av Mig

Mig
sön, 2019-08-25 - 08:53

Har en särbo som tidigare varit min sambo. Vi har varit tillsammans i 8 år. Han är snart 40 år.
Han har under hela sitt vuxna liv festat mycket, druckit väldigt mycket.
I sitt tidigare förhållande ville han festa mycket, struntade i när tjejen han var tillsammans med satte gränser när hon skulle hämta honom, han har själv sagt att han såg när hon ringde men strunta i det för han ville fortsätta festa.
Hela vårt förhållande har bråken handlat om att han vill närmare stan då jag bor på landet och det förståss gör det svårare för honom att kunna festa. Men han säger som att han vill vara nära jobb och gym för att kunna träna men jag vet exakt vad han är ute efter. Han provade att flytta till hyreslägenhet för ca 4 år sedan men var bara ute och festade och drack på helgerna så han flyttade tillsist tillbaka då jag vart väldigt ledsen att han väljer att dricka och festa med kompisar före oss.
Men för ca 1månad sen flyttade han till lägenhet som han nu köpte för han mår så dåligt av att bo på landet för det är så långt till jobb, gym och kunna umgås med kompisar. Jag sa att jag vet exakt hur det blir då han har ett stort uppmärksamhetsbehhov, är endast lycklig när han är full osv.
Vilket resulterat i att han festat 4 av fem helger. Han ska även ut nästa helg för då ska dom tacka av en kompis så det måste han ju gå på annars säger han att jag är så kontrollerande om jag skulle nämna något.
Han har även tagit nummer till en tjej när han bodde i stan förra gången men är ledsen över det.
Han var otrogen i sitt förra förhållande och det tog slut då.
Känns som att han vill fortsätta på samma sätt som han gjorde när han var 18.
Måste dricka, tom skrivit till kompis att när han flyttar så kan han dricka mer öl när dom går på fotboll för då behöver han inte köra.
Fokus ligger bara på att umgås med kompisar och dricka och får han inte det så är jag kontrollerande, elak, anklagar honom för saker.
Han säger förståss att det inte är någon fara och inte har något beroende.
Han dricker aldrig hemma eller vardagar men har det har festberoendet som sabbar hela vårt förhållande. Även om han struntar i det ett par helger så är det alltid så viktigt för honom.
En av helgerna skulle vi renovera i huset men han lyckas säga att han ska komma lördagmorgon och jag undrar varför han inte kan komma fredag men han påstår att jag ska mäta så han kan köpa saker på lördagmorgon som går lika bra att köpa fredag och komma ut med. Jag förstår ju att han ska ut på fredag..vet inte vem han tror att han lurar. Mycket riktigt är han så trött på lördag morgon och kan först komma ut runt 12 på dagen och vi ska åka och hälsa på vänner senare på eftermiddagen som han vet om så det blev inte mycket renovering där.
Sen får jag veta att han var ute på fredagen.
Såhär fortsätter det hela tiden upp och ner.
Vart går gränsen för ett beroende?
Han har förståss full koll enligt honom själv!
Säger att han vissa av helgerna bara druckit 5 öl.
Jag är inte intresserad att vara halvtidsflickvän och han tänker minsann träffa kompisar. Men det duger inte att göra det i nyktert tillstånd på dagar eller kvällar utan han måste supa ner sig och komma till sin gräns där han är lycklig.
Jag har själv festat med honom och det skrämmer mig när han säger hur lycklig han är när han är full och önskar att livet vore såhär alltid. Han älskar att träffa folk som han inte känner och börja prata med dom men det händer aldrig i nyktert tillstånd.
Har pratat med många både killar och tjejer för att se om det är jag som överdriver men alla säger i princip samma sak att dom tycker att han verkar mer som 20 än 40.
Det som gör mig ledsen är att han vill ha uppmärksamhet av andra hela tiden och söka efter andra tjejer.
Vill ha fler svar från utomstående som jag kanske kan visa honom för han fattar verkligen inte!
Han blir sur och irriterad om han inte får som han vill.
Otrevlig ofta mot sin mamma som han oxå sade när vi gick till psykolog att han vet exakt vad han ska säga för att få som han vill. Hon går och stoppar ner pengar i hans byxor och hjälper till när han behöver hjälp med kontantinsats till lägenhet. För enligt honom går det inte att spara till en kontantinsats. Han tjänar mer än sin mamma ska tilläggas! Bodde billigt hos mig så han kunde verkligen spara om han velat.
Han har dålig kontakt med sin pappa som han känner besvikelse över men dom har ändå någon sorts kontakt ändå kan man säga.
Vem hör man av sig till?
Finns det någon som kan vända upp och ner på honom och banka lite vett i han.
Finns det någon bra person/psykolog som väcker lite tankar i folk?
Han är ändå en väldigt bra människa och rolig men mellan varven blir det stora problem!

Spinoza
sön, 2019-08-25 - 09:37

Den frågan funderade jag mycket på med min f d man som också var helgsupare.
Efter att ha hängt ett tag på det här forumet och fått massa kloka råd och läst andras historier insåg jag att jag ställt fel fråga.
Frågan var inte om han var alkoholist, utan var min gräns gick för vad som var OK för mig.
När jag vände på det så, blev det enklare för mig att reda ut tankarna.

Nordäng67
sön, 2019-08-25 - 12:07

Vad ger denne man dig egentligen mer än oro och bekymmer? Jag gjorde en lista på plus och minus med mitt förhållande och också en lista på vad jag behöver. Sidan med plus stämde inte ALLS överens med vad jag behöver. Allt viktiga saker jag behöver fanns som saknad post på minussidan. Kanske kan du bena upp ditt liv genom att göra såna listor. Man blir helt geggig i huvudet av att leva i ett förhållande med en beroendeperson. Kram

Takida
fre, 2019-08-30 - 21:55

Det här hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit känns det som. Alltid skuldbeläggande på mig om han mot förmodan någon gång skulle stanna hemma eller egentligen bara av att jag nämner nånting så var jag kontrollerande. Evigt testande inför sina vänner. Ringa medan han är med dom och fråga om det är okej att han följer med ut, jag säger ja trots att vi inte träffats på länge eftersom jag anar att hans vänner får veta mitt svar och jag är livrädd för att verka ”psyko”, sedan få svaret ” ja vad bra för du är på högtalare. Vi slog vad om att du skulle säga nej”. Så förnedrad och besviken. Men ändå har jag stannat trots att jag sagt hot om att lämna, mycket för att han inte alltid var full och dessa nyktra stunder gav mig nånting att hålla fast vid. Han har alltid druckit minst torsdag, fredag och lördag. Inte alltid mycket men åtminstone minst en öl. Ibland tagit sig återställare dagen efter fest för att orka festa igen. Måndag- torsdag jobbar han borta så jag antar att han druckit då också eftersom hans ekonomi är dålig trots relativt bra lön. En gång drack han så mycket att han fick minnesluckor och påstod att han blivit drogad. Alltid trott att han ska ändra på sig, men det har aldrig skett. Kanske en kort period men inte mer. Det enda jag ångrar i nuläget är att jag inte lämnade honom, nu fick han istället nöjet att dumpa mig och säga hur hemsk jag varit istället för att behöva erkänna sina problem för någon.