jenni89

Den person som står mig närmast förutom mina 2 barn är min morbror.
Min morbror är alkoholist samt har psykisk ohälsa.
Det har han varit så långt jag kan minnas. Tidigare har han varit periodare, druckit mycket varje dag i streck sen uppehåll. Vissa gånger har uppehållet varit under längre tid.
När han är nykter är han världens underbaraste människa och finns där alltid för mig och barnen. han är aldrig onykter i vårt sällskap, men sen åker han hem och dricker sig full och beteer sig illa mot andra och skämmer ut sig på uteställen och på stan. somnar någonstans ute i sitt eget kräk/avföring har också hänt.

i början på året fick han besked om att han har cancer - dock har den inte brutit ut än - en anledning för honom att dricka mer.

i våras tog hans dotter beslutet att inte komma mer till honom vilket gav honom tillfället att tycka synd om sig själv och då var han ju värd att dricka mer. vi såg inte honom på flera veckor, han brände alla pengar på sprit.
sen en dag kom han och efter de har han bott hos mig en vecka i taget typ men sen tar begäret över och han åker hem och dricker i ca 3 dagar, hela sommaren har de hållit på såhär.
varje dag väntar jag på ett samtal där någon ringer och berättar att han ligger död i sin lägenhet, min morfar dog nämligen så.

Idag ringer min mamma till mig och berättar att det står om han i tidningen. att han är åtalad för våld mot polis. och han ska upp i rättegång i höst.
Jag kan inte sluta gråta, jag vet att jag inte kan göra så han slutar dricka. hur mycket jag än försöker visa att jag finns här för honom och vill hjälpa honom.
och jag kan heller inte vända honom ryggen då ALLA gjorde de när han va barn, han hade verkligen ingen som brydde sig om honom.

Jag står inte ut med alla dessa känslor, min största önskan är att han slutar dricka, jag vill att han ska leva.

Du har starka känslor och mycket oro kring din morbror som både mår psykiskt dåligt och har alkoholproblem. Han försätter sig själv i många farliga och dåliga situationer och människor har tröttnat runtomkring på att försöka påverka honom till att göra andra val.

Du vill inte ge upp för andra har gjort det. Det gör ont i dig att se detta och du fasar över vad som kan ske.

Du är väldigt omtänksam och empatisk som kan sätta dig in i hur svårt han haft det i sin barndom, ha förståelse för att det blivit som det blivit och varför det är svårt för honom nu. Det är fina egenskaper du har. Samtidigt är du medveten om att du inte kan förändra honom eller att han kan tvingas till att göra andra val på lång sikt.

Du vet att han måste välja själv och det hörs att du gjort mycket för att försöka nå fram till honom och funnits där på alla möjliga vis. Han känner säkert det och är tacksam för det men kanske har kunnat ta emot all hjälp du velat ge. Det finns hjälp att få för honom om han vill ha den eller ta emot den.

Modigt och klokt att du tog steget att skriva och berätta här, öppet på ett forum. Det ger oss chansen att försöka ge dig stöd i din situation. Hur ser det ut i övrigt för dig med stöd , vänner, bekanta att prata om detta eller annat med för att kunna ladda dina batterier?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland kan det hjälpa till att sortera genom att skriva och förhoppningsvis kan något av det vi andra skriver här bli hjälpsamt för dig.

Ta hand om dig och igen, välkommen hit!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att din morbror verkar väldigt mån om dig och barnen.
Ni har ett ömsesidigt stöd i varann.

Sen har han sin beroendesjukdom som han försöker skydda dig från.
Att komma in i denna symbios av ansvarstagande hjälp och omsorg,även från hans sida är svår att ta sig ur.
Han är säkert medveten om de känslor det utlöser hos dig när han dricker.

Men han kan inte låta bli.
Säkert är du och dina barn jätteviktiga för honom på många sätt.
Men när alkoholism har gått långt så förmår de inte att avstå.

Jag har inga goda råd.
Antingen fortsätter ni finnas för varann
Eller så kanske du behöver glesa ut kontakten.
Läs runt här i forumet och ta till dig vad du kan göra för din egen och barnens skull.
Din morbror kan du tyvärr inte påverka.
Han måste göra sin egen resa.

jenni89

Tack för era svar.

Jag pratar en del med min mamma om det men skäms för mycket för att berättade det för vänner. Vi bor inte i någon jättestor stad och vet någon vet alla. sen vet jag att det egentligen inte är jag som ska skämmas men gör ju det ändå.

Ja jag vet att han tycker mycket om oss och även om han är otrevlig till andra när han dricker är han aldrig någonsin det till mig, han vet hur jobbigt jag tycker det är även om jag inte säger det.

Han är inte öppen för någon hjälp just nu.

Det hjälpte mig mycket att bara få skriva av mig lite till människor som inte känner mig då det bara blev för mycket igår och all ork bara försvann.

Nya tag i dag.

Välkommen hit. Hoppas du kan få tröst och råd. Och många gånger hjälper det ju att bara få sätta ord på sina känslor . Svårt när nära och kära har dessa problem. Men som Ullabulla säger, så kan han bara göra resan själv, att bli nykter.