Och nu är jag här igen

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Sant. Ibland är det inte det bästa att jobba mer, utan att jobba mindre. Att hejda hastigheten på hamsterhjulet är otroligt svårt, kräver en hel massa olika strategier. Man vill ju helst inte tvärbromsa hamsterhjulet och ramla ur med buller och bång.

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Andrahalvlek Nej det är ju just det... Att bromsa lagom... Släppa lagom... Lämna lagom mycket på hög... Så där så att det är möjligt att gå i mål, bara inte precis just nu. Det är enklare att bara göra allt istället för att lägga energi på att prioritera. Fast det största bekymret är nog egentligen att det som stressar och ängslar värst inte går att vare sig planera, förbereda eller jobba bort. Jag kan liksom bara stöka undan en massa annat, så jag slipper tänka på det medans jag hanterar de bitarna som är som de är och blir som de blir. Går inte att förklara bättre än så utan att avslöja för mycket om var jag jobbar. Klart och tydligt är iaf att jag är klar med det nu. Så här i efterhand fattar jag inte att jag har orkat så länge som jag har, faktiskt. Snart sommarlov. En del stök kvar att bli klar med innan jag kan gå därifrån och inte komma tillbaka. Men ikväll prioriterar jag reflektion och eftertanke. Allra helst inte tänka alls, utan bara vara. Men det händer liksom inte.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S ”Närvaropodden” med underrubriken ”stoppa tankarnas terrorism” tror jag att du skulle ha behållning av. Bengt Renander pratar mycket om hur hans tankar bara mal och mal, ”de är helt galna”. Och han beskriver hur han lärt sig hantera det med hjälp av meditation bland annat. Avsnittet #002 ”Varför meditera” kan jag verkligen rekommendera!

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Bromsning pågår. Här var det varmt bad och hopp i fluffiga pyjamasen redan kl 16:30 idag. Kvällens plan är INGET jobb. INGA tankar på jobb. En åktur i massagestolen står näst på schemat. Följt av IQ-befriat tantsnusk i bokform. Sen är det tack och god natt alldeles för tidigt. Här ska inte drivas in i något återfall. Och därmed jämnt.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Bra rutet! Tänker på Pippi. ”Först säger jag till mig själv att gå och lägga mig, och lyder jag inte då så säger jag till mig själv på skarpen”.

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag fortsätter att medvetet gå på lågvarv här. Bad, massage och eskapism i bokform, följt av löjligt långa nätter. Idag står golf på schemat. På tisdag säger min app att jag firar två år utan alkohol. Den räknar hur mycket pengar man har sparat också. Alkoholproblem till trots så har jag väl egentligen aldrig varit någon storkonsument. Man kan ha ett problematiskt förhållande till alkoholen och lida svårkontrollerade konsekvenser av drickandet utan att dricka särskilt stora kvantiteter. 1,5 - 2 flaskor vin i veckan och två glas vin vid något månatligt restaurangbesök, så någon buckla i budgeten har alkoholen aldrig gjort direkt. Jag blev chockad när appen säger att jag ändå sparat 30 000 kr under de här två åren. Det är ju inte klokt!

Profile picture for user Charlie70

@Mirabelle G-S nej det låter inte klokt, men så skönt att slippa lägga pengarna på fel saker. Nu har jag ingen app som räknar åt mig men kan tänka att jag skulle nå liknande belopp och till det skulle då snuset komma. Det senare lätt en tusing i månaden för min del. Drar en lättnadens suck igen när jag tänker på att pengarna nu kan faktiskt kan användas till att skapa riktig kvalitet i livet, inte bara på låtsas.

Bra att du tar hand om dig i all stress. Stressen är nog den farligaste triggern för de flesta av oss.

Kram!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Imorgon är det min två-årsdag 😊 Varför jag har väntat på det vet jag inte. Det förändrar ju inget. Nykter ska jag ju förbli. Ett glas vin påbörjar the slippery slope som leder till ensamt snuttande på vinflaskan i mitt soffhörn. Så det första glaset får förbli orört. Och så kommer det väl alltid att vara. Tiden passerar, men man är aldrig mer än ett glas bort från face plant i vinträsket. Så vi tar väl två år till nu då...

Jag är nog rätt tossig egentligen, för nu när jag sover djupt och länge om nätterna oroar jag mig över mina drömmar. De är så helgalna att de gör mig olustig till mods även i vaket tillstånd. Här om natten drömde jag att jag var ute och red i full galopp genom skogen. Det var total lycka. Jag har alltid närt en innerlig önskan att få rida. De få ggr jag försökt i livet har alltid slutat på sjukhus med allergichock och svåra astmaanfall... Iaf, så var jag så lycklig i min dröm, att ÄNTLIGEN kunde jag få rida. Plötsligt kom en rasande Björn rusande ut ur skogen, men jag blev inte rädd för min egen del, för jag visste att hästen skulle skydda mig (ja jag säger ju att drömmarna är galna 🙄) Hästen attackerade björnen och de slogs, och slogs, och slogs... Grotesk fight. De slet huden av varandra och till slut var de liksom bara oformliga, blodiga köttklumpar båda två... men de fortsatte slåss... och jag sörjde hästen... och sen vaknade jag. Ingen aning vad jag vill säga med detta egentligen. Varsko goda vänner om mitt stundande fall ner i ren och skär galenskap kanske... Har vi några drömtydare på forum?

Profile picture for user Se klart

Tyvärr ingen drömtydare här men det jag tänker är att två år är en jäkla mega-siffra när det kommer till att vara nykter och att det DÅ känns säkert att släppa loss alla känslor av kraft- och stor trygghet- på samma gång. Allt ryms i dig och utan att bli farligt i form av att ta till flaskan. Så gör mig låter det - våldet till trots som en ganska trygg och utmanade dröm, som du liksom står pall för.
Tycker du ska vara riktigt stolt imorgon (idsg med) när du vaknar upp till två nyktra år! Kram.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack Se klart! Ja, kanske är det så man ska tolka drömmen. Det var en riktigt positiv och stärkande tolkning. Den tar vi! 😊 Ja, nog är det så att efter två år nykter så står man iaf trygg i förvissningen om att det går alldeles utmärkt att möta malande oro, rena katastrofer och livets skarpa kanter utan vin-lull. Sedan är man inte så säker på att man vill alla dagar, eller att det är nödvändigt... men man vet iaf att det går och att det känns bäst i det långa loppet. Så ikväll slår jag huvudet i kudden i trygg förvissning om att jag vågar drömma ännu en natt, och vakna till en fortsatt nykter framtid 😊 Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Stort grattis till två nyktra år! Och den viktiga insikten att ett enda glas kan stjälpa allt - så det är lika bra att låta bli det helt. Så känner jag också. Jag har ingen lust att riskera min nykterhet, what so ever.

@Torn brukar vara rätt duktig på att tolka drömmar. Din dröm lät superläskig. Kan den ha med ditt nuvarande och nya jobb att göra? Att du är på väg mot något nytt helt översvallande lycklig, men att du undermedveten tycker att det är lite läskigt? Vad som än händer så kommer inte en häst och björn slåss i alla fall 😂 Nästan alltid är oron värre än verkligheten.

Vill tipsa dig om Närvaropodden #83 ”Metatänkande” också. Den handlar om hur man tänker om tankar, och det finns tydligen en terapiform som heter MCT som syftar just till att man ska lära sig skilja på tankar och verklighet, och hur destruktivt det är att lyssna på sina tankar. Tänkte direkt på dig när jag lyssnade på avsnittet.

När jag mår bra är jag en det-som-sker-det-sker-person. När jag mår dåligt kan jag både oroa och älta halvt ihjäl mig. Och denna oro och ältande gräver bara hålet ännu djupare. Skitläskigt. Men varför jag mår dåligt i perioder har jag inte knäckt än. Jag fick diagnos kronisk depression för tre år sedan, eftersom depressionerna har kommit i skov sen tonåren i princip.

Det jag hoppas på nu är att alkoholen skapade depressionerna, för då lär jag slippa dem framöver. Jag mår stabilt och bra som sjutton sen jag slutade dricka för snart 1,5 år sedan.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Grattis på två-årsdagen! Stort grattis!
Drömmar ja, jag tycker att drömmar är fascinerande. Har en kompis som lider av en psykisk sjukdom. Hen har periodvis mycket skrämmande drömmar. Jag drömmer i perioder. Tänker att du är i en period av förändring nu. Du ska ge dig av framåt. Du kommer att klara utmaningarna även om de är skrämmande. Just nu går det fort och kanske med känslan av lite dålig kontroll, men det ordnar sig...?
Jag är som ni ser ingen drömtydare.
Tror att många som AndraHalvlek, jag själv och andra härinne har perioder när det är mer grubblerier än annars. Jag är ju lite inne på att det både kan påverkas av stress, hormoner och av mineraler och att vi kanske kan påverka väldigt mycket med mat, meditation och rörelse. Klart jag behöver verktyg för att hantera tankarna, men tänk om man kunde leva så att de inte kom alls. Tror kanske inte att det sker helt, men det skadar aldrig att optimera förutsättningarna för att må bra. Så bromsa nu så mycket du kan. Det blir bra!

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Andrahalvlek Vad underbart att du har fått vara fri från depression så länge nu. Hoppas verkligen att det håller sig, eller att du iaf inte går lika djupt ner i det ifall du skulle hamna där... Jag tror stenhårt på att inte lita blint på sina tankar. Jag hamnar också lätt i att oroa och älta mig fördärvad. Oftast pga att jag levt i självutplånande för länge och blivit empatiutmattad utan att märka det själv. Det-som-sker-det-sker-personer hamnar nog lätt där också. Attityden inbjuder till att fan och hans moster och hennes hund lägger över allt de själva inte orkar/vill/kan på en. Och man tar det, för ”allt löser sig” ju... Sen plötsligt är man helt slut och då svänger pendeln. Å det grövsta. Jag ska lyssna på poddarna du tipsar om, tack 😊

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Sisyfos Ja, jag misstänker också att drömmen har med nya jobbet att göra. För det är ju litet skräckblandad förtjusning i det hela. Men man får ju trösta sig med att även om det visar sig vara en större utmaning än jag verkligen mäktar med så lär det inte bli blodbad iaf... Det värsta som kan hända är ju som du skriver att jag inte har full kontroll över uppdraget från dag 1. Ett par månader ”Hej här kommer praktikanten” dör ingen av 😊 Jag fortsätter bromsa, så semestern inte tar mig med överraskning i år. När den kommer tänker jag vara färdigt mellow och redo för horisontalläge i solstolen 👍🏻

Profile picture for user Mirabelle G-S

Känner mig rastlös, känslomässigt rå och gråtmild denna fredag kväll… Inget har hänt. Det bara blir så ibland att hela livet liksom ramlar över mig. Det går mig för snabbt förbi. En enda lång räcka av måndagar och fredagar. Vart resten av veckodagarna har tagit vägen vete fåglarna. Jag ser då fasen inte röken av dem. Jag hinner inte med. Ungarna växer upp för fort. De var småknytt nyss. Jag blinkade. Nu ska det plötsligt flyttas hemifrån, börjas gymnasiet, hånglas med partners, skrivas CVn, köpas skostorlekar av gigantiska mått, slutas med aktiviteter som vi alla engagerat oss i… Idel förändringar, stora som små, i en rasande takt. Det får mig att ifrågasätta hur jag lever mitt liv faktiskt, när det bara rinner förbi och blir helt annorlunda utan att jag märker det… Säkert är jag bara övertrött och utarbetad. Nu igen. När jag vaknar imorgon, utvilad och nykter, så har överemotionella funken gått över. Kram till alla som behöver

Profile picture for user Charlie70

@Mirabelle G-S men som jag känner igen mig. Det är liksom det här med att man ska finna sin nya roll i familjen när barnen växer vidare. För dem är det en naturligt utveckling men för oss vuxna kan det leda till ganska omvälvande förändringar såväl inre som yttre. Det känns och det får kännas. Vi får ta några djupa andetag i den friska sommarnatten och fokuserar inåt, på oss själva för en stund. Det behöver vi öva på.

Kram!

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Charlie70 Visst är det plågsamt! Ungarna avslutar glatt en epok i livet och går vidare, fyllda av förväntan, självförtroende och framtidstro… och jag vill bara lipa. En älskad era kan ju inte bara vara poff över??? Bättre om de stannar kvar i det som känns så tryggt och invant… Men det är det ju förstås inte. Livet kan bara levas framåt, i utveckling. Om det bara inte gick så satans fort!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Men NU är det JAG som avslutar en epok och glatt studsar vidare 😊 Och kollegiet som står kvar och stampar i all de är missnöjda med. Utan mig. Före detta kollegiet. Dator och nycklar inlämnade. Allt som är ”jag” bortplockat och bortsuddat. Lättnaden är enorm. Även om man har ”graduation goggles” på. Allt och alla har visat sig från sin bästa sida här på slutspurten. Den sortens harmoni brukar vara underbart men kort, så… Vemod har ingen plats här. Ett nytt kapitel av arbetslivet väntar. Det är skitsvårt att komma ner i varv nu. Jag har redan stora planer. Vill rusa vidare och förverkliga dem på en gång. Men nya arbetsplatsen är stängd och tom, så jag får ge mig till tåls till augusti.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Andrahalvlek Tack 😊 Ja det ska bli så himla spännande. Antar att jag kommer följa mitt vanliga mönster. Ett par månader panik över allt jag inte vet och inte kan. Sen när jag har fått kontroll över det följer ca 1,5 - 2,5 år i intensivt verksamhetsutvecklande flow. Under den tiden samlar jag på mig frustration över tveksamheter jag inte kan förändra. Så kommer dagen när det inte går att utveckla så värst mycket mer. Frustrationen över icke-progressionen börjar väga tyngre än tillfredsställelsen över de delar som gått att utveckla. Rastlösheten gör sig gällande och jag lyfter blicken. Vilket hittills har resulterat i att jag gått vidare. Jag väntar fortfarande på att ”hitta hem”… Att trivas så bra någonstans att man kan leva även med sådant man inte kan förändra…

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S skrev:"Jag väntar fortfarande på att ”hitta hem”… Att trivas så bra någonstans att man kan leva även med sådant man inte kan förändra…"

Så fint men sorgligt uttryckt. Verkligen spot on.

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Midsommarafton… Att det är en helg då många dricker mer än vare sig de själva eller omgivningen mår bra av märkte vi inte av ett dugg. Alla telningarna hade bestämt sig för att gå på någon high tech bio tjofräs tillsammans, så gubben och jag var plötsligt fria och lediga. Dejt på stan och indisk restaurang blev det 😊

Imorse vaknade jag pigg som en mört och slog på TVn för morgon-nyheterna. Istället möttes jag av en blå björn som väsnades på högsta volym 😳 Tätt följt av gubbens halvsovande grymtande. Men den blå demonbjörnen från helvetet var ju så erbarmeligt högljudd, så inte kunde jag uppfatta ord av vikt och värde i gubbens grymtningar 🤷🏻‍♀️ ”Men DUUUU det är en BLÅ BJÖRN på TV!!! Varför är det en BLÅ BJÖRN PÅ TV??! Jag vill INTE SE nån blå björn! VAR ÄR NYHETERNA??!!!” Vrålade jag ikapp med björnen. Grymt grymt mutter morr… hördes det från gubbens sida. ”Men HERREGUD vad ÄR det här ens??! Ska det föreställa barnprogram? Ungarna blir ju HELT SLUT I HUVET av det där! Jävla tondöv BLÅ BJÖRN på uppåttjack!” Brölade jag vidare. Har man en blå björn att överrösta så har man… Då behagade gubben vända på sig och meddela att det var snortidigt på morgonen och nyheterna hade inte börjat än. Ahaaaa… ”Men… men… jag är ju vaken… NU?” Sa jag. ”Jaaaa… jag också… uppenbarligen” sa gubben ”Tittar du på det där, eller får jag sänka ljudet?” Åhhhh… just ja… volymkontroll… Sånt kan man ju använda sig av 🤪🙄🤦🏻 Jag tror min man hade ett sånt där mentalt Gud-ge-mig-styrka-moment där i sängen faktiskt…

Profile picture for user Vinäger

Du är då typ bäst. 🥰 Alltså teamet Cocaholicen Mary, grönkålisten Mirabelle och orkesterledaren Vinäger... Så himla kul vi hade. 💗 Och som tur är mår vi alla bättre i dag. På olika vis.

Kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Håhåjaja… Den tredje spiknyktra semestern börjar ligga på sluttampen. Än är det tid kvar att bara slappa och ladda batterierna, och det är verkligen dags. Mycket av semestern hittills har gått åt till att packa ihop, sortera och organisera allt eget material jag hade på jobbet. Att byta jobb är litet som att flytta 😜 Och så har jag förberett mig inför nya jobbet. Annan inriktning än det jag sysslat med senaste åren innebär att plöja en hel del litteratur, samla och skapa nya material osv… Men liksom Rom inte byggdes på en dag, så byggs inte en hel undervisningsrepertoar på en sommar. Klar för stunden, men ljusår från att vara färdig. Nu lutar jag mig tillbaka och litar till processen. Men först vila. Utan sällskap av alkodjävulen. Kram till alla forumvänner!

Profile picture for user Andrahalvlek

Spännande med nya jobbet! Jag lever fortfarande efter ”läsår” och för mig ger hösten en enorm känsla av nystart på allt möjligt. Mest träning och sundare leverne, men nu i höst börjar jag ju med andra arbetsuppgifter också. På måndag ska jag återerövra min plats PÅ jobbet. Nu är jag vaccinerad och redo. Känns lite märkligt, men allra mest skönt. Jag gillar mina rutiner, mår bra av det. Och jag uppskattar mitt hem mer om jag inte är hemma hela tiden.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Spännande! Hoppas nya jobbet ger lagom med utmaningar och är kul.
Låter lite trist att så mycket tid av din semester går åt till jobb, men det är ju skönt både att avsluta och att vara förberedd. Stort lycka till

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Andrahalvlek Jag har alltid älskat hösten, just för att det ger en känsla av nystart, nya möjligheter och utmaningar. Även under åren jag varken gick i skola eller jobbade i skola nalkades jag hösten med ivrig förväntan. Jag har mött få som är lika förtjusta i hösten som jag. De flesta brukar gilla våren. Jag ger inte mycket för våren. Den är ett race mot klockan för att knyta ihop alla lösa ändar och manglad, tumlad och tilltufsad kräla över målsnöret till semestern 😂 Lycka till med återerövrandet!

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Sisyfos Tack 😊 Just i början är utmaningarna inte så lagom, utan rätt överväldigande. Men ett par månader in i gamet kommer utmaningarna ligga på en nivå som förhoppningsvis håller mig alert och intresserad. Jag är en sådan där som fort blir passé om jag inte är litet lagom nervös… Egentligen kanske jag inte skulle ägnat så mycket av semestern åt jobb, men en god grundstruktur kommer spara mig åtskilliga timmar planeringstid varje vecka sedan under terminen. Så jag investerar egentligen i min framtida stressnivå 😊

Profile picture for user Mirabelle G-S

Här sitter jag och djupandas… Eller försöker iaf. Är all in på nya jobbet och har i vanlig ordning dragit igång på alla växlar samtidigt. Ska man ur sin komfortzon så ska man. Invand, tvärsäker i min roll och uttråkad lär jag inte bli inom en snar framtid iaf. Kanske aldrig, för det verkar finnas ytterligare spår att ge sig in på när man har kontroll över basen sas. Det börjar alltså bra, och jag är nöjd med mitt beslut att gå vidare i arbetslivet, om än litet lätt panikslagen. Men det är nu jag måste passa mig, så jag inte hemfaller åt vinets lockelse. Det tycks att det är i utvecklingszonens skallrande knän längtan sitter… Nåja. Jag är ju en sån som inte dricker, så det blir ju inget av med någe vin. Ett varmt bubbelbad, däremot, det kan aldrig skada. Kram på er alla ❤️

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Kram tebax 😘
Jag kan tänka mig att man vill göra vad som helst för att stilla tankarna. Alltid när jag byter jobb så hör jag mina tankar och alla ljud från omgivningen som repeat på kvällen. Blir galen av att "aktivt tänka" när inget går per automatik.

Men det finns ju något bra i det hela. Nämligen att vi får vara nyktra och oss autentiska själva under processen. För vi dricker ju inte längre ❤💚❤💚❤

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Miss Mary Poppins Prexis! Att aktivt tänka varje sekund, för att inget går per automatik… Man hamnar i högvarv deluxe. Men men, gammal och världsvan som man börjar bli, så vet man ju att tillståndet är övergående. Poletterna trillar ner och autopiloten tar över hundgörat iaf, och resten systematiserar och effektiviserar man vart eftersom. Den livskunskapen, att ”upp och ner och kom och hjälp mig” inte varar för evigt skyddar rätt bra mot vinets lockrop. Och som sagt, det är våra rakryggade, autentiska jag som går igenom processen. Det ger faktiskt en extra kick 😊 Kram

Profile picture for user Sisyfos

Ja, hoppas du kan ta det lite lugnt också Mirabelle, tid för reflektion. För mig är det då den verkliga utvecklingen sker. När jag springer utan att andas blir en del gjort, men jag är så mycket bättre på att skapa strukturer och planeringar som sparar tid i längden. Låter bra att du verkar nöjd med nya jobbet. Bromsa i tid också om det behövs. För mig är det just nu för mycket och ingen ordning, men jag dricker inte längre, så det får bli till att skapa lite ordning helt enkelt!

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Sisyfos Ja ett nyktert jag lyckas definitivt bättre med att skapa ordning i oredan. Jag är rätt bra på att ”intensiv-vila”, liksom verkligen vegetera, för att komma i balans under intensiva perioder. Även att prioritera, fokusera och släppa allt som inte är livsnödvändigt. Men det hänger på nyckelordet ”perioder”. Att hålla samma takt långvarigt är inte hållbart. Det är då man måste kunna skita i saker och ting a’la good enough, det blir som det blir. Den konsten har jag dessvärre inte lärt mig än. Kanske lär jag mig det nu. Plötsligt så händer det, brukar de ju säga…

Profile picture for user Mirabelle G-S

Här sitter jag och är så lättad att jag bara vill gråta. Det är inte min historia att berätta, utan den tillhör min man och ingen annan. Med hänsyn tagen till hans integritet kan jag alltså inte uttrycka mig annat än kryptiskt. Men under drygt tre år har ett mörkt hotfullt moln hängt över huvudet på oss, skapat skräck, förtvivlan, vanmakt… Nu i veckan drogs situationen till sin spets, och vi förlikade oss med värsta tänkbara utgång, vilket förmodligen hade lett min man rakt ner i depressionens suicidtankar igen. För att inte lägga sten på berga-börda på min man har jag väl mest bitit ihop under de här åren och uthärdat i inställningen ”Vad som än händer så fixar vi det här, bara vi håller ihop och håller ut”. Men jag har fasen inte haft någon blekaste aning om hur det faktiskt skulle gå till. Nå, iaf så kom kulmen nu, point of make it or break it. Och det blev inte break it. Otroligt nog. Det är helt osannolikt, men det verkar som att allt kommer att ordna sig istället för att rasa samman. Månne det var Jesus som ingrep… Han är den ende jag kunnat dela bördan med under den här tiden. Det har varit tungt, så tungt, och så otroligt frestande att dricka vin för att lätta på ångesten. Särskilt under alla sömnlösa nätter. Och nu… Poff. Hotet undanröjt. Vi kan andas igen. Nu har jag dundrande huvudvärk och är helt lealös som en trasdocka. Men min själ sjunger. Och jag är fortfarande nykter. Inget som skaver kan störa min själsfrid i detta nu.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Din enorma lättnad känns ända hit till mig. Massor av kramar till både dig och din man ❤️ Det måste vara hemskt att stå bredvid, vilken enorm hjälplöshet.

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hmm… Full rulle in i terminen och hög arbetsbelastning… Inser att en del av mina manliga kollegor luktar ”fylla igår kväll” mitt i veckorna. Vissa av dem så stressade och pressade att de nära på roterar ur sockorna. Andra skönt loja personer, utåt sett iaf. Kanske är det snarare uppgivenhet. Jag själv börjar hitta någon slags rutin för att hålla näsan ovanför vattenytan. Fast det krävs ju inte mer än en konflikt av den knepigare sorten mellan elever, eller ett par oroliga vårdnadshavare att hålla uppdaterade, för att det ska spricka helt. Good enough och inget vin, är min linje. Det första är svårare att hålla än det andra. Såhär i efterhand har jag svårt att förstå hur jag någonsin försökte stresshantera med vin i mitt soffhörn. Jag kan fortfarande vara så uppskruvad att det kryper i hela kroppen och jag inte kan sitta still. Längtan efter att döva finns där, men ingen villfarelse om vinets förlovade lugn. Kanske hade jag verkligen på riktigt fått nog då när jag bestämde mig för att bli ”en sån som inte dricker”. Nåja, fredag kväll och paltkoma efter en halv pizza. Jag sitter någorlunda still. Kram på er!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Man har verkligen helt nya glasögon på sig numer. Jag ser hela tiden personer i min omgivning som nog dricker för mycket för sitt eget bästa. Jag har också varit där. Syntes det lika väl på mig? Minns att jag hade skräck inför att lukta bakfylla. Total skräck.

Skönt ändå att du har så mycket rutin att falla tillbaka på. Det är tufft i skolans värld minst sagt 😞

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Lättnaden var skön, men kortvarig. ”Lösningen” visade sig vara lugnet före stormen. Nu slog ”break it” till med full kraft. Och ja… Livet vi trots all klöst oss fram till rasar ihop. Igen. Jag är så förtvivlat trött. Och jag är så arg på min man, som har satt oss i den här situationen. Just när vi tagit oss igenom sju helvetesår och kunde börja leva igen. Men jag kan inte visa hur arg och förtvivlad jag är. Han straffar sig själv tillräckligt. Om vi ska ta oss igenom det här (huuuuur???) behöver jag lyfta, stötta, bygga upp… Så att han inte ger upp, och flyr in i depressionen igen, utan orkar reda ut skiten han ställt till med. Om det ens går att reda ut. Jo, med is i magen och blicken stadigt fäst på livet efter eländet, så måste det gå. Det tar bara några år till. Jag pratar med Jesus. Biter ihop. Håller ihop. That’s it. Jag är inte ens frestad att titta ner i vinflaskan. Jo, tanken dyker upp ibland, men är snabbt avfärdad med ett hånflin. Vin skulle hjälpa hur? Exakt. Inte alls. Alkohol löser inga problem. Enligt min erfarenhet löser iofs frånvaron av alkohol inga problem heller. Men skit samma. Jag bestämde att jag inte skulle dricka. Och då blir det så.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Åh, vad jag lider med dig 😢 Önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt. Men det går ju inte. Du och din man måste ta er igenom det här. Förstås. Och det gör ni ju. Förstås. Men hur ska du orka? Du måste hitta ventiler, små luftbubblor att andas ut i. Korta pauser här och där som gör att du behåller fötterna i backen. Står stadigt.

Är det lugnt på jobbet just nu? Är det slitsamt hemma behöver det vara lugnt på jobbet och vice versa, om man ska orka. Annars kan det sluta med utmattningsdepression. Säger jag som tyvärr är vis av just den erfarenheten. Två gånger.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Tänk på syrgasmasken på flygplanet. Du behöver få på dig din syrgasmask innan du kan hjälpa någon annan ❤️ Vilka saker i tillvaron är din syrgasmask?

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Andrahalvlek Tack ❤️ Ingen kan ju hjälpa tyvärr… Det är ju egentligen aldrig lugnt på mitt jobb. Men jag är rätt bra på att stålsätta mig mot kraven där när det verkligen gäller. Det bleknar liksom i relation till resten av livet. Det är nog snarare så att jobbet håller mig uppe, eftersom det kräver fullt fokus när jag är där. Dessutom ger ju barn och ungdomar så mycket energi till en, om man tillåter dem att göra det. Jag funderar över min syrgasmask. Har tänkt att terapi kanske skulle vara något, men det faller på tidigare erfarenheter. Terapi stressar livet ur mig och gör mig förvirrad. Jag tror min syrgasmask är väldigt enkel. Pyjamasdagar hela helgerna, läsa böcker, bada bubbelbad och promenera i maklig takt utan något mål. Inga sociala kontakter som blir maraton i maskhållning. Hibernation mode, typ. Så kan man ju inte leva för evigt, men mitt i krisen är det vad jag behöver.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Sömnlösa nätter… Man vänjer sig vid det också. Jag vet inte vilken känsla som är starkast, ångesten eller raseriet. Det växlar. Några minuter det ena. Några minuter det andra. Mest vill jag lägga mig i fosterställning och bara skrika. Jag är så fruktansvärt trött på att försöka parera katastroferna gubbe och halv-vuxna ungar ställer till med. Jag är kräkless på psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsvarianter. Vi var äntligen ute på andra sidan och började kunna andas, leva ett mer normalt liv. Och då var mannen tvungen att supa sig full och ställa till det för sig. Jo, det var så det gick till. Han var full och omdömeslös. Ute med ”grabbarna”. Full och dum. Han begick ett brott, som han blev dömd för. Motstånd mot tjänsteman vid avhysning från nån pub ingen vettig människa ändå vill vara på. Han tog sitt straff. Men konsekvenserna av en blupp i belastningsregistret är långt mer allvarliga än så. Tio år långa, närmre bestämt. Nu raserar den bluppen hela hans karriär. Hela vårt liv. Barnens liv. Ekonomin vi precis fått under kontroll efter alla turer då både han och ett av våra barn sjönk ner i depression och blev suicidbenägna grönsaker. Poff. Borta. Det spelar ingen roll att han blev helnykterist direkt efter den där kvällen. Det spelar ingen roll att han betalade sin skuld till samhället omgående. Det spelar ingen roll att han aldrig gjort något brottsligt i hela sitt liv, knappt kört för fort, vare sig innan eller efter den där kvällen. Hans liv ska raseras. Vårt liv. Men grovt kriminella som skjuter på både varandra och oskyldiga förbipasserande, förnedringsrånar, våldtar och mördar… De ska ha straffrabatt, skadestånd och obegränsat antal chanser. Ikväll är jag bitter. Och arg på min man. Så sjukt jävla arg.

Profile picture for user Sisyfos

Det låter i mina ögon helt orimligt det du beskriver. Gör det inte det? Att en sån händelse ska få så orimliga proportioner. Det har väl gått några år, varför kommer det upp nu och varför får det konsekvenser nu som raserar hela era liv.
För det har betydelse att han blev helnykterist, det har betydelse att han inte begått nåt annat brott. Allt annat är orimligt. Det låter helt absurt och jag tycker att du riktar ilskan åt fel håll. Men den ilskan är kanske förståelig och nåt du aldrig riktigt gett utlopp för? Arg då förstår jag, men arg nu?
Kanske borde du prata med någon annan än Jesus om det här? Någon som svarar? Tycker att han är för tystlåten. Ni har haft den här familjehemligheten pyrande rätt länge nu. Och nu är den uppe i ljuset, men är det rimligt att den ska få så stora konsekvenser? Finns det inget att göra åt det? Även om det är nåt ni skäms över så finns det kanske förklaringar och bot och bättring i det här fallet. Det är inte rimligt med dubbelbestraffning. Så min fråga är, är du säker? Ska det ha betydelse?
Och all styrka till dig. Förstår att du sitter i en jäkla sits och du kanske skulle behöva nån som kunde ge dig perspektiv.

Profile picture for user FinaLisa

@Mirabelle G-S 🧡
Känner din ångest och förtvivlan 😓
Har vuxna barn som ställt till det på liknande sätt för sig själva och för mig som mamma. Både känslomässigt och ekonomiskt.
Men man får göra det som krävs för att gå vidare. En dag i taget och lösa problemen vart efter. Tror på Sisyfos råd att prata med någon och få perspektiv.
På vårdcentralen har de ju skyldighet att erbjuda krissamtal med psykolog vid behov. Och jag tycker verkligen att du behöver det nu.
Ta hand om dig fina Mirabell 💗
Kram 💚

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Åh,vad jag lider med er ❤️ Förstår din ilska och vanmakt och oro, eller förstår åtminstone pyttelite av den. Fullt ut förstår nog knappt du. Men jag tror att du behöver prata om de jobbiga känslorna, sätta ord på dem. KBT kanske? Någon form av samtalshjälp behöver du nog om du ska orka 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack Sisyfos, Fina-Lisa, Andra halvlek. Jag ska fundera på att gå till någon som kan ledsaga genom kris. Det är rätt. Det var några år sedan ”den kvällen”. Till saken hör att min man har ett yrke där det är omöjligt att få jobb utan säkerhetskontroll, generellt utdrag ur belastningsregistret. Det är även mycket svårt att göra sig ”lönsam” för arbetsgivare i den branschen utan prickfritt belastningsregister. Nu blev företaget han suttit säkert på uppköpt. Min man har fått bekräftat att han kommer att bli arbetslös. Och han lär behöva byta bransch helt för att kunna få ett nytt jobb. Vi har stora skulder till följd av åren då min man och vårat barn var sjuka. Vi bodde i ett land som inte har samma generösa trygghetssystem då. Vi fick sakta läget under kontroll efter att jag med milt våld flyttade hela hydret till Sverige hals över huvud. Jag kunde börja jobba ”på riktigt” igen. Maken blev frisk (nå, eller arbetsför iaf), och vi kunde sakta reparera ekonomin, eftersom han trots allt är höginkomsttagare. Men nu blir det ju a-kassa, omskolning… Plus min lärarlön. Det räcker liksom bara till att betala för vårt blygsamma liv här och nu, inte allt ”bagage”… Visst, vi har sparat ihop en buffert eftersom vi haft det här hotet hängande över oss, så vi kan gå back en tid. En tid. Efter det är vi liksom rökta.

Profile picture for user Sisyfos

Åh, så tråkigt. Och oförtjänt. Särskilt oförtjänt för dig så jag kan förstå att du är arg, men ilska är inte en så positiv känsla.
Hoppas du kan släppa det snart nu när det är kört. Hade önskat dig något annat, men du är nykter och stark. Du klarar det här också.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Mmm ilskan ja… När den väl börjar göra sig gällande och kräva utrymme så liksom börjar allt som lagts på hög gällande allt och inget sedan hedenhösarnas tid bubbla fram… Tryckkokar-mode. Inte ett dugg hälsosamt. Inte en funk jag har lust att stanna i. Jag tror faktiskt att jag tar och skiter i skiten, bara fokuserar på mitt liv, mitt jobb, min utveckling, min återhämtning. Han får reda ut sitt i periferin. Om jag stryper alla utgifter till existensminimum kan vi klara oss länge nog för att han ska komma på fötter igen. Så att nån kan klanta till det och rasera allt igen… NEJ. Det var ju inte så jag skulle tänka. Jag gör mitt. Med is i magen. Plöja framåt och igenom. Det kommer att gå den här gången också.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S skrev:"Jag tror faktiskt att jag tar och skiter i skiten, bara fokuserar på mitt liv, mitt jobb, min utveckling, min återhämtning. Han får reda ut sitt i periferin. "

Jag tror nog att det är det klokaste sättet att agera just nu. Låt honom ta ansvar för sitt liv, även om du och resten av familjen drabbas hårt när han inte gör det. Du kan inte styra upp allt. Du måste fokusera på ditt eget mående ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Precis det här menar jag med att du nog skulle behöva prata med någon. Ja, skriva funkar kanske också men ibland är det bra om någon kan ställa kloka frågor eller att man lyssnar på vad man själv säger. Du behöver få vara arg tror jag. Släppa ut ilskan du stängde locket på för att det inte gick att vara arg där och då. Utan alkohol är vi mer levande tror jag på gott och på ont. Så var försiktig nu. Ilskan kommer att göra dig lite utmattad tror jag och du har en klok plan om du fokuserar på det enda du kan påverka. Dig och din situation. Kan du se till att andra inte kan ta fler beslut som påverkar dig och din ekonomiska situation?
Sparka honom i häcken tills han reser på sig. Han måste faktiskt inte gå in i en depression av den här anledningen heller. Det är kanske lätt att bli lite ledsen och hjälplös om nån annan tar över rodret, men det förutsätter att nån annan gör det och du byter hellre båt just nu, vilket jag tror du gör rätt i. Det är inte elakt och egoistiskt, det är också att visa tilltro. Tilltro till att han grejar det själv och det stärker i slutändan. Som alla vi härinne som har kraschat… vi har fått borsta av oss och börja om, ett steg i taget. Det går! Men han måste gå själv, du kan inte bära honom.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack kära ni ❤️ Jag känner mig redan mycket lugnare och mer balanserad när jag hittade mitt fokus på det enda jag kan påverka. Mig själv. När man är gift sedan många år och har gemensamma barn, skulder och tillgångar blir det ju så att man är ansvarig för varandra, och rent juridiskt påverkas av beslut den andra fattar. Men det finns en gräns även där. Man kan välja att avsluta den symbiosen. Nu tror jag ju fortfarande att vi har mycket bättre chanser att ta oss igenom det här om vill håller ihop och stöttar upp varandra. Nyckelordet är ”vi”. Att ensidigt hålla ihop, hålla upp och stötta upp funkar inte för mig den här resan. Jag tänker vara öppen med min egen oro, besvikelse och sorg. Det måste också få utrymme nu. Självmedkänsla tänker jag ägna mig åt. Det innebär inte att jag ”gör ner” honom, bara att jag är sann mot mig själv. Det ÄR jävligt orättvist och tungt hur den här situationen påverkar mig. Jag måste få känna det. Han måste stå pall för de känslorna och slåss med näbbar och klor för att minimera ”det onda”. Att smita undan är inte ett alternativ.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Fredag kväll… Sjuhelvetes vecka på jobbet. Vid den här tiden sätter lärare prognoser gentemot kunskapskraven i respektive årskurs. Det är alltid fruktansvärt deprimerande, för det finns alltid elever som trots att de kämpar inte har en sportmössa att nå upp till de mål den svenska läroplanen sätter, oavsett hur mycket stöd som sätts in. Grundskolan är inte längre en skola för alla. Det gör mig vansinnig.

Hemma är stämningen iaf stundtals bättre. Gubben har en plan nu, som så sakteliga kommer att få oss på fötter igen. Han gör fritt fall ner i den mörka avgrunden stundvis, men morskar upp sig, ser sanningen i vitögat, tar tjuren vid hornen och är på rätt spår igen relativt snabbt ändå. Jag försöker bara att inte följa med ner i dipparna, och avhåller mig från att servera trösttankar, eller lyfta allt annat som kan kännas jobbigt från hans axlar. Bättre tvingas göra jobbiga saker än att ha tid att vältra sig i elände, tänker jag. Så funkar iaf jag själv. Om det finns utrymme att lägga sig platt på botten och självdö av självömkan är det risk att man fastnar där. Bättre att hållas upptagen.

Ikväll rycker det faktiskt i vin-nerven. Tre glas vin. Sova som en död i ett dygn. Tanken lockar. Men jag vet ju att det inte blir bra i slutänden. Det är en slippery slope som inte leder till något gott. Vin är inte ens gott, tror jag. Minns inte riktigt hur det smakar, men det luktar ju rent överjävligt.

Nog med eländiga ramblings för denna gång. Kram till alla som behöver.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Plötsligt är det fredag igen… Vi är inte lika stukade längre. Gubben lyfte blicken och undersöker några olika spår som kan vara vägar framåt. Det ser rätt lovande ut. Svärföräldrarna reste upp över ett par dagar. Deras emotionella stöd betyder mycket. Det är lustigt det där… hur den trygga förvissningen om villkorslös kärlek från någon som alltid är på din sida kan göra det möjligt att förflytta berg.

Jag är överjävligt sugen på vin just i skrivande stund. Ett tydligt tecken på att jag behöver bromsa. Så jag bromsar. Efter jobbet åkte jag hem och tog en långpromenad i solskenet. Nu har jag självdött i soffan med ett glas kall ginger ale. Det kanske låter helt normalt. Men det normala för mig är att åka hem för att sätta mig vid datorn och fortsätta jobba till sisådär midnatt. Men just idag skiter jag högaktningsfullt i allt jag inte hann med den här veckan. Good enough.

Profile picture for user Sisyfos

Låter sunt Mirabelle!
Jag kunde inte svara på ditt förra inlägg trots att det berörde mycket. Men skolsystemet och betygssystemet gör mig helt galen och du lyckades beskriva baksidan av det så att det känns än mer i själ och hjärta.
Skönt att svärföräldrarna kom upp. Tänk att kunna tanka trygghet.
Ha en fin helg och kom ihåg baksidan med alkohol. Det finns liksom ingen framsida med det heller.

Profile picture for user Rosa-vina

Låter bra att du bromsar och tar hand om dig. Visst är det så att de vi håller nära och kära betyder allt. Ett arbete är trots allt bara ett arbete, en försörjning. En av mina tidigare chefer sa alltid när något av kollegorna gick in i den berömda väggen, eller sa ifrån. -Kom ihåg att ni alla är utbytbara. Det gjorde mig så arg, men så insåg jag att det var ju bra. Då behövde inte jag känna det stora ansvaret, för jag var utbytbar.

Önskar dig en fin helg och massor av vila :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Sisyfos Jag förstår. Människor blir i allmänhet väldigt illa berörda när vi lärare vågar ta bladet från munnen och berätta om otillräckligheten och systemet som är felbyggt från början, och sedan lappat och lagat med helt fel byggstenar. Ihopfantiserat av ämnesfanatiska akademiker, utan en susning om barns faktiska kognitiva förmågor i olika utvecklingsfaser. Skrota hela skiten och börja om från början. Gör om och gör rätt. En grundskola som omfattar alla ska ALLA ha en rimlig chans att klara av. Så tänker jag.

Alkoholen får stanna vid rosaskimrande fantasier. Vi vet ju att verkligheten är kortvarig lättnad, följt av mersmak och så småningom kontrollförlust. Det finns liksom ingen annan utgång av experiment med vinflaskan.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Rosa-vina Jag brukar också trösta mig med den tanken att man är utbytbar. Tävlingsskalle som jag är blir nästa tanke genast ”Men den människan som ersätter mig skulle inte ens lyckas hälften så bra. Så det så!” 😁 Nu är iaf en riktigt intensiv period över för denna gång. Igår var liksom crescendot. Nästa vecka blir det mest nedvarvning, slutföra diverse, strö ut aptitretare och väcka nyfikenhet inför nästa period.

En spännande effekt av gubbens krisläge är att det kan leda till att vi emigrerar igen. Inte mig emot. Jag är skitless på Sverige. Det är bara ett par år för tidigt. Det är inte läge att flytta ungarna just nu. Men då får vi väl dela på oss ett tag. Inte idealt, men görbart. Livet består väl oftast mer av görbara omständigheter än ideala omständigheter.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Nu börjar det ju nästan bli tragikomiskt det här… Alltså ORKA. Makens syskon ringde i panik. En av svärföräldrarna mår efter besöket så dåligt av makens situation att hen har rasat ner i depression igen. Senaste svängen med den konkarongen var drygt 10 år sedan. Makens ryggmärgsreflex = tar på sig skulden för förälderns mående och börjar rasa ihop igen. Men där sätter jag stopp. Burdust. Tvärbestämt. Svärföräldern är en vuxen människa med ett eget ansvar för mental gränsdragning. Precis som vi fått lära oss den hårda vägen att inte följa med ett av våra barn ner i mörkret när det bär av, så måste svärföräldern kunna distansera sig och hålla sig själv upprätt. Punkt. Gubben har samma ansvar. Get a grip. Håll dig upprätt. Tunnelseende. Charge forward och igenom. Det här brytandet ihopandet i symbios har ingen någon nytta av. Det går bort. Det är de facto FÖRBJUDET just nu. Men det är då själva fa-an alltihop, kan jag tycka.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mirabelle G-S Och jag kan fan förstå dig. Psykiskt dåligt mående är komplicerat som sjutton, men till stor del handlar det om att man tänker sig sjuk. Tankarna är mer destruktiva än verkligheten. Jag tänker att du resonerar helt rätt. Vad kan jag göra? Gör det. Vad kan jag inte påverka? Släpp det. För nu åtminstone. Det är liksom enda vägen framåt.

Kram 🐘

Profile picture for user FinaLisa

@Mirabelle G-S 😣 Att bryta ihop för en stund och komma igen, är väl det som livet består av?
Tycker mig se ett mönster av händelser även i mitt eget liv som drar ner en i det svarta hålet.
Sedan när man kravlat sig upp och börjar se ljuset så nog är det något som gör att man faller igen...😟
Men det brukar ju ordna sig till slut.
Vissa stunder får man hålla till däruppe i det lugna och fina. Samla kraft och återhämtning.
Men det är viktigt att inte ta på sig andra människors mående för mycket. Man måste ju orka med sig själv först och främst.
Skickar en kram med hopp och styrka till dig fina Mirabelle! 💕🤗💚

Profile picture for user Sisyfos

Fast man kan bara bryta ihop sådär om det finns nån annan som tar över rodret. Så jag håller fullkomligt med dig Mirabelle - det är omöjligt att bryta ihop. Det går inte, man måste i alla fall som AndraHalvlek skriver komma igen.
Nu gäller det att han agerar. Tvingar Svärföräldern att söka hjälp i tid. Typ NU! Jag har full förståelse för att man i den känsla av maktlöshet som de har känner sig låsta och handlingsförlamade och att det leder till depression i just det här fallet, men där kan de bara vara om någon annan tar över. Om de får uppmärksamhet, ompyssling etc. Jag tvärvägrade att ta över pappas roll när han dog och mamma bröt ihop över något. Jag hade kunnat ta över, men vägrade, så hon kom igen. Eller vi löste problemet tillsammans ska jag väl säga. Det var nog ett av de absolut bästa besluten jag tagit i mitt liv både för henne, mig och min syster. Hon är oerhört kapabel nu. Så du gör helt rätt Mirabelle. Sätt gränser. Se till att han agerar i förhållande till sin förälder. Visar att han har ett driv.
För om det beror på din gubbe att föräldern hamnat i en depression… såklart gör det inte det, men om det är den känslan av vanmakt som påverkar, då kan han visa vägen framåt. Sök hjälp i tid, tänk dig frisk, gå inte in i en kokong av självömkan. Jag vet att jag låter skithård, men ibland tänker jag på bilderna av elefanter där ungarna blir sjuka och de puttar och puttar med sina snablar och sparkar för att den ska resa sig och gå. Att lägga sig ner i hjälplöshet tror jag är det sämsta vi kan göra.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Andrahalvlek Tack! Gubbens näsa är stadigt riktad framåt igen. Problemlösning. Det är det enda som det ska läggas någon tid och energi på nu. Känslor, och faktiskt varenda tanke som inte är produktiv, får ligga på hyllan. De är inte till någon nytta just nu.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@FinaLisa Tack :) Ja, bryta ihop och komma igen är ju en evig cykel… Så länge man reser sig och kommer igen inom en rimlig tidsram så löser man det mesta. Jag kan tänka att jag har nytta av att vara uppfostrad av emotionella analfabeter faktiskt. Att aldrig bli validerad i känslor och mående, utan mer sparkad på när man ligger (metaforiskt) har på något vis lett till att jag kan bortse från känslor, till och med låta bli att känna dem när det inte är praktiskt. I kris blir man iskall, analytisk och metodisk. Sen kommer ju baksmällan med allehanda märkliga reaktioner i efterhand förstås 😝 som tex en förkärlek att smutta vin i sitt soffhörn och med vilje kräkas upp sin middag, bara för att… Ja varför? Men där hamnar jag INTE den här gången. Därmed jämt.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Sisyfos Jag tycker inte du låter hård. Självömkan har aldrig löst några problem. Och nu har vi ett enormt problem, två med sjuk svärförälder inräknad, att lösa. Hen är iaf inlagd nu och får hjälp. Bara resten kvar nu. Pust. Men det ska gå det med. Om alla bara chillar litet mitt i skiten och ger sig fan på att det kommer att gå.