Så där kände jag också, jag undrade vad alla andra skulle tycka om jag inte klarade att vara ifrån honom. Men jag har hela tiden försökt tänka, vad känner jag, vad vill jag. Första tiden visste jag inte hur jag skulle överleva. Men jag lovar, det går.
Och jag blir ledsen i dag också, men inte så ofta längre. Sen får du väl tänka att bevisar han att han kan bli nykter, så är det ju ingen som säger att det inte kan bli ni.
Jag tycker du ska tänka på dig nu Azalea, du måste också få må bra. Och det är så skönt att slippa handlas med någon som är full. Man blir lugn inom sig. Och jag tror att du klarar det. Gör detta för dig nu?. Kram till dig

Et lugn har infunnit sig i mig den senaste tiden. Så skönt. Känner sorg ibland men mest lugn. Trodde ju aldrig att jag skulle klara detta, men jag tror jag är på god väg.

Det är så jobbigt att vara så kluven hela tiden.
Jag vet att min kärlek har ebbat ut och att jag skulle må så mycket bättre själv men att våga ta steget och radera ut allt vi byggt upp med hus och allt känns så svårt.
Hur kan man vara så dum emot sig själv? Hade det gällt en vän i min sits så hade jag önskat att hon lämnat.
Morr, vilken räddhare jag är.
Tänkte idag på att skriva upp en lista på antal dagar han varit onykter per år. Det kanske skulle hjälpa mig.
Jag har prickat i almanacka typ sen 2016 och det är många dagar..........

Du har så himla rätt.
Jag vet att det kommer ett återfall. Det kan jag vara säker på.
Om inte förr så till januari då hans alkolås tid går ut efter 2 år.
Efter allt som hänt denna sommaren så kommer han nog inte att få sitt körkort tillbaka och det kommer absolut vara en bjässe anledning till att dra igång.
Så imorgon tar jag min lägenhet och sen lurar jag nog lite i vassen och är redo. Ska flytta dit lite saker och preparera lite.
Jag vet att i längden så är det helt rätt men så himla rädd för att bara säga det till honom. Rädd för både ilskan, tiggeriet om att allt ska bli bra igen och att jag ger honom anledningen till flaskan vilket kommer att leda till att han mister jobbet han just börjat på.
Jag vet ju innerst inne att det inte är mitt ansvar men ändå...... fasen så jobbigt.
Tusen tack finaste Blade Runner för att du ändå lappar mig trots att jag är en sån räddhare?
Kram och hoppas att du mår väl och att det går framåt för dig.

Vi träffas för att dela upp saker. Om två veckor flyttar jag in i min lägenhet. Det går faktiskt över förväntan bra att dela upp sakerna. Vi är sams och vi beter oss som kompisar. Tänkte härom dagen att nu får jag hela tiden träffa den mannen som alla andra träffar. För jag ser honom inte full längre. Han ringer inte ens när han är full. Och han är nu riktigt trevlig. Men jag vet vad jag vill. Och jag vet att han dricker när jag inte ser. Och dit vill jag aldrig mer. Jag har nu fått smak på hur det är att leva ett liv där jag slipper oroa mig för någon som är full. Så skönt.

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Spinoza

Alla dagar är inte lätta, men vi vet ju både du och jag att det inte finns någon återvändo med någon som inte vill ta tag i de verkliga problemen.
Så här kommer en kram från en som förstår!

Tack, vet att du förstår. Och vi är kan inget göra mot drogen. Vi är maktlösa. Ja så är det bara.
En kram tillbaka?

Känner mig så ledsen och sårbar, och det har känns så ett tag. Vill bara må bra, och att allt ska kännas som vanligt.
Har känt mycket stöd från mina vänner och släktingar, men i kväll var det en vän som kläckte ur sig att ”det är minsann inte så lätt att leva själv”.
Och vad har jag för val? Hon menade säkert inte så illa som jag tog det, men en sådan kommentar kan få mig att sjunka en bra bit. Jag vill inte vara så sårbar utan kunna svara för mig, att stå upp för mig. Men jag blir bara stum. Och sedan gråter jag när jag kommer hem. Fy så jobbigt allt är nu.
Var tvungen att skriva av mig.

InteMera

Det var säkert inte illa menat men med din ännu ovana situation och sorg över att det gått som det gått, är det helt naturligt att du reagerar.Du verkar uppleva det nästan lite orättvist att du ”måste” leva själv, klart att du hellre skulle ha fortsatt med din man som den han var förut. Men du har varit modig oh sett att han inte är densamma mer, att han inte prioriterar dig som du prioriterat honom. Där hans vanor tagit över också ditt liv på ett ohälsosamt sätt som inte lämnat dig med nåt annat val än att gå. Det gör ont, det skaver och det känns sorgligt. Men vet du vad? Det är exakt för att du kan känna känslor som du måste gå, innan du liksom han blir stum och känslobedövad. Skulle du inte brytt dig eller orka känna skulle du lika bra kunnat stanna. Men kunde du inte längre blunda och tränga undan känslorna och därför gick du, exakt därför du också känner så starkt när någon uttrycker sig lite klumpigt. Du tar åt dig för i din nyvunna styrka ingår att se och känna med öppna ögon och öppet hjärta. Det är nog enda vägen till läkning så var glad åt din reaktion, för den är sund och på sikt välgörande, men sänder dig en varm kram och mycket styrka att inte fastna i den sorgsna känslan för länge. Imorgon en ny dag, en dag i taget framåt ?

Spinoza

Obetänksamhet är en trist egenskap, för det var ju inte vad du behövde höra just nu.

Det här med att det inte är så lätt att leva själv är ju en sanning med modifikation. Jag tycker att det är jättelätt jämfört med att inte veta i vilket skick jag ska finna min partner i när jag vaknar mitt i natten. Jag tror att när man säger en sådan sak så tänker man nog att alternativet till att leva ensam är att ha ett lyckligt och harmoniskt förhållande och så var det ju varken för dig eller mig. Det här är verkligen en sorgeprocess att gå igenom och jag tror att det tar tid innan man hämtar sig. Man brukar ju prata om ett sorgeår när någon dör och jag tänker att det kanske är likadant när man lämnar ett förhållande fast man önskade att man inte behövde göra det.

Välj vilka vänner du umgås med nu när du är skör och behöver läka!
Kram!

Så kloka ord från er båda. Jag är nog extra könslig nu, och jag tar åt mig. Kanske det är så att jag tycker det är orättvist att jag måste lämna, samtidigt som jag försöker ta tag i mitt liv och göra sånt jag tycker om och har längtat efter.
Och visst är det skönare att leva själv, istället för att oroa sig för en man som dricker. Och min kompis som levt själv ett tag, det var ju hennes känsla av att vara ensam. Det behöver ju inte vara min.
Ja det är en sorgeprocess och det måste ta tid.
Känner mig lite starkare i dag. Tack för era svar?

Att du känner dig starkare i dig själv igen.
Allt har sin tid och din tid är nu. ??

inteok

när jag läste ditt inlägg Skrållan blev jag rädd. Det var som om jag gått i sömnen och skrivit min historia. Din historia och min är skrämmande lika. Jag har också haft en bättre period med min man men i somras började han dricka fler och fler öl. Han började vara lika elak i ord som han varit tidigare. Ibland undrar jag hur mycket tålamod man kan ha. Jag har så mycket ilska och hat inom mig så jag spricker snart, men jag är så djävla dum att jag fortfarande tror den gamla bästa mannen i mitt liv ska komma tillbaka. Jag känner att mitt självförtroende sjunker i samma takt han dricker. Det värsta är att när våra barn fråga om han har börjat dricka igen, så ljuger jag och säger att så är det inte. Vad ska vi göra livet måste ha något bra för oss också.

Ja det är skrämmande ibland när man känner igen sig i någons annans historia Inteok. Ibland vet jag inte vad jag ska ge för råd. Jag har nu levt ifrån min man i 5 månader. Det har verkligen gått upp och ner, men det jag vet bestämt är att jag aldrig vill tillbaka till det jag hade, fast jag längtar efter mannen jag blev kär i, så var det rätt väg att gå.
Hoppas du kan finna styrkan att göra det du känner är rätt för dig.
Tack Azalea för dom orden?

Fixar i min lägenhet. Så mycket att göra. Det är kul, spännande och tröttande.
När jag kommer till huset så känner jag mig ledsen. Det börjar bli tomt. Ingen mysig känsla längre. Det är dax att gå vidare. Börja ett nytt kapitel i livet. Och lämna det gamla bakom sig.
En dag i taget...........