Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Så bra med 9 dagar! Bara att kämpa på och försöka hitta något positivt att ersätta alkoholen med. Så befriande att kunna leva nyktert och med koll på livet! ??

Att det är på Kattfronten intet nytt ?? heja heja du gör det så bra!! Jag klockar dag 2 o går framåt! Sov gott o du verkar lugn o stark i ditt beslut ?? kram kram

på saker du gjort på fyllan nu. Jag skrev nyss min, men ser att jag känner igen en hel del även från din lista.
Funderade lite på det här med vad man ska kalla sig. Jag kanske är alkoholist men tänker mig mer som alkoholintollerant. Jag tår det helt enklet inte längre, då konsekvenserna är för stora. En beroendesjukdom, JA och den är progressiv. Egentligen spelar orden inte så stor roll, bara vi låter bli att dricka. För när vi inte dricker är vi friska, eller?

Mysigyt att kunna vara ute och gå tillsammans med dottern och prata. Kvalitetstid :)

Kram

Har också lagt tid på att fundera över om man ska lägga till ordet alkoholist på listan av attribut.
Men eftersom det saknas en officiell definition så blir det ordet laddat med mottagarens egen syn på vad det är. Jag har testat att kalla mig det i ”tryggare” sammanhang med blandade resultat. Nån sa, ”Nej men det kan du ju inte vara, kanske lite festglad men inte alkoholist”. En annan frågade om barnen for illa”. Så jag har lite svårt för det ordet. För mig är det parkbänken eller min farsa som dyker upp. Jag avbröt nu för att inte hamna riktigt så långt fram som honom.
Jag säger (när det behövs) att jag inte klarar av att dricka, eller har alkoholproblem. Nån enstaka har någon då frågat om jag är alkoholist. Då har jag frågat vad det betyder. Funderar på att fråga när/om det händer igen om de uppfattar mig som en alkoholist i stället, eftersom det är det som räknas i avsaknad av en tydlig definition.

Nej, egentligen spelar det kanske ingen roll vad vi kallar oss, kanske? Jag tror att jag nog skulle gå över till att bli min definition sv alkoholist om jag hade fortsatt köra på med drickandet som tidigare. Därför ville jag sluta. Jag har ett alldeles för bra liv - för mycket att sabba! Inte värt det.
Så just nu kallar jag mig inte alkoholist. Jag kallar mig nykter. Och det tänker jag fortsätta att göra ?

Så! Fyra veckor senare och allt tuffar på. Skönt! Jag har hittills inte utsatt mig för många triggersituationer, men på lördag ska vi ha vänner på middag. Det brukar drickas en hel del vin när vi ses. Men den här gången ska jag vara nykter. Det blir intressant! Men ska nog gå bra.
Så stolt och nöjd över att det hittills har gått så bra, och så glad över att jag inte är trött på nykterheten - tvärtom. Jag känner mig starkare och starkare i beslutet. Hoppas att det håller i sig! Är så skönt att slippa kampen inuti.

Fibblan

Och till det viktigaste av allt - slippa kampen inuti!! Det är så värdefullt ✨!
Jag var på G, men ja.. omständigheterna lockade fram den lurande, lismande ?..men än så länge står jag över den..?.
Du inspirerar verkligen med ditt flow och din positiva inställning till din nya hobby?!
Jag är så glad att jag också funnit denna hobby, och att jag kan utöva den trots mitt tuffa läge..?
Stor kram
/Fibblan ?

Tack fina vänner för hejaropen! Det känns fantastiskt där jag sitter i min soffa och dricker kombucha som vanligt. ?
Underbara fredag!
I morgon middag med vänner, men det ska jag klara utan alkohol. ?

Att inte behöva bälga i mig fyra glas vatten innan jag går och lägger mig för att minska bakfyllan och sen ligga där med kluckig mage och vakna och vara kissnödig efter några timmar och ha huvudvärk och få ångest och förbanna mig själv och dricka mer vatten. Hurra för att slippa det!

Fibblan

Hahaha..ja, visst är det skönt att slippa?!!
Vaknade med den känslan också idag. Bara så nöjd över att slippa allt sådant där "meck", både på kvällen, under natten och på morgonen.. resorb, huvudvärkstabletter, negativa tankar om sig själv som borde inte druckit, ånger och ångest..
Tänk vilka kvällar och morgonar vi har nu. ? ggr bättre, minst??!

Ha en bra lördag och en fin
kväll med vännerna?!

Och så somnar vi på samma sätt ikväll?!
Kram
/Fibblan ?

Jahopp! De första 30 dagarna avklarade nu. En månad. Och hela programmet ”the 30 day experience” är klart.
Nu kör jag bara vidare.
I dag hade vi som sagt några vänner över på middag. Jag började kvällen med att deklarera att jag inte dricker alkohol längre. Fick några följdfrågor, men inte mer än så. Vi konstaterade allihop att det är en sån norm i samhället att dricka, och att det är så ovanligt att folk inte dricker.
Så allt gick bra!
Men, måste erkänna att jag inte kände mig helt avslappnad. Jag var liksom hela tiden rädd att vara ”tråkig”. Och då var jag nog lite tråkig. Så jag kunde inte riktigt slappna av.
Men huvudsaken är att jag inte drack. Och jag ville liksom inte ens dricka trots att alla andra drack gott vin och drinkar. Var inte sugen! Så skönt!
Går och lägger mig snart, nykter och nöjd. ?

Jag tycker att du var både modig och stark inför dina vänner. Modig som berättade och stark som klarade hela kvällen. Jag tänker att vi sprider ringar på vattnet, liksom de som gått före oss i nykterheten.

Idag kommer du att vakna nykter och nöjd. Var stolt och sträck på dig som katten du är och håll svansen högt idag <3

Starkt jobbat till 30 dagar och så skönt att känna en kontroll även om du är runt A.

Sen det där med tråkighet, jag förstår precis, men kan inte det vara okej... att få vara lite tråkig, eller inte så avslappnad kanske man också kan säga. Bättre än att vara högljudd, gapig och sluddrig ändå :)

Kram

Fibblan

30 dagar!
Grymt bra gjort??!
Och vilken bragd i hur du avslutade dina 30 dagar..allt så tillgängligt, ärlighet och följdfrågor.. Det visar verkligen på vilken styrka och övertygelse du har??!
Klart du ska fortsätta!
Inget kan stoppa dig nu?!
Stor kram
/Fibblan ?