Vilken härlig känsla det måste vara ?
Jag längtar också efter den dagen jag kan säga tre månader nykter....
Ha en fin helg?☀️

Kramar
???

3 månader!!! Fantastiskt!
Klart att du ska köra vidare! Varför tillbaka till det andra? Du ger dig själv så mycket genom att vara nykter. Nu har du gjort det svåra, bara att fortsätta! ? ❤️❤️❤️

Vad härligt! Och tack för värmande ord i min tråd ☺️

Att köra ”all in” i allt läser jag hör ovan, 200% och ovärderlig. Jag känner igen mig i detta och i en värld där jag kör på så det ibland känns som om resten stannat, men jag kan plötsligt tappa fart också...det är läskigt, gör det jag ska, men inte mer och knappt det...känner mig då som en bluff och luften går ur...

Men duuue ? igen! Vad härligt! Fantastiskt ✨

Så här långt hann jag inte min förra vända i forumet... Flytta tråden till ”Det vidare livet”. Men nu är jag här. Hej hej alla ? Efter tre månader som heltidsnykter har jag bestämt mig. Nykterheten är min nya livsstil. Jag ÄR verkligen ”en sån som inte dricker”.

Verkligen. Wow, du är så bra. Supergrym!

Enda för mig rent egoistiska nackdelen med att du flyttat tråden är att jag försöker begränsa mitt forumhäng med tillhörande kommentarer till Förändra sitt drickande. Får omvärdera detta och kanske göra ett undantag,åtminstone under en tid. Följa dig kommer jag i vilket fall som garanterat att göra.

Du är så himla bäst. ?

Massor med kramar, du sköna böna. Och ett stort Lycka till.

Tänk att du hittade mig här inne ändå ? Jag har allt litet separationsångest i detta forumbytande... Men jag tänker att det bara är en tidsfråga innan du och alla andra kompisar också hänger här inne till vardags ❤️ Krrraaaaam

Yes, måndagsångest ska mitt inlägg handla om ikväll. Jag har nog lidit av det så länge jag kan minnas. Det är något wising med mig och övergångar, tror jag. När jag vantrivdes på min dysfunktionella arbetsplats var måndagsångesten så stark att den vanligtvis lamslog mig varje söndag. Ett enda mantra rullade i huvudet hela söndagen ”Hur ska jag ORKA en hel vecka till???” Det är trots allt förståeligt. Men nu, när jag bytt arbetsplats och tycker att jobbet i sig är oerhört spännande, så lider jag fortfarande av ett visst mått måndagsångest och ”hur ska jag orka”- tankar. Så har det nog alltid varit. Och håll i hatten, för nu kommer det übermärkliga - jag får fredagsångest också. Den yttrar sig som en slags rastlöshet och irritation över att ”släppa taget” om jobbet. Bli avbruten av helg. Tappa tråden. Märkligt, eller hur? Innan jag blev ”en sån som inte dricker” hanterade jag båda ångesttillstånden med vin. Vinlullet fungerade som ett slags portal som forslade mig varsamt genom övergångarna. Nu måste jag använda andra strategier. Ikväll varmt bad och spikmatta. Det funkar sådär. Men så är det heller ingen ”ritual” än. Jag tror på ritualer. När de skapats och bibehållits genom upprepning sänder de tydliga meddelanden till det undermedvetna, som gör att man istället för stress känner trygghet. Yes. Så får det bli. Jag ska skapa nya ritualer.

Är min gamle ovän. Men det har gått upp och ner genom arbetsplatser. När måndagsångesten varit lamslående så har jag sökt mig vidare. Men det gäller också att inte ge den för mycket makt. Man är inte på jobbet på söndagen och vad man än gör så startar måndagen och man kommer igång oavsett. Är väl lite som all ångest, acceptera att den finns där och att det är ok att ha den. Sen gå vidare med sitt liv. Man slipper i alla fall stapla fylleångest överst på söndagsångest och eventuell generell livsångest.

Ja, det är nog så jag får göra, hindra måndagsångesten från att ta plats och sabba söndagen. Är det så illa att det finns fog för förlamande ångest är det läge att byta arbetsplats. Och hur som helst, att lägga till bakisångest gör bara situationen sju resor värre. Ha en fin kväll!

Såg att du förflyttat dig Mirabelle.

Grattis och kul för dig. Jag är ju en bit efter dig, men hoppas också kolla in här när jag nått 100 dagar, så någon gång i början av oktober. Men kommer ju alltid in här för att läsa och hejja på dig såklart

Kram

Till flytten! Här passar du. ?
Jag kommer hit om ett par månader när jag har klarat mina tre. Även om jag planerar för ett fortsatt spiknyktert liv vågar jag inte flytta hit innan jag bevisat för mig själv att jag klarar det över en längre tid.
Angående söndagsångest så har jag mest haft det när jag inte riktigt har trivts på mitt jobb. Nu tycker jag att söndagar är okej ändå. Men jag har också jobbat en hel del med att skapa rutiner också. En sak jag alltid gör på söndagar är att tvätta alla lakan och bädda rent. Sen tvingas hela familjen duscha och tvätta håret innan läggdags. Finns inget ljuvligare än att krypa ner ren i en ren säng. Och så börjas veckan på ny kula.
Brukar också se till att planera maten för veckan, storhandla och se till att det finns rena kläder och att hemmet är okej städat. Det låter som en uuuurtrist söndag, haha, men jag tycker att det är så skönt att känna att jag har kontroll på veckan som kommer och att jag är on top of things. Ångesten blir bara värre om det känns tvärtom, att man startar veckan på minus.
Någon form av rörelse och mys är också viktigt! Kanske avsluta kvällen med en film?
Och så positivt tänkande: den här veckan blir kul!
??

Så kul att ni tänker hänga här inne ni också så småningom ? Måndagsångesten är ju som bortblåst bara jag slår upp ögonen på måndag morgon. Det är det som är så konstigt, att motviljan kan vara så stor under söndagen för att sedan bytas mot ”laddad, taggad och startklar” bara sådär. Kanske är det utmattningsdepressionen som spökar ännu... Fast jag kan väl knappast ha varit utmattad redan under lågstadiet. Jag kan spåra mönstret så långt bak i tiden ? Kontroll över hemmafronten inför jobbveckan är viktigt för mig med. Tack och lov lyssnade inte gubben på mig när jag deklarerade att städhjälp är överflödigt nu. Han kontrakterade städfirman ändå. Tur var väl det, för nu upptäcker jag att jag inte alls orkar.

Ung och stjärnögd som jag var way back when förbisåg jag en viktig detalj när jag skaffade ett antal telningar. De ska ha mat. Varenda förbannade dag. Inte bara när jag känner mig inspirerad (ca en gång vartannat år iofs). Jag vet inte om det är någon form av betingad reflex, men de tycks dessutom bli hungriga i samma ögonblick som jag visar mig. Där är mamma - saliverar - måste ha mat nuuu för fem minuter sedan! Imorrn kanske jag trär en pappkasse över huvet innan jag kliver över tröskeln. Det är värt ett försök ?

Igenkänning! Denna ständiga fråga VADBLIRDETFÖRMAAAAT och sen missnöjda blickar när svaret kommer. Oavsett vad svaret är. ?
Men tänk ändå vad man kommer sakna det om några år när de är utflugna. ?

jag har numera samma upplevelse med dotterns katter (!!!) om jag inte har med mig kattgodis när jag ska natta dem !!!! Satan vad sura de blir om jag kommer tomhänt !!! Inget klapp då inte hahaha...

inget så avkopplande som att känna förtroendet en katt kan ge en när man kelar med den <3 Att de sen spyr på mattan och kloar sönder möbler är sånt man får ta :-)))