av Justina

Justina
fre, 2019-09-13 - 09:17

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte om min sambo har problem och jag vet inte om jag har någon att prata med om det.
De gångerna som jag har försökt att prata med någon kompis om det så låter det så fånigt och som att jag överdramatiserar och då försöker jag släta över allt istället.
Men att dricka öl varje dag är inte normalt enligt mig, även om det bara är en starköl under veckodagarna. Fredag/lördag/söndag så är det flera öl samt whiskey.
Det är inte heller normalt att smussla med det under veckodagarna, att gömma undan öl som han då ersätter de kalla med i kylen som han dricker för att jag inte ska märka. Vanligtvis så dricker han när jag är ute med hunden men på senare tid så han börjat åka hem tidigare från jobbet och när jag kommer hem i vanlig tid så känner jag på lukten att han redan har druckit och då är klockan bara 16:30.
Hans humör är inte heller roligt; irriterad och kan få utbrott för minsta lilla och det är alltid jag som är problemet; det är jag som verkar irriterad på honom och det är jag som inte är glad och det är jag som gnäller på honom och det är jag som inte bryr mig om honom….men senare när han har fått i sig en öl i smyg så kommer han krypandes tillbaka och säger: jag vill inte bråka, kan vi inte bara vara vänner, kan vi inte ha en mysig hemmakväll ikväll och så är allt glömt från hans sida.
Jag är så jäkla feg också, jag orkar/vågar inte konfrontera och jag vet faktiskt inte varför jag inte vågar. Ett tag trodde jag att det berodde på att jag inte orkade ta striden, att jag inte orkade bråka men jag vet inte om det är det. Kanske beror det på att jag känner mig illojal, kanske beror det på att jag skäms, skäms för att jag inte har gjort något tidigare, skäms för att separera, skämmas inför familj och vänner. För jag vet vad som kommer att hända om jag tar upp det, han kommer att välja alkoholen framför mig och istället säga att vi ska separera. Det är vad han brukar säga när vi bråkar bara för att jag kanske kommenterat att lördagens whiskey kanske var lite väl stor eller dyl.
Men just nu känns det som om jag är en tickande bomb, jag orkar inte gå runt i huset och räkna ölen i gömmorna varje morgon för att hålla koll. Och jag orkar inte med att lukten av alkohol varje j-vla dag. Och jag orkar inte att han inte vill göra något på kvällarna, på vardagarna har han ju smugit med ölen och då kan han ju inte köra så hans vanliga ursäkt är att han inte orkar utan att han hellre vill vara hemma. Och på helgerna så inkräktar ju ev. kvällsaktivitet på hans tid att dricka, fredag/lördag/söndag så dricker han från ca. halv fem och fram till dess att vi går och lägger oss.
Han träffar aldrig vänner, han tränar inte, han gör verkligen ingenting. Det enda som han vill göra är att sitta i soffan och antingen kolla på tv eller spela tv-spel och då ska man tillägga att vi har ett hus med en rätt stor tomt. Men alla sådana sysslor är tråkiga och när han är ledig så ska han bara göra roliga saker. Det är som att bo med en 5-åring.

Skrållan
fre, 2019-09-13 - 22:27

Välkommen hit Justina. Jag förstår vad du går igenom. Jag har lämnat en man som bara vill dricka på helgerna. Vi hade väl perioder där vi hade det bra, men den sista tiden handlade det bara om alkoholen. Jag gav ett ultimatum, och han valde alkoholen.
Lita på det du känner. Du vet att han dricker för mycket. Jag var ihop med denna mannen i 20 år. Tvivlade också många gånger. Räknade burkar, var arg, var sur, var ledsen, hotade och bönade och bad. Men inget hjälpte. Förstod till slut att jag inget kunde göra. Han måste vilja själv.
Och samma med mig och dig. Vi måste bestämma över våra egna liv. Hur vi vill ha det.
Att vänta på någon som inte vill bli nykter, är det värt det?

gros19
lör, 2019-09-14 - 22:23

Du skriver att din sambo bara vill göra roliga saker som att kolla på tv och spela tv-spel. T.o.m. femåringar har större krav på livet. Han vill bara dricka så ser jag det och det är en del i missbruket att inget är längre intressant inget betyder något inget mer än drogen man använder, för din sambo alkoholen. Han dricker varje dag och troligen mycket mer än vad du vet. Sedan undrar jag ju lite varför du letar och räknar flaskor. Du vet att han dricker dagligen och ingen människa som inte själv missbrukar vill ju leva under såna omständigheter. Alkoholen verkar ha tagit över hela hans liv. Antar att han själv anser att det inte är något bekymmer och då finns det ju ingen anledning att ändra på något. Det innebär ju att du är tvingad att leva under dessa omstänigheter om ni ska leva tillsammans och du verkar redan fått mer än nog av hans drickande. Du har situationen väldigt klar för dig och du vet hur du inte vill ha det. Sedan är det skammen man som anhörig ta på sig. Det är så orimligt att du ska känna skam. Det är ju han som i så fall ska skämmas, men man mår som anhörig väldigt dåligt och det är svårt med gränser. Du har ju redan passerat dina gränser med råge eftersom du "accepterat" att leva med en sambo som dricker dagligen. Kanske skäms du för det som du själv skriver. Du vet vad du måste göra och inget blir bättre om du inte gör något tvärtom det blir troligen sämre. Du förtjänar något mycket bättre. Sedan är det ju trist med din sambo, men tala om för honom var han kan få hjälp för sina problem. Det är nog allt du kan göra för honom, men du kan göra mycket för dig själv.