av Axlanders

Axlanders
sön, 2019-09-15 - 16:42

För lite mer än ett år sedan träffade jag mannen med stort M. Han var min person. Jag älskade honom direkt!
Snabbt fick jag veta att han har stora problem med alkohol, droger och tabletter.
Stunderna vi hade och fick tillsammans var antingen i påverkat tillstånd eller avtändande tillstånd vilket såklart blev tvunget att lösas med något som dämpade ångesten som komma skall.
Jag är är uppvuxen med alla möjliga olika missbruk och min mamma gick bort för 14 år sedan pga av detta. Så att leva med en människa med hens problematik var ingenting jag ville. Jag var öppen redan från början att om han inte gjorde något åt sin situation så kunde han räkna bort mig.
Självklart ville han det och kampen var igång med mycket tårar och ångest från hans sida, den blev dock inte långvarig... Han satte upp sina egna regler och gränser. Jag sade ifrån och han förstod! Han lovade dyrt och heligt att om han fick försöka på sitt vis så skulle han OM det inte gick söka hjälp (som han vägrat).
I dag sitter jag i hans lägenhet, har anpassat hela min tillvaro på hans villkor. Har fått höra de mest elaka orden jag aldrig varit med om. Hans kärleksfulla ord och önskan om ett nyktert och rent liv är som bortblåst. Jag är den som kväver honom. Allt vi ville, önskade tillsammans har han tagit bort från mig/oss.
Om det bara gick att ta tillbaka allt jag gett till han, om han bara inte hade sin son (varannan helg) som jag nu också älskar. Jag vill slå honom. Få honom att förstå. Han har problem som han vägrar se. Han missar så mycket av livet. Jag vill bara lämna och glömma allt men det gör för ont! Jag är som fast i betong. Det gör för ont!!!

Skrållan
sön, 2019-09-15 - 18:10

Bra val att börja skriva här. Här kan du få mycket stöd och råd. Förstår precis vad du går igenom då jag nu lämnat ett förhållande där vi varit ett par i 20 år. Han kunde inte välja ett nyktert liv med mig. Det har varit så jobbigt, men det har gått. Vilket jag inte trodde.
Det är ju ganska vanligt att vi som står bredvid får skulden för både det ena och det andra.
Ta inte på dig någon skuld. Låt din sambo ta hand om det själv. Och han kan inte bli frisk om han inte vill det själv, hur mycket kärlek vi än ger.
Fortsätt att skriv så får du flera goda råd.

Nordäng67
sön, 2019-09-15 - 19:56

Bra att du har börjat skriva här och sätta ord på det som händer i ditt liv. Du har säkert läst runt här och som du förstår så är du inte ensam om dina upplevelser. En del av oss har valt att lämna och en del kämpar fortfarande. Känner igen mig jättemycket i det du skriver att du vill ha tillbaka allt du gett. Så kände jag med. Man kände sig rånad på sin energi och hela person. Har haft nytta av att gå lite utanför mig själv och tänka att min bästa vän berättar att hon upplever samma sak. Vad skulle du tycka då? Vad skulle du ge henne för råd. En sak är säker: det är inte hälsosamt att leva med en missbrukare. Jag började lämna för två och ett halvt år sedan. Det tog tid att ta sig ur. Jättesvårt att ge upp hoppet men det var det bästa jag kunde göra. Mitt ex super fortfarande. Jag är glad att jag inte lade ytterligare år på det förhållandet. Vet inte hur det hade gått för mig då. Fortsätt skriv och sätt ord på dina upplevelser. Mig har det hjälpt mycket. Och så får man så mycket pepp och stöd från andra. Kram

Axlanders
sön, 2019-09-15 - 20:41

Tack för orden! Det känns bra att inte vara ensam men också väldigt sorgligt... Den här sjukdomen är så fruktansvärd, den sårar på tok för många bra människor.

Mina tankar börjar sakta samla sig till att jag ska flytta härifrån. Sen vad det innebär, om vi fortsätter vara tillsammans eller bryter är svårt att säga i dag. Jag kommer inte bara sakna den fina personen han kan vara utan också sonen som jag fått så bra och fin kontakt med. Också känner jag hur han (10 år) har märkt en positiv förändring hos sin pappa sedan vi blev tillsammans, han har uttryckt det till flera i sin familj som kommit fram till mig. Barn förstår mer än vad en del tror. Så hjärtskärande att pappan inte vill mer eller göra bättre ens för sin sons skull. Vad krävs liksom?? Önskar jag hade svaret!

Men det blev en brytpunkt en kväll då han hade inhandlat 2 flaskor vin, en till mig en till honom. Under hela kvällen drack jag lite mindre än halva flaskan medan han greppade "min" flaska och halsade när hans vin var slut. Kvällen var ok och faktiskt mysig till en början men så kom en låt på från min playlist som han tyckte var bedrövligt dålig. Jag var helt jävla dum i huvudet som gillade sån musik och var en jävla fitta!
Va!? Vad hände?! Hur är det ens möjligt att säga så till någon? Pga en låt? Och någon en påstår sig älska mest på denna planet?
Jag blev arg och bad han att aldrig mer säga så till mig men då vaknade 5 åringen i honom och jag skulle sluta ta åt mig, han kan säga så till alla sina vänner (krök och pundarvänner...), jag överdriver, är känslig. Sen fick jag höra att jag var en fitta ca 7-8 gånger till den kvällen, fast på "skämt" så då var det okej. Jag skäms över att skriva detta. Att jag fortfarande vill vara med någon som tycker ner mig såhär. Vill såra mig medvetet och har ingen som helst tanke på hur han får mig eller andra att må genom sina handlingar och all skit han slänger ur sig.
Jag tassar på tå och hoppas att just denna dagen så kommer han, den pussiga, glada och krämiga han komma tillbaka men det är alldeles för länge sedan nu... Nu bestäms dagarna av hans irritation över när och om han får dricka nästa gång.
I morgon är han ledig så jag antar att det kommer vankas vin och hårda ord.

Försöker peppa mig med att sonen kommer nästa helg så jag kan få gosa ner mig!

gros19
sön, 2019-09-15 - 22:15

Du skriver att du saknar den pussiga glada och kramiga mannen du också träffat även om det nu var längesen. Jag känner också denna saknad efter min jättefina son som får omgivningen att bli glada när han är drogfri. Det finns en stor sorg i att mista den positiva människan man älskar och en stor saknad. Detta upprepas hela tiden så det blir en sorg som aldrig tar slut om inte man själv väljer att bryta kontakten vilket inte är lätt. Finns en bra bok om dom här två personerna som det ju handlar om. Missbrukaren och jaget heter den och författare är Craig Nakken. När man läser den så blir det lättare att förstå och därmed att fatta rätt beslut. Tyvärr ser jag inget i din berättelse som tyder på att din sambo är motiverad att förändra sitt liv. Trist att mista kontakten med hans son det förstår jag att du tycker. Finns ingen möjlighet att ni kan träffas även om du väljer att separera från hans pappa?

Axlanders
mån, 2019-09-16 - 00:06

Förstår din saknad! Och det är en otrolig sorg för en mister som du säger en människa. Och att till slut endast leva på det där hoppet är förrädiskt...
Vad som gör mig frustrerad är att allt sköts så snyggt att ingen annan får uppleva den där hemska sidan som jag har fått uppleva. Jag får se all skit medans alla andra i hans omgivning endast får se han som jag föll för och den fina personen han är egentligen vilket också gör förbannat ont. Hur har jag förtjänat det?
Har beställt två böcker som jag ska dyka ner i så fort de kommer, ska kolla upp den du tipsade om. Jag börjar också se det, tyvärr. I början på året hade han sån insikt i att han var missbrukare/beroende och hans största bov var alkoholen men efter en månad i nykterhet och renhet kom han på att han inte har eller har haft några problem någonsin så han kan ju fortsätta (fast lugnare med "kontroll") för han kan ju sluta när han vill...?
Att träffa sonen även fast vi inte är tillsammans kan bli svårt men det är självklart något jag kommer försöka, jag kan alltid vända mig till mamman som aldrig skulle neka mig att få hälsa på och så men blir som sagt en knepig situation.
Tack för orden!

gros19
mån, 2019-09-16 - 22:15

Du undrar hur du förtjänat att ha det som det är, men egentligen vet du ju att du inte förtjänat det. Hur skulle det gå till? Lätt att tänka så när man tycker livet är orättvist det gör jag också, men ingen har förtjänat att leva med en missbrukare/beroende. Lätt att leta fel hos sig själv och att ha skuldkänslor det är vi anhöriga ofta experter på. Hoppas litteraturen du beställt ger dig insikter på behöver. Lycka till !

Axlanders
mån, 2019-09-16 - 23:49

Jag tror det blev gjort. Orden bara rann ur min mun och nu kan jag inte få saker osagda. Ligger ensam i ena rummet och har sådan panik i kroppen. Vill bara packa ihop mina saker och dra men har ingen bil så det går inte.
Allt jag försökte förmedla vändes i hans huvud till något helt annat och nu är det som att jag har sagt att han är ett argt jävla pundarfyllo i hans skalle. Jag är inte mycket bättre själv och han är så himla lugn nuförtiden om man jämför med innan.
Jag har PANIK! Kan inte andas! Hur kan saker bli så fel fast en bara vill väl??? Allt är raserat och det finns ingenting att plocka upp. Han verkar inte ens brydd eller ledsen över det som händer. Bara arg över vad jag sagt och det är synd att jag känner så.
Vill bara knäppa med fingrarna och trolla bort allt det onda.
Jag drunknar.

Nordäng67
tis, 2019-09-17 - 08:40

När man inser att deras drog är viktigare än man själv och andra nära. Mitt ex reagerade också mest med ilska i början när jag hade lämnat. Enligt honom var min svartsjuka anledningen till vårt avslut. Men jag var och är inte särskilt svartsjuk. Jag reagerade känslomässigt mot saker han gjorde på fyllan: flirtade med andra, skickade sms mm till andra kvinnor. Stå på dig nu och stå upp för dig själv! Det är inte okej att bli behandlad så som du (och jag) har blivit behandlade. Det är inte kärlek utan något ömsesidigt beroende: han av droger och du av "något annat". Vänd fokus till dig själv och utforska vad detta "något annat" är. Det har jag gjort och kommit till många insikter om mig själv. Dom insikterna kommer att hjälpa mig att leva ett annat liv framöver. Massor med kramar och styrka till dig ♥️

Axlanders
tis, 2019-09-17 - 09:11

Jag vet att detta är det rätta. Jag vet att jag inte mår bra. Jag vet att det kommer bli bättre.
Jag orkar inte känna såhär något mer.
Jag saknar honom redan och jag saknar sonen.
Och jag vet att detta är själviskt men det skulle göra så ont om han skulle bli nykter och drogfri utan mig, få det livet vi planerade och drömde om med någon annan än mig. Han är min person och kommer alltid att vara.

Kan relatera med svartsjukan, han säger också att den är ett problem men jag är inte den svartsjuka typen och som du skriver har allt sådan som triggat det skett i hans påverkade tillstånd. Vilket skapat en oro när han väl är påverkad.

Just nu vill jag gå runt problemen och försöka hitta en lösning (troligtvis på egen hand) så vi kan fortsätta bygga på det fina vi hade och få han att förstå att jag finns där genom allt bara han erkänner sina problem. Som han inte kommer göra. Men tankarna går i 100 och ändras konstant. Sitter just nu inlåst på jobbtoaletten och försöker andas. Behöver en paus från livet. Orkar ingenting.

Nordäng67
tis, 2019-09-17 - 12:23

att ett förhållande inte ska få en att orka mindre, ge skuggor under ögonen och göra att man tvivlar och känner sorg. "Regnar det" ska man ha känslan av att man "går under samma paraply". Tycker det var så bra skrivet. Din ork och kradt kommer återvända när du tar bort det som stjäl det ifrån dig. Kram

Skrållan
tis, 2019-09-17 - 20:46

Så bra skrivit Nordäng67. Så är det verkligen. Man ska ju få energi från sitt förhållande, inte känna sig uttömd. Efter all sorg över att ha lämnat min man, så börjar det infinna sig ett lugn. Så skönt.

Azalea
tis, 2019-09-17 - 22:57

Man ska känna glädje och trygghet i sitt hem och förhållande. Gör man inte det utan har en klump i magen så är det inte rätt.
Din beskrivning var klockren Nordäng67.

Förlorad själ
ons, 2019-09-18 - 20:10

Jag vet att det är tufft. Håller på att lämna efter 10 år. Med drömmar och framtidsplaner som är krossade. Fula ord och nedtryckning av den som säger sig älska en. Bullshit. Så trött på det här livet och jag vill med ha min energi tillbaka. Bra att du inte spenderar fler år på detta. Det går ju som sagt inte att rädda. Dessa missbrukare måste rädda sig själva. Det är inte vårt ansvar eller ligger i vår makt. Ni är så jävla grymma tjejer som kämpar. Ha en bra kväll och skapa er en bra framtid. ? vår framtid ligger i våra händer.

Axlanders
tors, 2019-09-19 - 14:14

Jag flyttade ut mina saker i Tisdags. Han hörde av sig på kvällen, var full och tyckte allt gått så fort.
Hörde av sig igår och ville veta vad han skulle göra med sakerna som råkat bli kvar (vill självklart ha tillbaka dem, det vet han). Han är jättefull enligt honom själv och vill inte prata då han vet att han inte kommer minnas vad vi pratat om.
Huuur går det att inte se sitt problem när han är ensam hemma, full och flyr från allt?! Hur? Varför ser han det inte? Tvivlen jag haft om att jag kanske överdriver börjar försvinna iaf.

Absolut är det så det ska vara och kännas!!
Det vore en dröm!
Som jag saknat den känslan... Så sorgligt att en glömmer bort sitt eget värde i förtvivlan att ge allt en har för den man älskar.

#Förlorad själ
Fy för alla dessa år som gått, förstår att det måste riva i själen. Alla planer och drömmar en haft tillsammans som nu raseras tycker jag är bland det värsta. Även tanken på att bli ersatt eller utbytt av någon annan som kanske kommer få det där livet om han nu blir nykter och ren. Det skulle vara jag och han för alltid!
Har du någonstans att ta vägen? Hur långt har du kommit i lämnandet?
Vi är grymma och starka!!
Är så glad för detta forum! En vacker dag slipper vi vara såhär starka och bara kan få slappna av i vårt eget trygga rum, längtar! ?

Skrållan
tors, 2019-09-19 - 15:13

Heja er. Så starka ni är, och starke lär ni bli, när ni slipper vara med någon som bara vill dricka.
För mig börjar det kännas lugn i själen. Det kommer ni också göra. All styrka till er?

Förlorad själ
tors, 2019-09-19 - 18:15

Vad bra att du kom iväg så fort. Själv bor vi än tillsammans och får min nya lägh. I november. Just nu har det vart lungt hemma och han försöker verkligen hålla sig "nykter" nu handlar ju mitt problem inte om alkohol utan tablettmissbruk och andra droger. Han tycker han vart duktig och att jag borde lita på honom nu efter ca 1 månad nykter. Humm.. 3 år av lögner är inget man lappar igen på en månad. Jag har satt ultimatum att han ska sluta droga och skaffa sig ett jobb. Ta tag i sitt liv o sluta ljuga. Sen får vi se vad som händer. Men jag ska bo själv och han får bo själv. Måste verkligen få energin tillbaka. Dessa åren av hans dåliga mående har slukat mig helt och jag har inget kvar att ge. Tänk inte att han hittar en ny och löser sitt liv. Utan tänk att den nya förmodligen kommer få samma år som du fått. Kan han inte sluta för sin son så kommer han inte sluta för nån alls. Min kklle försöker säga till mig att det finns tjejer som står i led för att vara med han.. så kul för dom eller inte. För han kommer vara samma människa bara börja om och manipulera någon annan med hans fina smörande. Been there done that.. tänk istället att det finns så många andra fina människor där ute och du förtjänar verkligen att få någon som kan älska sig själv så pass att han kan älska dig och ge dig det du förtjänar.. kram på dig ?

Axlanders
tors, 2019-09-19 - 18:43

Ja, jag är glad att jag valde att ha kvar min lägenhet och att ingen hann hyra den. Tur i oturen.
Jobbigt att behöva vänta till November men tiden går fort och förhoppningsvis håller han sig städad under den tiden. Har ni barn tillsammans?
Är inte bara alkohol inblandat för mig heller, men är ofta den som är "huvudboven" den som öppnar upp för att det blir svårare att motstå annat...

Aj! Förstår de inte att sånt gör ont att höra? Hur liten betydelse allt får när de säger så!
Jag försöker verkligen se det på det sättet. Jag hoppas verkligen sonen inte behöver uppleva någon skit nu. Han älskar verkligen sin pappa och jag ser hur han vet mycket och oroar sig...

Jag lever fortf med illusionen om att allt kommer lösa sig, han kommer bli bättre, söka hjälp och komma tillbaka till mig (hans stora kärlek?) och få de drömliv vi önskade. Även fast jag vet att den procenten är väldigt liten...

Även fast du är helt slut på energi så känns du så stark! Jag vet att det är frustrerande att höra att en är stark när en bara vill falla ihop till en pöl och låta någon annan ordna allt. Men vad är alternativen? Hoppas så att du får tillbaka energin när du får eget utrymme att andas på ?
Känner att det hjälper för mig, om än lite.

Förlorad själ
tors, 2019-09-19 - 19:57

Att du behöll din lägenhet.. smart drag, man vet ju aldrig vad som händer..? känner att september snart är slut så då är det bara en månad kvar och majoriteten av tiden är jag ju på jobbet ☺ .. nej vi har inga barn alls.. vilket tror jag var det största drömmen som krossades. Efter man spenderat 10 år med någon så vill man oftast ha barn med den personen. Och att det skiter sig nu när vi är i 30års åldern gör ju inget lättare, det var lixom vårt nästa steg. Tur i oturen det skulle vart mkt jobbigare med barn med i bilden. Å andra sidan undrar jag ofta om det ens hade hänt ifall att vi hade barn. Hade han varit mer ansvarsfull? Det kommer jag aldrig få veta. Hoppas verkligen inte din killes son får lida. Är så trött på månniskor som skaffar barn som inte ens kan ta hand om sig själva. Blir sån misär för dessa barnen. Har en granne som har 5 barn och alla är placerade i olika fosterhem. Pga hennes missbruk.. hemskt och så in i helv*te egoistiskt. Vi får hålla tummarna för att framtiden blir ljusare och som vi vill ha den. Samtidigt kämpa för att må bra själv i första hand. Jag är slut på energi men jag är "stark" pga mångs händelser i livet. Har även en mamma som har alkoholproblem och som jag brutit kontakten med. Det som inte dödar det härdar. Tänker fan inte falla pga att nån annan förstör sitt liv. Man lever ju bara en gång och livet är en gåva.. kram på dig ?

Axlanders
fre, 2019-09-20 - 00:08

Ja, tur i oturen. Så många "tänk om" i allt.
Saker en aldrig kommer få reda på.
Känner samma med barn, är 33 och har aldrig velat ha barn med någon men såklart väcktes den önskan med just honom... Så nu får en försöka begrava den tanken med.
Känner också den frustrationen med människor som skaffar barn när de inte ens kan ta hand om sig själv... Önskar lite att min mamma och pappa kunde ha låtit bli det t.ex. Inte rätt att barn ska vara "vuxna".
Fick precis veta att sonen tar detta väldigt hårt och tycker det är jobbigt, att jag flyttat ut och att vi inte är tillsammans längre. Att vi inte är den där lilla familjen längre. Det krossar mitt hjärta och gör så ont!

Grym inställning har du iaf! ?? Och tvivlar inte på att det blir ljusare snart!