av Tbf83

Tbf83
mån, 2019-08-19 - 21:15

Semestern va bokad sen många månader tillbaka.. mina två barn på 6 och 13 hans på 5 och 10.. min oro för hur detta skulle gå har gått i vågor. Just nu när jag skriver detta undrar jag vilken idiot jag va som utsatte oss alla för denna idiotiska man som bara skapar oro genom sitt smyg supande överallt. Iaf dagen innan resan tar han med mitt ena barn till affären. Köper alkohol sätter sig i bilen med henne, häller i sig tre burkar och hittar på en historia för henne att det är busigt och en stor hemlighet att dom kastat ut tre burkar ”läsk” i en buske. Sen kör dom hem. Tar motorcykeln med mitt barn och åker till den plats där jag befinner mig. Allt detta berättar hon för mig (6) år gammal.
Om man fick döda hade jag dödat honom på plats!!!! Den händelsen skar rakt genom mitt hjärta och den dagen insåg jag att det är nu jag måste tanig ur detta!
I dag är det vår sista dag på semestern, den har inte gått så bra. Smygdricker varje dag, otrevlig, störig, aggressiv mm
Obehag är min inre stress. Han skrämmer mig. När han blir arg är han en riktig idiot som inte har några spärrar. Gör sig ovän med allt och alla. Barnen tycker han är rolig och dom tycker jag är tråkig och tycker jag tillrättavisar honom mycket i hans beteende.
Jag får skulden och han går i gång på när vem som helst håller med honom att jag är på honom. Det är som man vattnar hans mörka sida. När jag ser Jan så ryser jag av obehag... jag måste ha ut honom ur mitt liv...
Han kommer hålla på och bråka och bete sig illa. Hur gör jag för att ta mig ut på lättast sätt utan bråk:-(

Skrållan
mån, 2019-08-19 - 22:19

Å vilket liv du har. Tycker så synd om dig, att du får kämpa så.. Jag har just lämnat en man som jag levt med i 20 år. I hans fall har det eskalerat med åren. Känns igen det där när dom är fulla och gör sig rolig för barnen. Och barnen förstår ju inte vad det handlar om. Fy vad svårt. Men helt klart behöver du komma från denna man. Det är inte meningen att man ska gå omkring och vara rädd för den man lever med. Det tar på krafterna.
Kan du prata med honom när han är nykter? Kan du hälsa på och bo hos någon ett tag? Bara för att komma bort och få distans.
Fortsätt att skriva här, då du kan få fler råd.
Lycka till

Tbf83
tis, 2019-08-20 - 06:58

Tack, mitt liv är rena oron från morgon till kvällen. I 6 år har jag försökt allt. Gett alla ultimatum i världen utan resultat. Nu väntas behandling. Men jag har gett upp. Jag tror inte på det längre, jag har förstått att det aldrig blir någon förändring,, jag oroar mig för min ekonomi och har många gånger valt att stanna för jag vet inte riktigt hur jag ska få det att gå runt. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Detta skitet tar livet av oss alla...
Och alla mina i min familj har jag utsatt detta för med. Nu får det va bra,. Nu ska jag och alla andra i min närhet inte få vara med om mer skit

Skrållan
tis, 2019-08-20 - 07:11

Bra tänkt. Du behöver lämna denna man. Förstår att du oroat dig för ekonomin, men det ordnar sig, det får ordna sig, för du kan inte leva så här. Bra tänkt av dig.
Hoppas du har någon att prata med som kan stötta dig. Du kan också ta kontakt med kommunen och få prata med en anhörigstödjare. Det gjorde jag. Så skönt att få prata av sig till någon som förstår. Och fortsätt skriv här.

Tbf83
ons, 2019-08-21 - 10:39

Att vara ensam..
Varför är man så rädd för det?
Rädd att ta tag i saker. Ena dagen är man stark andra dagen vill man bara att det ska va bra... man vet ju att man måste bryta upp men ändå velar man. Har man blivit söner manipulerad? Åh blir tokig på mig själv?

gros19
ons, 2019-08-21 - 22:59

Självklart oro man sig för förändringen som måste ske och oftast är det det värsta scenariet man föreställer sig. Så fungerar vi av någon anledning. Det jag har lärt mig är att det blir aldrig som man förväntar sig och det blir oftast mycket bättre än man kunnat tänka sig. Mitt råd låt inte rädslan styra ditt liv. Du fixar det.

Azalea
ons, 2019-08-21 - 23:08

Jag vet, det är sjukt jobbigt att växla mellan skuld, rädsla, oro, ilska, trötthet och nu jä....ja lämnar jag.
Visst är vi manipulerade genom åren men vi måste ta tillbaka känslan över att bestämma över oss själva och ni det att ta ett beslut.
Det är supersvårt men jag försöker tänka och har skrivit ner en del av de stora drama och dåliga perioder som varit för att på så sett hitta kraften att kämpa istället för att ramla tillbaka i mina tidigare förlåtande eller förhoppnings beteende.
Vi måste kämpa för oss själva.
Kram

gros19
tors, 2019-08-22 - 08:18

För det första det du går igenom verkar helt normalt. Så känner nog de flesta i din situation. Rädslan är nog en stor del i att du tvekar och rädslan för ensamheten finns hos de flesta, men också att man är rädd för det okända. Sedan har vi ju förnuft och känsla som inte alltid går hand i hand. Tycker inte det är konstigt att du vil det ska vara bra men frågan är ju om det är realistiskt att det i dagsläget ska bli det. Förmodligen inte. Jag tänker så här att behåll de tankar du har när du känner dig stark och handla utifrån detta. Prata sedan gärna med någon om din rädsla, dina tvivel m.m. Tokig är du definitivt inte. Du vet vad du måste göra. Försök att inte låta rädslan styra ditt liv. Lätt är det inte men har man något val.