av EnsammaPappan

EnsammaPappan
sön, 2019-06-09 - 13:37

Denlillamänniskan. Jag är faktiskt bekant med det beteende du beskriver. Kvinnor är nog mer benägna att bekräfta varandra (den satiriska tidningen The Onion hade en rolig artikel på temat: https://local.theonion.com/female-friends-spend-raucous-night-validatin…).

Och jag har inga personliga problem med att jag inte kan relatera till dessa anhöriga. MEN, man ser en hel del nya anhöriga som ber om råd. Vad de får tillbaka är ofta VERSALER om hur det ska lämna ommedlbums och aldrig se tillbaka. Det känns nästan som en projektion om vad den som ger rådet "borde själv ha gjort"; men allas omständigheter är olika, och vad som passar en person kanske inte passar den andra. T.ex. finns det näst intill inga "framgångssagor" från anhöriga om hur allt ordnade sig, mannen slutade dricka, och de hittade tillbaka till varandra. Trots att det finns flera solskenshistorier ifrån den här sidan forumet om människor med alkoholproblem som slutat och behållt sin partner. Jag vet inte, men jag tycker synd om de som inte faktiskt kan lämna, men ändå får rådet att "GÅ" och blir beskyllda för att vara "MEDBEROENDE" (ett uttryck som används oerhört slarvigt här). Många kan helt enkelt inte lämna: De har inte ekonomin; de är rädda att barnen då blir ensamma varannan vecka med en alkoholist; de saknar arbete etc.

Denlillamänniskan
sön, 2019-06-09 - 13:51

Kan det vara så enkelt att alla alkisar inte är svin?? Solskenshistorierna kommer ibland fram på forum för oss som dricker. Precis som hos dig, där du fortfarande har kvar ditt äktenskap. Det kanske också kan vara så, att om man kan prata med varandra inom äktenskapet och lösa sina problem, så finns det inte så stora behov av att skriva i forum? Det är alltid svårt att exakt veta vilka problem som endast härstammar ur överkonsumtion av alkohol, och vilka problem som beror på underliggande psykiska problem/ relationssvårigheter.

Har man känslomässiga problem eller relationssvårigheter och dessutom ligger och krökar i soffan, så blir ju den sammanlagda problematiken tio gånger värre. I det läget kanske en uttmattad make/ maka kanske får rådet att försöka rädda sig själv.

EnsammaPappan
tors, 2019-08-15 - 11:21

Hej alla!

Jag höll upp i mina 60 dagar och jag mådde faktiskt riktigt bra. Under sommaren har jag druckit. Mycket måttligare än tidigare, och jag har varit helnykter på stora tillställningar som 40-års kalas etc. Men jag tycker själv att jag har: 1, druckit för mycket (dvs mer än vad jag själv egentligen vill), och 2, så mådde jag generellt mycket bättre av att inte dricka alls. Visst är det skönt att ibland ta ett glas vin eller en öl med vänner, men det blir oftare fyra glas vin och det påverkar hur jag mår dagen efter (inte som en rejäl bakfylla eller så utan snarare en generell nedstämdhet som jag slipper om jag inte dricker).

Så nu blir det att hoppa upp på vagnen igen på obestämd framtid. Jag kanske kan prova igen längre fram, men nu är det rätt för mig att inte dricka alls under en längre period. Dag 1 således!

Kram!

DetGårBättre
tors, 2019-08-15 - 23:03

Läste igenom tråden nu och du skrev att du ville hålla uppe 60 dagar. Klart det är en bra tid och inget att förakta. Men jag tänkte rekommendera dig att se "Under Ytan" med Mårten Andersson. Han tänkte exakt samma. Under den tiden hinner oftast inte tillräckligt ske även om allt beror på ens tidigare bruk och missbruk. Jag höll upp 20 månader och tog ett beslut att börja igen. Snabbt är man ute på en farlig väg igen och jag drog i nödbromsen redan efter en tvådagarsfylla. Det hade nog bara varit en tidsfråga innan jag närmar mig femdagars som var mitt tidigare rekord.

Och som du skriver mår man som helhet mycket bättre utan alkoholen även om vi romantiserar den och fokuserar på de få minuter av "tillfredsställelse" istället för de timmar vi är för fulla, har ångest, är bakfulla eller you name it.

Sen har vi alla olika infallsvinklar när vi kommer hit. Lösningen att nå dit man vill är också strävan. Jag hade 2016 ett mål att slippa dygnsfyllorna framför allt men även minimera fyllorna rakt av. Jag fick många bra strategier och när jag slet som ett djur med dessa funkade det mer eller mindre okej. Hjärnan blir dock annorlunda i perioder man dricker lite då och då. Plötsligt trycker man undan strategierna, antingen medvetet eller genom att berusningenoch omdömet tar över.

Lycka till med vad du än väljer!

EnsammaPappan
fre, 2019-08-16 - 10:42

Hej igen,

Tack för din kommentar DetGårBättre!

En grej som bekymrar mig mycket är att de som är i min närhet och vet om mina problem är helt övertygade att jag behöver professionell hjälp. De verkar tro att det är en mirakellösning, och ska jag vara ärlig så tror jag att flera hade vänt mig ryggen om jag inte sökte sådan hjälp (utfallet verkar vara mindre viktig).

Har någon här erfarenhet av sådan hjälp? Beroendecentrum och AA är uteslutet av olika anledningar. Men jag tänkter mig behandlingsformer som KBT etc.

(Personligen ser jag det här som en inre resa som jag måste ta mig igenom själv. Men jag är rädd att vissa kommer vända mig ryggen om jag inte gör som de vill)

DetGårBättre
fre, 2019-08-16 - 11:41

Redan på dina kommentarer att du är rädd att vissa vänder dig ryggen om du inte gör som de vill. Redan här har du egentligen misslyckats. Åtminstone statistiskt. Väldigt få människor lyckas förändra sig för att någon annan vill det. Vi måste själv vilja och det är då som det är möjligt att uppnå saker. Annars kan vi hålla motivation en kort stund - eller gå på ren vilja, men sen då?

Att du utesluter beroendecentrum och AA tycker jag låter märkligt. Åtminstone om du inte provat det förr. Då är det väl mer rimligt att man inte vill göra om något med dåliga erfarenheter. Men som jag skrev ovan, AA och beroendecentrum är inget för dig nu, inte kbt heller eller någon annan form av samtalsterapi. Just för att du inte vill göra någon förändring - utan för att andra vill.

Bor du i Malmö finns det bra AA-grupper. Även Öppenvårdshuset Gustav där man är mer eller mindre anonym. Åtminstone förs inga anteckningar som kan kopplas till dig. Dock behöver de ju lite information för att kunna få tag i dig vid registrering etc.

Så frågan är exakt vad det är du vill? Som jag skrev någonstans i någon tråd (och nämnde lite smått här) så 2016 ville jag bara förändra mitt drickande - sen insåg jag att det är för tufft. Det är svårt att ändra sina invanda vanor. Det går men det krävs mycket. Knappt att årslånga uppehåll hjälper när man nått en viss gräns. Sen kom jag till en punkt där jag ville sluta helt. Det höll i 20 månader. Sen lyckades jag intala mig att det här ska jag nog klara. Men till vilket pris med ångest dagen efter? Nej, vips hade jag en tvådygnsfylla och då kände jag att nej, nu får det räcka! Min innersta vilja är dock inte speciellt stark utan just nu får förnuftet styra! Det funkar så länge känslan och viljan inte tycker jag ska dricka! Annars är känslan en stark drivkraft!

Se "Under Ytan" och få dig många goda skratt men även en del tankeställare!

EnsammaPappan
fre, 2019-08-16 - 12:45

Jag vill sluta, och jag kommer att sluta. Det är mitt fria beslut och ingen annans.

Vad människor i min närhet har åsikter om är HUR man slutar. Och för dem innebär det professionell hjälp (forum, internetprogram etc. biter alltså inte enligt dem). Som jag skrev så verkar utfallet (dvs. nykterhet) vara mindre viktigt än vägen dit. (Hur du nu drog slutsatsen att jag "inte vill göra någon förändring" är bortom mitt förstånd).

Jag bor utomlands och där finns ej "beroendecentrum" och AA har en djupt Kristen komponent som jag redan försökt. Varför är jag skyldiga förklaringar?

Jag frågar igen: Är det någon som är bekant med någon alternativ professionell hjälp som inte är beroendecentrum eller AA?

Jag både vill och kan sluta, men det här är viktigt för mina närstående.

IronWill
fre, 2019-08-16 - 13:07

Utifrån så gissar jag att man ser att det som att den som försatt sig i alkoholproblem måste vara oförmögen att ta sig ur dessa själv.

Jag vill dock hävda att all hjälp, proffsig som amatörmässig, är bortkastad om personen själv inte är helt övertygad om vikten av att sluta dricka. Dvs man kan inte tvinga någon att sluta. Hjälp är just det, hjälp. Man måste själv dra det tinga lasset.

Om man behöver hjälp eller inte tror jag man är kapabel att välja om man väl nått insikten om att man verkligen vill sluta. Kanske i vissa fall att akut tvångshjälp kan hjälpa någon att fatta ett bättre beslut. Men i ditt fall verkar du ju ha viljan och insikten. Vad tror du själv att du behöver?

Jag kan tänka mig att man kan använda hjälp delvis för att visa att man menar allvar med att sluta. Att man är öppen med sitt problem och inte försöker sopa det under mattan. Men mottagligheten styr.

Jag valde efter några AA möten som jag gillade men som inte kändes nödvändiga, att sluta på egen hand. Men jag tog dock hjälp av forumet, böcker, bloggar, poddar, forskningsrapporter, träning etc. självhjälp mao. Men för mig var det bästa sättet (hittills). Men hade jag känt samma motivation men ändå funnit mig med ett par sexpack folköl i soffan så hade jag nog tittat på andra alternativ. Men för mig var livsstilsförändringen och vanan jobbigare än suget. Så det är högst individuellt.

Men låt inte andra bestämma ett av de viktigare besluten i ditt liv. De vill väl men förstår tyvärr inte.

Amanda
fre, 2019-08-16 - 13:23

Fint att gå tillbaka lite i din tråd och läsa att du haft ett uppehåll från alkoholen under ett par månader och att du märkte av en del positiva effekter, som att morgonkaffet blev en trevlig stund på dagen. Nu vill du vara nykter en period igen. Du gör en omvälvande resa och det är verkligen klokt att tänka på detta som något som du i första hand behöver ta dig igenom själv. Enbart du kan fatta beslut om hur du vill ha det med alkoholen eller vilken typ av hjälp, om någon, som passar dig. Alla vägar till nya vanor är unika och chansen att lyckas brukar vara störst man själv får bestämma själv hur en förändring ska gå till. Samtidigt fint att du vill ta hänsyn till dina närståendes önskemål genom att utforska vilka möjligheter som finns, oavsett hur du sedan väljer att gå vidare.

Du känner säkert redan till vårt internetbaserade program, som finns här: https://alkoholhjalpen.se/programmet

Ett annat alternativ kan vara att ringa till Alkohollinjen, där personer som vill ändra sina alkoholvanor kan få stöd på telefon av en rådgivare. Det finns möjlighet att boka in flera samtal och rådgivarna använder sig av Motiverande samtal och KBT. De har telefonnummer 020-84 44 48.

Detta är bara ett par snabba tips som kanske eller kanske inte passar dig. Jag hoppas att du även får ta del av andra forumanvändares erfarenheter så att du kan fatta ett beslut som känns rätt i magen.

Varma hälsningar och allt gott till dig,
Amanda, Alkoholhjälpen