Once upon a time

9 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
rabbitgirl
Once upon a time
rabbitgirl
den själviska genen och sånt

Idag har jag mycket funderingar i huvudet.
Jag har alkoholsjukdomen och har varit nykter i 2,5 år. Men sista veckor har genen vakant. Den själviska genen som jag har, något som driver mig till ett självdestruktiv mönster. Jag vet att jag inte får dricka alls, att jag blir påverkad fort och vill bara ha mer och mer och kommer att må jättedåligt.
Jag vet inte riktigt vad jag saknar just nu, varför är jag så himla sugen på ett glas (läs en flaska) rött vin. Min hjärna har fått för sig att jag ska kunna slappna av på det sättet.
Det var så länge sist jag drack. Att inte tala om att vara full. Det krävde så mycket energi att bryta mitt beroende och jag vill verkligen inte gå igenom detta igen. Jag förstår inte riktigt varför tänker jag helt plötsligt på vin varje dag. Det fanns månader där jag inte ens hade en tanke på det.
Knasskatens list hjälpte mig :) Lista på dumma saker som hon gjorde på fyllan. Jag kunde bocka av en del och lägga till några. Jag vill inte vara där igen.
Hjälp mig att fokusera på annat! Jag vill fixa även denna höst.

Lasse82
God kväll, ja tycker du är

God kväll, ja tycker du är väldigt duktig som klarat dig nykter så länge. Läsa här in brukar hjälpa mig, brukar även ta en promenad eller bara sätt mig nere vid sjön å andas lite frisk luft.

Kan dina tankar kommit pga du tänkt för lite på ditt problem, kanske börjat slappna av?

Själv har jag ett rekord på 6månader nykter de var 3 år sen. Kan säga att de helvete ja upplevt med spriten dom senaste 3 åren har inte varit roliga. De finns ingen väg tillbaka till normalt drickande tro mig, helt kört faktiskt.

Ja dricker mer i perioder (sedan några år) nykter en månad å dricker igen osv osv tror alltid de ska funka bra men de gör ALDRIG det.

Ursäkta om ja låter sträng. Sköt om dig.

Knaskatten
Har du läst

.... The unexpected joy of being sober? Tyckte att den var så bra och att man liksom blev mer PEPPAD på hela nykterheten.
Och så är det ju grymt att påminna sig om att de saker man har gjort på fyllan... tja, de riskerar faktiskt att sabba allt.
Det är inte värt det för en himla DRYCK liksom. Om det vore hallon som fick en att må så dåligt, bete sig så dåligt, som förkortade livet som fick en att göra bort sig - skulle det då inte vara ganska lätt att låta bli hallonen framöver i livet? Äta jordgubbar och blåbär istället? Anledningen till att det är så svårt att låta bli alkohol är ju inte att det är gott, utan för att det är beroendeframkallande. Det är alltså din alkoholröst som försöker snacka omkull dig, och den är INTE din kompis. Lyssna inte.
Kram! 💞😽

Knaskatten
Och avslappning..?

Nej, den är falsk. Alkohol gör en faktiskt mer deprimerad och stressad, även om den initiala kicken ger en boost (som går över på en halvtimme och sen vill man ha mer). Efteråt faller man längre ner på skalan avslappnad och glad än vad man var innan man tog första glaset.
Det är inte värt det!
Muta dig själv med en massage istället. Ett yogapass. Något annat som får dig att slappna av.
Ok nu ska jag sluta tjata! 😽

Mirabelle G-S
Kan det vara tristess som

Kan det vara tristess som slår till? När man är sådär uppvarvad, men samtidigt loj och initiativlös, då tycker jag att rödtjutet hägrar med falska löften om harmoni. Testa att berika ditt liv med ett nytt intresse? Vad beror ju på hur mycket tid du har till förfogande, men vad som helst som du kan fastna för och fokusera på duger. Något fånigt app-spel tex. Eller börja spela ett instrument. Eller färglägga vackra mandalas. Själv började jag spela golf. Nu längtar jag inte efter vin på helgerna, för bakfull skulle jag inte orka spela 😊

rabbitgirl
Tack, tack alla för goda råd!

Tack, tack alla för goda råd! jag skrattade lite över det att jag skulle börja spela ett instrument, jag är så totalt icke musikaliskt att det var roligt att föreställa sig, ha ha. Det skulle bli en katastrof.
Först ska jag berätta hur det gick. Jag köpte en flaska vin, drack upp det och insåg att jag är definitivt fortfarande alkoholist. Pratade med min man hur idiotiskt jag var och fick stöd. Nu känns det väldigt bra, trots allt är jag nykter och suget är mindre. Det var varken dramatiskt nederlag eller en vacker seger, det var som det var.
Jag tror att jag är i en känsligt period av mitt liv och då blir det så. Ett år efter en mycket seriös operation, gungar jag i förtvivlan mellan hopp och hopplöshet. Ska jag kunna leva vidare? Klarar min kropp detta? Jag saknar en njure sedan jag var bebis (cancer). För ett år sedan tog de bort en binjure pga adenomas, ett skit som tillverkar kortisol, stresshormon. En bit av bukspottkörtel pga en cysta och min mjälte. Jag har några organ kvar, fast på höger sida för det mesta.
Idag är jag någorlunda ok, det som spökar mest är diabetes. Jag tar inte sprutor än, men det kommer nog, min tillverkning av insulin går ner. Jag är extremt smal, väger 39 kilo, 150 lång. Försöker äta bra, men det är så himla svårt, sockersuget är så häftigt stark. Ärligt talat, om jag ska välja mellan vin och princess tårta, väljer jag det andra. Fast båda är dödlig för min kropp. Vin finns bara på vissa ställen, inte på jobbet iaf. På jobbet har man den här jävla fikan hela tiden...
Ja, det krånglar en del på jobbet nu, vanliga konflikter, men jag kanske fick en annan perspektiv de sista åren också. Varför måste man fokusera på små saker när livet är så bräckligt?
Och min mamma som har ont, det är så svårt att se en person som man älskar och inte kunna hjälpa.
Jag tappade energi, både fysiskt (tufft att träna), men också min karisma, min energi som jag lever på.
Tänker mycket på döden, på att allt är bara en kort upplevelse och att bättre än idag kommer jag inte att ha. Det blir bara sämre, med att åldras och försvinna.
Av positiva saker: jag lever. Två gånger har jag smitit ifrån döden och egentligen hela mitt liv är bara en bonus.
Jag tycker om mitt jobb och har en extremt bra man, som står ut med mig.
Jag har en del vänner och mitt hus är sällan tom, det är alltid någon som äter, sover över, bara finns.
Inte helt meningslöst att finnas till.
Jag ska kanske fortsätta en stund till, kanske sakta ner lite, tänka innan jag stressar mig för att någon säger någonting dumt, få mer perspektiv.
Ja, tack för stöd :)

Strulan65
❤️

Vilken styrka du har, en riktig hjälte. Var nära att skriva vem fan hade inte viljat dricka vin då, men är ju det sista du behöver. Så starkt att inse snabbt att det är fel och rätta upp allt igen. Hoppas du förstår hur viktig du är och din delning ger perspektiv på livet. Många kramar Strulan 💪❤️🙏🏻👏👏👏👏👏👏

rabbitgirl
Tack :)

Strulan :) Kul att höra att någon uppskattar min delning.
Jag funderar ibland om jag är stark eller svag, vad betyder att vara stark egentligen?
Det var starkt gjort av mig att sluta dricka, måste påminna mig varje och varannan dag. Jag har en vän som är terapeut och han säger ofta, att jag har gjort det omöjliga, slutat utan att gå på AA, fått terapi eller medicin. Ju, det var inte lätt, men det funkade.
Sen ska jag gå och träna och känner mig sååå himla trött och sviker min kropp genom att strunta i det. Svaghet? Ångest?
Sen äter jag vaniljglass och blir deprimerad för att min socker är hur hög som helst.
Kanske en puzzelbit som fattas, att älska sig själv mer, mer och mer.
Ok, min starka sida är också att jag inte ältar i det gamla, gjort är gjort, massa idiotiska saker, massa som sårade mina närmaste, men det som jag inte kan ändra, det struntar jag i totalt.