Hej alla fina kloka kärleksfulla som delar med er på denna sida.

Har hängt här ett tag och läst era insiktsfulla inlägg-så tacksam att jag har hittat hit och era rader har hjälpt mig så mycket inte minst när suget har kommit och jag har börjat att romantisera A igen så har det betytt så oerhört mycket att gå in och läsa ett av era inlägg.

Idag är det dag 11 utan A.
Men jag är definitivt inte ny i alkoholträsket- tillbaks efter ett tio år långt återfall.

Började så fint för tio år sedan när jag sökte hjälp för första gången-Sex månader i öppen behandling: underbara människor i samtalsgrupp, så mycket visdom- precis som i detta forum!
Fick många nya fina vänner och vi umgicks även på fritiden.

AA-möten i alla dess former: sponsormöten kvällsmöten midnattsmöten stegmöten lunchmöten öppna möten slutna möten kvinnogruppsmöten heldagarskonvent m.m en sådan fin och oförglömlig tid tillsammans med alla kärleksfulla ödmjuka insiktsfulla kloka människor som delade med sig så mycket av sig själva-precis som ni gör här, och som ju egentligen bara har en och samma önskan: att sluta dricka!

Jag var där i sex månader och mådde så himla bra, såklart att suget kom och gick och tog två återfall under den perioden medicinerade även med antabus ett par månader och Campral en tid.

Sex månader av välmående tills jag slog upp porten och släppte in Herr A igen: försvann in i dimman dansandes med Herr A, tappade alla fina vänner i gemenskapen och i den dimman har jag nu varit sambo med Herr A under tio års tid tills dimman lättade för 11 dagar sedan.
Så ödmjukt tacksam för det!

Jag vill inte mer!
Min högsta önskan är att aldrig mer behöva dricka!
Den här gången avstår jag alkohol för att jag själv vill det inte för att andra har den önskan.

Jag känner ingen sorg eller separationsångest till “min bästa vän” idag, hade en sorgeperiod då jag gick in i behandling för tio år sedan och faktiskt att jag grät över att ha mist “min bästa vän“-flaskan och kände en sådan enorm tomhet att tårarna strilade nedför mina kinder.
Den gången var jag inte riktigt beredd
kunde inte tänka mig att aldrig mer dricka
-idag är det min högsta önskan: att kunna låta bli för tid och evighet.
Och jag vet så väl att aldrig sluta att vara ödmjuk och tacksam inför varje helvit dag, att ständigt vara på vakt, aldrig slappna av när det gäller att låta bli det första glaset. Jag vet det så väl men är nog så svårt!
Jag ska inte slå på mig själv för hårt denna gång om/när jag tar ett återfall, bara att borsta av sig och kvickt som bara den vara tillbaks på den vita vägen.

Jag tål inte alkohol och ska egentligen aldrig ta det där första glaset ändå är det precis det som jag har gjort gång efter annan för att jag har beroendesjukdomen som är Listig Falsk och Stark.

Jag kommer aldrig att kunna bli en måttlighetsdrickare.
Kan inte hantera alkohol-är allergisk om jag så bara luktar lite på det.
Jag kommer aldrig mer att kunna dricka.
Jag vill inte mer!
Min högsta önskan är att aldrig mer behöva ta det där första glaset!

Idag är det dag 11 utan A: är så tacksam och jag är nykter idag för min egen del och för att jag vill det.

Ha den bästa dagen alla ni fina i detta forum!

FrkSmilla