Fmsa032

I helgen som var så åkte han fast för rattfylla, tyvärr så bedövande han ångesten på söndagen med alkohol. Måndagen och alla andra dagar fram till just nu så har han inte druckit en droppe alkohol vilket känns jättebra, jag vet inte om det var rätt eller fel av mig att ge honom ett val antingen väljer du alkoholen eller mig och då är det en förändring som gäller. Han valde mig och han säger att han aldrig tidigare känt sig så motiverad till att göra en sådan helomvändning. ? Han bokade även upp sig hela helgen att han ska vara med sin bror (hans bror dricker inte nämnvärt och är insatt i sin brors beteende) och killens egna ord var att jag vill boka upp mig hela helgen för att jag vill inte falla dit och göra något dumt. I onsdags kom det jag varit orolig över en av dom här "kompisarna" som han brukar dricka med undrade om han ville komma dit (paniken och oron jag kände då) killen min sa då till kompisen att jag ska inte köra och får inte köra. Men om du hämtar mig så kan jag komma. Och självklart trots att jag inte ville så blev det ju lite diskussion men killen sa att jag lovar dig att jag ska inte dricka en droppe alkohol, och jag måste ju få åka iväg så jag kan bevisa för dig att jag menar det jag säger. (håller med fast oron biter dig fast) han skrev och berättade att han inte druckit något inte en droppe, vi pratade även på kvällen videosamtal och jag såg och hörde på honom att han var nykter och jag blev så glad över att han hållet det han lovat. En dag i taget är det nu, och för varje dag han lyckas så känner jag mig så glad och stolt över honom och jag märker även på honom att han känner en form av stolthet över sig själv. Nog vet jag att det kommer komma bakslag, jag gläds dock just nu åt dom dagarna som det går bra och åt rätt håll. ❤️

Fint att du är här och skriver och läser, kanske som ett steg i att börja ta mer hand om dig oavsett hur han väljer att göra en förändring eller ej. Jag ser att du startat flera trådar och har fått mer respons i dina andra. Det låter som detta är något hjälpsamt för dig.

Vet inte hur det är för dig, för många anhöriga är det vanligt att fokusera ibland kanske lite för mycket på hur det går för den andra personen, att ens mående är är helt avhängit av det. Många är då hjälpta av att försöka jobba med att hitta sätt att oavsett hur det går för den andra börja stärka sig själv, tillåta sig själv att må så bra man kan på olika vis. Hur tänker du kring det?

Bra att du är här, modigt och starkt att du tar steg att berätta hur det är utåt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet