av uddda

uddda
fre, 2019-08-16 - 13:35

Helt otroligt att det idag gått 18 sjukt tuffa långa nyktra dagar utan en droppe A, har mer känts som 18 veckor o jag kan inte heller säga att det är värt det än, då jag mår så jäkla sjukt dåligt psykiskt o fysiskt! Abstinens är inte helvete på samma sätt längre, nu känns det mer som något man kanske hade kunnat kalla psykisk abstinens? Vet ej om ni förstår vad jag menar, men kan nog inte beskriva det på någon annat sätt! Idag ska jag nu möta min tredje helg nykter o åka på semester imorgon en vecka o stå emot alla frestelser, sug o hinder som kommer komma på vägen. Ångesten kryper under huden o just nu vet jag varken upp eller ner. Vet bara jag är sjukt rädd. Suget efter A jagar mig, det är tufft som fan!

Tackohej
fre, 2019-08-16 - 16:23

Bra kämpat. Jag känner igen mkt du beskriver. Åt antabus ett tag, theralen ett tag för att få sova. Sen körde jag igång 12-steg o AA-möten.
Jag mådde liknande som du men blir bättre och bättre.
Testa AA o stegen?

Jag läste en del om post akut abstinens (PAA) också när jag var inne i den mentala stressen som stämde mycket in på min resa.

Håll ut, du vill inte börja om från början.

uddda
fre, 2019-08-16 - 18:15

Tackohej! Tack så mkt! Ja jag har också fått theralen nu sen jag blev nykter fast typ mot ångesten mer. (Men tycker inte det hjälper mer än att man sover bort måendet) sen kommer det ikapp när du vaknar, tyvärr. Fick oxascand först när jag startade allt o det är jag så tacksam över när måendet va som sämst, för då kunde jag i allafall för en stund känna att jag kunde få andas lite. Men sen har jag alltid haft super mkt problem med typ sömn, komma till ro, slappna av. Kan ju känna att nykterheten ger mig inte precis mer sömn, ro eller chans till att slappna av. Riktigt frustrerande, kommer det ens vända? Kommer man kunna sova, koppla av utan att behöva A? Vet bara att man blir helt slut.

Jag kommer ej prova på några AA möten, annat alls tyvärr o inte iheller lagt så mkt energi på kolla olika program o sådant. Då jag har vissa diagnoser o svårigheter som exempel gör det tuffare för mig att sitta i grupp, öppna upp mig eller hitta fokusering o ork, så får jag nog klara detta utan AA o 12 steg. Men önska jag kunde ta mig igenom något sånt o credd till er som kan o som det har hjälp!

Åh.. Men så skönt att höra att någon kan känna igen sig lite i vad man går igenom, skriver o tänker. Då måendet o valet man faktiskt gjort får en att känna sig så sjukt jäkla ensam. Det är då jag ändå kan känna att det är lite skönt att man hittade hit (en sömnlös natt) o tog mod o ork till att våga, börja skriva lite o dela tankar o känslor med andra som kanske kan känna igen sig mer o förstå lite bättre, kanske mer än många andra. Men tillsammans kämpar vi på, vi kan inte göra mer än att göra vårat bästa o ta dag för dag. ???

uddda
fre, 2019-08-16 - 20:11

Ångest o oro från helvetet! Jag kan inte sluta svettas, paniken kryper, svårt o andas o huvet är kaos! Hur ska det gå?

Imorgon/inatt åker jag en vecka till Kroatien, tänker på semester, sol, bad, god mat o trevligt sällskap! Men inget blev ju som planerat, för denna gång reser jag nykter, det är något helt nytt o skrämmer mig. Jag är rädd att jag ska misslyckas, får ångest över att mitt mående ska gå ut över andra. Sen även om jag nu går på antabus så känns det som att det fortfarande finns så många sätt jag ändå kan göra det skit för mig själv, psykiskt o fysiskt! Hur ska jag klarar alla frestelser o sug? Hur ska jag försöka att inte låta ångest o nykterhet förstöra eller ta all min energi? Så otroligt mkt tankar o känslor! Jag känner mig så jäkla ensam, liten o svag. Men jag har typ packat med extra medicin, korsord, penna, block, några alkoholfria alternativ jag vet jag tycker om. Nu måste jag bara komma ihåg att andas o ta stunden som den kommer, jag måste verkligen också försöka att låta mig själv må som jag behöver må, jag krigar på så otroligt mkt nu o det sista jag behöver få är "onödig" ångest över hur jag faktiskt mår o känner, där o då. Jag måste fortsätta kämpa!!

Femina
fre, 2019-08-16 - 21:56

Jag önskar dig en fin semester i solen och tänker att du kanske jagar upp dig i onödan. Lite resfeber extra plus...? Väl på plats kanske dina farhågor försvinner! Njut av resan och fyll glaset med annat än A. ✈️

Tackohej
fre, 2019-08-16 - 22:06

Tufft med diagnoser etc som du beskriver. Jag hade och har också svårt med sömn/stress/oro. Men för varje månad nykter och med stegen blir det allt bättre.
Har du någon att räcka ut en hand till som kan gå med dig på ett AA-möte? Känslan, gemenskapen och värmen i de rummen gör att könslan av ensamhet och lite galenskap släpper fort för mig och de flesta. Det jag gillar med stegen är att det liksom fixar ”its not a drinking problem, its a thinking problem”. Jag var helt oemottaglig för både råd och AA etc första 3-4 månaderna och kände verkligen liknande känslor som du länge. Men nu 6 månader nykter är skillnaden enorm.
Hoppas du hittar din väg som funkar för dig, önskar jag kunde skicka mod till att testa ett AA-möte. Man kan sitta tyst i ett hörn o bara lyssna. Inte meningen att låta nyfrälst och som en reklampelare för AA men det kanske är det jag är och gör. :)

Fibblan
fre, 2019-08-16 - 22:27

Alltså, det är helt sjukt vilken intensitet det är i din tråd! Det fullkomligen sprakar av liv och kämparglöd. Som du sliter! Jag saknar ord..
Känn dig så j-la sjukt (FRISKT?) stolt över dig själv och det du åstadkommit dessa 18 dagar?✨?!

Förstår att resan stressar dig.., och det är ju inte konstigt alls. Du ska resa nykter och det är en ny erfarenhet att göra om jag förstod rätt..
Känner du ångest för själva flygningen också eller mer att det ska bli kaos på plats? (Frågar eftersom jag själv är en sådan som måste vara berusad för att borda ett plan..)
Vilka reser du med? Du säger de andra. Finns det ngn i sällskapet som vet vad du sliter med? Skulle det vara till hjälp att lite grann släppa in ngn..? Behöver ju inte betyda att man ska öppna sig om allt, allt för det..Bara en tanke om det kunde hjälpa att känna dig mindre ensam..? sedan har du ju forumet. Gå in och skriv som du gjort hittills. Alltid är det ngn som svarar förhoppningsvis?!
Och framförallt, som du så klokt resonerar med dig själv;
Andas, ta stunden som den kommer. En stund i taget. Må som du gör. Prova på lite mer av acceptans, (förstår att det är svårt och tänker att du redan kämpar så mkt med detta med..?) Ta lite semester från striden med. Det kommer vara sol och bad, omväxling, nya intryck, god mat, och trevligt sällskap. Och de andra i sällskapet får ta ansvar för att göra vad de kan för att semestern ska bli bra. Det hänger ju inte bara på dig och ditt mående, hur de får det..
Du har förberett dig och packat med dig det du behöver. Förutom det, kan du påminna dig vad du gjort här hemma som hjälpt dig klara av dessa nästan 3 veckor..(!!) Packa med dig det i din mentala beredskap ?!
Du kommer fixa detta?!
Jag hejar på dig?!

Have a safe flight✈️!
Stor kram!
/Fibblan ?

Fibblan
fre, 2019-08-16 - 22:49

..skulle förse dig med antabus på resan? Känns det möjligt att dela med dig av det att du känner dig liten och svag. Ängslig inför resan, hur den ska bli för dem. Oro att ditt mående ska påverka dem. Hur du ska klara av detta.
Det kan också vara ett sätt att lätta på bördan och mindre av strid. Bara att den närmaste vet, kan göra skillnad för er båda tänker jag.
Än en gång- fokus nuet och max närmaste timmen. Du klarar detta?!
Kram!
/Fibblan ?

uddda
lör, 2019-08-17 - 16:49

19 Dagar o fortfarande nykter, helt jäkla sjukt! Nu väntas en tuff vecka i Kroatien med min kärlek o hans föräldrar. Dem vet att mitt beroende alltid varit där o att jag startat antabus o är nykter. Men dem vet nog inte riktigt vilken daglig kamp det är o det är inget vi pratar om iheller. Men inte så lätt för dem att veta eller förstå vad jag 24/7 går igenom, hur jag faktiskt mår o hur sjukt jävla tufft det är, men hur ska dem kunna veta? Det blir också svårt för dem att faktiskt veta, förstå vad man känner o går igenom, när detta är lika nytt för dem, som det är för mig att vara nykter.

uddda
lör, 2019-08-17 - 16:54

Det blev sjukt jobbigt så fort man kom till Kastrup. Det kom som en käftsmäll! Bara att passera taxfreen med alla stora hyllor, fyllda med mängder av allt det där förbjudna o det man längtar efter varje dag fick kroppen att skrika. Suget efter den där klassiska flygplats ölen i sina mjukisbyxor kl 5 på morgon som alltid varit en del av alla resor man gjort blev istället en istee o en torr bulle. Att man kan känna en sån stor jävla sorg o förlust över valen man gjort är så sjukt frustrerande. Ångesten o oron av att stiga på planet nykter o helt klar i huvet blev inte lättare. Nästa ångest attack kommer istället när man sitter på flyget o det ska beställas in dricka o bläddras igenom tidningen med sida efter sida med allt man så gärna velat ha o tänkt köpa från början, gjorde en istället arg o besviken. Det är så sjukt hur ett beroende kan få en att må så dåligt o tänka på ett sätt andra aldrig skulle göra eller förstå sig på. Varje timme, varje dag är en jäkla kamp o jag frågar mig flera gånger hur mkt mer ska jag orka egentligen!

Fibblan
lör, 2019-08-17 - 17:35

Allt vad du tagit- och tar dig igenom, är fantastiskt bra gjort?! Och att varje kväll somna nykter för att nästa dag vakna på samma sätt och ta ett nytt beslut om att inte ta det där första glaset, den dagen heller..Det är det som är vägen till tillfrisknande.
Önskar dig all lycka till i den fortsatta processen mot just detta ??!
Och hoppas verkligen att du åtminstone några stunder var dag, får känna dig lite mer
tillfreds..?☀️

Må så väl du kan, under omständigheterna?!
Styrkekramar
/Fibblan ?

uddda
lör, 2019-08-17 - 21:41

Dag 19 o nykter i Kroatien! Men allt känns så meningslöst o långt borta just nu. Jag mår så jävla dåligt! Jag vet inte hur jag kommer klara detta. Dag 1 på resan o det är redan ett helvete! Vad har jag gett mig in på? Varför gör jag detta mot mig själv när allt känns som det gör? Jag är så sugen på fly in i dimman för en stund o få koppla bort, bara för en liten stund hade varit fint! Jag vill bara gråta o skrika, det känns vissa stunder som abstinens dagarna gjorde när dem va som värst o det är så sjukt jävla obehagligt! Jag är mår illa, går i cirklar, ångest o panik blir bara värre. Demonerna är nu fulla som fan o dem jagar mig! Med frestelser som stora kalla glas, vackra drinkar, härliga dofter o massa känslor. Folk runt omkring blir bara gladare, lulligare, mer avkopplade för varje klunk dem tar, ser lyckligare ut, skrattar o mår bra o kvällen har då bara börjat för dem, medans jag sitter här breved o knappt får någon luft. Jag vill bara dricka, jag vill bara fly, jag behöver en paus, kära dumma A jag saknar dig så mkt att det verkligen gör ont i min själ!! Hur ska jag fixa detta utan göra något dumt. Antabusen får mig att tänka lite lite extra, det får mig att tänka att den där avkopplingen o dem känslor jag vill nå kommer jag absolut inte att få, vet bara att det skulle göra mer skada, psykiskt o fysiskt, även om den där första stora klunken hade varit fin, men frågan är kommer antabusen lyckas ge mig tillräckligt för att ta mig igenom detta? Snälla ge mig mig styrkan till att klara detta, stund för stund, en dag i taget!

Femina
lör, 2019-08-17 - 21:23

En timme i taget, en minut i taget... Släpp efter lite känslomässigt och gå undan och gråt ut, andas och sen orkar du lite till. Om inte, försök gå och sov en stund. Skyll på huvudvärk... ??

uddda
sön, 2019-08-18 - 09:45

Gårdagen va obehaglig, tuff o skrämmande. Vill inte må så. Blev inte mkt sömn inatt o det lilla jag fick blundat blev bara till sjuka, skeva mardrömmar. Ush! Idag är en stund för stund dag, jag måste verkligen börja lyssna på mitt mående o inte känna ångest för att jag mår såhär. Men det är svårt, då jag alltid varit en som tänkt på andra före mig själv..

Ensam1984
sön, 2019-08-18 - 11:19

Följer din resa och en kämpe av din kaliber har jag sällan skådat. Blir också så berörd av dina inlägg, du öppnar dig på ett så fint sätt och jag skulle bara fysiskt vilja sätta mig ner med dig så du kunde få släppa på trycket till någon rent fysiskt. Men jag hoppas innerligt att lite av ångesten släpper när du får skriva här och ser att vi är här för dig.

Jag vet att det kan vara stört omöjligt att fokusera på något annat än A när man är i det, men försök under dagen stanna upp och om bara för en minut njut och uppskatta det du har omkring dig - din kärlek, vackert väder... ja vad vet jag :) Livet är inte alltid skit, det finns saker som är värt att fortsätta kämpa och leva för (och det kan man inte göra med A i sig). Inte på äkta i alla fall!

Kram

Tackohej
sön, 2019-08-18 - 15:36

...men just att sätta andra framför sig själv har varit en del av att jag själv kraschade har jag kommit till insikt om nu i efterhand. Liksom som ngt omvänt ego - man gör allt för andra för man är rädd för vad andra ska tycka och tänka om en liksom. Sen har jag bedövat alla dom oroskänslorna med vin.
Du är grym som kämpar på. Känner så igen mig i dina känslor när jag var i den perioden.

uddda
sön, 2019-08-18 - 20:07

Imorgon har jag min nästa mil stolpe, 3 hela veckor nykter! Helt jäkla otroligt. Har svårt o förstå det, har inte nått mig riktigt än. Men sen är det inte för ens imorgon heller. Men för mig känns det ändå lite som jag gjort något bra, för jag hade ju typ aldrig trott detta för en månad sen. Även om jag önska jag kunna vara mer stolt o nöjd, så har jag svårt o se det! Jag är ju tyvärr väldigt hård mot mig själv o har ofta höga krav, vilket jag vet jag måste bli bättre på. Sen är det kanske inte lika lätt o se det stora hela o vad man faktiskt lyckats med när dem runt om mig typ knappt säger något om saken. Men min nykter app på telefon reagerar nog mer. Tur man har den i allafall, så man ibland påminns om att man gör något rätt o inte helt förgäves. Sen så imorn ska jag även ta min antabus dos som min kära sagt han ska se till det blir gjort, det tycker jag också är otroligt jobbigt, nog mer att själv svälja o veta att nu är beslutet taget för denna gång, men kan inte hjälpa få ångest över det men det är väl när det blir så jäkla jobbigt när man vet att nu kan du fan inte dricka utan att må rent åt helvete! Ditt val.. Men men.. Hur går det för er? Gör ni något för er själva när ni når era milstolpar? KÄMPA på, heja oss!?

uddda
mån, 2019-08-19 - 08:20

Wow 3 hela långa veckor utan en droppe alkohol. Det har varit riktigt kämpigt, tänk hur annorlunda livet va för en månad sen. Varje dag är en hård kamp men det är bara o fortsätta dag för dag även om det ofta känns tomt o meningslöst. Jag har även precis tagit min antabus nu, känns så sorgligt varje gång men jag behöver den för att detta ska funka. Måsten försöka säga till mig själv så ofta som möjligt att jag faktiskt gör ett bra jobb o det bästa jag kan, lyssna på mitt mående o inte stressa något! Även om det känns omöjligt ofta så måste jag Kämpa på, heja alla!