Förlorad själ

Nu när jag väl ska lämna min beroende pojkvän så får jag skuldkänslor för en del saker.

Första blir väll, lämnar man någon man älskar som har det tufft och är sjuk i sitt missbruk?

Jag lämnar honom med en kass ekonomi som blev ännu värre här om dagen då han glömt skicka in redovisning till akassan och blir troligen avstängd då det är tredje gången han "glömmer". Slutar då med att han står med inkomst från sjukersättning på 5300:- och en hyra på 7000:-.

Han är stressad och gtät till och med igår.

Jag var verkligen tvungen att fly från honom för att han skulle fatta att han inte kan leva såhär. Han har börjat ta tag i saker mer än innan. Men han velar fram och tillbaka om att ena stunden förstår han mig nästa stund är jag elak, egoistisk som bara drar.

Känns som mina känslor slits åt olika håll hela tiden. Men jag landar ständigt i tanken att det är min tur nu. Min rätt att få må bra och ha ett värdigt liv.

Hur kommer det gå?
Han drunknar i sina skulder han dragit på sig genom sitt missbruk, är arbetslös och jag står brevid jobbar 7-4 försöker spara så mkt jag kan och försöker ha ett normalt liv.

Det är ju inte fel att vilja må bra så varför känner jag såhär? Och hur fan hanterar jag skuldkänslorna?

Förlorad själ

? har blivit beskylld för allt idag. Och fått höra hur dålig människa jag är som lämnar när han har så dålig ekonomi. Trist är att han pratar med sina vänner och dom hör ju bara hans sida av historian. Så en hade sagt att man lämnar ingen under några omständigheter med 5000 i inkomst och 7000 i hyra. Har huvudvärk och vart otroligt ledsen o besviken idag. Hoppas på en bättre morgondag..

försatt sig i ett beroende/missbruk som i sin tur gör att han inte kan betala sin hyra. Det är HANS ansvar att få rätsida på sitt liv. Bra att du har lämnat! Försök nu att fokusera på ditt eget liv. Kanske kan du helt enkelt låta bli att träffa honom och på så sätt skapa gränser runt dig själv? Då slipper du ju också att lyssna på hans anklagelser! Lider med dig! Man vet vad som är rätt med hjärnan men hjärtat säger något annat. Du förtjänar bättre! Kramar och styrka till dig

Spinoza

Det är inte ditt fel att han har satt sig i en jobbig situation och nu är det hans tur att ta konsekvenserna av hans handlingar.
Han är vuxen och får själv ta ansvar för vad han gjort!

Jag citerar en väldigt bra mening som jag läste på ett skilsmässoforum:
"Om han försöker kasta över någon sorts dåligt samvete på dig, så fånga det absolut inte. Ta inte emot det. Ta ett mentalt steg åt sidan och titta på hur eländet landar på backen. Låt det ligga."

Sitter i ungefär samma situation som du. Vill lämna men slits sönder av skuld för att lämna en som är sjuk i missbruk och utan jobb.
Men det är som Nordäng och Spinoza skriver, deras eget ansvar ott ta tag i sitt beroende och kämpa sig tillbaka.
De får ta konsekvenser av sina egna beslut.
Men jag förstår dig på alla sätt för det är inget lätt beslut att ta men ditt/ våra liv och framtid är ditt/ vårt beslut att ta.
Kämpa på?

Förlorad själ

För era peppande och fina ord. Ja hjärnan säger en sak och hjärtat ett annat. Undrar bara varför känslorna sitter så djupt. Känner liksom att den skiten våra killar sätter oss i är ju INTE kärlek. Inte ett dugg. Jag har alltid kännt mig stark och sattit gränser. Aldrig låtit någon köra över mig. Bröt t.o.m kontakten med min mamma som har problem med alkohol. Hur kunde det vara lättare att bryta med henne som är mitt eget kött och blod. Men att bryta med denna manipulativa människa är så svår. Idag är han osams med alla. Både mig och vänner för dom flesta säger vad dom tycker och att dom förstår mig medans han vill höra från dom att jag är elak som lämnar honom. Han har fått ett barnbeteende den som håller med han är bra och resten är skit. Kramar till er ?