av uddda

Ensam1984
tors, 2019-08-29 - 16:26

uddda.. du måste tillåta dig själv att vara stolt. Om någon av oss andra skulle lyckas med det, eller någon som du känner skulle lyckas och ha utstått så mycket. Skulle inte du avundas dem och tycka att de var sjukt starka och vara stolt för dem? Det tror jag. För jag är det, jag är så sjukt stolt över dig.

Grattis så in i bänken... har ju följt dig hela månaden även om jag inte skrivit hela tiden och du är en inspiration - DU är en inspiration!

Kram

uddda
tors, 2019-08-29 - 17:06

Åh.. Tusen tack Ensam1984! Det är väldigt fint att höra att man faktiskt kan vara en inspiration när man ofta tvekar på sig själv o du ska veta att jag uppskattar det otroligt mkt, tack! Kram

Du har rätt i att jag klart skulle vara stolt över någon annan i samma sits, men något jag själv måste jobba med o även håller på med, att ej va så hård mot mig själv, men jag har alltid varit en mänska som bryr mig mer om andra än mig själv tyvärr, men det är en kamp det också! Men dag för dag fortsätter vi kämpa!

Vinäger
tors, 2019-08-29 - 17:19

Har ibland fått höra här på forumet att jag fått kämpa extremt mycket. Men jag upplever att även du har tvingats slåss extra mycket mot A-rösten och A-tankarna. Det är visserligen ingen tävling, men när suget går all in är det tufft.

Bra jobbat. Jag menar det från hela mitt hjärta. Verkligen bra jobbat!

Kram till dig

uddda
fre, 2019-08-30 - 17:48

32 dagar nykter o jag börjar smått känna jag bara vill ge upp, spola antabusen, dricka o bli mänska igen. Jag har inte bara förlorat en vän, min största trygghet, utan jag känner jag börjar förlora mig själv också. Det är otroligt skrämmande o frustrerande, inget känns rätt längre o absolut inte när man tyvärr måste kriga sig igenom allt detta ensam. Sen är det är inte bara ett A beroende jag krigar med för sidan om allt detta har jag även min psykiska ohälsa, diagnoser, ångest, bearbetning, hålla mig drogfri, jag krigar mig också igenom flera stora bortgångar, vardag, separering o att få mitt förhållande att fungera trots mitt mående. Men det är tufft, det är en jäkla svår skit kamp dagligen o jag säger inte A gör något bättre för det vet vi det inte gör, men det kanske finns stunder det faktiskt är sämre eller bättra att välja ta tag i sitt beroende? Jag är så trött o slut på ork!

uddda
fre, 2019-08-30 - 20:58

Dag 32, Fredag! Där står en öl i kylen, men det har den också gjort sen innan jag blev nykter. Men fan varför skriker den efter mig just idag, just nu? Varför funderar jag ens på att dricka den? Jag vet ju att antabusen kommer vinna i denna onödiga fundering. Så varför tror jag ens att dem 5-10 min innan antabusen säger ifrån kommer vara värt det? Men kanske bara en klunk eller några stora, jag kanske klarar mig? AAAH! Jag blir så jäkla arg på mig själv, för att jag tänker dessa tankar, för att jag inte kan putta undan suget, för jag inte kan leva ett normalt liv utan A! För att jag låtit den förstöra mig. Den har mig i ett sjukt obehagligt grepp o jag måste försöka slita mig.

uddda
lör, 2019-08-31 - 02:02

Jag höll i ölen, jag ville dricka, jag tänkte dricka, men också lite för att det kändes som att jag förtjänade att må dåligt för att jag ens tänkt tanken på att dricka. Men istället sitter jag här i sängen o gråter som fan samtidigt som jag snart tryckt i mig en halv tårta. Lite sorligt kanske MEN jag har fortfarande inte druckit något. Hur fan hamnade jag här, vad har det blivit av mig?

Femina
lör, 2019-08-31 - 06:45

Jag hoppas att du sover gott nu. Du hade en kamp inom dig igår som tar rejält på krafterna. Bra att du kunde gråta!
Idag tycker jag du ska göra dig av med den där ölen. ?

uddda
ons, 2019-09-04 - 18:10

Fortfarande nykter o antabus två gånger i veckan. Men är så jäkla trött på allt bara, kommer bara nya skit "problem" efter vandra o jag får ingen ro alls. Fy fan va jag bara vill spola ner antabusen o skita i detta, jag känner, ser tyvärr fortfarande inget positivt alls med att vara nykter, sorgligt men sant!

IronWill
ons, 2019-09-04 - 19:00

Om du studerar din situation objektivt så ser du säkert massor med positiva saker. Men det känns säkerligen inte så. ”Skitproblemen” löser sig inte heller med hjälp av alkohol, men de känns mindre. En kort stund i alla fall. Sen känns de större ett längre tag. Och riktigt långsiktigt så för alkoholen med sig ännu värre egna problem.
Det är helt okej att det känns pissigt på dag 37. Det går över, sen kommer det tillbaka och sen blir det längre och längre mellan de kassa dagarna/perioderna. Men att göra sig fri kostar på. Det går inte att hymla om. Om det tagit 20 år att hamna i problemen så löser de sig inte heller på 5 minuter. Det är en långsiktig investering i dig själv. Gå tillbaka och minns varför du ville bli nykter till att börja med. Det går över. Och har du klarat över en månad så klarar du över tre och så vidare. Ge dig själv lite beröm och fokusera på det i stället. Det kommer alltid nya problem att bita i, men då är de gamla glömda. Du ser, idag känns ju dina alkoholproblem redan bortglömda :) och ersatta av andra problem.
Jag är uppe i 15 månader och mina problem kommer och går men alkoholproblemet känns betydligt mer hanterbart och definitivt inte som nån lösare av problem...

Edit: Såg att du brottades med psykisk ohälsa också. Jag är lite periodare på depression. Det blir så klart extra tufft då och det är säkert en orsak till att vi hamnat i ”träsket”. Jag försöker hitta annan medicin mot depressionen än alkohol. Men det är inte lika lätt. Hur som helst så känner jag mig betydligt stabilare i psyket nu än under tiden jag drack. Det var kanske inte hela lösningen att sluta dricka men det hjälpte till att skapa en stadigare bas. Men jag letar vidare efter annan lindring som inte samtidigt bryter ner ännu mer. Säg till om du hittar något bra.

uddda
fre, 2019-09-13 - 17:48

Djävulen knackar på dörren o jag vet ej om jag ska släppa in honom. Det gör ont i själen, hela kroppen o det är svårt att andas. Det känns som jag gråtit slut på mina tårar o orken är knapp, det är så otroligt jobbigt just nu, jag är så obehagligt jäkla sugen på A, men kanske mest på att överleva, eller fly för att klara allt som sker! Det är skrämmande hur jag känner att jag "måste" ha eller "behöver" A så som jag gör. Jag känner mig så svag för jag ens är tänker dessa tankar. Springer runt i cirklar o försöker komma på hur jag ska hantera detta, minuter känns som timmar. Denna helg skrämmer mig redan o det kommer bli jävligt tufft! Men jag måste klara detta, jag måste!!

Strulan65
fre, 2019-09-13 - 18:14

Har du funderat på att besöka ett AA möte under helgen, att möta andra kan vara till stor hjälp.
Om du nu inte vill det så kanske det kan hjälpa att lyssna på poddar alkispodden och beroendepodden är några av dem. Jag får mycket hjälp av att lyssna på dem när det svajar.
Styrka, mod och vilja till dig// kram Strulan ??❤️

uddda
fre, 2019-09-13 - 20:08

Dag 46 utan en droppe A! Allt känns så sorgligt o meningslöst. Jag trodde saker skulle kännas lite lättare nu men för varje dag som går så blir det bara jobbigare o allt blir så mkt tydligare o det skrämmer mig. Men kanske för att jag för första gången någonsin är både nykter o ren! Jag är här o nu, med mina tankar o känslor, inget att luta mig på, inget att kunna fly till. Men det är bara så otroligt skrämmande att jag ofta tänker att, tänk om jag inte är stark nog eller redo för att leva ett nyktert liv? Alla dessa nya känslor o tankar som kommer nu för tiden är så nakna o ärliga o det är bara att verkligheten skrämmer mig o det enda jag vill är att gå tillbaka till A. För att känna mig hel igen, känna att jag lever o inte bara överlever. Jag vet att det inte är en lösning, men denna förlust av min bästa vän, min enda trygghet o den största delen av mig själv o mitt liv har tyvärr tagit så mkt hårdare på mig än vad jag ens trodde va möjligt. Varför hamnade man i en situation då något inte någon, utan något får en att tvingas leva med denna eviga kamp.

Ensam1984
fre, 2019-09-13 - 20:24

uddda, jag känner din smärta när jag läser ditt inlägg. Önskar jag kunde göra något för att ta bort den skrämmande känslan. Det enda som finns nu är att om styrkan finns - att ta tag i allt det där andra. I tanken varför man vill fly, från vad... terapi tror jag helt klart på, finns onlineterapeuter om man inte gillar att mötas one on one.

Det där med att leva och inte överleva är så skrämmande. Jag känner samma, fast min värsta ångest kring det har vänt, har funnit mer av en acceptans. Hoppas det vänder för dig snart och du känner dig hög på nykterheten. Det kommer ju vid olika tillfällen, men jag tror att - att sluta dricka är en del. Men att hålla sig nykter är en helt annan, och det sistnämnda kräver att man jobbar med orsaker till drickandet och finner strategier, finner lycka kanske för att inte gå tillbaka..

Men vad vet jag... :) Kram på dig och önskar en fin fredag!

uddda
fre, 2019-09-13 - 20:33

Tror jag har allt stöd runt om jag kan ha just nu, 2 kontaktpersoner via rehabteamet, jag träffar psykolog en gång i veckan, tar anatabus två gånger i veckan på vc o träffar sköterska där, träffar en psykologisk sköterska var tredje vecka o min läkare en gång i månaden. Känns som att jag bara har mig själv, är nog bara jag nu som kan ta mig igenom detta! Men frågan är om man är stark nog.

uddda
fre, 2019-09-13 - 21:14

Dag 46 nykter! Ölen står framför mig, detta är första gången jag är så väldigt nära att dricka o tyvärr så skrämmer inte antabusen mig just nu. Jag vill bara få känna A i dem 10 minuterna innan antabusen gör sitt. Men det kommer inte vara värt det så varför tänker jag på det? Kanske för jag vill må så dåligt jag kommer göra om jag dricker för att jag någonstans känner att jag förtjänar må dåligt för att jag ens har detta sug o dessa tankar! Jag vet det är sjukt destruktivt men denna nykterhet känns lika destruktiv. Jag är otroligt vilsen ju nu.

Ensam1984
fre, 2019-09-13 - 21:24

Kan du gå ut på en promenad? Få ett annat fokus kan hjälpa. Gå ut, lyssna på alkispodden, släng ölen i ån... jag önskar jag kunde ge en kram och säga att det ordnar sig.

*virtuell kram*

uddda
fre, 2019-09-13 - 22:14

Det är ett helvete just nu!! Morgondagen är så långt borta, jag vet ej hur jag ska fixa detta, jag vill inte låta A vinna o förstöra mig totalt. Jag har glömt hur man andas.

Tackohej
fre, 2019-09-13 - 23:57

Du har redan fått det tipset. Vad är det värsta som kan hända? Min erfarenhet av vården och antabus är precis som din. Man dricker inte men kände mig väldigt väldigt ensam. Ingen i beroendevården jag träffat verkar ha en aning om alkoholism. På ett AA-möte möter man massa andra människor och man känner sig inte längre ensam. Jag hade liknande tankar som du verkar ha men nu har jag 7 månader nykter och mår bättre än jag nånsin gjort i hela mitt liv. Hade aldrig hänt utan AA o 12-steg för mig (och tusentals alkisar över världen).
Du gör ju såklart som du vill men du behöver verkligen inte kämpa ensam. Vi är många :) och känslan att träffa människor som förstår på riktigt var helt overkligt skön för mig.

uddda
lör, 2019-09-14 - 15:07

Svar till Tackohej!

Grattis till sju månader, helt fantastisk gjort av dig! ? Kämpa!

Förstår hur du tänker o det är ett bra tips att gå på något där man inte känner sig ensam o kan få lyssna o prata med andra som vet vad man går i genom men önskar det va lättare för mig bara. Men det jag iallafall vet 100% är att jag skulle absolut välja Länkarna o inte AA. Men sen är ju för mig det "värsta" att pga av min ångest o autism så är problemet för mig att klarar av sitta i grupper. Så det det har inget med nykterheten att göra utan är något jag har svårt med sen alltid. Men jag får tänka på allt, men jag klarade natten o höll mig nykter fast jag trodde det va kört många stunder, jag stor städade badrummet inatt sen tog jag en lång dusch o åt någon macka i sängen, nu sitter jag här med kaffe o trots allt fortfarande nykter.