av Måne68

Måne68
tors, 2019-08-22 - 20:04

Jag är rädd för berg och dalbanor. Det vet han. Han vet att jag är oerhört anpassningsbar och flexibel, men att jag inte gillar några åkattraktioner på tivolin. Men nu är jag på tivoli hela tiden. Åker på en spindeltråd fast jag är en elefant. Tråden svajar olika fort varje dag. Det går inte att förutse eller förutsäga hur fort, när den ska vända eller om den ska stå stilla ett litet tag så jag hinner andas.
Han är min man, den jag älskar. Jag kommer inte att sluta älska honom. Jag vet det. Jag är 51 år. Jag visste redan när vi möttes för 3 år sedan att han är missbrukare. Och nu betalar jag priset för min kärlek. Det kostar mycket....Oftast får jag mycket tillbaka också. Mer njutning och kärlek, mer uppskattning och erkännande än någonsin i livet tidigare. Han är en god människa. Med intellekt och hjärta.
Men han älskar också alkohol. Förmodligen mer än livet självt.
Handskas med det på mer eller mindre klokt sätt i perioder.
Ljuger ofta om det. Ljuger alltid skitdåligt om det.
Förut ledde det till ånger och sorg mellan varven. Ångest. Samtal. Gråt.
Nu har det övergått till frånvändhet. Oftare till ilska, högljudda utrop och hotfulla tillmälen. Som han givetvis förnekar eller vill förmildra efteråt.
Han säger att jag måste förstå att han är beroendesjuk. Och det måste jag acceptera. Och som sådan säger han ibland saker han inte skulle sagt som nykter - alltså är det inget att hänga upp sig på för mig...
Men jag blir så berörd och sårad. Nu är jag så ledsen och trött.
För mig är det ju självklart samme man som säger det kärleksfulla orden som de hotfulla, arga, otäcka och anklagande!

Han säger att det är 12-stegsrörelsen som lärt honom att en ska skilja på den fulla och den nyktra och dennes beteenden och uttalanden. Han kan som nykter "inte ha ansvar för vad han som full sagt och gjort för han lider av en psykisk, kemisk beroendesjukdom" som han gång på gång upprepar för mig!

Kan någon berätta för mig om erfarenheter av 12-stegsrörelsen?
Är detta med personligt ansvar frånkopplat enligt den metoden?
Eller är det ännu en lögn från min man?
Han har genomgått behandling på 12-stegsbaserat behandlingshem för ca 20 år sedan. Var sedan nykter i 17 år innan han började dricka igen...

Nordäng67
tors, 2019-08-22 - 21:43

De olika faserna: först ånger och tårar som efterhand övergår till ilska och "inget att bry sig om och göra stor sak av, du vet väl hur jag är när jag är full"! Hemskt är det! Lider med dig! När det gäller 12-stegsprogrammet tror jag din man har gjort sin egen tolkning. Det är nog mer menat som att det finns en människa bakom missbruket. Att man som anhörig skall lära sig hålla isär dom olika "personligheterna" låter konstigt och orimligt Men det finns många hör som kan mycket om det och som kan svara bättre på det. Han säger att du måste förstå att han är beroendesjuk. Snarare är det ju så att HAN måste förstå det och också ta ansvar för sin sjukdom. Vänd fokus till dig själv och fundera mycket över vad DU behöver och hur DU vill ha det. Stämmer det överens med hur du har det ihop med din man? Tänk inte att saker ska bli bättre eller annorlunda utan jämför med hur du har det här och nu. För det är det du har att förhålla dig till! Hans missbruk har du typ noll makt över och det är heller inte ditt ansvar. Kram

gros19
tors, 2019-08-22 - 23:22

Otroligt den tolkningen av tolvstegsprogrammet är sannerligen hans egen. Så du ska vara acceptera att han bär sig illa åt och är elak mot dig. Anser han att du inte har några känslor. Jo han har en beroendesjukdom så ser man det, men hans ansvar är att göra något åt detta, att ta emot all hjälp han kan få om han inte klarar att bli nykter på egen hand. Jag blir jättearg när jag läser det här. Hur står du ut undrar jag. Jo man pratar om missbrukaren och jaget, men meningen är ju att man ska bli frisk och då är det jaget som som styr beteendet. Din man rättfärdigar sitt missbruk och du ska dessutom tycka synd om honom för han är ju sjuk.

Måne68
fre, 2019-08-23 - 21:28

Jag har ställt krav att om han säger att han inte klarar av att reda ut sin situation, så borde han gå på behandling. Han säger då att vårt företag inte klarar sig...
Jag tror han är livrädd att börja glänta på locket...

Måne68
lör, 2019-09-07 - 16:00

Efter senaste tidens galna helvete, där han varit full, elak, misskött vår gemensamma firma, betett sig illa bland våra kunder, varit full på tjänsteresa, försökt styra mitt liv i brist på egen ordning så här han - till sist - Skrivit in sig på behandlingshem.
Han åker på måndag. Nu ringer han runt å berättar för ungarna, släkten vännerna. Har skaffat ersättare till jobbet. Ordnat på kontoret. Städat verkstaden. Kämpar med allt praktiskt.
Men vi kan inte vistas i samma rum. Det blir krig direkt.
Är jag tyst är det fel. Säger jag Hej är det fel - på tonläget om inte annat.... Jag är helt slut.
Förstår att han är pressad. Nervös säkert. Ångestfylld.
Jag jobbar, gråter och sover.

Förlorad själ
lör, 2019-09-07 - 18:44

Du är stark.. glöm inte bara bort dig själv i din värld där allt kretsar kring honom. Du är oxå viktig. Ta nu en riktig tänkare när han är borta och du kan tänka och känna klart.. Lyssna till magkänslan så kommer säker vägen du ska ta att lysas upp i mörkret.. lycka till ? kram

Nordäng67
sön, 2019-09-08 - 06:31

verkligen ta hand om dig själv när han är på behandlingshem. Gör saker du njuter av och tycker är kul. Och fundera på hur du vill att resten av ditt liv ska vara. Försök att koppla bort din man under tiden han är borta. Kram

Backen123
tis, 2019-10-01 - 18:06

Min man är samma, just nu nykter i 3 veckor, som utlöstes av en katastrof. Han vill under inga former gå 12 stega programmet via beroende enheten. Testat om vi ska åka tillsammans till aa, men nej. Nu testar han cleary, app som ska hjälpa hemma. Idag är sån dag jag tänker jag då? Skammen inför anhöriga.... hem fixa middag, ångest. Jag klarar knappt att titta på han. Han går upp och lägger sig, tycket antagligen synd om sig själv. Men jag då, hur fan ska vi orka vara ett stöd när man nästan aldrig får något tbx

Backen123
tis, 2019-10-01 - 18:06

Min man är samma, just nu nykter i 3 veckor, som utlöstes av en katastrof. Han vill under inga former gå 12 stega programmet via beroende enheten. Testat om vi ska åka tillsammans till aa, men nej. Nu testar han cleary, app som ska hjälpa hemma. Idag är sån dag jag tänker jag då? Skammen inför anhöriga.... hem fixa middag, ångest. Jag klarar knappt att titta på han. Han går upp och lägger sig, tycket antagligen synd om sig själv. Men jag då, hur fan ska vi orka vara ett stöd när man nästan aldrig får något tbx