt. (Jag vet ingenting om er situation och antyder absolut inte att han är medberoende)

Kämpa på nu! Du klarar detta.